Resa med förhinder

Äntligen på väg. Varven på Aktio syns närmast och på andra sidan sundet ligger Preveza

Det blev lite stressigt innan avfärd. Sarita var täckt och däcket tätat inför vår paus med däcksrenoveringen. Framför oss låg sju veckor på Azorerna där vi skulle ta hand om en väns hus och husdjur medan de var på semester, något vi såg fram emot mycket. Det var bokat och klart och flyget var tidigarelagt en halvtimme så inpackning av bil och promenad till flygplatsen gjordes under lite tidspress. Allt såg bra ut, det enda stressiga planbytet var i Berlin på en och en halv timme, men med ett tidigarelagt flyg borde det gå utan problem.

Men på flygplatsen i Preveza insåg vi att det inte skulle bli en lätt resa. Plan efter plan lyfte medan vårat stod kvar på plattan. Vi fick så småningom veta att man hade haft problem med en av motorerna och hade gjort en inspektion av planet, säkerhetsmässigt betryggande men inte bra för vår resa. Dominoeffekten började då vårt flyg gick via Berlin – Lissabon – Ponte Delgada (San Miguel en av öarna på Azorerna)-  övernattning på flygplats där – Horta på Faial, vår slutdestination. 

Väntan i Preveza flygplats

Det blev till sist nästan tre timmars försening i Preveza så vi missade anknytningsflyget till Lissabon och därmed resten av flygningarna. Vi hade bokat på nätet via kiwi.com det billigaste alternativet vi kunde hitta (de flesta biljetter låg på över 10 000 per person), därav de många bytena, och såg hur tusenlapparna flög iväg med jetfart när vi skulle vara tvungna att köpa nya biljetter. Men som lite en chansning så mailade vi kiwi, de hade en speciell mailadress för ”nödlägen”, när man var på flygplatsen, som vi upptäckte och efter ett snabbt svar insåg vi att de har en resegaranti på sina bokningar. Så medan vi satt och väntade på flygplatsen Tegel i Berlin så jobbade Kiwi på att boka om oss. 

Efter ett par timmar så fick vi ett mail där vi ombads att godkänna den nya resrutten på ”manage your booking”. De hade hittar en rutt med KLM som gick via Amsterdam till Lissabon där vi skulle övernatta och dagen efter flyga till Ponte Delgada  innan Horta dagen efter. Dessutom skulle vi få ett hotell i Lissabon betalt, inklusive taxiresa dit och middag. Toppen – det hade vi inte räknat med så vi accepterade på stubinen och var så tacksamma för den möjligheten som garantin gav. Det var en positiv överraskning.

I Lissabon kontaktade vi TAP och fick nya bokningar och hotellrum på stan.

Hotellrummet var inget att klaga på

Då satt vi och väntade på incheckning på planet till Amsterdam. Jag var framme och kollade om vi hade blivit registrerade som passagerare då och då, men inte ännu. Dessutom så hade incheckningen inte börjat som planerat och plan efter plan mot olika destinationer lyfte medan vårt stod på marken. Till en början så hade vi marginal för vårt byte men allt eftersom avgångstiden sköts på framtiden insåg vi att även denna rutt skulle flyga och fara. Ny kontakt med kiwi och efter någon timme så ringde mobilen. Det var Veronica från kiwi som beklagade över alla förseningar och hon konstaterade att även om planet gått i tid så var planet till Horta fullt så därför hade inte bokningen gått igenom. De alternativ hon hade nu betraktade hon till och med själv som dåliga (två dagar med två övernattningar). Jag tipsade om att Azorerna kan nås också från Porto och Veronica tackade för tipset och lovade att återkomma.

Utsikten från hotellet i Lissabon

Någon timme senare ringde Veronica igen och hade hittat en ny rutt. Denna gång med TAP via Lissabon – Porto – Ponta del Gada – Horta, allt på samma dag. Och med hotell i Berlin. Enda nackdelen var att första planet gick 06.00 men utan betänketid så tackade vi och tog emot. Så vi tog oss till det förbokade hotellet, checkade in och satte på fläkten (ingen luftkonditionering och 32 grader på rummet) och stöp i säng med klockan på ringning klockan 03:30.

Så med en snabbdusch bar det av till flygplatsen i Berlin igen och incheckning för Lissabonflyget. Och självklart, det var försenat. När det väl lyfte, två timmar försenade, var dominoeffekten igång igen och hela schemat flög upp i luften, återigen med knapp marginal (vi landade samtidigt som det andra planet lyfte). Orsaken var åskväder. Vi uppfattade inte alla detaljer men planet hade tvingats till en alternativ flygplats och jag tror också att det hade fått gås igenom vilket orsakat förseningen. En av passagerarna kom heller inte med, han hade agerat hotfullt mot personalen i frustrationen över förseningen på ett sätt som motiverade beslutet. Kan tycka det är skönt att personal, detta fall en ganska ung kvinna, vågar ta såna beslut och hålla på det. 

Utsikt över Lissabon med sina gränder och kullar

Ett mail till kiwi hann vi med innan vi lyfte. När vi landade i Lissabon hade vi ett mail från Kiwi som meddelade att det numera var TAP:s ansvar då de bokat om resan med samma bolag. Så vi kontaktade TAP på flygplatsen och de lyckades hitta direktflyg till San Miguel, men det var ett sent flyg så vi var tvungna att övernatta där för att ta lokalflyget till Horta följande dag. Men TAP bjöd på hotell i Lissabon så det var återigen bara att tacka och ta emot. Det är skönt att inte ha bråttom och vara flexibel, det skapar nya möjligheter. Så vi fick en kväll och förmiddag i vackra Lissabon med promenader bland gränderna och kullarna i den spännande staden. Vi blev också bjudna på middag och lunch, men det var en specialmeny på det annars lyxiga hotellet som bestod av kyckling och potatis, samma rätt både till middag och lunch (de har nog sällan strandade flygresenärer på två måltider). I matsalen fick vi sällskap av medlemmar till hårdrockbandet In Flames. En av de tuffa grabbarna var vegetarian. 

Flyget till San Miguel var i tid, det första dittills på vår färd. Så vi landade på flygplatsen utanför Ponte Delgada och tänkte sova på flygplatsen, men det visade sig att den stängde för natten. Då undersökte vi vandrarhem men hittade inga lediga på booking.com, inte heller på airbnb. Helt plötsligt dök ett vandrarhem med dubbelrum ledigt upp i flödet så jag bokade snabbt upp rummet och betalade bara för att när vi skulle titta på färdvägen upptäcka att det låg på en annan av öarna. Så vi fick en lista på ett 30-tal vandrarhem från turistbyrån och började ringa runt. Det var lördag och det visade sig att alla var fullbokade. Vi fick bita i det sura äpplet och boka det billigaste hotellrummet i Ponte Delgada, ett dubbelrum för 800:-. Men övernattningen fav oss möjlighet att promenera runt i staden, både på kvällen och på morgonen. Och Ponte Delgada är en vacker stad med sina gatstenar i olika mönster och mosaikbeklädda fasader. En bra marina och hamn finns där också även om kvarteren runt hamnen har anpassat mycket för turister. Men det var skönt att komma till en stad där tempot var lugnt och man kunde gå ensam på gatorna på morgonkvisten.

Flygplanet som tog oss från Ponta Delgada på San Miguel till Horta på Faial

Så två dygn försenade anlände vi till Horta Faial. Planet var till och med lite tidigt vilket gjorde att Duncan och Ruth stod på flygplatsens utsiktsplats och väntade på att vi skulle dyka upp medan vi stod utanför entrén och väntade på att bli hämtade. Duncan har jag seglat med åtskilliga sjömil (bland annat två Atlantseglingar) när vi bägge arbetade på segelbåtar under 1980-talet. Sen har vi hålla kontakt och varje gång jag passerat Azorerna, med segelbåt eller besökt med flyg, har jag hälsat på i deras hus. Duncan är från USA och Ruth från Schweiz, och de bestämde sig att flytta hit när de väntade sitt barn Leah. Ganska snart, 1992,  så startade de Mid Atlantic Yacht Service (MAYS), ett företag som hjälper seglare som stannar till här på överfarten med allt som kan vara problem. Det har under åren växt i omfång och det goda ryktet har gjort att arbetsbördan under högsäsong (april-augusti) är stor, så nu var det dags för deras semester. Under semestern brukar de ha någon som vaktar huset och tar hand om husdjuren, och i år var det jag och Lucina som skulle göra det. Någon som vi såg fram emot, vi behövde en paus från däcksarbetet och hettan i Grekland.

Vi hittade varandra till slut på flygplatsen och kunde börja färden mot vad som skulle bli vårt hem under nästa två månader, deras hus i Salão. På vägen dit började minnena komma tillbaks om hur vacker denna ö och ögrupp är när vi passerade gröna åkrar med hortensiahäckar, en del fortfarande i blom med vulkanens sluttningar på högersidan och havet på vänstersidan. Väl framme vid huset kunde jag se att här låg 28 år av kärlek och omtanke nedlagd i huset och trädgården. Vi hälsade på Jack, hunden, och Flake katten. Och redan senare samma dag, på söndagen den 10 augusti, var det dags för den första sociala aktiviteten, Sunday walk med hundar tillsammans med andra vänner med hundar. Men mer om livet i Salão och våra upplevelser på ön Faial i ett senare inlägg.

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.