De’ e’ mycke’ nu

Efter att ha tagit ledigt från våra fasta heltidsjobb och seglat de sex senaste somrarna i Grekland och Turkiet med runt 300 gäster ombord har det blivit lite si och så med underhållet på Sarita. Det har mest blivit förberedelser för sjösättning och upptagning. Nu när vi bor ombord så har vi mer tid för lite större projekt, och många projekt blir det. Vi samlade ihop en åtgärdslista som nu är uppe i 112 punkter, och listan växer. För som vanligt på äldre båtar, när man börjar åtgärda något så blir följderna att mycket annat också behöver fixas. Men alla projekt är en del av nöjet med båtlivet, så det finns mycket lust och glädje i listan.

Under en period hade vi funderingar på att sälja Sarita då vi egentligen inte behövde en så stor båt som kostar mer i både drift och underhåll. Men då vi tycker så mycket om henne med hennes klassiska linjer och trygga skrov samt att vi tycker det är härligt att ha möjlighet till att ha släkt, vänner och gäster ombord så bestämde vi att istället lägga ner mer tid på att fixa de saker som vi kände började bli nödvändigt. Det var några stora projekt som på något sätt blev antingen eller. Antingen satsar vi eller så säljer vi. Så nu är vi igång med några stora projekt där de största är:

  • Ta bort ett 27 år gammalt teak däck som börjar bli riktigt tunt och har börjat läcka. Ersätter med att måla (helst kork men det blir för dyrt)
  • Göra om Biminin så vi kan montera solpaneler (och en vindgenerator) så vi blir självförsörjande på el.
  • Köpa och installera ett vindroder så vi inte är beroende av stor besättning på lite längre havsseglingar
  • Uppgradera riggen med ett inre förstag (med stagsegel och stormfock), kick (har bara block och talja nu), flytande skotpunkt för genuan, två spinnakerbommar (för två spirade försegel i passadvinden)

Ankarvinschen är borttagen, nu är det teak däckets tur.

För att inte tumma på vår regel att undvika stress och låta lustprincipen styra har vi beslutat att årets seglingar blir mycket begränsade, om ens något. Prioritering är ett målmedvetet arbete mot att förbättra Sarita, men i vår egen takt. Och vi tänkte dela med oss lite av våra tankar omkring vad vi gör ombord, vi är inga experter utan är hyfsat händiga och prövar oss fram. Kanske kan våra tankar ge inspiration eller ideér, eller någon återkommer med förslag till oss. I alla fall har vi startat med de tre första huvudpunkterna, medan uppgraderingen av riggen blir senare (även om vi tar offerter i nuläget). 

En rak kofot, ett fantastisk hjälpmedel att ta bort teak däck med.

Det klart största projektet är att ta bort teak däcket. Vi har tittat på många YouTube filmer i ämnet och fått en kostnadsuppskattning av varvet (mellan 4- 500 000). Så vi gör det själva och kommer att ha en gissningstävling om hur många skruvar vi har skruvat upp ur däcket (och därmed hur många hål vi har borrat upp och fyllt med epoxi). Vi har valt att göra det under den grekiska sommaren då det underlättar med inget regn och hetta för att torka ur mellanlagret i däcket. Båten är så stabilt byggd så den har minst 12 mm glasfiber i övre lagret och 8 mm i undre lagret (varierar

Här tas pluggar bort med stämjärn och skruvmejsel och skruvar skruvas ur. Många skruvar blir det.

lite var på däck) och ett tunt distansmaterial som nog är mer för isolering än styrka. Så vi är inte beroende av att ersätta delar som har ”ruttnat bort” utan kan, utan risk för konstruktionens hållbarhet, epoxi in eventuell fukt som är kvar efter torkning.

Multiverktyget med olika blad är ett ovärdeligt hjälpmedel har det visat sig.

Men det återstår många utmaningar för det, som att komma åt allt som är monterat på däck med genomgående bult, som knapar, skotskenor, påfyllningsrör och mantågsstöttor. En del bultar är gömda bakom elpaneler, skåp, väggar och annat fast monterad inredning, medan annat är lättåtkomligt efter att innertaket har tagits bort. Men sen ska också bultarna loss med all tätmassa som legat i alla år och den korrosion som påbörjats. Vi hoppas kunna ta hjälp av varvet om vi inte har tillräckligt med verktyg eller kunskap för att klara av alla delar i projektet.

En bit på vägen. Den blå tapen hindrar vatten från att komma ner i skruvhålen, den grekiska regnfria sommaren har inte börjat riktigt ännu.

Akterdäcket började vi med som test och det gick över förväntan. På mindre än en dag var teaken borta. Nu har vi börjat på fördäck och där är det betydligt besvärligare. Vi har en arsenal av verktyg som behövs, allt från platta kofötter, stämjärn, spackelspadar, skruvmejslar, hammare och slägga. Vi börjar med att ta bort pluggar (de som inte ramlat bort av sig själva) och skruvar ut skruven. Sen börjar jobbet med att bända bort teaken som går lite olika bra. Vi har också köpt ett multi-verktyg, en maskin som vibrerar och har utbytbara blad, både med och utan sågtänder. 

Här syns det hur tjocka glasfiberdelarna är på däcket och hur tunt distansmaterialet är.

Multi-verktyget har visat sig vara en bra investering då den är bra på många olika moment när vi tar bort teaken. Den kapar vertikalt för att avgränsa en yta, den arbetar sig in under plankorna horisontalt för att göra det möjligt för att sen kunna använda spackelspade och sedan en kraftig skruvmejsel för att till sist få in vår platta kofot för att slå in och bända upp plankorna. Men med ett slätt blad så går det också att få bort det mesta av sikaflex och trärester som sitter kvar på däcket så att det som är kvar är skrapning och slipning. Och multi-verktyg har också en musplatta för slipning (vi har dock andra slipmaskiner också). 

Det verkar som om teaken är fastsatt med Sikaflex, inte PL400, vilket gör det relativt lätt att få bort utan att skada glasfibern. Och även om delar av däcket har murket teak och det är för tunt för att ännu en gång slipa ner och försänka skruvar så känns det vemodigt att bryta upp gammal teak. Vi sparar de bästa och helaste plankorna för en regnig dag. Vi kommer nog återkommande rapportera om statusen för projektet med teakdäcket. 

Med lite experimenterande av våra befintliga Biminirör har vi hittat en lösning för att montera solceller ovanför.

Biminin har vi lyckats minimera kostnaden för genom att använda befintlig rörställning fast bakfram med kompletterande svetsning för att kunna ha både som solskydd (Bimini) med tyg och fyra 110 W solceller. Vi har räknat ut vår ungefärliga genomsnittliga elförbrukning och då är 440 W lite i överkant, men vi räknar med att solen inte alltid skiner från blå himmel och att radar, vindgenerator, mast och annat kommer ibland att skugga delar av panelen (och att de ligger plant och inte 90 grader mot solen), så en överkapacitet är nog nödvändig. Och i och med att det kommer att skugga delar av panelerna har vi också valt att ha en MPPT regulator som laddar även om volten går ned lite. 

Det finns en svetsfirma på varvet som kommer att tillverka en fyrkantig rostfri ram som skall svetsas fast över de befintliga bågarna på Biministällningen som också kommer justeras. Sedan är planen att köpa solceller och montera dem. Vi kommer då också komplettera med en omvandlare från 12 till 220V på 1200 W så vi kan köra elverktyg ombord. Sen ska allt kopplas ihop, men det planerar vi att få hjälp med från firman som levererar solpanelerna. Eventuellt måste vi i samband med det köpa nya batterier, de gamla är över tio år och börjat bli lite slöa i laddningen.

Vidrodret på båten vi köpte den av.

Bortmonterat och i bilen

Vindrodret placering i väntan på montering på Sarita.

Infästningsbeslaget för vindrodret som vi måste komma åt och installera på Sarita längst ner i aktern.

Vindrodret såg vi på en Grand Soleil 47 som var till salu förra året. De har en mycket snarlik akter så monteringen av vindrodret som var one-off såg ut att fungera på Sarita. Tilltalande var att vindrodret hade ett separat roder så du låste bara det egna rodret midskepps vilket är bra för oss då vi har hydraulik styrning. Jag gillar också att ha ett reservroder. Dessutom hade den ett servoroder som hjälpte till med utväxling vilket var tilltalande. Sen var det snyggt, tysk ingenjörskonst. Så vi har haft kontakt hela vintern med lite prisjusteringar, men nu blev det affär och vi var och hjälpte till att montera bort det från säljarens båt. Nu ligger det under Sarita och väntar på att få lite uppmärksamhet (putsa, fetta in och fixa lite problem) innan vi monterar det. Vi såg också en annan båt som hade samma vindroder, men med en annan infästning på båten. Vi har nu kontakt med honom och fick lite mer information om vindrodret, Royal Perfect, som designats av Walter Kaminski som haft det på sin 20 tons segelbåt i trä som han seglat fyra gånger runt jorden med. Om han lever så är han nu 89 år.

På ett stort varv med runt 1000 båtar så blir det mycket arbete av olika slag, och det finns ägare med mycket pengar som slänger bra grejor. Så vi brukar slå lovar till de olika sopstationerna som finns på varvet (det finns runt fem stycken) för att se om något användbart slängts. Vi har på så sätt till exempel ersatt ett trasigt toalettlock. En dag låg en hög av till synes oanvända stora bitar av skumplast i ett av utrymmena. Vi kunde inte se något fel på dem och de var ganska hårda och 12 cm tjocka, något som vi funderat på att investera i för soffan i salongen, som har totalt 8 meter i sittdynor och 8 meter i ryggdynor, och börjar bli nersuttna och för mjuka (slår igenom när man sitter). Vi har också köpt 30 meter tyg och symaskin (Singer Heavy Duty 4423) för både nya överdrag till dynorna i ruffen och till kapell på däck. 

Så efter en snabb överläggning hamnade dynorna ombord och vi har nu sågat till och limmat så vi har formerna för nya dynor som blir ett vinterjobb att sy överdrag till. Just symaskinen förtjänar ett eget kapitel. När vi gjorde leveransseglingen på den stora katamaranen från Marseille till Bahamas så inhandlades en symaskin då ryktet spridits sig om Lucinas färdigheter inom området. Så hon spenderade en stor del av seglingen med att sy och reparera allt från bordsdukar, lakan, klänningar till sig själv och justering av 20 par shorts till besättningen, bomkapell med lattor och jolleskydd och. Hon fick verkligen testköra symaskinen i alla olika uppdrag och den klarade testen med glans, och det var en sån symaskin vi köpte på väg hem från leveransseglingen då vi passerade Italien. Egentligen drömde vi om en SailRite, men med en femtedel av priset känns denna Singer som en bra investering. Vi återkommer med en noggrannare utvärdering då syprojekten intensifieras efter sommaren.

Vi ville vi åtgärda att det läckt lite olja från växelhuset till vårt ankarspel, Maxwell VWC2200. Vi har plockat isär delarna över däck åtskilliga gånger för att göra rent och fetta in under varje säsong, men aldrig tagit bort delarna under däck (motor, växelhus, axel och distanshus). Det satt hårt och slägga fick användas på bultarna men det var bra att vi tog bort det. Vissa delar hade totalt korroderat bort, framför allt distanshuset, och växelhuset och motorn hängde i halva gängor. Nu har vi gjort rent och identifierat delarna som behöver bytas och skickat dessa till Vetus som har hand om Maxwells produkter och hoppas att de finns kvar så vi slipper köpa en ny. (kostar mellan 45-50 000). Återkommer med rapport om hur det utvecklas.

Den avflagnade färgen avslöjade genomgående bultar, Det borde göra att den nedre delen av skäddan går att ta av, något vi inte visste innan,

Vi grundmålade den nedre delan av skäddan också

Och den 112 punkter långa arbetslistan har vi tagit och prioriterat, man blir ju aldrig klar med en båt så en del kommer nog aldrig genomföras. Men vi startade med att köpa ett nytt ankare. Vårt Delta ankare har varit bra men i den på en del ankarplatser lite lösare leran har den draggat medan andra båtar legat fast, i alla fall de med modernare ankare. Så det blev ett Rocna ankare och då passade vi på att gå upp i vikt till 40 kg, vi har ”bara” 10 mm rostfri kätting vilket är lite lätt i hårdare vindar, så ett bra ankare kan förhoppningsvis kompensera för det. Sen har vi målat grundfärg på skäddan som börjat flagna. och det var intressant eftersom den är i metall (verkar vara i brons) med stora bultar igenom vilket förmodligen löste mysteriet med hur vi ska kunna lossa rodret  om det är nödvändigt. Nedre delen av skäddan sitter påbultad och kan tas loss. Så två punkter strukna, nu har vi bara 110 kvar och det lär tillkomma fler allteftersom. Det finns med andra ord mycket att glädja sig åt och brist på sysselsättning har vi aldrig. Tjoho!

Share Button

One thought on “De’ e’ mycke’ nu

  1. Vilket fantastiskt jobb Ni lägger ned, Sarita blir “as god as new”, härlig känsla att ha gjort det själv…
    Kommer vara i Joniska vattnen över sommaren, Felicitas ligger i Katakolon, ett av målen blir musslorna i Vonitsa , Hälsningar Pontus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.