Mot Nassau
FrÄn St Martin till Nassau i Bahamas Àr det nÀstan 1000 sjömil (180 landmil), en strÀcka vi seglade pÄ tio dagar med fem stopp med en kallfrontspassage som gav starka vindar, moln, lite regn och temperaturer pÄ under 20 grader, ovanligt kyligt Àven för Bahamas. Och Àven om vi fick dagar med sol och Bahamas berömda turkosa vatten sÄ var mÄnga dagar molniga och regniga. Men det började med en övernattningssegling till Virgin Gorda i Jungfruöarna som med all tydlighet visade att Irma ödelagt mer Àn St Martin.
Men egentligen började det med avfÀrd frÄn Orient Bay dÀr vi legat ett par dagar i skydd av ön Pinel. Passadvinden hade ökat i styrka under tiden och ankarplatsen hade börjat bli rullig, vilket som tur Àr inte pÄverkar katamaraner sÄ mycket. Vinden var önskad av alla kitesurfare som omgav oss men den skapade ocksÄ stora vÄgor vid inloppet mellan tvÄ rev som vi skulle passera pÄ vÀgen ut. Det blev en blöt och guppig fÀrd med saltspray över hela bÄten vilket hör till ovanligheterna, men ut kom vi med brytande sjö pÄ bÀgge sidor innan vi kom ut pÄ fritt vatten. Efter en sista provianteringsrunda frÄn Marigot bay i St Martin gav vi oss av den 28:e december för en nattsegling till Virgin Gorda.
Vi kom in pÄ morgonen den 29:e januari och passerade i sundet mellan reven vid Virgin Gorda i söder och Neckar Island i norr. Den senare Àr mer kÀnd som ön som Àgs och bebos av Richard Branson frÄn Virgin air och records (bland annat). Vi ankrade utanför Leverick marina i Gorda Sound och tÀnkte klarera in i nÀsta vik som var inklareringsort, Gun creek. Redan vid en första anblick sÄg vi förödelsen tydligt med tvÄ fraktbÄtar uppspolade pÄ land och mÄnga tak och vÀggar bortblÄsta pÄ husen.
I marinan pÄgick en febril aktivitet med Äteruppbyggnaden, de tÀnkte ha öppet för en nyÄrsfest och delar av anlÀggningen hade fixats upp medan andra delar fortfarande lÄg i ruiner. Planen var nog att ha ett utomhusevenemang under tak dÄ huvudbyggnaden fortfarande gapade tom och luktade mögel. Det var en konstig kÀnsla att se poolvattnet bli rensad frÄn löv samtidigt som hela byggnader lÄg i ruiner bredvid.
En promenad visade pÄ Ànnu större förödelse med hela hus som bara var brÄte och hela tak och vÀggar som var bortblÄsta med inredningen exponerad för vÀdrets makter. Vi tog jollen till Gun Creek och fann en övergiven immigrationsbyggnad dÀr taket hÀngde ner och allt var utrymt. I byggnaden som inhyste myndigheterna, och som var byggt i kraftig cement och dÀrmed stod kvar (men var helt tom), hade man skrivit pÄ vÀggarna evakueringsplanerna inför Irma. Det kÀndes kusligt att lÀsa att kvinnor och barn skulle evakueras först, för de som bodde hÀr var Irma en otÀck verklighet, inte bara nÄgot man lÀste om i tidningarna.
Vi insÄg att vi inte kunde klarera in i Gorda Sound och Äkte tillbaka och tog Azizam vidare mot resorten Bitter end. Det var inte mycket kvar av alla byggnader, speciellt trÀhusen som brukade klÀttra uppÄt kullen med fantastiska utsikter frÄn sina altaner hade nÀstan bara bottenplattorna kvar efter Irmas hÀrjningar. Cementkajen hade lyfts upp pÄ land och byggnader lÄg vÀlta pÄ sidan. Detta i en lagun som skulle kÀnnas skyddat med rev eller landmassor runt om. Alla gÀstbojar utanför stranden gapade tomma och hela Gorda Sound dÀr det brukar ligga 2-300 bÄtar och trÀngas var vi nu kanske 20 bÄtar som lÄg för ankar, och de flesta var nya katamaraner till charterflottan. Vi ankrade Azizam och tog jollen till gattet för att snorkla, men vattnet var grumligt av sand, de flesta korallerna döda och fÄ fiskar. SÄ vi bestÀmde att Äka vidare till Turks & Caicos Islands (TCI) samma eftermiddag. Jungfruöarna blev bara ett halvdagsbesök som Äter blev en pÄminnelse om hur utsatta vi mÀnniskor Àr för naturen, en natur vi med vÄr livstil pÄverkar negativt pÄ sÄ mÄnga sÀtt.
Seglingen de 500 sjömilen till TCI var behaglig segling över tvĂ„ nĂ€tter med en lite loj passadvind med en bra vindvinkel. Med full stor och genua sĂ„ loggade vi över 8 knop i ovanligt lugnt vatten för att vara Atlanten. Det gjorde ocksĂ„ att det blev en hel del arbete gjort under seglingen. AlltifrĂ„n tillverkning av fĂ€sten för bĂ„tens tvĂ„ Sea-bobs, omsyning av segelkapellet till isĂ€rplockning infettning av vinschar som lĂ€t âtrögaâ. Vi hade ocksĂ„ ett par underbara solnedgĂ„ngar dĂ„ vi kunde njuta av âsundownersâ pĂ„ fördĂ€ck medan Azizam rörde sig behagligt framĂ„t mot vĂ„rt mĂ„l med hjĂ€lp av autopiloten. Den sista natten var ocksĂ„ nyĂ„rsnatten sĂ„ vi gjorde lite extra fint med kanapĂ©er och ett litet glas bubbel och en spektakulĂ€r himmel istĂ€llet för fyrverkerier. Dock fick de som var uppe för det lokala tolvslaget se fyrverkerier vid horisonten dĂ„ vi var tillrĂ€ckligt nĂ€ra TCI. Vi prövade ocksĂ„ fiskelyckan med en tonfisk och tvĂ„ guldmakrillar (tagna samtidigt pĂ„ vĂ„ra tvĂ„ spön) som resultat. SĂ„ vi Ă„t riktigt goda middagar ocksĂ„.
NĂ€r sen vinden mojnade lite passade det bra för att vi inte skulle komma för tidigt till TCI, vi behövde dagsljus för att navigera bland korallhuvuden och rev för att komma in till huvudstaden Provinciales (TCI Ă€r ett eget land). Vi reglerade hastigheten med att motorn nĂ€r det behövdes men med en lĂ„gt stĂ„ende sol och en osĂ€kerhet pĂ„ hur mycket orkanerna pĂ„verkat inseglingen sĂ„ följde vi guidebokens rĂ„d, att kontakta marinan för att en guidebĂ„t kunde möta oss för att leda oss rĂ€tt vĂ€g mellan korallerna till marinan. SĂ„ pĂ„ morgonkvisten vĂ€ntade vi pĂ„ att guidebĂ„ten skulle möta oss vid infarten genom revet, bĂ„ten skulle anlĂ€nda “within ten minutes”. Och det fungerade utmĂ€rkt sĂ„ vi passerade genom öppningen i revet och vidare genom smala passager med sandbankar och korallhuvuden runt omkring oss med vĂ„r ledsagare före och guidning via VHF. NĂ„got som kan rekommenderas i denna hamn.
Med en vÀderrapport som förebÄdade en kallfront med kraftigare vindar frÄn nord, vÄr fÀrdriktning, inom ett par dagar sÄ blev beslutet ett nytt dagsbesök. SÄ vi Äkte in till marinan och deras brÀnslekaj för att tanka och klarera in och ut pÄ samma gÄng. DÄ det var nyÄrsdagen sÄ tog allt lite tid sÄ vi hann ocksÄ med att Àta lunch pÄ en restaurang innan vi drog vidare Ät nordvÀst innan kallfrontens nordvindar skulle tvinga oss att kryssa. Planen var dock att innan kallfronten hinna till Georgetown i ökedjan Exumas södra del (som tillhör Bahamas) 250 sjömil bort.
Igen krÀvdes lite tidsjustering dÄ passadvinden hade börjat blÄsa hÄrdare och vi gjorde ibland över tio knop under segel. Vi skulle anlÀnda under natten med den farten sÄ vi bestÀmde oss att tillbringa en natt i lÀ av Rum Cay pÄ vÀgen. Vi lÄg utanför en sandstrand men kom sent pÄ eftermiddagen sÄ det blev inget landbesök utan bara en simtur. Vattnet hade sakta men sÀkert blivit mindre varmt ju lÀngre norrut vi kom och vid Rum Cay var det bara 24 grader i vattnet vilket kÀndes lite kyligt mot tropikernas uppÄr 28. Man blir snabbt bortskÀmd.
VĂ„rt stopp gjorde att vi kom in till Georgetown pĂ„ förmiddagen med bra sikt vilket behövdes genom alla rev och korallhuvuden. Vi kom ocksĂ„ i tid för kallfronten som skulle passera samma kvĂ€ll. Vi ankrade utanför staden i nĂ„gorlunda skydd för nordvinden. Med jollen Ă„kte vi alla in för att klarera in, det stod i guideboken att alla i besĂ€ttningen skulle âvisas uppâ. Vi Ă„kte in i en lagun via en small passage under en bro. Staden lĂ„g utspridd runt lagunen som hade flera jollebryggor, sĂ„ det var bara att vĂ€lja en som lĂ„g nĂ€ra immigrationsbyggnaden. Vi hittade fram snabbt, men HĂ„kan mĂ„ste först gĂ„ till tullen i en annan byggnad sĂ„ vi fick vara kvar och fylla i pappren hos immigrationen medan han promenerade till tullen.
NÀr vÀl HÄkan kom tillbaka gick inklareringen snabbt och vi var officiellt i Bahamas. Georgetown var ingen stor stad och vi planerade att vandra runt lite dÄ planen var att stanna i tvÄ nÀtter och vÀnta tills vinden lagt sig lite och svÀngt tillbaka mer mot ost. Kallfronten kom med regn och blÄst vilket gjorde ankarplatsen guppig, men vÄrt ankare hade ett bra grepp sÄ det var ingen fara för att vi skulle dragga. Temperaturen sjönk kraftigt och frÄn att varit nÀra 30 grader varmt var det helt plötsligt under 20 grader. SÄ det var fram med jackor och tröjor, och det blev inget mer landbesök. DÀremot fick vi besök av en delfin pÄ ankarplatsen som höjde stÀmningen ombord. Annars kan jag uppleva att det var vÀldigt fÄ besök av dessa glÀdjespridare under seglingarna.
Vinden ville inte lÀgga sig utan lÄg ofta över 25 knop, men den hade svÀngt frÄn nord till nordost sÄ det var dags att ge sig av pÄ morgonen den 5:e januari. Vi var nu pÄ nordost-sidan (lovartsidan) av av ön Great Exuma Island. Planen var att sÄ snabbt som möjligt gÄ in genom ökedjan Exumas som gÄr i en nordlig riktning för att fÄ sjölÀ av deras öar och rev. Sen skulle vi följa den upp mot ön New Providence dÀr staden Nassau finns. FörutsÀttningen var dock att vi förflyttade oss pÄ dagtid dÄ vi skulle segla pÄ en stor sandbank dÀr det pÄ sina stÀllen fanns korallhuvuden som man mÄste ha koll pÄ.
Det gjorde att vi planerade tvÄ övernattningar pÄ den nÀstan 350 sjömil lÀnga strÀckan. Var fick vi se lite beroende pÄ hur det gick. Vi bestÀmde dock att passera igenom ökedjan vid Galliot Cut. I sjökortet stod det att vid spring (kraftigt tidvatten) kan det uppstÄ race genom det smala sundet, kraftigt vÄgbildning . Och fullmÄnen hade just varit dÄ tidvattnet Àr som starkast sÄ vi sÄg ett kokande hav pÄ hÄll nÀr vi nÀrmade oss. Men en 26 meter lÄng och 12 meter bred katamaran stÄr stadigt pÄ vattnet sÄ vi tog sats och körde pÄ och igenom. PÄ andra sidan lugnade sig vattnet genast och vi kunde fortsÀtta pÄ nÀstan smult vatten utan nÄgra vÄgor, en hÀrlig kÀnsla efter att guppat pÄ AtlantvÄgorna bara minuter innan.
Vi bestÀmde att hitta en plats som hade bra skydd för nordvindar och den bÀsta ankarplatsen i nÀrheten var dÄ Great Guana Bay med byn Black Point Settlement. Det visade sig vara ett bra val. Bukten gav inte bara ett bra skydd utan den var vacker med en lÄnggrund sandstrand som exponerades vid lÄgvatten och pÄ andra sidan nÀset en spÀnnande kustlinje mot Atlanten med brytande sjöar mot berghÀllar. PÄ nÀset lÄg en grupp med bostÀder som sÄg ut som uthyrningsstugor dÀr man hade utsikt mot sandstranden Ät ena hÄllet och ut mot havet och ett stÀndigt vÄgbrus Ät andra. Dessutom upptÀckte vi under en promenad iland att byn var liten men trevlig med idel leende mÀnniskor. Ett stÀlle vi gÀrna skulle Äterkomma till.
Morgonen efter fortsatte vi vĂ„r fĂ€rd innanför Exumas ökedja Ă„t nordvĂ€st och med hjĂ€lp av waypoints frĂ„n sjökortet och spaning efter korallhuvuden nĂ€r det krĂ€vdes sĂ„ seglade vi vidare i dagsljuset. Tekniken att lĂ€sa vattendjup och bottenbeskaffenhet med blotta ögat kallas för âeye ball navigationâ och Ă€r nödvĂ€ndigt i omrĂ„den med levande koraller och rörliga sanddyner och dĂ„liga sjökort, se ett annat inlĂ€gg om detta. Vi bestĂ€mde att gĂ„ sĂ„ lĂ„ngt norrut som möjligt innan vi skulle vika av mer vĂ€sterut mot Nassau. Valet blev dĂ„ den norra viken pĂ„ Hawksbills Cay. Den krĂ€vde en del eye ball navigation dĂ„ alla tre sjökort vi hade tillgĂ„ng till (en pĂ„ Ipad, ett papperssjökort och ett i navigationsprogrammet MaxSea) visade olika djupkurvor.
Vi kom in till viken dÀr det skulle ligga ett gÀng förtöjningsbojar, men vi sÄg bara en. Vi var helt ensamma och ankrade i nÀrheten av bojen. Vi lÀste ocksÄ att det fanns korallhuvuden att snorkla pÄ vÀg mot stranden sÄ vi satte pÄ oss snorkelutrustning och hoppade i vattnet. Nu var temperaturen bara drygt 20 grader sÄ det kÀndes nÀstan kyligt. Vi hittade mycket riktigt ett korallhuvud med mÄnga fiskar runtomkring, bland anat en sugfisk. Men vÄrt strandbesök blev kort dÄ vinden ocksÄ blÄste kyligt sÄ det var skönare att glida ner i vattnet igen.
Under seglingarna sÄ hÄller vi vakt men det görs ocksÄ en hel del arbete. Nedan följer lite bilder frÄn vad som hÀnder ombord mellan alla strandhugg.
VÄr tredje dagsetapp var den vi var mest orolig för. Dels hade vinden börjat ta i igen och var oftast över 25 knop igen. Och dels nÀr vi nu skulle sikta mot ön New Providence och Nassau sÄ skulle vi segla mot nordvÀst medan ögruppen fortsatte mot nord vilket innebar att sjön fick chans att bygga upp mer Àn tidigare. Men ocksÄ för att vi pÄ ett par stÀllen skulle passera omrÄden dÀr det varnades för spridda korallhuvuden. DÄ det förutom vÄgorna ocksÄ var molnigt skulle det försvÄra att upptÀcka dem. SÄ vi ville passera omrÄdet sÄ nÀra lunchtid som möjligt för att fÄ bÀsta sikt (solen rakt ovanför) vilket innebar en tidig start.
Och det kunde startat bÀttre. Vi följde vÄrt exakta spÄr som vi kommit in till i viken, men efter ett par hundra meter fick vi bottenkÀnning. Det var lÄgvatten men pÄ tvÄ av tre av vÄra sjökortskÀllor skulle det inte vara nÄgot problem. Men det verkade som om det tredje alternativet hade rÀtt, men efter ett par lÀtta studsar var vi vidare igen och ute pÄ relativt djupt vatten (över fem meter vilket Àr djupt för dessa sandbankar). Vi lÀmnade ankarplatsen dÄ tidvattnet var pÄ vÀg in, vattennivÄn skulle stiga, sÄ det var ingen fara att fastna vilket annars Àr problematiskt med en katamaran eftersom de stÄr stadigt pÄ grund nÀr de vÀl hamnat dÀr. Det Àr nÀstan upp till en meters tidvattensskillnad i Bahamas.sÄ det gÀller att hÄlla reda pÄ tiderna för hög och lÄgvatten nÀr marginalerna Àr sÄ smÄ vid alla grundomrÄden.
För att ha mer kontroll över vÄr fart nÀr vi nu skulle över grunda omrÄden, det var speciellt Yellow Bank vi var oroliga för, sÄ motorseglade vi med bara focken utrullad. Med flera personer pÄ rufftaket som spejade sÄ navigerade vi oss igenom omrÄden med koraller utan problem. Ju lÀngre bort frÄn ökedjan vi kom desto grövre blev sjön och Azizam började med jÀmna mellanrum bli översköld at saltvattenspray och gungade som vi inte hade kÀnt tidigare pÄ Atlanten. AvstÄndet mellan vÀgörn i den krabba sjön passade inte Azizam speciellt bra.
Det kÀndes inte bra att passera genom sandbanken Yellow med korallhuvuden under dessa förhÄllanden, men turen var med oss dÄ molnen började skingra sig och det blev lÀttare att lÀsa av botten. SÄ med hjÀlp av rekommenderad rutt pÄ sjökorten och smÄjusteringar efter att sett verkligheten sÄ passerade vi farligheterna utan incidenter.
Ju nÀrmare vi kom ön New Providence och Nassau vi kom desto mer lugnade sig sjön dÄ vi kom i lÀ frÄn öarna nord och ost om omrÄdet. Och nÀr vi svÀngde in pÄ upploppet mot Nassau var sjön lugn igen Àven om det fortfarande blÄste över 20 knop. PÄ styrbordssidan (höger) lÄg Paradise Island med sina kasinon, lyxhotell och enorma villor medan pÄ babordssidan lÄg ett amerikaniserat Nassau med shoppingmalls med mÄnga parkeringsplatser och gator som guideboken varnade för att man inte skulle gÄ pÄ, speciellt efter mörkrets inbrott. Alla marniorna hade vakter och stÀngsel runt omkring men var ödsligt tomma, vi anlÀnde ju ocksÄ pÄ en söndag.
Vid senare promenader sÄ blev bilden tydligare dÀr affÀrer hade lÄsta dörrar fast de var öppna för att vakter skulle kunna slÀppa in de som ville in. Fönstrens var ocksÄ tÀckta med jÀrngaller och mÄnga hade staket med taggtrÄd runt omkring om de hade en gÄrd. Det senare var ocksÄ fallet med mÄnga av husen. Samtidigt pÄ samma gator lÄg tomter som sÄg ödelagda ut med brÄte och förfallna husrester dÀr man kunde skymta nÄgon person som förmodligen bodde dÀr. Det vara bara runt kvarteren dÀr kryssningsfartygen lÄg förtöjda som affÀrerna var öppna att kliva in i. DÀr samsades souvenirhoparna med askfat och t-tröjor med Bahamastryck med butikerna med kostym och drÀktklÀdda expediter som sÄlde mÀrkesklockor och smycken. PÄ andra sidan bron pÄ Paradise Island var lyxen Ànnu mer markant och för 1500 kronor kunde man fÄ ett dagpass för att kunna se nÀrmare pÄ allt detta. Att det fanns tvÄ parallella samhÀllen var tydligt.
NÀr vi slÀppte ankaret utanför en rad marinor sÄ kÀndes det lite vemodigt samtidigt som det var skönt. Vi hade kommit till slutet av vÄr segling med Azizam. En sammanfattning av intrycken lÀr komma. Vi hade seglat runt 5 500 sjömil, eller runt 1000 landmil, under tvÄ och en halv mÄnad frÄn det vi klev ombord i Marseille i slutet av oktober och nu var det bara att fixa bÄten i ordning för en kommande charter som var kvar. Genast kom hemlÀngtan, och numera Àr vÄrt hem Sarita. SÄ om en knapp vecka frÄn detta skrivs sitter vi pÄ ett plan pÄ vÀg till Nice dÀr vÄr bil Àr parkerad och vÀntar pÄ oss för nÀsta del i vÄrt liv bortom horisonten.
För att följa oss kan ni logga in pÄ vÄr Facebooksida som vi uppdaterar oftare Àn denna blogg.
Trevligt !