På snirkliga bergsvägar genom landskap fulla med olivträd har vi nu kommit till Peloponesiens sydspets vid Elafonisos med sina sandstränder och turkosa vatten som ger lite Västindien känsla. Här finns också mer än 4000 år gamla ruiner på havsbotten. Där har utgrävningar skett och man kan snorkla vid Pavlopetri underwater archeological site. Efter att ha parkerat vid piren för bilfärjan över till ön Elafonisos så promenerade vi längs stranden till Pavlopetri. Vi kunde se strukturerna av husgrunden till stenhus som stått på säkert land då Elafonisos inte var en ö utan en del av Peloponesien. Däremot hade trä och lerkonstruktionerna för länge sedan försvunnit. De bojar som skulle märka ut en bana för snorkling lös med sin frånvaro och stenarna i vattnet var stenar i vattnet, men vetskapen om att människor på bronsåldern hade levt här och gått omkring bland husen gjorde stenarna levande. Vi såg också en hel del fisk, och en vattenorm, och vi fick bra motion i den starka strömmen. Vi kunde också roa oss med att se på folklivet då färjan kom och gick och besättningens försök att få bilarna att backa upp på färjan så de snabbt skulle kunna köra av på andra sidan. Imorgon styr vi kosan norrut igen.
... Läs merSe mindre
Kl. 15:00 fika där vi ser färjan komma in från Elafonisos
... Läs merSe mindre
När det är 20 km kvar till målet och det skall ta 47min är det oroväckande med skylten 90km/tim. I verkligheten tar det 2 timmar då man behöver backa i hårnålskurvorna innan man kommer runt på stigen som inte varit godkänt som cykelbana i Sverige men är den som föreslås som snabbaste motorvägen av Google maps.
... Läs merSe mindre
Vi vaknade i gryningen och innan klockan var sex var vi hos Lars Tiger på hans båt för en snabb kaffekopp innan vi letade parkeringsplats nära ingången till Monemvasia, staden på halvön som reser sig 300 meter över havet och kallas "Österns Gibraltar". Vi ville besöka staden innan den började fyllas av busslaster med turister och vandra upp till toppen innan det blev för varmt.
Staden grundades på 500-talet och namnet betyder "En ingång" på grekiska, vilket är lätt att förstå då det bara finns en smal trång lång tunnel genom muren som omgärdar staden. För mer information om stadens historia kan du läsa här en.m.wikipedia.org/wiki/Monemvasia
Numera är Monemvasia en stor turistattraktion som är smakfullt renoverat där den gamla byggnadsstilen och hantverket har bevarats även om många av husen numera innehåller tavernor, hotell, souvenirbutiker och kaféer. Endast skottkärror är möjligt att använda som transportmedel i staden då inga bilar kan komma innanför muren.
Vi kunde njuta av tomma smala gränder med kullersten omgärdade av fantastiska stenbyggnader med gamla valv som klättrade på bergssidan och gjorde promenaden till en fantastisk upplevelse. Att sedan sakta klättra uppåt det branta berget ock komma upp på platån med vidunderlig utsikt och många ruiner från en svunnen tid gjorde ansträngningen med vandringen till toppen väl värd.
Vi undvika gärna turistfällor då vi ofta blir besvikna, men Momenvasia överträffade våra förväntningar och lämnade kvar en känsla av hur livet såg ut under staden storhetstid där man bevarat något genuint på ett fantastiskt sätt, en plats vi verkligen kan rekommendera att besöka.
... Läs merSe mindre
Våra boktipsför lata dagar.
Lucina:
Den finaste boken är Glasfåglarna, författaren har med egen erfarenhet av sitt liv på 30-talet i Sverige levandegjort en familjs tillvaro över tid att jag känner att jag är där, jag känner dofterna, vanmakten och kampen för överlevnad.
Ökenblomman är den andra boken om om Waris Dirie, som i sin första bok ( en blomma i Afrikas öken) beskriver flykten från Somalia och hur hon blev internationellt erkänd fotomodell. I denna bok åker hon tillbaka och söker upp sina föräldrar och släkt. Väcker reflektioner hos mig om kulturkrockar och hur vi ser på vår livsstil. Nu vill jag se filmen.
Kazuo Ishiguro som vann Nobelpris 2017, har ett språk och skildrar stämningar och det outtalade samspelet hos en grupp barn under deras uppväxt till vuxna i en miljö som är gastkramande. Aldrig läst något liknande tidigare, han skapar stämningar där det vrider sig i magen på mig.
Magnus:
Det tog lite tid att hitta något som inte var deckare bland böckerna vid varvens "utbytesbibliotek", men vi lyckades hitta flera mycket läsvärda exemplar. Min favorit är "Glasfåglarna" som med detaljrikedom som inte blir tröttande skapar bilder som ger både en förståelse för hur det kunde vara att leva förr under fattiga förhållanden, men också igenkänning av företeelser och händelser. Ser fram emot att läsa fortsättningen i trilogin som det visade sig vara.
Därefter kommer en Nobelpristagare med "Never let me go" och att han skall skriva fängslande är något jag räknade med och blev inte besviken. Även om historien är både sorglig och skrämmande griper beskrivningarna och personerna i boken tag i mig.
Efter det kommer "Ökenblomman återvänder " som i sitt raka och enkla språk ger liv och förståelse för en värld som kan te sig både oförståeligt och så långt ifrån den som jag vuxit upp i när en supermodell från New York beskriver sin resa tillbaka till sin nomadfamilj i Somalien.
Sen kommer "I Niqab på Stureplan" som tar upp ett allvarligt och aktuellt ämne där spänningen byggs upp efter en börs-VD och familjefar gått till en prostituerad som han försöker dölja och trasslar in sig i lögner. Nästan lite väl underhållande med tanke på ämnet, men välskrivet om karaktärerna det handlar om.
"Mangon som sprängdes" har jag inte läst ännu, inte heller den tyska boken.
... Läs merSe mindre