Till havs med Azizam, del 1

Vi kom direkt in i det intensiva arbetet ombord på Azizam efter vår ankomst till Marseille. Projekten och aktiviteterna var många, både de som som besättningen var involverade i och de som underleverantörerna och varvspersonalen ansvarade för. Och det var bråttom. Vi hade ett väderfönster för avfärd ett par dagar efter vår ankomst sen skulle en ovanligt kraftig Mistral ge stormvindar i Lejonbukten som vi skulle passera.

Så trots att skepparen Håkan varit tydligt med varvet att alla aktiviteter skulle vara klara under oktober återstod en diger lista när vi anlände den andra november. Mekanikerna som renoverat motorerna var i gång med finjustering, leverantören av ny elektronik hade en del kvar att installera och dök upp lite då och då, dock inte när han lovat och riggarna som bytt ut kevlarvanten (garantitiden på fem år hade gått ut för de gamla) skulle finjustera riggen. Dessutom skulle vi tanka och proviantera förutom alla småjobb som pågick.

Lucina blev ansvarig för proviantering och vi kunde använda vår bil DEO för att åka till köpcentret med en stor matvaruaffär som hade det mesta. Frysvaror och tunga produkter som mjölk och dricka var beställt och skulle levereras till båten. Det var övriga produkter vi skulle handla, och då med siktet att räcka i sex månader. Vi började med torrprodukterna den första dagen och fyllde på med färskvaror den andra. Det blev tidskrävande att hitta varor motsvarande de svenska med endast fransk text och en butikspersonal som var  oförmögen att hjälpa då de inte kunde engelska och inte heller kunde relatera till de produkter vi efterfrågade.

Men det var en tidspress för att handla torrvarorna, vi måste vara tillbaks till båten innan 14.00 eftersom Azizam skulle ut på en sea-trail för att testa och justera riggen och motorerna och sedan tanka. Vi lyckades fylla fyra kundvagnar till bredden med innehåll som 280 ägg, ett tjugotal pestoburkar, tio burkar jornötssmör, 15 kilo mjöl tio kilo socker och 70-tal olika typer av tomatkonserver. När allt var ilastat på DEO oroade vi oss för fjädringen och kröp fram i trafiken över varje gupp i vägen. Men vi anlände till båten i tid för avfärd.

Väl ute på fritt vatten efter två broöppningar i hamnen så var röken från ena motorn mycket vit och mekanikerna justerade nere i motorrummet tills det blev bra. Samtidigt så satte vi storseglet för att trimma riggen men vinden lös med sin frånvaro så det blev mer ett teoretiskt test. Men riggarna åkte upp i masten för att mäta de bägge vanten för att se om masten stod rakt. När vi sedan skulle ta ner seglet skedde allting snabbt. Fallet gled upp från vinschen och trycket blev då för stort att hålla emot och fallet började glida fritt med storens hela tyngd i en väldig fart. Och Victor, maskinisten ombord, hade tagit ett steg fram för att hjälpa till men då hamnat med ena foten i den lösa delen av fallet, och på en bråkdel av en sekund satt han fast som i ett skruvstäd med fallet runt foten som stopp för ett fortsatt fall. Med gemensamma krafter lyckades riggaren och Lucina få bort trycket från fallet tillräckligt för att fria Victor och få runt fallet på en vinsch. Resten av nedtagningen av seglet skedde odramatiskt, men Victor hade fått en brännskada runt ankeln av friktionen från repet, men med de krafter som är involverade på en båt av denna storlek så fick vi vara tacksamma att konsekvensen inte var värre.

Så när vi kom in till bränslekajen i marinan hade lugnet åter lagt sig ombord och Victor blivit bandagerad. Men bränslekajen var upptagen av en båt trots att vi blivit lovade en plats där. Det visade sig att kortläsaren för kreditkort inte fungerade så det gick inte att betala och därmed inte tanka den dagen, så det var bara att åka tillbaks till varvet med oförättat ärende. Det blåste knappt någonting så Håkan lät mig styra Azizam på vägen in och även lägga till vid kajen. Det är en speciell känsla att manövrera en båt som är 26 meter lång och 12 meter bred, men med dubbal motorer och ingen vind går det att svänga båten runt din egen axel så allt gick bra.

Andra dagens köprunda handlade om färskvaror och fyllde bara tre kundvagnar. Även den var det bråttom med för nu var det mesta klart från varvet så Håkan hade som plan att starta seglingen mot Kanarieöarna på kvällen när allt var klart. Det innebar också att jag skulle köra DEO till en vingård utanför Nice ett 15-tal mil bort som ägaren till Azizam hade för att förvara bilen där under vår bortavaro. Sen skulle jag få skjuts tillbaka med en av vingårdens personal som skulle leverera material till Azizam, bland annat nya kläder till gäster och besättning med Azizam tryckt på. Efter mycket bilande så var vi tillbaka till Marseille och istället för att åka till varvet så blev det bensinbryggan där Azizam väntade på oss för avfärd. Men första åt vi en avskedsmiddag i lugn och ro ombord.

Omkring midnatt mot lördagen den 4:e november kastade vi loss och stuvade undan alla fendrar och förtöjningslinor innan vi satte segel. Med ombord var förutom Håkan, Lucina och mig även Zackarias som kom ombord som deckhand under säsongen och hade längst tid ombord förutom Håkan. Maskinisten Victor hade varit med några veckor och den andra deckhanden Filippa hade just anlänt före oss. Alla tre ungdomar på mellan 18 och 24. Sist hade Johan, en kompis till Håkan anlänt och kompletterade besättningen så vi blev tre vaktlag med Håkan som ständig stand-by för väckning vid mista osäkerhet.

Vi kunde inte fått en bättre start. En behaglig bris på runt 20 knop skenbar vind fyllde på från sydost vilket gav oss en behaglig slör/halvvind. Och vinden var ”lokal” så det var minimalt med vågor med hänsyn till vindstyrkan. Dessutom så var det en fullmåne som lös upp havet omkring oss. Så det var en njutning att forsa fram i 10-13 knop genom natten på smult vatten på väg mot nya mål.

Så passagen över Lejonbukten blev behaglig och vi hann över innan Mistralen började. Vi fick en kort period av lätta vindar innean den vred mot nord och ökade. Vi rullade in genuan och rullade ut den självslående focken. Även om vi gick ganska nära kusten till norr om oss så började sjön bygga upp, men farten var åter över tio knop. Azizams rörelser blev ryckigare även om hon fortfarande var så stabil i sjön att det som måste sjöstuvas vid en segling ombord en enskrovsbåt kunde stå kvar på bord och bänkar. Men rörelserna påverkade besättningen, speciellt Johan, som blev ordentligt sjösjuk.

Men det var inte bara besättningen som påverkades, även Azizam fick problem. Det var när vi revade som en av lattorna arbetade sig ut. Även om lattan kunde tas om hand så gav det motivation att göra ett kortare stopp i Alicante för att fixa till lattan och äta middag. Vinden hade avtagit och skulle inte fylla i förrän efter midnatt, så stoppet passade bra även vädermässigt. Men efter fyra timmar i hamn med en tapas middag under bältet och ett nytt ändstycke till lattan monterat och lattan på plats gav vi oss av igen.

Ju längre västerut vi kom desto mer avtog vinden även om den höll i sig tillräckligt för att ge oss bra fart. Johan hade fått problem med affärer hemma och tog beslutet att avsluta seglingen så vi satte kursen mot malaga i Spanien. Vi höll oss utanför hamnpiren medan vi sänkte ner jollen i vattnet och Håkan skjutsade in Johan till land. Sen snabbt upp med jollen och iväg igen. Vinden hade lättat så vi prövade även gennaken för första gången vilken hjälpte till att hällar farten. Men när mätaren kröp under sex knop var det dags att starta motorn och börja motorsegla vilket var nödvändigt med vårt snäva tidsschema.

Den lätta vinden höll i sig ända till Gibraltar sund vilket gjorde det möjligt för en del arbete. Lättare reparationer, putsning, reparbeten och framför allt uppstädning och sköljning med färskvatten stod på programmet för de som var vaktfria. Det blev korta pauser när vi passerade Gibraltar, den berömda klippan som fortfarande är en engelsk enklav i Spanien. Alla måste fotograferas med den karakteristiska klipprofilen i bakgrunden. Bortom Gibraltar öppnade sig Atlanten men Afrika till babord och Europa till styrbord. Väderprognosen visade på mer vind där ute, men att det skulle blåsa Force 7 på Beaufortskalan (kulingvindar) och att en rejäl dyning från norr skulle bidra till att göra sjön orolig och att vi skulle sköra ett segel, få roderhaveri och att autopiloten skulle sluta fungera, det visste vi inte då vi äntrade det stora havet. Men de händelserna kommer i del 2.