Blogg: 2015 Sarita, från Turkiet till Joniska havetBlogg: Seglingar med SaritaGreklandSaritaSeglingsområdenSeglingsrutter

Summering av sommaren 2015 i Grekland

Saritapåland1Det känns lite overkligt att sitta i en intensiv svensk grönska i där temperaturen kryper ner mot 5 grader på natten när den aldrig varit under 20 under flera månader. Samtidigt som jag saknar både Sarita och livsstilen ombord så känns det skönt att komma hem till ett land med årstider. Men seglingen i den grekiska övärlden har varit en fantastisk tid med många härliga upplevelser och fina möten med människor.

Saritapåland2
Sarita på väg upp ur vattnet
Greece
Saritas väg från Rhodos till Joniska havet

Sarita ligger tryggt uppe på land på Cleopatra Marina i Preveza på det grekiska fastlandet alldeles vid Joniska havet och ön Lefkas efter den fjärde säsongenen ombord på min Solitaire 52 Sarita i östra Medelhavet. Månader fulla med sol, segling, värme och nya möten med människor. Visst kan jag sakna sommaren i den svenska skärgården med kala solvarma klippor, morgondopp i kallt vatten, sill och potatis och det underbara försommarljuset. Men något måste man ge avkall på för att kunna spendera hela sommaren ombord en underbar segelbåt i varmt azurblått vatten bland öar som andas historia från vår västerländska civilisations vagga.

Saritasegla
Härlig segling i Metemivindar
Korinthkanalen5
Att passera genom Korinthkanalen är speciellt

I år rörde vi oss i den grekiska övärlden även om vi startade nära den turkiska kusten, på Rhodos. Sarita seglade runt 1000 sjömil och tog sig från Tolvöarna vid turkiska kusten, genom Kykladerna till Saroniska bukten för att gå igenom den spektakulära Korintkanalen och ut till Joniska havet och har där seglat runt från Korfu i norr till Ithaka och Kefalonia i söder. Vi har haft kuling från Meltemin genom Kykladerna och stiltje på förmiddagarna innan sjöbriser sätter in i Joniska havet.

Regnmängd
Så här såg glasen ut efter en dryg timmes regn
Manet
Efter regnet flöt det förbi en uppsjö av maneter i lagunen

För första gången på fyra år har vi också haft regn, bland annat en natt på Korfu då ett regnområde passerade. Men framför allt veckan innan hemkomsten då en kallfront passerade. Vi hade gått in till lagunen på östra Lefkas vid staden Vilkhi som är helt omgärdad av land. När vi kom in i lagunen så valde vi en ankarplats med få båtar i närheten för att ha så fritt omkring oss som möjligt och backade på ankaret ”norrut” då fronten skulle ge sydliga vindar. Det kom en Jeanneau-båt efteråt och ankrade, utan att backa på ankaret kunde Lucina notera eftersom hon numera gärna studerar hur andra ankrar också. Vi vaknade på natten av ökad vind och regn. Vi hade redan stängt de flesta luckorna men några återstod, de som var skyddade av soltältet. De stängdes snabbt och vi tog också ned soltältet snabbt då både vinden och regnet ökade i styrka samt blixtar lös upp den annars kolsvarta månlösa natten. Innan vi hann få på oss regnjackorna såg vi i blixtarnas sken Jeanneau-båten komma draggande rakt emot oss. Upp med fendertar och så skrek vi till dem. Yrvaken kom en av de ombord upp i sittbrunnen samtidigt som de missade oss med några meter på sin färd mot lä. Vi hörde ingen motor starta eller såg någon på däck vid de blixtar som åter kom, men båten stannade upp då ankaret måste ha fått ett nytt grepp. Vi såg flera lanternor tändas runt om i lagunen som tecken på att det var fler som hade problem med ankaret. Men vi låg stadigt även om känslan var allt annat än behaglig i vindbyar på runt 17-18 m/s. Men det lugnade ner sig efter en dryg timme och vi kunde konstatera att våra vattenglas som stod under Biminin hade fyllts med 5 cm regnvatten på en dryg timme, så nog regnade det. Men regnen har varit undantagen som bekräftar regeln med sol, värme och behagliga vindar.

Ensamvik
Sarita till ankars i en ensam vik
Ensamvik3
En annan egen vik

Lucina och jag hade ett par underbara veckor med mycket vila där vi gjorde utflykter med jollen, med snorkelutrustning eller till fots medan Sarita låg still till ankars i någon fin vik. Men inför upptagningen och på land har vi jobbat hårt för att stoppa om henne för vintern. Olje- och filterbyte, byta av både förfilter och huvudfilter för bränslet, nedtagning, vikning och förvaring av alla segel, avsköljning och städning av båten, borttagning av de flesta tampar ombord och tvättning i sötvatten, rengöring av båten nere i ruffen, tömning av ankarboxen och förvaring av kätting och ankare, ta bort sprayhood och Bimini för förvaring, täta en del misstänkta läckor, med mera. Vi planerar ett återbesök för mer jobb innan säsongen startar, men det känns som om Sarita nu kan ha en bra vinter. Vad är då de bestående intrycken från sommaren?

Tampen
Tampen är ett alltid populärt nöje

Det som gjorde mest intryck från denna säsong är syriska flyktingar utanför hamnkontoren på Semi och Kos, öar med färjeförbindelser med Turkiet. Familjer med barn, vuxna och gamla med blickar som är tomma och utstrålar hopplöshet, men också en del blickar med hopp även om rädslan också syns. Framför sig har de en svart sopsäck med alla tillhörigheter i. Det sätter vårt eget priviligierade liv i perspektiv. Efter att ha kommit hem till Sverige känns det som om landet vaknat och insett allvaret av situationen och där en medkänsla och förståelse för det helvete som flyktingar måste gå igenom har resulterat i spontana aktiviteter för att hjälpa till. Efter att ha sett dessa medmänniskor i ögonen så kan jag och Lucina inte blunda för de umbäranden och det lidande som familjerna gått igenom för att ta sig från städer och byar i ruiner, skottlossning och kaos och med livet som insats har lämnat allt. Om jag inte varit född i Sverige utan i Syrien kunde jag, om jag överlevt alla strapatser, vara den som satt där och var utlämnad till andra för att få hjälp. Den vetskapen gör ont och känslan och insikten om hur verkligheten ser ut kan jag och Lucina inte bortse från utan kommer att påverka oss i vår vardag.

BåtbyggareSimy6
Båtbyggarna på Symi

Men även båtbyggarna på Semi som med enkla redskap, ögonmått och träd från trakten skapar stor konst när de bygger allt från jollar till större fiskebåtar. Att de sen är i 80-årsåldern och slår in en tvåtumsspik med en slägghammare på fem slag utan att missa höjer njutningen av att titta på hur deras båtar växer fram.

CastosSyd5
Med många linor kan man ligga säkert i trånga vikar
Sivotagrotta
Grottutforskning ingår i upplevelserna

Hur Sarita hanterar vågorna som byggs upp i Kykladerna är ett annat glädjeämne. Det är en speciell känsla när man forsar fram i farten som är tvåsiffriga med en 20 tons båt med revade segel och bara vid enstaka gånger får en saltvattendusch. Sarita följer med mjukt i vågorna och man behöver inte slita vid rodret för att hålla henne på kurs.

Återigen har jag lärt mig att man aldrig kan ha för mycket linor ombord. Att förtöja med ankare i fören och linor iland är vanligt i Grekland och Turkiet, och för det behövs långa linor, gärna som flyter då de är lättare att hantera. När det blåser sidvind så sätts besättningen på prov och alltför ofta driver båtarna ner på båtgrannar i lä och skapar kaos. Att släppa iland någon innan man lägger ankaret med en lina som fästs iland och först därefter lägga ankare och backa in på plats gör allt enklare och säkrare. Då kan man lugnt möta landlinan, som redan är förberedd, på väg in och göra fast innan man driver ner mot lä.

Saritapåland3
Avspolning av alger inför vintern
Saritapåland5
På väg in till sin plats på Cleopatra Marina

Att segla i östra Medelhavet innebär stabilt vädret med solsken varje dag och en nödvändig fläktande bris i värmen som gör seglingen behaglig på det intensivt blåa havet där badtemperaturen rör sig uppåt under säsongen till runt 28 grader. Men framför allt de människorna som bor här, de som driver de små affärerna, säljer frukt på marknaderna, driver familjetavernorna. Vart man än kommer möts man nästan alltid av vänlighet och leenden. Värmen i luften och vattnet finns också bland människorna, finanskris till trots.

Share Button
Views: 8

Magnus Lindén

Jag, Magnus Lindén, som skapat denna hemsida är en person vars passion för segling och upplevelser förknippade med segling började i tonåren och har följt mig genom åren även om formen och omfattningen skilts sig åt över tid. Det har varit en tonårstid med träbåtar, en karriär som charterskeppare på världshaven, en period som frilansjournalist för båttidningar i kombination med leveransseglingar, en lugnare tid med familjeliv, 8-5 jobb och semestersegling i skärgården och nu en upptrappning av båtlivet igen med inköp av en Solitaire 52:a som ligger i Medelhavet. Erfarenheterna från mitt seglarliv har jag samlat i boken Bortom horisonten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *