Segla till Madeira, Del 3 Portugals kust

Vi var nu tre ombord Ovni 385:an Ikigai, Tompa, Amanda och jag, och planen var att göra en dygnssegling pĂ„120 NM till Figueira da Foz i Portugal frĂ„n Vigo i Spaniens dĂ€r vi befann oss. MĂ„let var Lissabon dĂ€r vi skulle göra avstampet för seglingen till Madeira, och dĂ„ hade vi kommit nĂ€stan halva vĂ€gen. Det var en svag nordlig vind nĂ€r vi kastade loss frĂ„n marinan i Vigo sĂ„ vi hissade storen och motorseglade ut pĂ„ bukten “Ria de Vigo”. Det dröjde inte mĂ„nga distans innan motorn Ă„ter började agera konstigt, den gick ner i varv för att Ă„ter varva upp, men sen dog den. Vi hade haft liknande problem tidigare och dĂ„ hade det rĂ€ckt att lufta motorn sĂ„ vi prövade det Ă€ven denna gĂ„ng. Nu upptĂ€ckte vi att matarpumpen inte sög nĂ„gon diesel oavsett hur fort och lĂ€nge vi pumpade, och det trots att det dieseln rann ut ur slangen nĂ€r vi tog bort den frĂ„n matarpumpen. Vi konstaterade att felet mĂ„ste vara gummiventilerna pĂ„ matarpumpen.








Vinden var fortfarande nĂ€stan obefintlig och tidvattnet sköt oss sakta mot klipporna i lĂ€ om oss sĂ„ nĂ€sta utmaning var att fĂ„ bogsering. Vi lyckades till slut fĂ„ lift av en passerande segelbĂ„t som var pĂ„ vĂ€g till Baiona lite lĂ€ngre ut i bukten (“rian”). Under bogseringen kontaktade vi en av marinorna dĂ€r, Monte Real Club de Yates, sĂ„ nĂ€r vi kom in till Baiona mötte marineros frĂ„n marinan och bogserade oss in den sista biten till vĂ„r förtöjningsplats. NĂ€r Tompa checkade in pĂ„ marinan sĂ„ passade han pĂ„ att bestĂ€lla en my matarpump till vĂ„r Volvo Penta motor, vilken de trodde att det skulle vara upp till en veckas leveranstid pĂ„. Vi gjorde ett försök att plocka isĂ€r matarpumpen för att se om den gick att renovera utan reservdelar, men det fungerade inte sĂ„ vi fick vackert vĂ€nta pĂ„ en ny.

Men det var en bra plats att fĂ„ en paus i seglandet. Dels fick vi tid för lite mer bĂ„tfix men sen Ă€r Baiona en mycket sevĂ€rd stad. Jag hade varit dĂ€r tidigare och hade trevliga minnen frĂ„n platsen. 1984 gjorde jag en leveranssegling pĂ„ en Swan 47, Sarah-Ann, mellan Guernsey och Mallorca. Vi stannade till i Baiona pĂ„ vĂ€gen och jag kommer ihĂ„g att jag gillade staden med sitt fort med en ringmur med tinnar och torn vid marinan. Fortet, “Monterreal castle” började byggas pĂ„ 1100-talet och avslutades inte förrĂ€n 1500-talet. Muren Ă€r numrera renoverad sĂ„ det gĂ„r att gĂ„ runt hela fortet, och halvön den ligger pĂ„, nĂ„got som inte gick att göra vid besöket pĂ„ 80-talet. Dessutom innesluter muren idag ett nybyggt lyxhotell byggt i sten i Paradores kedjan som inte fanns vid förra besöket. Mycket hade förĂ€ndrats sen mitt tidigare besök men mycket var ocksĂ„ detsamma. De fina sandstrĂ€nderna, marinan och fortet var kvar men det har blivit fler marinor, fortet och ringmuren renoverat, och antalet tavernor i de charmiga smala grĂ€nderna i staden hade ökat.














Baiona Ă€r en riktig turistattraktion, vilket Ă€r förstĂ„eligt dĂ„ staden, förutom vad som nĂ€mnts ovan, ligger skyddat innanför en halvö med Atlanten utanför som en stĂ€ndig följeslagare. Det finns öar inĂ„t “Ria de Vigo” och söderut kunde man skönja uddarna vi skulle runda pĂ„ vĂ€gen söderut. Staden har mycket konstverk spridda runt promenadvĂ€garna som ofta gĂ„r lĂ€ngs kusten, eller pĂ„ ringmuren. DĂ€r finns olika smĂ„ och stora strĂ€nder, en del med smĂ„ stenbassĂ€nger nĂ€r tidvattnet drar sig tillbaka. Det finns en kommunal idrottsplats dĂ€r ungdomar samlas och spelar fotboll och basket och i sjĂ€lva staden sjuder det av liv i grĂ€nderna pĂ„ kvĂ€llen nĂ€r tavernorna och kafĂ©erna öppnar. SĂ„ det blev en hel del promenader och vandringar, bland annat upp till Jungfru Maria statyn mitt emot fortet och lĂ€ngs strandpromenaden. Under en av promenaderna runt ringmuren sĂ„g jag en dimbank ute till havs som sakta rörde sig in mot Baiona. Det var fascinerande att se hur den nĂ€rmade sig och förvandlade allt till ett töcken nĂ€r den svalde omrĂ„de efter omrĂ„de. NĂ€r den anlĂ€nde till marinan kĂ€ndes fukten i luften och temperaturen sjönk drastiskt, och sikten försvann.

















Alla pĂ„ marinan var stressade dĂ„ det var förberedelser för starten av 52 Super Series med TP 52 segelbĂ„tar, 52 fots “entypsjollar”. Det startade 2012 med fyra bĂ„tar och har vuxit till stora evenemang med 60 bĂ„tar byggda hittills och dĂ€r olika platser Ă€r vĂ€rdar för kappseglingarna NĂ€r vi var dĂ€r sĂ„ skulle kappseglingen hĂ„llas veckan efter i Baionas tur. BĂ„tarna var ute och trĂ€nade pĂ„ havet med sina följebĂ„tar, gigantiska RIB bĂ„tar fullastade med segel och dubbla 300 hk utombordare, bara de kostar mer Ă€n de flesta fullt utrustade lĂ„ngfĂ€rdssegelbĂ„tar. PĂ„ marinans omrĂ„de hade det stĂ€llts stora containers, en för varje bĂ„t, med segelloft, mekanisk verkstad och förvaring av alla segel, rep och utrustning. Bryggorna fylldes av brunbrĂ€nda sjĂ€lvsĂ€kra mĂ€n dĂ€r musklerna svĂ€llde under t-tröjorna med bĂ„tarnas namn och loggor pĂ„. Det var intressant att följa alla förberedelser men skönt att slippa stressen.








Nackdelen med vÄr vistelse i Baiona var att Amandas tidslucka krympte sÄ hon beslutade att Äka hem ganska omedelbart frÄn Baiona med buss till Vigos flygplats. SÄ det var bara Tompa och jag kvar pÄ Ikigai. Med bara tvÄ ombord bestÀmde vi oss för att bara göra dagsseglingar ner till Lissabon. En anledning var att vi inte hade nÄgon automatstyrning och tyckte det var onödigt med lÄnga nattpass och lite sömn nÀr det inte behövdes. En annan anledning var att vi ville kunna se alla fiskeredskap och fiskebÄtar för att undvika dem dÄ vi gick nÀra kusten. En tredje anledning var att vi sÄg en möjlighet att se och uppleva fler platser.
Under tiden vi vÀntade pÄ matarpumpen gjorde vi en grundligare felsökning om det kunde vara nÄgot stopp eller luftlÀckage i brÀnsleledningen, det kunde finnas en anledning till att matarpumpen gÄtt sönder. DÄ upptÀckte vi, under ett förvaringsutrymme i förpiken, att mellan tanken och förfiltret hade en handbrÀnslepump installerats, en sÄn som man har till utombordaren pÄ bensinslangen frÄn en extern tank. Den var nog ditsatt för att kunna pumpa in diesel i förfiltret efter man tömt den pÄ innehÄllet och bytt filter. NÀr vi testade den sÄ var den trög men efter nÄgra pumptag sÄ gick den lÀttare. Det kunde vara den som orsakat problemet med att matarpumpen. Det fanns en handbrÀnslepump i reserv ombord sÄ om det fortsatt var problem med matarpumpen sÄ visste vi vad vi skulle ÄtgÀrda. NÀr vÀl matarpumpen till motorn kom, efter nÀstan en vecka, sÄ gick den snabbt att installera och motorn kunde Äter startas. Nu brummade den förtroendegivande igen sÄ vi kÀnde oss sÀkra pÄ att problemet var ÄtgÀrdat Àven om vi var mycket vaksamma pÄ förÀndringar i motorljudet under den kommande tiden.



SÄ i gryningen den 3:e juni styrde vi ut mot havet igen frÄn Spanien med sikte pÄ Portugal. Efter veckan i Baiona hade vi lite tidsbrist dÄ vi sÄg att ett lÄgtryck skulle bildas pÄ Iberiska halvön inom en vecka och ge ostadigt vÀder och motvind. SÄ vi siktade pÄ en lÄng dagsetapp pÄ 60 NM söderut till Porto, men det fanns en tre fyra stÀllen dÀr vi kunde stanna över natten pÄ vÀgen om vi skulle vilja. Utanför vÄgbrytaren möttes vi av dyning som vanligt, men ocksÄ av ett gÀng smÄ ankrade fiskebÄtar som höll till pÄ grundflaket utanför piren. De blockerade nÀstan vÀgen men vi hittade en lucka, fiskebÄtar tar inte nÄgon hÀnsyn till nöjestrafiken i de hÀr trakterna. Vi kunde se det imponerande fortet frÄn sjösidan med sin lÄnga ringmur.
Den portugisiska nordan blÄste fortfarande, men inte speciellt hÄrt sÄ det blev motorsegling halva strÀckan med revad stor för stabilitet i dyningarna och delvis utrullad genua för att hjÀlpa till med farten. Motorn brummade pÄ utan problem och den började lÄngsamt att Äterskapa förtroendet hos oss. PÄ vÀgen bytte vi artighetsflagg frÄn den gulröda spanska till den rödgröna portugisiska. Vid rians mynning passerade vi ankrade fraktbÄtar som vÀntade pÄ att gÄ in till Vigo och under fÀrden passerade vi fiskebÄtar, TP 52 segelbÄtar ute pÄ övning, en konstig boj, fiskeredskap, nÄgra segelbÄtar och lite annat smÄtt och gott. Den konstiga bojen, som var av det gigantiska slaget, gissade vi var nÄgon sorts vÀderstation. Vi noterade att lÀngs den portugisiska Atlantkusten var det mestadels en lÄng sandstrand och lÄngt mellan bebyggelsen som oftast lÄg i anslutning till en flodmynning, eller en vacker sandstrand med hotell.









Det var skönt att slippa rullningarna frÄn dyningen nÀr vi rundade vÄgbrytaren, som var full av fiskande portugiser, pÄ vÀg in till Porto. Vi körde inte Ànda in till Porto utan övernattade i Douro Marina nÀra utloppet av floden Duero som passerar genom staden. Vi kunde se den första bron över floden, Arrabida-bron, frÄn marinan och pÄ land var mÄnga nya byggnader med affÀrer, restauranger, lÀgenheter och en fin sandstrand. Innanför vÄgbrytaren fanns det ocksÄ plats för svajankring och flera bÄtar lÄg ocksÄ pÄ bojar dÀr. Vi skulle upp tidigt nÀsta dag för en ny 60 NM segling till Figueira da Foz sÄ vi Äkte aldrig in till Portos gamla kvarter och mÄnga broar som skall vara vackra och intressanta.






Ăven denna strĂ€cka skulle vi kunnat delat upp i tvĂ„ dĂ„ floden “Boco” med stĂ€derna “Gafanha da NazarĂ©” och “Aveiro” ligger halvvĂ€gs, men vi ville göra lite distans dĂ„ lĂ„gtrycket var pĂ„ vĂ€g. Vi kunde dock se fyren frĂ„n 1893 utanför flodmynningen, Portugals högsta med sina 62 meter. Om det var mycket sandstrĂ€nder under seglingen till Porto var det ingenting jĂ€mfört med denna strĂ€cka. Jag upplevde det som att hela de 60 NM kuststrĂ€cka var en enda lĂ„ng öde sandstrand som hĂ€r och var bröts av med hotellbyggnader för turister. Igen var vinden svag sĂ„ det blev mer motorsegling. Vi hade nĂ„gra incidenter med portugisiska fiskare som under trĂ„lning kör oberĂ€kneligt kors och tvĂ€rs utan att visa nĂ„gon hĂ€nsyn till andra bĂ„tars kurser, och de svarar inte pĂ„ VHF heller. Det blev nĂ„gra snabba girar för att inte komma för nĂ€ra trĂ„len ett par gĂ„nger.








Efter vi passerat fyren “Mondego” pĂ„ udden utanför Figueira da Foz kunde vi lova upp och segla in mot staden vars höghus syntes bakom en lĂ„ng sandstrand. PĂ„ vĂ€gen in mötte vi flera större fiskebĂ„tar pĂ„ vĂ€g ut och vi sĂ„g pĂ„ kranarna inne i floden att det var en fiske- och industrihamn vi var pĂ„ vĂ€g in till. Bakom vĂ„gbrytaren gick vi upp i vindögat och tog ner seglen och fortsatte för motor till den vĂ€l skyddade marinan pĂ„ nordsidan av floden. Vi hade försökt att kontakta Figueira da Foz marina, men ingen hade svarat pĂ„ varken VHF eller telefonen sĂ„ vi antog att kontoret var stĂ€ngt. Vi behövde fylla diesel sĂ„ vi la oss vid brĂ€nslekajen. Vi hade inte legat dĂ€r lĂ€nge förrĂ€n en marinero kom ned och hjĂ€lpte oss fylla pĂ„ brĂ€nsle och ge oss en plats i marinan. Det blev bara en middag och sen i koj för vi var ganska trötta efter att styrt tvĂ„ dagar pĂ„ raken med 60 NM per dag. Men en ankardramm med fin whiskey frĂ„n Skottland fick det bli innan sĂ€ngdags, det var ju min födelsedag.



Vi startade tidigt den 5:e juni mot nÀsta mÄl pÄ seglingen, Nazaré 35 NM bort. En för mig spÀnnande plats dÄ det Àr dÀr surfarna riskerar livet i monstervÄgor. Orsaken Àr bottenförhÄllanden utanför udden dÀr uppgrundningen Àr extrem och som gör att dyningen frÄn fjÀrran stormar kan vÀxa till över 25 meter nÀr den bryter. PÄ sjökortet kunde vi se att marinan ligger i den nedre delen av Nazaré i bukten bakom udden med den berömda fyren varifrÄn man kan se pÄ nÀr surfarna utmanar de brytande vÄgorna. Fyren stÄr pÄ en hög klippa och bakom ligger den övre delen av staden pÄ en bergsplatÄ. En viss oro för hur dyningen skulle vara vid angöringen till marinan fanns vid avfÀrd med tanke pÄ monstervÄgorna som kan bildas. Seglingen till Nazaré blev odramatisk i en svag nordlig vind om man bortser frÄn alla fiskebÄtar. Och Àven om dyningen var större Àn tidigare sÄ var det inga problem att ta sin in mellan vÄgbrytarna till hamnen dÀr marinan lÄg skyddad i lugnt vatten.









Det var bra med en kortare distans sÄ jag hann utforska Nazaré lite nÀrmare innan vi skulle vidare nÀsta dag. Staden Àr charmig men mycket turistig med mÄnga tavernor och affÀrer som erbjuder allt du inte behöver. PÄ strandpromenaden bort mot höjdplatÄn gÄr man pÄ mönster av svart och vita gatstenar som Àr vanligt i Portugal och man passerar stÄnd med diverse utbud, allt frÄn torkad fisk till smycken. PÄ stranden ligger de vackra traditionella bÄtarna med höga förar som skall klara vÄgorna nÀr man sjösÀtter dem i dyningen. SjÀlva staden har vindlande gator med gamla hus som Àr intressant att utforska, men jag styrde kosan mot bergsplatÄn dÀr fyren fanns, en stadsdel kallad Sitio..








Man kan ta sig upp till Sitio med bil eller promenera pĂ„ stigen som slingrar sig uppför branten eller ta bergsbanan vid bergets fot. VĂ€l uppe pĂ„ platĂ„n finns ocksĂ„ en stad med kyrkor, gamla hus och turistaffĂ€rer, till och med ett pariserhjul. Men dĂ€r har man ocksĂ„ en spektakulĂ€r utsikt över stranden och staden nedanför med de röda tegeltaken och de vita husfasaderna, mĂ„nga prydda med mosaik. PĂ„ vĂ€gen till fyren stĂ„r en 6 meter hög staty av en man med hjorthuvud med en surfingbrĂ€da under armen, kallad “Veado” (hjort pĂ„ portugisiska). Statyn knyter ihop en legend frĂ„n 1200-talet som involverar en hjort med nutidens vĂ„ghalsiga surfare. Man passerar ocksĂ„ smĂ„ pilformade skyltar med en fisk pĂ„ som pekar mot klipporna. De visar pĂ„ avsatser i berget dĂ€r fiskare kan kasta ut sina drag ned i vattnet uppĂ„t 100 meter nedanför, ett originellt sĂ€tt att fiska och att hissa upp fisken utan att den slĂ€pper mĂ„ste vara en utmaning. FrĂ„n fyren har man utsikt över stranden norr om udden, dĂ€r surfvĂ„gorna skapas. Visserligen bröt den moderata dyningen mot stranden, men inte tillrĂ€ckligt mycket för att locka nĂ„gra surfare, det var mest turister som hĂ€ngde pĂ„ stranden och som besökte fyren.












Den 6:e juni hade vi sovmorgon, dagens etapp var den kortaste pĂ„ seglingen. Vi skulle bara drygt 20 NM till Peniche som lĂ„g runt vĂ€stra udden pĂ„ bukten. Hamnen i NazarĂ© har flera vĂ„gbrytare och nĂ€r vi passerade de sista sĂ„ möttes vi av dyningen. Vinden var mycket svag sĂ„ vi motorseglade med revad stor för att minska rullningarna i dyningen och solen vĂ€rmde frĂ„n en blĂ„ himmel sĂ„ vi kunde ta av oss vĂ„ra jackor. Direkt nĂ€r vi kom ut frĂ„n hamnen kunde vi se udden vi skulle runda. Vi genade över bukten sĂ„ Ikigai hamnade utanför 15-meterskurvan som vi dittills följt. För första gĂ„ngen sen Biscaya var vi pĂ„ djupt vatten igen, men inte för sĂ„ lĂ„ng tid. PĂ„ vĂ€gen upptĂ€ckte vi att Ă€ven att Portugal har en skĂ€rgĂ„rd, nĂ„ja nĂ„gra öar i alla fall. Ăgruppen heter “Berlengas” och Ă€r ett naturskyddsomrĂ„de med ett rikt fĂ„gel och djurliv, en fyr, ett kloster, ett fort och mĂ„nga forskare pĂ„ besök. Peniche Ă€r nĂ€rmsta samhĂ€lle till Berlengas sĂ„ det gĂ„r turistbĂ„tar dit frĂ„n staden, men det fĂ„r bara vistas 550 personer samtidigt pĂ„ ön.NĂ€r vi rundade udden kunde vi se hur dyningen bröt mot klipporna, men inte bara dĂ€r. Det var uppgrundningar utanför udden vilket gjorde att det bröt Ă€ven ute i vattnet pĂ„ nĂ„gra stĂ€llen och pĂ„ andra grundomrĂ„den var det fullt med fiskebĂ„tar, sĂ„ vi tog en vid svĂ€ng runt udden och fyren. Vi hade motorseglat hela strĂ€ckan utan att nĂ„gra problem sĂ„ Ikigais Volvo Penta började Ă„ter etablera ett förtroende frĂ„n sin besĂ€ttning.
NÀr vi tagit ner seglet och nÀrmade oss hamnen insÄg vi att Peniche inte hade en lika utvecklad turistnÀring som sin nÀra granne Nazaré utan var mer en fiskhamn. GÀstplatserna i marinan bestod endast av en flytbrygga utan bommar sÄ bÄtarna lÄg lÀngsmed och nÀr vi kom var alla platser upptagna. Vi förberedde att lÀgga oss utanför en franskflaggad segelbÄt med ljusblÄtt glÀnsande skrov, men dess besÀttning kom genast upp pÄ dÀck och viftade bort oss. Det fanns en liten bit av bryggan framför deras bÄt som de insisterade pÄ att vi skulle lÀgga oss vid. SÄ vi förtöjde framför fransmÀnnen med Ikigais för som stack ut en bra bit utanför bryggan, men det fungerade. Senare kom fler bÄtar som la sig utanför bÄtarna pÄ gÀstbryggan, dock inte utanför den franska blÄa bÄten.








Peniche visade sig vara en liten portugisisk pĂ€rla, hade mycket av NazarĂ©s spektakulĂ€ra skönhet men mindre turistig. Man hade ocksĂ„ bra surfvĂ„gor pĂ„ de sandstrĂ€nder som lĂ„g pĂ„ bĂ€gge sidor om halvön sĂ„ pĂ„ senare tid har man ocksĂ„ lockat till sig mer turister. Peniche Ă€r egentligen en ö dĂ„ en flod gĂ„r tvĂ€rs genom halvön, men den Ă€r torrlagd vid lĂ„gvatten. Staden har mĂ„nga byggnader frĂ„n medeltiden, frĂ€mst kyrkor och kloster men Ă€ven en ringmur och fort. Men man har hittat lĂ€mningar frĂ„n tiden för neandertalare i omrĂ„det, sĂ„ folk har bott hĂ€r lĂ€nge. Peniche har smĂ„ grusvĂ€gar för promenader lĂ€ngs hela kusten runt ön som har spĂ€nnande berg och stenformationer som den stĂ€ndiga dyningen hjĂ€lper till att forma och som Ă€r frĂ„n den geologiska tidsĂ„ldern Torcian inom Jura perioden (för ungefĂ€r 180 miljoner Ă„r sedan). Runt den exponerade Atlantkusten reser sig rauk-liknande formationer ur havet som statyer. Ruiner av olika fortifikationer finns runt ön och staden och lĂ€ngst ut pĂ„ udden stĂ„tar fyren “Cabo Carvoeiro“, dĂ€r kan man se pĂ„ solnedgĂ„ngen medan man Ă€ter middag pĂ„ fyrens restaurang. Runt kustvĂ€gen finns möjlighet för husbilar att parkera och utsikten de har frĂ„n sina rullande hem Ă€r fantastisk. Och Ă€ven hĂ€r fanns det avsatser pĂ„ klipporna för att kunna fiska frĂ„n.















Följande dag, lördagen den 7 juni startade vi den sista etappen lÀngs Portugals Atlantkust, till Lissabon, en strÀcka pÄ 60 distans. Och nu hade nordvinden ökat i stryka sÄ det gick undan med revad stor och delvis utrullad genua. Efter en hÀrlig segling rundade vi udden Cabo Raso och gippade för att lova upp mot inloppet till Lissabon. Vi passerade Cascai dÀr det var kappsegling för lasers i den ganska grova sjön. LÀngre in var det optimister som var ute i lite lugnare vatten. Tompa hade bestÀmt att vi inte skulle lÀgga oss inne i Lissabon utan istÀllet stanna i förorten Oieras som har en marina som har tÄgförbindelse med Lissabon. Det var en speciell kÀnsla att komma fram till ett viktigt delmÄl efter en mÄnads segling, inte helt utan problem. Och vi anlÀnde precis i tid innan vindriktningen Àndrades och den portugisiska nordan stördes av ett lÄgtryck dagen efter vÄr ankomst. I Oieras var det dags för mer bÄtfix, utforskning av Portugals huvudstad och vÀntan pÄ fler i besÀttningen inför seglingen till Porto Santos och Madeira, men det blir del 4 i serien om segling med Ovni 385:an Ikigai till Madeira.












Faktaruta: Ovni 385 Ikigai
Tillverkare: ALUBAT
TillverkningsÄr: 2002
Material: Aluminium
LĂ€ngd: 12,68 m
Bredd: 3,8 m
Djup: Centerbord nere 2,05 m
Djup: Centerbord uppe 0,52 m
Motor: Volvo penta D2-55 (2002)
LÀs gÀrna del 1 ocksÄ, seglingen över Biscaya eller del 2, seglingen i Galicien. För mer tankar, erfarenheter rÄd och tips om att segla bortom horisonten finns min bok med samma namn. Klicka hÀr för att fÄ mer information.


Synd att ni inte gick iland pÄ Algarvekusten.
Aje, nÀsta gÄng :-). Hoppas ni har det bra.
God jul
Magnus
Nu har jag strÀcklÀst/tittade pÄ del 1,2,och 3 . Och drömmer mig bort.Ser fram emot del 4. SÄg att ni fÄtt fint med snö. HÀlsningar frÄn S/Y Gunlög
Kul att du lÀser. Ja, vi har snö nu men plusgraderna Àter pÄ tÀcket.
Magnus