På besök i tropikerna, del 1
Efter tre veckor på en segelbåt i Malaysia och Thailand så känns den svenska våren både kylslagen och frisk. Då uppkopplingen inte var den bästa i tropikerna så har bloggandet lyst med sin frånvaro, så upplevelserna kommer förmedlas i efterhand i några artiklar, och jag börjar från början med hur vi hamnade där och varifrån vi startade, Langkawi Royal Yacht Club.
Vi, Lucina och jag, är tillbaka till båten efter att ha sökt lite svalka i yachtklubbens pool i väntan på att temperaturen skall minska till under 35 grader för att göra de sista jobben ombord. Vi fick sällskap av en apa som kom ner för att sörpla i sig lite vatten efter att kalasat frukter från den frodiga växtligheten. Utsikten över bukten på ön Langkawi i Malysia är vacker med lummiga berg som reser sig ur havet, och även om det är en kommersiell hamn med mycket färjetrafik så finns här ett lugn med leende människor. Hur har vi hamnat här?
Goda vänner skall man värna om och för oss har det inneburit denna möjlighet till segling i exotiska farvatten genom Håkan, som jag känt både inom och utanför båtlivet sedan vi bägge var navigationslärare för Båtägarskolan någon gång under förra seklet. Nu har hans Candela, en Jenneau Sun Fizz (39 fot), på olika sätt och med olika konstellationer ombord varit på väg runt jorden under en tioårsperiod, nu senast med Håkan själv ombord. Men när han skulle bli morfar avbröt han seglingen och skulle lägga upp båten så långt han kommit, till Thailand/Malaysia. Men först frågade han om jag och Lucina ville låna båten, att ”låna” varandras båtar har varit en ingrediens i vår vänskap.
Så nu sitter vi här i tropisk värme (och fuktighet) som vi sakta men säker håller på att acklimatisera oss till samtidigt som vi försöker undvika att bränna oss (jag vet – det är så synd om oss). Men vi har tre veckor på oss så det skall nog gå bra. Skillnaden blir dock tydlig när jag oftast seglat till tropiska områden och då har tillvänjningen skett automatisk i en makligare takt som en segelbåt har i jämförelse med ett flygplan (relation en timme = en vecka ungefär).
Och med hetta så blir arbetstakten lägre och tidsplanen ofta optimistisk, speciellt som vi lovat varandra att inte stressa och inte ha några måsten. Och att lära känna en ny båt med alla egenheter och speciallösningar tar också tid även om det finns instruktioner i bakhuvudet (och sen går ju alltid något sönder på en båt – i vårt fall batteriströmbrytare, men som vanligt är utmaningen att hitta felet).
Och som vanligt finns det alltid hjälpande medseglare. I vårt fall framför allt Hugo och Johanna (eller Hugh som han egentligen heter men eftersom ingen i Asien kan uttala namnet blev Hugo lättare), ursprungligen från Australien och Singapore men nu boende i Malaysia i både lägenhet och båt i marinan. De har skjutsat oss till rätt affärer (det finns inga bra båttillbehörsaffärer utan man får leta runt bland hål i väggen affärer) och bjudit oss på Malaysisk pannkaksfrukost (á 3 kronor per måltid).
När solen gått ned (och här blir det tvärmörkt direkt– inget skymningsljus här inte) passar vi på att gå upp till shoppingcentret Billionaire. Förutom att köpa lokala simkort till mobilen, vilket kostar en spottstyver i jämförelse med där hemma) så har vi handlat på en välsorterad supermarket där. Det blir mycket frukt, en del vi känner igen som mangos (det är säsong nu, mums), medan andra är helt nya (som drakfrukten). Hettan gör att man dricker runt 5 liter vatten per dag och matlusten är inte så stor. Dessutom inger inte inte köttbehandlingen så stort förtroende i landet så det blir mycket frukt och grönsaker, något som vi ser som enbart positivtMen nu har acklimatiseringen börjat verka och båtens känns bekant nog att ge sig av i, så i morgon klipper vi navelsträngen och ger oss ut i den Malaysiska skärgården på ön Langkawi. Målsättningen är att sedan också besöka den Thailändska skärgården som ligger direkt norr om Langkawi, och tillbaks för att sen lägga upp båten på land. Många svenskar har besökt Thailand som turister, men ovanligt få på seglingssemester. Vi ser verkligen fram emot detta och riktar en tacksamhetens tanke till Håkan i den kyliga norden som gjort det möjligt. Hans bonus är att återigen få dra en barnvagn.