Eye-ball navigation, navigering utan sjökort

Att säkert kunna ankra efter att ha navigerat igenom ett område med korall är tillfredsställande. Chansen att hitta sin ”egen” ankarplats är större ju bättre man kan navigera bland korallhuvuden och veta var det är säkert att gräva ner ankaret i sanden.

På långfärdssegling i tropikerna så kommer man förr eller senare till områden där sjökorten inte är tillförlitliga. Ibland är det sjömätning som är orsaken men ofta är det områden med korallrev och/eller atoller som är i ständig förändring. Koraller är levande djur som växer och dör och därmed förändras reven med tiden. Orkaner och andra väderfenomen kan också orsaka stora förändringar. Då gäller det att lita på ekolodet och kunskapen att läsa djupet och bottentyp med hjälp av färgerna i vattnet, ”eye-ball navigation”. Modern teknik har också bidragit till att man trots undermåliga sjökort ändå kan öka säkerheten i navigationen som komplement till ”den visuella navigationen”.

Det är tjänster som Google Earth som gjort det möjligt att i förväg titta på områden som man är nyfiken att segla till, vare sig det är de revrike öarna Barbuda eller Anegada i Västindien eller i ännu större utsträckning atollerna i Söderhavet. Med guideböcker som grund kan man ”kontrollera” hur atollerna ser ut från luften med ganska stor detaljrikedom. Är öppningen i atollen fortfarande farbar? Har korallrevet vuxit så det sticker ut mer än vad som står i guideboken eller syns på sjökortet?. Det kan underlätta beslutet om en plats skall besökas och i så fall under vilka förhållanden. Naturligtvis kan Google Earth, eller motsvarande, också användas utanför de tropiska farvattnen för att komplettera sjökortsbilden. Och utan uppkoppling så kan man göra skärmdumpar över de områden som behövs senare. Mer om det i en artikel i Yahting World.

En atoll i Söderhavet i ökad förstoring genom Google Earth. Man kan se öppningen i atollen i mittren på ostsidan och också se att djupet förmodligen är tillräckligt, men att det ser lite besvärligt innan man kommer ut i lagunen.

Man behöver anpassa sin tolkning av färgerna till olika platser. Här i Grekland kan de ljusa partierna vara antingen sand eller kalksten. Här utanför Castos i Joniska havet så är det kalksten och då bör man leta efter de mörka partierna med sjögräs för att få bäst grepp med ankaret.

Men väl framme är det ”eye-ball navigation som gäller. Grunden är ju ljusare blå färg desto grundare om botten är sand. Mörka fläckar är antingen korallhuvuden eller områden med sjögräs. Koraller har en lite mer intensiv mörkbrun färg medan sjögräs är mjukare i tonen. Det gäller också att ibland se upp mot himlen då små moln kan ge en skugga som kan förväxlas med sjögräs och korall. Men den ljusa färgen kan vara kalkstensbotten och tonen i färgen indikerar då lite andra djupförhållanden. Så det gäller att anpassa sitt ”djupseende” till de lokala förhållandena. Det finns inga genvägar, utan det är bara att ge sig ut och pröva och lära sig av erfarenheterna. Ett ekolod är då utmärkt att jämföra med som facit så man snabbare får koll vilken färgnyans som motsvarar vilket djup. Sen kan vind och vågor öka grumligheten i vattnet och därmed färgnyanserna. Även om det finns stora olikheter beroende på var man befinner sig så finns några generella huvudregler som är viktiga att följa:

1. Navigera aldrig med solen i ögonen

Att stå högt med solen högt eller i ryggen underlättar ”eye-ball navigation”. Här är vi på väg till ny ankarplats med Swan 57:an Ioarana innanför Belize barriärrev när vi var där vintern 1985. Innanför barriärrevet var det grunt med sandbotten blandat med korallhuvuden som många inte var utmärkta i sjökortet.

Solglitter i vattenytan gör det omöjligt att se under den glänsande ytan. När man planerar sin segling gäller det att se till att de svåraste passagerna passeras runt den lokala lunchtiden, när solen står som högst. I tropikerna spelar det då ingen roll vilket håll man ska, solen står så högt att det inte glittrar i ytan åt något håll. Men om man skall passera in i ett revområde på antingen en för- eller eftermiddag, då gäller det att planera så solen är i ryggen.

2. Undvik kritisk navigation när det är mycket moln

Här har vi kört Mi Gaea, en 48 meters motorbåt, in i the Blue Hole utanför Belize kust 1992. Bortom ”hålet” syns området innanför revet med en kombination av sand och korallhuvuden som vi fick åka slalom emellan med hjälp av eye-ball navigation och en jolle med ekolod. Vi lyckades komma fram och lämna ringrevet utan missöden, men det var ingen avspänd resa.

Som nämnts så kan små moln misstas för korallhuvuden. Vid mer heltäckande molnighet så försämras läsbarheten radikalt. Kontrasterna mellan sjögräs, korall och sand blir mindre tydliga och färgnyanser beroende på djup blir mycket svårare att tyda. Så om man ska besöka revområden på molniga dagar bör man ha varit där förut och känna till området.

3. Försök ha utsikt så högt som möjligt

Ju högre man kan stå desto bättre syns botten och färgerna i vattnet. Irriterande solglitter i vattenytan minskas, man får bättre sikt ner och kan lättare läsa djupet. Överblicken blir bättre och man kan se längre fram och därmed planera för den bästa rutten mellan korallhuvuden för att komma fram till din destination. Många långfärdsbåtar har maststeg och det är inte bara för att kunna göra kontroller och reparationer av masten. De är bra för att ta sig upp till första spridarna som är en utmärkt utkikspunkt för eye-ball navigation. Att stå på rufftaken kan också fungera, men ju högre desto bättre.

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.