PĂ„ grekiska fastlandet
Kea blev den sista ön med vÄra nuvarande gÀster ombord pÄ vÄr vÀg över Kykladerna dÀr vi under tio dagar seglat över 200 sjömil. Med en vÀntad period med lite starkare Meltemi, med byar över 15 m/s, sÄ lockade en skyddad marina under vÄr vÀnteperiod till nÀsta gÀng som anlÀnder söndagen den 5:e juli, sÄ vi styrde kosan mot Olympic Marina just söder om Lavrion alldeles vid det grekiska fastlandets sydostligaste udde.
Kea och ankringen utanför Vourkari var sig likt sen mitt besök dÀr för 16 Är sedan. Den största skillnaden var att antalet semesterhem, bÄde att hyra och privata, hade ökat, liksom antalet byggnader som inte slutförts utan stÄr dÀr som cementerade skelett som symbol för den grekiska ekonomins utveckling. En tyvÀrr alltför vanlig syn numera, projekt för egna eller EU-pengar som helt avstannat.
En annan skillnad var att bussen till den vackra Choran, bergsbyn, hade slutat gÄtt. Numera var det taxi som gÀllde sÄ det blev en promenad till fyren pÄ udden vid infarten till ankarbukten. Som vanligt vid utflyktspromenader pÄ de grekiska öarna sÄ dök allehanda djur upp lÀngs vÀgen, i detta fall ett par kor som betade vid en ödetomt, ett gÀng ankor som dÄsade i skuggan vid en strand och ett gÀng vÀlmÄende hönor och en tupp vid vÀgkanten. Vi passerade ocksÄ en utgrÀvning med ruiner frÄn nÄgon gÄng i kulturens vaggas begynnelse och intressanta vÀxter, de flesta med taggar pÄ, pÄ vÀg ut till fyren.
PĂ„ vĂ€g mot fastlandetHela vĂ€gen pĂ„ stigen till fyren fanns en slang som försörjde fyren, som ocksĂ„ har ett boningshus i fundamentet, med vatten. Avloppet sĂ„g vi gĂ„ med ett rör rakt över klippkanten. I den skyddade gĂ„rden i fyren hĂ€ngde tvĂ€tt pĂ„ tork och snart kom en medelĂ„lders dam med en yngre man (son) bĂ€rande pĂ„ en stege som skulle in i förrĂ„det. Vi hĂ€lsade med ett âKalesperaâ och ett leende och fick ett tillbaks. Promenaden frĂ„n nĂ€rmast plats dit en bil kan nĂ„ var nog ett par kilometer i kuperad terrĂ€ng, sĂ„ det blev nog mycket bĂ€rande för fyrvaktarna, om det var det de var.
Efter frukost onsdagen den 1:a juli var det dags för den 15 sjömil lĂ„nga seglatsen till Olympic Marina pĂ„ det grekiska fastlandet. PĂ„ vĂ€gen dit var vi tvungna att runda sydudden pĂ„ ön Makronisos som lĂ„g âi vĂ€genâ innan vi skulle en kort bit nordvĂ€st till vĂ„r destination. Vinden var frisk, runt 10 m/s, och sjön byggde pĂ„, men vi seglade för lite öppen vind (runt 60 grader relativ vindvinkel) sĂ„ vi gjorde god fart i sjön, upp mot 10 knop ibland. Vid rundningen av Makronisos rullade vi in lite segel för att börja kryssa, och det rĂ€ckte med tvĂ„ slag för att nĂ„ Olympic Marina. Det innebar att vi lĂ„g pĂ„ en babords bog för första gĂ„ngen sen vi startade vĂ„r fĂ€rd vĂ€sterut frĂ„n Kos i den nordliga vinden!
Marinan sÄg betydligt mer skyddad ut Àn den i Paros dÀr dyningen som smög in i hamnen orsakade ett otÀckt sug med slitage pÄ vÄra sex aktertampar (vinden blÄste oss dock bort frÄn kajen vilket var lite lugnande i alla fall). Jag hade bett om en skyddad plats och nÀr vi kom in sÄ blev vi anvisade platsen i det inre hörnet pÄ yttre piren, innanför en halvstor motorbÄt. Vi fick tvÄ förtöjningslinor i fören vilket ocksÄ kÀndes tryckt och vi skulle bli blÄsta ut frÄn piren. SÄ med dubblering av aktertamparna och ett akterspring kÀndes det bra inför den vÀntade blÄsten. Onsdagen gick i stÀdningens tecken och Sarita var glad att bli ren bÄde invÀndigt och utvÀndigt. Och nÀsta dag lÀmnade besÀttningen oss sÄ nu har vi tre dagar för reparation och underhÄll innan nÀsta gÀng anlÀnder.
För fler tankar, erfarenheter rÄd och tips om att segla bortom horisonten sÄ finns min bok med samma namn till salu. Klicka hÀr för att fÄ mer information.
