Två år på land

Nu har Sarita stått på land i nästan precis två år och som inbitna seglare som bor på båten kan vi ibland undra hur vi står ut med att vara på land och leva i en kaotisk arbetsplats så lång tid när båtar sjösätts och tas upp runt omkring oss för att njuta av segelsemester. Hur blev det så här? Men när vi börjar spalta ner vad vi gjort så känns det inte lika frustrerande utan med eftertanke kan det till och med kännas helt rätt. 

Dels har vi varvat vårt arbete ombord med andra aktiviteter, både i närområdet och längre bort. Det kommer ett inlägg senare om vad man kan göra och uppleva runt omkring Preveza och Lefkas för att sammanfatta vad vi gjort i närområdet. Men vi har också gjort en leveranssegling under tre månader med Azizam, en 26 meter lång katamaran, från Marseille till Bahamas vilket finns beskrivet i andra inlägg (och filmer)

Sammanfattningen av hela seglingen, finns videos för varje etapp

Vi spenderade också två månader på Faial i Azorerna där vi vaktade våra vänner Duncan och Ruths hus som vi också skrivit om tidigare.

Videon från vårt besök på Faial

Sen har vi varit i Sverige i två omgångar och ställt ut i egen monter ”Segla Bortom horisonten” och sålt böcker och hållit föredrag på båtmässan Allt för sjön i samband med att vi fixat med praktiska detaljer som besiktning av bil och annat. Det blev långa dagar med byggande av monter under mässan, men alla möten med trevliga seglare med drömmar som inspirerar och långseglare som var gäster i montern så gick tiden snabbt. Läs om det i ett tidigare inlägg.

Vi har även besökt Lucinas barn, dels i Tänndalen för lite skidåkning både utförs och längs.

Dels på Svalbard där vi gjorde en 6-dagars glaciärtur på skidor (se film nedan).

Så vi har varierat vårt jobb på Sarita med mycket annat under perioden båten stått på land.

Men det viktigaste har varit att Sarita har fått en omfattande genomgång, uppgradering och välförtjänt omsorg som gagnar både henne och oss själva när vi nu har en ökad kunskap om alla systemen och bytt ut det som är gammalt och inte fungerar (eller inte har någon funktion). Att det kommer att bli två och ett halvt år på land beror på, förutom att vi valt att göra andra saker, också att vi valt åtgärder och projekt som varit ganska omfattande och valt att göra det mesta själv och dessutom haft lite otur med väder. Dessutom har mycket tid gått åt till att lokalisera affärerna för olika delar, hitta rätt delar, samarbeta och beställa arbete från hantverkare där vi inte gjort allt själv och beställa och leta delar på nätet som inte finns här i Grekland. Ingen av oss är heller proffs på de områden som krävs kunskap om på en båt vilket gör att allt tar lite längre tid än för proffsen.

Motorn lät vi varvet ansvara för både borttagande, renovering och isättande.

Lucina är utbildad familjebehandlare/hantverkspedagog och jag ekonom/journalist, men Lucina har renoverat hus och lägenheter och jag har jobbat på båtar så vi har tvingats, med en stor tillfredställelse som resultat, att skaffa oss kunskaper i ämnen som är relevanta på en båt med alla system som skall fungera och olika material som skall hanteras. Men mycket har varit läskigt och nytt. Och allt tar tid, något som de flesta som har pulat med båtar vet. Allt tar nästan alltid längre tid än man tror. Det man planerat att göra är oftast det som tar kortast tid att göra utan det är att komma åt det som skall åtgärdas och allt man upptäcker som måste göras i samband med den planerade åtgärden som tar tid. För det dyker alltid upp oförutsedda händelser på vägen som behöver åtgärdas.  Det gör att man under perioder då man arbetar med båtens underhåll lever i ett kaos ombord med inredning till hälften nedmonterad och verktygslådor och reservdelar som täcker stora delar av de resterande fria ytorna.

Det enkla blir ofta komplicerat och det svåra går ibland lätt. Som när jag skulle byta sladden som kopplar ihop antennavstämmaren med antennen (det isolerade backstaget) till kortvågsradion. En sladd som gått av men eftersom det var korrosion så tänkte jag byta hela sladden, ett par meter. Den sitter på en uppstickande bult på enheten. En lätt uppgift tills upptäckten att bulten är korroderad så muttrarna som håller fast sladden inte går att rubba. Istället snurrar bulten. Och hur är fästet då inne i enheten. Bara att montera bort enheten och skruva upp bultarna som håller baksidan på plats och öppna enheten. Där har lödningen till kabeln på insidan släppt då bulten snurrade. Så nu inkluderade jobbet helt plötsligt en lödning, ned och uppmontering av antennavstämmaren, få loss muttrar på bulten och sen återinstallering. Det positiva är att innehållet såg bra ut men det  tog en dag och en hel del frustration och ilska över fastkorroderade delar, inte en fem-minutare som var planen. 

Antennavstämmaren med den korroderade bulten med kontakten bredvid de fasta nycklarna (gick genom det vita plaströret).

Men vi kompletterar varandra bra och växeldrar i våra projekt. När Lucina tröttnar och blir frustrerad kan jag ofta ha bättre tålamod och det motsatta gäller i ännu högre grad. Lucina tycker det är tillfredsställande att ta bort och göra rent medan jag tycker det är roligare att måla, fernissa och göra fint i detaljer. Kort sagt vi fungerar bra när hon river bort och gör rent och sedan tar jag över och målar, gör fint och sätter dit. Jag har också ett motstånd att börja något som jag känner bristande kunskap inför och ibland känns som omöjligt, medan Lucina kan kasta sig in och börja riva i saker och plocka isär utrustning utan rädsla men med noggrannhet och eftertänksamhet.

Lucina river bort och gör rent

Vi har numera fått specialkompetenser på Sarita där Magnus gör proffsjobb och skapar fantastiskt sammetslena eller skinande ytor med mängder med lager fernissa på träinredning och tvåkomponentsfärg på däcket medan Lucina får loss de mest korrodera delarna och installerar, slang, el, skruv och bult på klaustrofobiskt svåråtkomliga ställen och har i rekordfart lärt sig göra snygga plastjobb. Det är också befriande och skönt att kunna bolla olika lösningar på problem med någon som inte tänker på samma sätt som jag själv. Frustrerande ibland men ack så lärorikt och ofta kommer vi fram till bra lösningar tillsammans, och det är underbart att kunna dela på ansvar.

Magnus målar och fernissar så det blänker

Vi har tidigare skrivit om att vi i vår arbetslista behållit punkterna vi strukit för att kunna se vad vi gjort då det ofta inte syns på ytan och vi ibland misströstar för att det verkar som vi inte gjort något. Just nu ser Sarita ut precis som vanligt i ruffen utan några synliga tecken att vi spenderat månader med arbete på saker som ligger dolt. Det är hundratals meter av slangar och elkablar som bytts under durkarna, kölsvin som gjorts rena och målats, motor och motorrum som renoverats, fått ny isolering och målats, alla skrovgenomföringar som har bytts, akterstuv som gjorts ren och målats, tryckvattensystemet som gåtts igenom och läckande kopplingar bytts ut, diskbänken som plastats för att inte läcka och alla kopplingar, pumpar och kranar bytts ut, ankarspelet som renoverats (mest delarna under däck), dubbla bränslefilter som installerats, all inredning som plockats bort och sågats sönder för skotskenor och alla andra däcksbeslag i samband med borttagandet av hela teakdäcket för att sedan monteras tillbaka (flera gånger om) och mycket mera. Inget av detta syns när man kommer ner i båten utan man måste lyfta på durkar, öppna motorrummet eller öppna skåpluckor för att se någon förändring. Men ack så skönt att ha vetskapen att det inte bara finns en ny fräsch utrustning på plats utan att vi också har så mycket bättre koll på alla system, inte minst viktigt ur säkerhetssynpunkt och framtida reparationer. 

Men i alla dessa stora projekt är det lätt att glömma bort alla små punkter vi betat av så vi publicerar en pdf-fil med vår arbetslista som ligger på ett excel-ark (eller Numbers eftersom vi har Mac). Där alla färdiga punkter har 0 och sedan från 1 och uppåt i prioritetsordning.

Sen har vi upptäckt när vi går igenom listan att det finns mycket vi inte noterat också då de ingår som delprojekt eller bara har genomförts utan att vi tänkt på att skriva ner dem. Men det kan vara kul för intresserade att ögna igenom listan för att få en överblick över vad som sker på båtar över tid när det gäller underhåll, för Sarita är inte unik. Underhåll av alla olika system ombord behöver alla båtar förr eller senare liksom att utrustning behöver kompletteras och moderniseras, speciellt om man planerar lite längre seglingar.

Sarita under segel i Joniska havet

Vi är i alla fall nöjda med beslutet att inte segla ett par säsonger utan att ta hand om Sarita och oss själva på land, även om det kan rycka i seglartarmen när vänner lägger ut bilder och filmer på sina seglingar och vi ser båtar segla iväg från marinan eller när frustrationen pyser ur öronen och sliter på relationen när arbetsprojekten bjuder på bakslag efter bakslag. Å andra sidan fylls vi av stolthet och tillfredsställelse när ännu en punkt på arbetslistan kan prickas av. Och vår tid kommer och då har vi en mycket bättre och tryggare båt att segla iväg med.

Det är snart vår och då seglar vi iväg
Share Button

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.