Azorerna i mitt hjÀrta
Det var kÀrlek vid första ögonkastet. NÀr jag angjorde Faial pÄ en Atlantsegling första gÄngen 1980 slogs jag av skönheten och lugnet pÄ ön. Sen dess har det blivit fler Äterbesök, mest med bÄt pÄ vÀg frÄn VÀstindien till Europa. Nu Àr jag hÀr med Lucina och vaktar huset Ät vÀnnerna Duncan och Ruth som sedan nÀstan 30 Är bor pÄ ön. Mer om detta i senare inlÀgg. Under ett besök 1991 reste jag runt pÄ en del andra öar för att skriva en artikel för resetidningen Vagabond. Den finns bifogat i detta inlÀgg. Mycket har förÀndrats sedan dess, men mycket Àr detsamma.
Mer turister har letat sig hit och de gamla oxkÀrrorna har ersatts av EU-subventionerade traktorer och mjölkleveranserna sker inte lÀngre pÄ hÀst- eller Äsneryggen utan med moderna bilar med fyrhjulsdrift Àven om mÄnga fortfarande mjölkar för hand. Och fler av öarna har numera gÀsthamnar. Men blomsterprakten, de vackra vandringslederna och det lugna tempot finns kvar.
Ăven om seglarbaren Cafe Sport i Horta, Faial i stort sett Ă€r oförĂ€ndrad sĂ„ har saker runtomkring förĂ€ndras. Peter, eller JosĂ© som han egentligen hette, har avlidit och hans son har tagit över och expanderat sĂ„ nĂ€stan hela gatan har olika Cafe Sport inslag, frĂ„n scrimshaw museum till turistaffĂ€r (och det finns nu Cafe Sport barer Ă€ven i Ponta Delgada och Lissabon). Men inredningen och stĂ€mningen i sjĂ€lva baren har man lyckas behĂ„lla.
SĂ„ hĂ€ng med pĂ„ en oredigerad text frĂ„n 1991 om de nio öarna mitt i Atlanten som heter Azorerna. MĂ„nga av personerna omnĂ€mns i artikeln Ă€r kvar. Ăven om de inte nĂ€mns i artikeln har jag alltid bott hos Duncan och Ruth nĂ€r jag varit pĂ„ Azorerna och inte varit ombord pĂ„ en bĂ„t Jag gjorde mĂ„nga sjömil med Duncan ombord pĂ„ bĂ„tar pĂ„ 1980-talet och han etablerade sig pĂ„ ön med sin fru Ruth och de startade och driver fortfarande Mid Atlantic Yacht Service som hjĂ€lper seglare som stannar till pĂ„ ön. Manni och Rosa som beskrivs i artikeln Ă€ger och driver nu en bar och affĂ€r i byn Cedros. Deras Ă€ldsta barn har bĂ€gge blivit tandlĂ€kare, dottern med egen praktik i Cedros medan sonen arbetar i Boston.
Jag kommer inte ens ihĂ„g om artikeln nĂ„gonsin blev publicerad eller inte. Bilderna kommer frĂ„n den resan, sĂ„ledes frĂ„n 1991, liksom texten som var tĂ€nkt lite som reseguide sĂ„ den har inte sĂ„ mycket en seglarvinkel. Ăven om mycket har förĂ€ndrats sĂ„ finns miljöerna och mĂ„nga av mĂ€nniskorna kvar, men jag kan inte garantera för riktigheten i de praktiska detaljerna. Men lite av ett tidsdokument Ă€r det för de som Ă€r intresserade att lĂ€sa vidare, och upplevelserna pĂ„ öarna Ă€r definitivt liknande nu som dĂ„.
HĂ€r kommer artikeln:
Azorerna – ett existerande Atlantis
Introduktion:
NĂ€r jag för över tio Ă„r sedan första gĂ„ngen kom till Azorerna blev jag förĂ€lskad. Dessa nio intensivt gröna öar av vulkanisk ursprung har en oerhörd dragningskraft. HĂ€r finns fĂ„ turister som stör den vĂ€nliga atmosfĂ€ren. PĂ„ de mustigt gröna fĂ€lten betar kor. MĂ€nniskor lever enkelt men sprider en vĂ€rme som smittar av sig. Ăverallt spirar vilda blommor som lyser i regnbĂ„gens alla fĂ€rger. MĂ„nga av dem har jag hemma förgĂ€ves försökt locka till överlevnad i blomkrukor. HĂ€r vĂ€xer de som buskar och trĂ€d. En promenad Ă€r ett Ă€ventyr dĂ€r mötet med en oxkĂ€rra med trĂ€hjul dragen av ett par lunkande kor Ă€r ett naturligt inslag. Vin och mat i överflöd till ett pris som skattetygnda svenskar har rĂ„d med. Ett lagom klimat med behaglig vĂ€rme och sol. Luftföroreningar Ă€r ett okĂ€nt begrepp. Ja det Ă€r paradiset jag kommit till. Att detta Ă€r det sjunkna Atlantis stĂ„r helt klart för mig.
Historia:
Vilka Ă€r dessa öar som lockat mig till fler besök sedan dess. Azorerna ligger utspridda i Atlanten ungefĂ€r en tredjedel av vĂ€gen frĂ„n Lisabon till New York. Vem som först upptĂ€ckte dem Ă€r osĂ€kert. Det kan ha varit vikingar, nordafrikanska sjörövare eller nĂ„gon köpman frĂ„n Venedig eller Genoa som felnavigerat. Men redan omkring 1100 var det troligt att man visste om deras existens. Men det var inte förrĂ€n 1427 som den första ön, Santa Maria, officiellt upptĂ€cktes av portugiserna. Man döpte dem till Azorerna (portugisiska för hök) för de mĂ„nga rovfĂ„glarna man sĂ„g cirkla över öarna. Om det var de nu mycket vanliga ormvrĂ„karna som de misstog för hökar eller det var en nu utrotad höksort hĂ€r pĂ„ Azorena tvistar de lĂ€rde. Ăarna var obebodda sĂ„ man kan verkligen sĂ€ga att de upptĂ€cktes. Det tog till 1452 innan alla nio var siktade. För att etablera en portugisisk kolloni hĂ€r lockade man med skattefria omrĂ„den och nybyggarna fick mark utan kostnad. Enda kravet var att den mĂ„ste vara odlad inom fem Ă„r, annars gick den tillbaks till staten. De flesta som kommit hit hĂ€rstammar frĂ„n norra Portugal. Men Ă€ven mĂ„nga flamlĂ€ndare fann sin fristad hĂ€r, ofta pĂ„ flykt frĂ„n religös förföljelse pĂ„ fastlandet.Â
Första gĂ„ngen jag kom hit anlĂ€nde jag ombord en segelbĂ„t. Det kĂ€ndes naturligt dĂ„ havet alltid spelat en stor roll för Azorerna. DĂ„ endast en av öarna, San Miguel, Ă€r större Ă€n Bornholm har man alltid vattnet inom synhĂ„ll. Med sin position blev de snabbt en viktig plats för Atlanttrafiken. Det började med segelfartygen som stannade pĂ„ sin vĂ€g runt vĂ€rldshaven för att proviantera och bedriva handel. I modern tid var det ocksĂ„ en viktig mellanlandningsplats för flygtrafiken. Denna betydelse har dock nĂ€stan försvunnit dĂ„ dagen moderna flygflotta och yrkessjöfart inte behöver mellanlanda. Dock finns hĂ€r fortfarande en betydande amerikansk flygbas. Idag Ă€r Azorerna, speciellt ön Faial, istĂ€llet en oas för seglande fritidsbĂ„tar pĂ„ vĂ€g över det stora havet.Â
Azorerna har alltid varit ett stolt och frihetsÀlskande folk som hjÀlp demokratiska krafter under olika tidsperioder. 1580 Àrvde Spaniens kung, Filip den förste, Portugal. DÄ bildade portugiserna helt sonika ett eget kungarike med Azorerna som sÀte. Resultatet var ett stort sjöslag 1582 utanför San Miguel dÀr den spanska armadan slog dessa utbrytare som dÄ hade hjÀlp av fransmÀnnen.
NĂ€r Portugal i slutet pĂ„ 1700-talet blev indraget i de europeiska revolutionskrigen försvarade azorianerna de radikalas ideĂ©r och fungerade ofta som fristad. NĂ€r sedan Napoleon stormade in i Lisabon 1807 hade kungafamiljen, med Johan den sjĂ€tte i spetsen, timmarna innan seglat ivĂ€g mot Brasilien. Ă terigen upprĂ€ttades ett portugisiskt kungadöme utomlands, denna gĂ„ng Brasilien som genom ett trollslag förvandlas frĂ„n kolloni till kungöme. NĂ€r Johan den sjĂ€tte Ă„tervĂ€nder till Portugal 1821 och Brasilien skall Ă„tergĂ„ till kollonistatus revolterar brasilianarna. Johans Ă€ldste son Pedro stannar kvar och leder revolutionen och blir Brasiliens första kejsare. Krafter som ville störta envĂ€ldet i Portugal kallade pĂ„ hans hjĂ€lp för att störta hans bror Miguel. Ă terigen samlade man kraft, mod och en armada pĂ„ Azorerna innan man seglade ivĂ€g mot Portugal 1832 för att efter flera slag erövra tronen.Â
SÄ nÀr Portugal utropades till republik 1910 var ingen tillfÀllighet att den första presidenten, Manoel de Arriaga, var frÄn Pico pÄ Azorerna. Han var ocksÄ författare och dessa öar har inspirerat och sett mÄnga av portugals mer kÀnda författare vÀxa upp. Azorianerna har sÄlunda en stolthet i sin historia och natur. HÀr finns en rikedom som inte bara rÀknas i pengar. Det mÀrks hur azorianerna för sig och med den stolthet de visa upp sina djur. Att azorernas nuvarande president lÄter presidentpalatset stÄ obebott och istÀllet bor hemma hos sin mamma ter sig bara naturligt.
Religion:
Det Àr aldrig lÄngt till en kyrka pÄ Azorerna. Man Àr katoliker med en djup religiositet. Kyrksamheten Àr hög och Jesus och Maria-bilder pryder hemmet i olika former i allt frÄn urklippta veckotidningsbilder till karvade trÀfigurer.
Man har mĂ„nga religösa högtider, gĂ€rna med en procession som höjdpunkt. Den största och viktigaste sker i San Miguel den femte söndagen efter pĂ„sk. En avbild av “Senhor Santo Cristo dos Milagresâ, som gavs till nunnor av pĂ„ven Paul den tredje 1530, bĂ€rs igenom staden Ponta del Garda. Men varje ö deltar i olika religösa högtider. Speciellt runt pĂ„sk Ă€r bygatorna dĂ€r processionen skall gĂ„ fram dekorerade med utströdda fĂ€rgsprakande blommor och löv. Förutom de stora högtiderna kan det förekomma lokala helgdagar och högtider i olika byar.
Klimat:
Azorerna har ett behagligt milt maritimt klimat. En avstickare frĂ„n Golfströmmen hjĂ€lper ocksĂ„ till att göra medeldygnstemperaturen relativt jĂ€mn oberoende av Ă„rstid. Cirka 13 grader pĂ„ vintern och 23 pĂ„ sommaren. I stort sett kan du, oberoende av tidpunkt pĂ„ Ă„ret, uppleva olika Ă„rstider genom att förflytta dig i höjdled. Ăven om vintern inte Ă€r sĂ„ kall kan den vara blĂ„sig. Dessutom regnar det mer under denna period. DĂ„ Ă€r molnen lĂ„ga och skymmer mĂ„nga av de spektakulĂ€ra vyerna som öarna kan erbjuda. Dock kan det under vinterperioden vara hĂ€rligt vĂ€der med varma dagar med en klarblĂ„ himmel och kristallklar luft som ger fantastiska vyer frĂ„n utsiktpunkterna. Men sĂ€krast att uppleva det behagliga vĂ€dret Ă€r frĂ„n mitten av april till slutet av september. För den badsugne Ă€r vinterns atlantiska badvatten cirka 16 grader och pĂ„ sommarens över 20.
Natur:
Alla öar har sin egen karaktÀr Àven om det finns mÄnga likheter. De gröna fÀlten med betande kor, de brant störtande klipporna, de höga vulkantopparna ofta med en stor krater som kan ha en sjö, blomsterprakten, terassodlingar lÀngs branterna, de pittoreska smÄbyarna med stenhus, byar som klÀnger sig fast pÄ klippplatÄerna vid kusten eller klÀttrar ned mot en skyddande hamn, skogspartier av cedertrÀn och sÄ vidare. PÄ de utbredda gröna platÄerna med fÀlten avgrÀnsade av stenrösen eller buskage av hortensior, kamelior, spanskrör och andra exotiska vÀxter betar Azorernas viktigaste inkomstkÀlla, korna. HÀr och var finns kvarlevorna av vÀderkvarnar som visar att man odlade betydligt mera sÀdesslag tidigare hÀr pÄ öarna. En del bara som ruiner och andra fortfarande fungerande och anvÀnda. Att Azorerna har fÄtt influens frÄn flera hÄll ser man dÄ ursprunget för dessa kvarnar kommer frÄn Nordafrika/Portugal, dÀr byggnaden Àr fixerad, flamlÀndska, dÀr hela överdelen snurrar samt den hollÀndska, dÀr bara toppen snurrar.
HÀr finns sandstrÀnder Àven om de inte gnistrar vitt. De bestÄr av svart vulkansand med glÀnsande guldkorn som bildar spÀnnande mönster som Àndras efter varje dyning som rullat in. För stenletare Àr dessa strÀnder ett paradis med sina rundade svarta vulkaniska stenar. Men lÄnga vita sandstrÀnder lyser med sin frÄnvaro. DÀremot finns mÄnga badplatserna i naturliga eller byggda saltvattenspooler bland klipporna i kustbandet. En vacker inramning för ett dopp i havet.
Blommor:
Ăgarna till apelsinplantager under 17- och 1800-talet försökte brĂ€cka sina kollegor med de vrĂ€kigaste trĂ€dgĂ„rdarna istĂ€llet för som idag med bilar. Det var framför allt under denna tid som exotiska vĂ€xter importerades till landet varav mĂ„nga nu vĂ€xer vilt. MĂ„nga sĂ„ vilt att den spĂ€da ursprungliga floran Ă€r pĂ„ vĂ€g att kvĂ€vas. Det Ă€r framförallt stormviskan och en rabarberliknande vĂ€xt med ett kraftigt rotsystem kallad gunea pictoria som spritt sig som ogrĂ€s vid framför allt vĂ€gkanten. Men de flesta av de vilda exotiska blommorna vĂ€xer kontrollerat som vindskydd för odlingar eller för att dela in fĂ€lten. Det Ă€r framför allt hortensior, azaleor och kamelior. Â
Finessen med dessa blommor Ă€r att naturen har inrĂ€ttat en överlappande blomningsstafett som gör att landsbygden pĂ„ Azorerna alltid fylls med nĂ„gon eller nĂ„gra prunkande vilda exotiska blommor. Den enda osĂ€kra mĂ„naden Ă€r november dĂ„ det kan bli ett gap efter den gula stormviskan blommat ut och kameliorna och hibiskusen börjar sin tid. I slutet pĂ„ mars börjar azaleorna regera tillsammans med rododendron. Framförallt azaleorna skymmer sina gröna buskar med kronblad i all regnbĂ„gens fĂ€rger och nĂ„r sin högpunkt i april. De fĂ„r hjĂ€lp av den blĂ„a agapantusen i maj. Dessa blommor avlöses av hortensians blĂ„ och vita blomklasar i juni. De dominerar under sommaren tillsammans med den intensivt gula stormviskan som startar i mitten pĂ„ sommaren. Bella Donnan kommer fram i mĂ„nadsskiftet augusti/september vilket förklarar det portugisiska namnet som översatt blir “Barnen till skolan”.Â
Förutom den mer vilt vÀxande floran stÄtar Azorerna med mycket annan ögonfÀgnad. HÀr finns den stÄtliga papegojblomman eller estrelitsian som vecklar ut sina vackra kronblad pÄ eftervintern. Kallor, de vackra vita liljorna blommar hela vintern. BlÄregnets klasar börjar lysa i blÄtt pÄ vÄrkanten. Boganvillan lockar ocksÄ med sina vackra blommor.
Alla dessa blommor stĂ„tar lĂ€ngs vĂ€gkanterna nĂ€r man förflyttar sig runt öarna. Vad jag slogs av var hur vĂ€lansat allting var trots den vilda karaktĂ€ren. MĂ„nga Azorianer tar hand om skötseln av dessa vilda blommor runt om sina hus, men det Ă€r inte hela förklaringen. De vackra vĂ€gkanterna hĂ„lls levande av av trĂ€dgĂ„rdsarbetare, men Ă€ven av arbetslösa som fĂ„r att fĂ„ sina bidrag mĂ„ste ta tjĂ€nst i den allmĂ€nna servicen, en sorts ams-jobb. DĂ„ blir det att hjĂ€lpa till med “trĂ€dgĂ„rdarna” lĂ€ngs vĂ€gkanten.
Djurlivet:
För svenskar som lever i en natur utan farliga djur Àr det skönt att komma till en ögrupp som Àr om möjligt Ànnu sÀkrare. Inga ormar som ringlar i stenrösen och busksnÄren. HÀr kommer prasslet frÄn ödlor, rÄttor eller hör och hÀpna igelkottar.
Annars bestĂ„r djurlivet mest av fĂ„glar. För mig, som delar in okĂ€nda fĂ„gelarter i mĂ„s, pippi och kvack-kvack, kĂ€nns det skönt att kĂ€nna igen fĂ„glar frĂ„n den svenska naturen. Koltrasten och bofinken förgyller luftrummet med sin sĂ„ng. ForsĂ€rlor spatserar pĂ„ fĂ€lten tillsammans med grĂ„sparvar och i sjökanten syns hĂ€grar. SvarthĂ€ttan hĂ€r Ă€r en nĂ€stan tam byfĂ„gel istĂ€llet för en skygg skogfĂ„gel. I luften blandas duvors, mĂ„sars och trutars siluetter med den pĂ„ öarna vanliga ormvrĂ„ken. Med uppvindarna runt klippkanter och bergstoppar mĂ„ste detta vara ett paradis för dessa glidflgande rovfĂ„glar. HĂ€r finns Ă€ven tre typer av kungsfĂ„gel, rödhakar med flera mindre arter. Ăver havet glider lyror över vĂ„gtoppar och smeker vĂ„gdalens yta pĂ„ jakt efter nĂ„got Ă€tbart. PĂ„ nĂ€tterna kan sedan deras egenartade lĂ€ten hĂ„lla en vaken, de pĂ„minner lite om mĂ€nskliga barnskrik och joller.
Boende:
Hotellen pÄ Azorerna Àr av god kvalitet frÄn femstjÀrniga och nedÄt. Vanligast Àr trestjÀrniga sÄ kallade Pensao, dÀr frukost brukar ingÄ i priset som rör sig om 150 SKr och uppÄt för ett dubbelrum under lÄgsÀsong och uppÄt 200 SKr under högsÀsong (sommaren). Recedentcials Àr nÀsta steg uppÄt och hotell brukar de finaste och tillika dyraste inkvarteringarna kalla sig. Dessa kan komma upp i priser pÄ betydligt över 500 Skr. De flesta öarna har bra med hotellkapacitet, men det kan vara idé att reservera plats under sommarhalvÄret. Under festivalveckor, speciellt veckan femte söndagen efter pÄsk pÄ San Miguel, kan det dock vara omöjligt att hitta ett ledigt rum. NÄgra egentliga vandrarhem finns inte utan snarare enklare typer av Pensaos.
Stuguthyrning har inte etablerat sig hĂ€r Ă€ven om det finns en stor potensial dĂ„ mĂ„nga hus stĂ„r öde. Det finns dock möjlighet pĂ„ en del av öarna. BĂ€st Ă€r att prata med de lokala turistbyrĂ„n som finns pĂ„ varje ö om hus finns tillgĂ€ngliga. En varning för mycket varierande kvalitet Ă€r dock pĂ„ sin plats. Mest utvecklat Ă€r detta pĂ„ ön Faial dĂ€r en del ickeportugiser, frĂ€mst seglare som blivit kĂ€ra i ön, köpt gamla stenhus och renoverat dem till en mycket god standard. DĂ„ de bara anvĂ€nder dessa hus under korta perioder finns det möjlighet att hyra.Â
Det finns Àven kampingplatser pÄ öarna. AlltifrÄn vÀlorganiserade med fullservices som pÄ Faial och Sao George till mer enkla pÄ San Miguel dÀr det finns designerade omrÄden vid nÄgra kratersjöar dÀr tÀlt fÄr slÄs upp. Det finns ingen allemansrÀtt hÀr, men dÄ antalet kampande turister Àr sÄ fÄ Àr chansen för att hitta en egen tÀltplats efter att ha pratat med nÄgon markÀgare stor.
Transporter:
Mellan öarna gÄr Azorernas eget flygbolag SATA till mycket rimliga priser. Man kan köpa en biljett mellan tvÄ öar och utan kostnad stanna pÄ mellanliggande. Detta gör att flygbiljetter till öarna utanför routen, typ Santa Maria blir förhÄllandevis dyra. Mellan flera öar gÄr dessutom fÀrjetrafik. Framför allt mellan Flores och Corvu samt Faial och Pico. Men Àven Sao Jorge nÄs frÄn bÄde Pico och Faial. TurtÀtheten Àr större pÄ sommaren och under vintern kan Àven bÄde fÀrjor och flyg stÀllas in pÄ grund av dÄligt vÀder. Ett mer primitivt men spÀnnande sÀtt kan vara att försöka lifta med nÄgra av de lokala fraktbÄtarna som gÄr mellan öarna.
PĂ„ de flesta öarna finns ett bra fungerande bussystem. TurtĂ€theten till mindre byar kan dock vara dĂ„lig, framför allt pĂ„ helger. Taxi Ă€r ocksĂ„ lĂ€ttillgĂ€ngliga och kan hyras för en guidad rundtur. Se till att du hyr nĂ„gon varsa sprĂ„k du förstĂ„r. En hel del pratar till exempel engelska. Hyrbilar finns ocksĂ„ pĂ„ de större öarna, men Ă€r dyra. Mest ekonomiskt blir det att hyra minst tre dagar med fri mil. TĂ€nk dock pĂ„ att Portugal har VĂ€steuropas vĂ€rsta statistik för trafikolyckor, och i det avseendet Ă€r azorianerna inget undantag. Ett annat problem Ă€r att de bilkartor som finns inte Ă€r av bĂ€sta kvalitet och vĂ€gmĂ€rkningen osĂ€ker pĂ„ mĂ„nga stĂ€llen. I en storstad som Ponta Delgada kan de ibland till och med vara förvillande. En skylt vid en gatkorsning visar med en pil vĂ€gen till museet. Vid nĂ€sta vĂ€gskĂ€l finns helt plötsligt inget att gĂ„ efter. Det finns Ă€ven lokala turistarrangörer som ordnar bussturer med guidning pĂ„ flera olika sprĂ„k. Men billigast Ă€r att lifta, som Ă€r mycket enkelt, och anvĂ€nda apostlahĂ€starna, Azorerna Ă€r vackra att vandra pĂ„.Â
Maten:
FörvĂ€nta dig inte nĂ„gra kulinariska höjdare pĂ„ azorerna. HĂ€r serveras istĂ€llet en enkel husmanskost med rikligt med mat till mycket rimliga priser. Ofta finns det halvportioner pĂ„ menyn. Dessa Ă€r dock fullt tillrĂ€ckliga för en normalt Ă€tande svensk. Speciellt om man tycker om söta desserter vilket finns hĂ€r i överflöd. Men en varning Ă€r pĂ„ sin plats, de Ă€r verkligen söta.Â
Olika öar har provinsiella specialiteter. Man Ă€ter mycket av rotfrukten jams, samt har en uppsjö av varianter pĂ„ soppor. Blodkorv och hemgjorda kött-och flĂ€skkorvar “linguesa” och “morcelas” Ă€r andra specialiteter. SmĂ„ nyplockade rĂ„a musslor “lapash”, gĂ€rna tillsammans med nyplockat sjögrĂ€s Ă€r en annan. Ăverhuvud finns mĂ„nga fiskrĂ€tter dĂ€r olika tillredningar av blĂ€ckfisk Ă€r populĂ€rt. Majs och sweet-bröd Ă€r ocksĂ„ ett gott tilltugg till maten. Men det finns Ă€ven restauranter med en men internationell meny med alltifrĂ„n smörgĂ„sar, pizzor till franskt kök. Hamburgerrestauranterna har dock inte fĂ„tt nĂ„got grepp om azorianerna som nog vill ha en mer avspĂ€nd och traditionell mĂ„ltid.
Hemslöjd/Köptips:
Till en dels förtret och andras lycka finns inte sĂ„ vĂ€ldigt mycket fantastiska köp pĂ„ Azorerna. Visst börjar man hitta de obligatoriska askopparna eller kylskĂ„psmagneterna med en bild pĂ„ Azorerna pĂ„ framsidan och “made in Korea” pĂ„ baksidan. Mycket av det importerade varorna, till exempel klĂ€der, Ă€r dyrt. Det finns en del lokal hemslöjd som varierar mellan öarna. Framför allt flĂ€tade korgar, hattar och dylikt samt broderier och knypplade dukar. Det finns fina keramikföremĂ„l, framför allt pĂ„ San Miguel. Men det mest unika Ă€r de arbeten med inristningar i valtĂ€nder frĂ„n kaskelotter samt valben, sĂ„ kallad “scrimshaw”, som traditionellt har gjorts hĂ€r sedan valjakten introducerades pĂ„ 1700-talet. Det Ă€r framför allt pĂ„ Pico och Faial dessa konstverk finns att köpa. DĂ„ valtĂ€nder Ă€r dyrare Ă€n valbenen fĂ„r du se upp sĂ„ du inte blir lurad. Dessutom Ă€r det tveksamt om du fĂ„r ta in dessa föremĂ„l lagligt till Sverige dĂ„ de rĂ€knas som utrotningshotade djur.
NĂ€ringsgrenar:
Jordbruket har alltid varit grundvalen för ekonmin. Tillsammans med handeln utvecklades det tidigt. SvÄrigheter med terrÀng, vulkanutbrott, jordbÀvningar och pirater gjorde dock livet besvÀrligt periodvis. Olika öar specialiserade sig pÄ olika grödor och i början var det vanligast med vete, majs, potatis, jams, vÀxter för tygfÀrgning och frukter, speciellt apelsiner och vindruvor. Viktigt var ocksÄ nötköttsuppföding och mejeriprodukter. Framför allt apelsiner frodades pÄ 17- och 1800-talet med stora plantager med rika plantageÀgare som följd. DÄ byggdes de flesta av de mer stÄtliga byggnaderna pÄ öarna. Men i slutet pÄ 1800-talet slog en parasit ut i stort sett hela bestÄndet av bÄde apelsiner och druvor. Numera odlas det mera bara till husbehov Àven om de flesta öarna har egen vintillverkning, speciellt dessertvin.
PĂ„ öar utslĂ€ngda mitt i Atlanten Ă€r det naturligt att fisket ocksĂ„ spelat en central roll. Man har dock alltid haft enkla redskap och bĂ„tar vilket gjort betydelsen mindre. Ett uppsving hade man under perioden dĂ„ valfĂ„ngstfartygen seglade runt jorden. I dessa valrika trakter rekryterades besĂ€ttningar och byggdes valfabriker. SĂ„ smĂ„ningom byggdes en egen valflotta upp, men inte bestĂ„ende av stora segelfartyg utan av smĂ„ öppna lĂ„ngbĂ„tar med segel. Med dessa jagade man ifatt passerande valar, handharpunerade det gracila djuret frĂ„n fören för att sedan Ă„ka pĂ„ en sĂ„ kallad “Nantucket sledgeride” dĂ€r valen drog ivĂ€g med bĂ„ten slĂ€pandes efter. Denna traditionella valjakt fortsatte till bara för nĂ„gra Ă„r sedan dĂ„ ekonomiska och moraliska realiteter gjorde att den upphörde.
Idag sker det komersiella fisket mest pÄ stora tonfisktrÄlare som tar fÄngsten direkt till Portugal. Kvar Àr de smÄ öppna bÄtarna vars fÀrgprakt och fina underhÄll tyder pÄ ett kÀrleksförhÄllande frÄn sina Àgare. man anvÀnder dessa mest för att fiska till husehov, och nÄgra stora livskraftiga fiskmarknader finns inte pÄ öarna. Som EG-medlem med dess regler och dÄlig lönsamhet pÄ detta smÄskaliga fiske finns det risk att det dör ut i Ànnu större utstrÀckning Àn i dagslÀget. En ny industri har dÀremot kommit till. Djuphavsfisket med turister. Det Àr populÀrt dÄ dessa vatten Àr en av de vÀsta i vÀrlden för svÀrdfisk, tonfisk och andra av havets ÄtrÄvÀrda vidunder.
Vandringar:
Azorerna Ă€r gjorda för vandringar. TuristbyrĂ„er och andra organisationer har förslag pĂ„ olika leder beroende pĂ„ din kondition och intresse. Förlaget “Sun Flower Books” i England ger ut böcker med vandrings och bilvĂ€gar. Hittills Ă€r bara San Miguel tĂ€ckt men man planerar att tĂ€cka hela Azorerna. Du kan vandra upp till nĂ„gon vulkantopp för att bli belönad med en hissnande utsikt över en öde kratersjö. Du kan vandra lĂ€ngs lĂ„glandet och njuta av vyerna och blomsterprakten. Eller du kan promenera runt i de smĂ„ byarna som sprider ut sig lĂ€ngs kusterna. Det Ă€r vad jag tycker bĂ€st om. Följ med pĂ„ en förmiddagstur i en typisk azoriansk by. I detta fall Cedros pĂ„ ön Faials nordsida.
NÀr jag kliver ut ur stenhuset vid halv niotiden vÀlkomnas jag av solen som belyser den mÀktiga vulkanen Pico pÄ grannön. Toppen syns med sin snötÀckta kam över en mÀngd gröna fÀlt som Àr delade av hÀckar med hortensior prunkande i blÄtt. Jag konstaterar att det Àr vÀderomslag pÄ gÄng. Picos topp har nÀmligen en liten molnmössa. Men Àn skiner solen som glittrar i havet. Jag vinkar Ät grannen som mjölkar sina kor. Han Àr sen och nickar mot mig, dÄ hans hÀnder Àr upptagna av att dra i spenarna. Jag gÄr runt huset och in i nÄgot som liknar en bambuskog. Det Àr en vÀxt slÀkt med sockerrör som planteras runt frukttrÀdgÄrdar, sÄ kallade quintas, för att skapa lÀ mot vinden. Jag hoppar över bÀcken som rinner ned till havet. NÀr jag nÀrmar mig huvudvÀgen rycker jag till av hudskallet pÄ min vÀnstra sida. Jag borde vara van vid det hÀr laget dÄ hunden alltid Àr bunden vid denna bakgÄrd. VÀl uppe pÄ huvudvÀgen möter jag Joe ridande pÄ sin Äsna. Han har mjölkat korna fÀrdigt och Àr pÄ vÀg med mjölkkannan till uppsamlingsplatsen. Han har varit i USA sÄ vi vÀxlar nÄgra ord pÄ engelska.
Jag funderar pĂ„ om jag skall gĂ„ över fĂ€lten ned till havet eller upp mot bergssluttningen. Byn Ă€r gles och vidstrĂ€ckt. Min blick fastnar pĂ„ mitt favorithus. Utsikten dĂ€rifrĂ„n Ă€r havet, bergen, fĂ€lten, och berget Pico i bakgrunden. Dock bryr sig inte azorianerna om utsikter, de ser den ju jĂ€mnt.Â
Det Ă€r viktigare, av tradition, att ha fönster och kontakt med gatan. Det Ă€r dĂ€r det hĂ€nder och dĂ€rifrĂ„n man frĂ„n urminnes tider fĂ„tt information frĂ„n förbipasserande. Det kan ibland kĂ€nnas konstigt att se ett hus, med en underbar utsikt över fĂ€lt och hav, ha alla fönster koncentrerade mot gatan dĂ€r utsikten Ă€r grannens fasad. NĂ€r vĂ€nner till mig renoverade sitt hus pĂ„ Azorerna rev de ned en vĂ€gg för att sĂ€tta dit ett stort fönster med en underbar utsikt. I början vallfĂ€rdade byborna dit för att titta pĂ„ denna underliga hĂ€ndelse. Han kallades “Amerikanen med det stora fönstret” i folkmun.
Alla dessa stenhus Àr vackra i sin enkelhet. Sten formad och placerad med omsorg och skicklighet. En del hus Àr vitkalkade, andra Àr obehandlade och har kvar sin naturliga mörka vulkaniska fÀrg. Taken Àr av enkelkupat tegel dÀr taknocken och nedersta lagret ofta Àr cementerade fast. Annars kan taket blÄsa av i vinterstormarna. De flesta husen har en stor ugn av sten som Àr uppbyggd med ett kupoltak. Skorstenen sticker upp genom taket. HÀr gör man majsbröd genom att elda ugnen varm. Sedan rakar man ur glöden och lÀgger in brödet och stÀnger till. Annars sker matlagning med gasolkök. De flesta hus saknar vÀrmeelement och Àr oisolerade. Under blÄsiga vinterdagar kan det bli lite kyligt. Det finns Àven mÄnga som fortfarande har utedass.
Det alltid mörkt och murrigt i hemmen. Oberoende av vÀder Àr gardiner och ibland fönsterluckor stÀngda. Jag försökte ta reda pÄ varför men ingen tycktes veta bestÀmt. En sa att kanske det var för att skydda de dyra möblerna frÄn att blekas av solen. Men till slut fick jag svaret av Albano. Tidigare var Azorerna förpestade med oerhört mycket flugor. Det gÀllde att se till att de inte kom in. Dessutom trivs de inte i mörker. SÄ renlighet blev förknippad med mörker och sÄ Àr det Àn i dag.
Jag gĂ„r en bit pĂ„ huvudgatan nĂ€r jag möter ett femtontal kor som flyttas till ett nytt betesomrĂ„de. Bakom detta kaos av vaggande horn, klapprande hovar, frustande mulor och stora bedjande koögon ser jag en röd Toyota som försöker pressa sig förbi vid ena vĂ€grenen. Kofösaren ropar till sina adepter och slĂ„r till med en stav. Korna gĂ„r in mot sidan och bilen kan smita förbi. DĂ„ drar jag mig till minnes de lite udda gatuskyltarna jag sett pĂ„ öarna.” Varning för kor”, som vĂ„r Ă€lgskylt men med en annan siluett, och skylten “kor förbjudna” vid de större stĂ€derna.
Jag viker av pÄ en sidogata och gÄr uppÄt berget. Maria, de flesta har Maria som nÄgot av sina namn hÀr, sitter i dörröppningen och skalar jams. En rotfrukt som tillsammans med potatis Àr stapelvara pÄ Azorerna. En av finesserna med jams Àr att efter man ryckt upp plantan och skÀrt av roten kan man sticka ned blasten i jorden igen. DÄ vÀxer nÀmligen en ny rot ut. Mycket praktiskt. Mindre praktiskt Àr att den mÄste koka upp till sex timmar innan den blir Àtlig. Lite lÀngre upp hörs röster. PÄ hÄll lÄter portugisiskan nÀstan som ryska. Jag tittar in pÄ en bakgÄrd dÀr en gris ligger stel med klövarna i vÀdret. Tre mÀn hÄller pÄ att raka den innan styckningen kan börja. Jag har kommit upp pÄ den högre belÀgna huvudvÀgen och kan se ut över byn och fÀlten som mynnar ut mot klipporna vid havet. Husens smÄ trÀdgÄrdar prunkar med grönsaker och variationsrika blommor.
Jag gÄr upp till ett av fÀlten och lÀgger mig ned i grÀset. Jag mÄste ha trampat pÄ lite citronmynta för en söt behaglig doft nÄr mig. Solen vÀrmer gott och jag lyssnar pÄ ljuden. Bakom hÀcken av röda kamelior betar nÄgra getter. Jag hör deras brÀkande tillsammans med fÄgelkvitter. En humla surrar förbi och ett par hundar skÀller nere bland husen. FrÄn andra sidan hörs en Äsnas genomtrÀngande Hi-HÄ. Jag vÀnder mig mot det hÄllet och ser den stÄ bunden vid en hÀck. Hans bÀste kompis, en blandrashund, kommer fram och de nosar vÀnligt pÄ varandra. En motorcykel bryter de naturliga ljuden men nÀr smattrandet dör ut hörs en hÀst klapprande hovar mot stigen nedanför fÀltet jag ligger. En tupp gal och försöker göra gÀllande att det Àr dags att stiga upp. NÀr kyrkklockan ringer, det Àr aldrig lÄngt till en kyrka pÄ Azorerna, reser jag mig upp för att gÄ nedÄt igen. PÄ vÀgen finns smÄ kafeterior dÀr mÀnnen börjar samlas.
PĂ„ sidovĂ€gen hör jag ett ljud jag kĂ€nner igen. Ett knastrande lite hĂ„rt ljud. Jag vet vad det Ă€r sĂ„ jag stannar till och vĂ€ntar. Det Ă€r alltid lika roligt att se de gamla oxkĂ€rrorna anvĂ€ndas. Med sina solida trĂ€hjul och sin stora handvĂ€vda strĂ„korg Ă€r de geniala i sin enkelhet. Den dras av tvĂ„ bastanta kor. Jag vinkar till föraren som gĂ„r före. “Bon Dias” hĂ€lsar jag. Ett stort leende möter mig frĂ„n det vĂ€derbitna ansiktet. Han mumlar nĂ„got dĂ€r “o” och “ia” ingĂ„r nĂ„gonstans. Korgen Ă€r fullastad med gödsel, för det börjar bli dags att sĂ„ majs. PĂ„ ett nĂ€rbelĂ€get fĂ€lt ser jag en bonde plöja sitt fĂ€lt. Han hĂ„ller sin trĂ€plog i ett bastant grepp bakom ett par kor som stretar och drar. Att vandra hĂ€r kĂ€nns som att gĂ„ tillbaks 100 Ă„r i tiden. Ăven om det ger fantastiska upplevelser behöver man inte gĂ„ pĂ„ vandringslederna runt vulkankratrar med utsikt över grönskande kullar och havet för att njuta av Azorerna, det kan rĂ€cka med en promenad i nĂ€rmaste by.
Bondefamilj:
Hur lever dÄ en familj pÄ Azorerna. Jag blev bekant med familjen da Rosa pÄ ön Faial. Manuel, eller Manni som han kallas, och Lucy med sina tre barn, Paul 17 Är, Debbie 15 och Noel 9 Är. De flyttade till USA, landet som Àr drömmen för mÄnga hÀr, pÄ 60-talet. Det bor fler azorianer dÀr Àn pÄ de nio öarna sammanlagt. NÀr de lÀmnade Azorerna fanns det varken telefon, elekricitet eller toalett dÀr de bodde. SÄ nÀr familjen da Rosa kom tillbaks för sju Är sedan kÀndes det som om mycket förÀndrats till det bÀttre. De har visserligen sitt utedass kvar i reserv, men numera har de alla moderna bekvÀmligheter, vilket lÄngt ifrÄn alla har. Mest var det för att deras förÀldrar började bli gamla och behövde hjÀlp. Men Manni tycker det Àr skönt att vara tillbaks dÄ han aldrig riktigt trivdes i det stora landet i vÀst.
“Jag Ă€r min egen hĂ€r och kan arbeta i min egen takt” sĂ€ger han. Lucy lĂ€ngtar ibland tillbaks. “Det finns inget att köpa hĂ€r och det som finns Ă€r sĂ„ dyrt. NĂ€r jag hĂ€lsar pĂ„ i USA spenderar jag alltid mycket tid i shoppingcentras. Ăven om jag inte köper nĂ„got Ă€r det roligt att bara titta” sĂ€ger hon och skrattar lite generat. “Men hĂ€r behöver man inte oroa sig för barnen och jag fĂ„r mer tid över att spendera med familjen” tillĂ€gger hon och ler.
De bor i ett relativt stort och modernt hus vid huvudvĂ€gen. Inkomsterna kommer frĂ„n boskapen, liksom för de flesta azorianerna. HĂ€r pĂ„ öarna har man nĂ€stan totalt gĂ„tt över till mjölkprodukter och nötkött. Det bor totalt cirka 250 000 personer pĂ„ öarna. Dessa producerar över 200 miljoner liter mjölk och slaktar över 25 000 nötdjur per Ă„r. “Vi vill ha det lugnt och odlingar krĂ€ver mycket arbete. Vi Ă€r nog lite bekvĂ€ma pĂ„ öarna. Jag behöver sĂ„ om mina fĂ€lt en gĂ„ng vart femte Ă„r. Sen flyttar jag bara mina djur runt pĂ„ de olika fĂ€lten” sĂ€ger Manni. “För en tio-tjugo Ă„r sedan odlades det mera grödor men numera Ă€r det nĂ€stan bara majs”. Förutom frukt och grönsaker Ă€r egentligen det enda da Rosas odlar potatis, yams och majs. Det senare planteras i april/maj och skördas i september. DĂ„ blir det lite merarbete. De torkas och anvĂ€nds till majsbröd, foder till djuren och för att sĂ„ ny majs.
PĂ„ Faial Ă€r det vanligast att binda korna runt horna med ett rep som sen fĂ€sts i marken med en kil. Andra öar har andra system. Man kan se resultatet i sluttningarna i form av runda cirklar av avbetat grĂ€s pĂ„ de annars gröna fĂ€lten. De som har mĂ„nga djur har börjat anvĂ€nda 12-volts elstĂ€ngsel som Ă€r lĂ€tt att flytta. Ăven om mjölkmaskinerna börjar göra sitt intĂ„g, ofta i form av mobila Alfa Laval enheter, mjölkar de flesta fortfarande för hand. Manni berĂ€ttar: “Jag mjölkar tvĂ„ gĂ„nger per dag. DĂ„ jag i nulĂ€get bara har tre mjölkkor gĂ„r det ganska snabbt. Men det blir fler, tre till vĂ€ntar kalvar. Jag föder dock upp mina djur mer för köttets skull. Totalt har jag 34”. Mjölkkorna har man pĂ„ omrĂ„den nĂ€rmast husen medan köttkorna finns lĂ€ngre upp i bergen dit man inte Ă„ker lika ofta. Manni anvĂ€nder oftast sin pick-up bil för att komma ut till fĂ€lten. PĂ„ eftermiddagen arbetar han pĂ„ en bar och dĂ„ fĂ„r istĂ€llet Paul mjölka korna nĂ€r han kommit hem frĂ„n skolan. Han har dock inget körkort Ă€nnu. Familjen har nyss köpt en hĂ€st som han anvĂ€nder. En del fĂ€lt gĂ„r inte att komma till med bil sĂ„ hĂ€st eller Ă„sna Ă€r fortfarande ett mycket vanliga transportmedel Ă€ven om det Ă€r et samhĂ€lle i förĂ€ndring. Fyrhjulsdrivna kombibilar börjar göra sitt intĂ„g. Efter mjölkningen Ă€r avslutad och familjen tagit vad man behöver lĂ€mnas flaskan in till en hĂ€mtplats. DĂ€r hĂ€mtar lastbilen frĂ„n kooperativets mejeri upp flaskorna.
Jag följde med Paul pĂ„ en eftermiddagsrunda. Fotboll Ă€r hans, liksom de flesta azorianers, stora intresse. Han kĂ€nner vĂ€l till svenskarna i den portugisiska storklubben Benfica. Han spelar sjĂ€lv i lokallaget. Alla Ă€r engagerade och det kan gĂ„ hett till Ă€ven pĂ„ lĂ€ktaren. “Tanterna Ă€r vĂ€rst” sĂ€ger han. “PĂ„ bortaplan fĂ„r man mycket glĂ„pord av dem och ibland Ă€r det nĂ€stan slagsmĂ„l pĂ„ lĂ€ktaren.” Han har bott halva sitt liv i USA och han skulle gĂ€rna Ă„ka tillbaka och studera vidare till tandlĂ€kare. Men han sĂ€ger samtidigt: “Jag trivs bra hĂ€r. Det Ă€r ett lugnt tempo och jag Ă€r min egen. Ingen som tittar över axeln och sĂ€ger vad jag skall göra”.
Han mjölkar genom att sitta grÀnsle över mjölkspannen och rikta strÄlarna i dess innanmÀte. NÀr jag pratade med honom medan han kÀrleksfullt mjölkade en av korna och tittar pÄ utsikten och njöt av solskenet tÀnkte jag: Om jag blir Äterfödd som ko skulle jag vilja leva hÀr pÄ Azorerna. Uteliv i behagligt klimat Äret runt. HÀrligt saftigt grÀs oberoende av sÀsong. En fantastisk vy av gröna runda kullar, fÀrgsprakande blommor, glittrande blÄtt hav, spÀnnande klippbranter och en imponerande bergsmassiv. Att kÀrleksfullt bli mjölkad av fasta men vÀnlig hÀnder.
Lucy tar hand om hushĂ„llet och trĂ€dgĂ„rdsodlingarna. Man Ă€r sjĂ€lvförsörjande nĂ€r det gĂ€ller mycket av maten. En gris, ett tiotal hönor och bikupor ingĂ„r ocksĂ„ i hushĂ„llet. Förutom grönsakslandet har man en fruktodling med framför allt apelsiner och bananer. Det sker mycket byteshandel bland byborna. TjĂ€nster och gentjĂ€nster Ă€r det som gĂ€ller. “Det som svider Ă€r klĂ€dkontot för barnen” klagar Lucy. Azorianska familjer tjĂ€nar i allmĂ€nhet inte mycket pengar. Men man lever Ă€ndĂ„ ett rikt liv om man ser till livskvaliteten.Â
Jag blev bjuden pĂ„ middag. DĂ€r serverades en hemgjord köttsoppa som förrĂ€tt. Den fick munnen att vattnas. HuvudrĂ€tten var en blandning. Kokt och stekt jams som smakade som… var grunden. Till det serverades en hemmagjord korv som pĂ„minde om en liten salami, … och …. Dagen till Ă€ra hade de fĂ„tt tag i smĂ„ musslor, .. som Ă€ts rĂ„a. Smakfulla om man tycker om den typen av mat. Vad jag tyckte bĂ€st om var det kokta sjögrĂ€set som det var sĂ€song pĂ„. Det pĂ„minde om spenat. Manni fick bryta upp tidigt dĂ„ han skulle pĂ„ ett styrelsemöte för den lokala Folkets Hus Föreningen. De flesta kommuner har en sĂ„dan. DĂ€r organiseras hantverk. DĂ€r trĂ€ffas mĂ€nnen för en öl och ett dominospel pĂ„ kvĂ€llen. DĂ€r finns ett lokalt apotek och lĂ€karmottagning och mycket mera. I Cedros har man ocksĂ„ organiserat ett hembygdsmuseum.
Ăarna:
Azorerna ekonomi lutar sig hĂ„rt mot nötkött och mejeriprodukter. I viss mĂ„n ocksĂ„ fiske och en vĂ€xande turism. Det Ă€r ett agrart samhĂ€lle dĂ€r endast tvĂ„ av öarna, Terciera och San Miguel, har stĂ€der med mer Ă€n 10 000 personer. Det finns nĂ„gon sorts hierarki om hur utvecklade de olika öarna Ă€r. Det mĂ€rks bland annat pĂ„ huvudorternas storlek, utbudet av varor och pĂ„ sĂ€ttet jordbruket bedrivs. Hierarkin för transporter till fĂ€lten gĂ„r frĂ„n fyrhjulsdrift – traktorer – hĂ€star – Ă„snor – apostlahĂ€star. PĂ„ de mer rika och utvecklade öarna finns fler traktorer, mjölkmaskiner och fyrhjulsdrivna bilar Ă€n pĂ„ de fattigare. Som turist upplever man en mer genuin stĂ€mning och unik miljö pĂ„ de mer traditionella öarna. Naturligtvis finns det variationer pĂ„ samma ö beroende pĂ„ vilken del man befinner sig. Om jag skulle vĂ„ga mig pĂ„ nĂ„gon rangordning skulle det bli San Miguel som den mest utvecklad tĂ€tt följd av Terceira och i viss mĂ„n Faial. Sen kommer Sao Jorge, Graciosa och Santa Maria. LĂ€ngre ned pĂ„ skalan finns Pico, Flores och Corvo. Â
San Miguel:
San Miguel ligger lÀngt mot nordost i ögruppen. Det Àr den klart största av öarna (nÀstan dubbelt sÄ stor som den nÀst största) och har blivit den mest utvecklade. I början odlades hÀr vete, sockerrör, vÀxter för fÀrgning och druvor. Under sin storhetstid under slutet av 1700 och början av 1800-talet var dock apelsiner den stora inkomstkÀllan. Under den senare delen av 1800-talet förstördes dock denna spirande rikedom av en parasit. Numera Àr det egentligen den enda ön dÀr man försöker odla kommersiellt parallellt med inkomsterna frÄn mejeri och köttprodukter. Det Àr varierande produkter. Bland annat te, tobak, passionsfrukt och ananas. De sista odlas i över 3000 vÀxthus och tar tvÄ Är att mogna. I gengÀld har de en mycket söt och mustig smak.
HĂ€r finns Ponta Delgada, Azorernas enda storstad. Om man kan kalla en ort med under 30 000 personer för en storstad. Det Ă€r tillika Azorernas administrativa centrum. Att anlĂ€nda hit blir en kulturchock om man tillbringat en lĂ€ngre tid pĂ„ de andra öarna. Med smala trottoarer, mĂ„nga fotgĂ€ngare, livlig trafik och till och med trafiksignaler kĂ€nns det hur stresshormonerna kommer tillbaks. Men hĂ€r finns Ă„ andra sidan ett utbud som slĂ„r de andra öarna med Ă„snelĂ€ngder. Trottoarerna Ă€r dekorerade med en sorts mingatsten som bildar vackra mönster i svart och vitt. En teknik som sĂ€gs uppstĂ„tt efter jordbĂ€vningen i Lissabon i slutet pĂ„ 1700-talet dĂ„ gatstenarna splittras i smĂ„delar. Ett tĂ„lgt arbete krĂ€vs i alla fall. HĂ€r Ă€r ocksĂ„ en av de fĂ„ platserna dĂ€r du kan se nĂ„gon klasskillnad. Det finns ett Ponta Delgadas “Djursholm” samtidigt som det existerar vad som kan liknas med slumkvarter. HĂ€r finns ocksĂ„ förorter med radhuskaraktĂ€r.
San Miguels natur Àr mycket varierande. Bland annat beroende pÄ dess storlek kan San Miguel erbjuda lite av vad som Àr unikt för var och en av de övriga öarna. HÀr finns Faials hortensiahÀckar, Flores flodraviner och vattenfall, Graciosas grottor, Terceiras öppna fÀlt, Picos stengÀrdsgÄrdar och sÄ vidare. HÀr finns flera vackra kratersjöar med Sete Cidades och Lagoa do Fogo som höjdpunkter. FrÄn topparna av nÄgra av vulkanerna har man spektakulÀra vyer över i stort sett hela ön.
Utanför Ponta Delgada finns en porslinsfabrik i Vila do Lagoa. Den har varit verksam sedan 1860-talet och framstĂ€ller vackert handgjort blĂ„mĂ„lat porslin. Vulkanisk lera anvĂ€nds och föremĂ„len placeras i en vedeldad jĂ€tteugn vars öppning muras igen vid bakningen.Â
HĂ€r finns ocksĂ„ Furnasdalen. Denna dal Ă€r fylld av varma kĂ€llor. En del utnyttjade för hĂ€lsosamma bad och andra bara som bubblande osande hĂ„l i marken. OmrĂ„det var bland de sista platserna att bli befolkade pĂ„ San Miguel dĂ„ befolkningen var rĂ€dda för “marken som levde”. Hit kom Thomas Hickling pĂ„ 1700-talet som plantageĂ€gare. Han pĂ„började en park för tropiska trĂ€d och blommor som stĂ€ndigt vĂ€xt. En del av trĂ€den Ă€r över 350 Ă„r gamla och Ă€r nu utrotade dĂ€r de ursprungligen kom frĂ„n. Men hĂ€r i Terra Nostra Park lever de vidare. De vindlande gĂ„ngarna genom denna grönska och fĂ€rggranna blommor Ă€r vĂ€rt ett besök. Numera Ă€r det ett hotell hĂ€r och till och med en golfbana.Men lika storslagna som vyerna frĂ„n vulkantopparna Ă€r lika fĂ€ngslande kan en promenad i nĂ„gon av de smĂ„ pittoreska byarna vara. Speciellt fiskebyn Rbeira Quente pĂ„ öns sydsida. Inte för att den slingrande vĂ€gen dit följer en flodravin med vattenfall, intensiv grönska, fĂ€rgsprakande vilda blommor och vackra vyer. Om du har tur anlĂ€nder du nĂ€r de vĂ€derbitna fiskarna kommer tillbaks med sin fĂ„ngst. De drar gemensamt upp de öppna vackert fĂ€rgade fiskebĂ„tarna pĂ„ byns ramp. HĂ€r fins ingen lyx utan byn befolkas av fattiga fiskare som Ă€r stolta över sitt arbete.
Nordostkusten har mÄnga vindlande vÀgar som passerar mÀngder av spektakulÀra flodraviner. HÀr finns ocksÄ charmiga fiskesamhÀllen dÀr jag tycker Pedreira Àr en liten pÀrla.
Santa Maria:
Ăven om Santa mMaria tillhör de mindre öarna i arkipelagen var det den första ön att bli upptĂ€ckt och befolkad. Förmodligen för den ligger lĂ€ngst söderut och nĂ€rmast det portugisiska fastlandet. I vĂ„r tid spelade ön en viktig strategisk roll under andra vĂ€rldskrigets slutskede. Den stora flygplats, som byggdes 1944, anvĂ€ndes flitigt. Efter kriget fortsatte dess betydelse. Ăverljudsplanet Concord mellanlandade hĂ€r pĂ„ sin vĂ€g till Sydamerika. Man gjorde sig under senare tid beroende av inkomsterna frĂ„n denna flygplats. Det resulterade i en del omstĂ€llningsproblem efter dess minskade betydelse.
Vad som annars Ă€r unikt för Santa Maria Ă€r den sedimentĂ€ra bergarter frĂ„n TertiĂ€rtiden. HĂ€r kan man finna gigantiska fossiler, eller “ben av jĂ€ttar” som lokalbefolkningen sĂ€ger. Det har ocksĂ„ resulterat att man som enda ö kan stĂ„ta med en lĂ„ngstrĂ€ckt sandstrand av ljusare karaktĂ€r Ă€n de traditionellt svarta Azoriska vulkansandstrĂ€nderna. Med hĂ„rt arbete har man lyckats terrassera stora delar av sluttningarna. HĂ€r finns ocksĂ„ en del grottor man kan besöka.
Ăn besöks inte av sĂ„ mĂ„nga turister. En anledning Ă€r att, förutom de sedimentĂ€ra bergarterna, det inte bjuds pĂ„ nĂ„got speciellt som de andra öarna inte har. Men Ă€ven för att ön ligger lite utanför det vanliga flygstrĂ„ket genom Azorerna. Det kostar en del extra att ta sig hit.
Terceira:
Terciera Àr tillsammans med San Miguel de mest tÀttbefolkade öarna. HÀr finns ocksÄ en vacker liten stad med över 10 000 innevÄnare, Angra do Heroismo. FrÄn halvön Monte Brasil, som skyddar staden frÄn havet, kan du frÄn den lilla vulkantoppen se ned pÄ hamnen och de vackert formade taken. Vid basen finns Sao Joao Baptista kastell. Angra bjuder pÄ ett charmigt mellanting mellan smÄstadsatmosfÀr och en större stads utbud, med kyrkor, museum och trÀdgÄrdar.
Terciera var den viktigaste och rikaste av de azoriska öarna fram till slutet av 1800-talet. Framför allt som anlöpningshamn för segelskepp pĂ„ vĂ€g till USA och Indien för handel och utforskning. Ăn var bland annat ett handelscentrum för guld, silver och diamanter som kom frĂ„n andra kontinenter. Ăn Ă€r fortfarande en av de mer expansiva. Internationellt inflytande finns fortfarande i egenskap av en amerikansk flygbas. 5000 amerikaner bor i ett samhĂ€lle som absurt skiljer sig frĂ„n resten av ön. Inom ett inhĂ€ngnad omrĂ„de ligger modulhusen utslĂ€ngda som i en trĂ„kig svenskt radhusförort. Kontrasterna till de charmfulla azorianska stenhusen stora. Amerikanernas nĂ€rvaro mĂ€rks förvĂ„nansvĂ€rt lite dĂ„ de fĂ„tt order, av sĂ€kerhetsskĂ€l under rĂ„dande förhĂ„llanden, inte beblanda sig för mycket med lokalbefolkningen.
Vad som Àr speciellt för Terceira Àr de vidstrÀckta fÀlten pÄ den östra platÄn. De lyser i olika skiftningar av grön, gult eller brunt beroende pÄ om de odlas eller anvÀnds som bete. FÀlten omgÀrdade av stengÀrdsgÄrdar i ett fascinerande rutmönster. Uppe frÄn Äsen Serra do Cume har man en spektakulÀr vy över detta landskap med havet och vulkanmassiven i bakgrunden.
MÄnga av invandrarna till Terceira kom frÄn omrÄden dÀr tjurfÀktning var djupt rotad. DÄ det pÄ 1500 talet fanns över 100 000 nötdjur pÄ ön utvecklades tjurfÀktning Àven hÀr. Men formen Àr mer lekfull. Tjuren har vadderade horn och Àr fastbunden med ett lÄngt rep som sköts av en grupp mÀn. Resten Àr en version av tjurrusningen i Pamplona.
Inlandet bjuder pĂ„ en stor krater, omfattande grottor att utforska och ett par fina vulkantoppar med vackra vyer. Ăven hĂ€r finns det charmiga smĂ„ byar och Ă€ven en golfbana. Ett nystartat vinmuseum finn i Biscoitos pĂ„ Terceiras nordkust. Byn Ă€r vĂ€rt ett besök Ă€ndĂ„ men museet gör det mer spĂ€nnande. Det Ă€r fjĂ€rde generationen av ? som fortfarande gör ett dessertvin som Ă€r ett mellanting mellan bordsvin och de traditionella dessertvinerna. Han visar gĂ€rna runt bland gamla pressar, verktyg, och historiska dokument om vinframstĂ€llningen pĂ„ gĂ„rden.
Graciosa:
Graciosa var en gÄng i tiden mycket rikt och har nu ett bördigt landskap. Tidigare mycket vete med det slutade ett tiotal Är sedan. Man var sjÀlvförsörjande. SÄ Pico kom med torkad fisk och ved för att byta till sig dess överflöd av varor med segelbÄtar pÄ 50-talet.
Graciosa Ă€r liten och den plattaste av öarna i gruppen. Genom det fĂ„r den mindre riklig nederbörd och ett varmare klimat. Det har dĂ€rmed genom tiderna varit mycket lĂ€mplig för jordbruk. Ăven idag har den en mycket agral profil med ett lugnt tempo. Framför allt har förutsĂ€ttningarna gjort att man hĂ€r kan producera ett relativt vĂ€lsmakande bordsvin. Annars Ă€r det mest dessertvin som kan framstĂ€llas pĂ„ Azorerna. Den lĂ„ga profilen tillsammans med mĂ„nga odlingar har gjort att mĂ„nga vĂ€derkvarnar stĂ„tar pĂ„ kullarna. Numera Ă€r det inte mĂ„nga som anvĂ€nds, men Ă€ven som ruiner Ă€r de vackra att se pĂ„.
Förutom de vanliga utsikterna Àr den största attraktionen de unika Sulfurgrottorna. I en vulkankrater gÄr en över 100 meter lÄng tunnel ned till en undervattenssjö med kallt sulfurhaltigt vatten. I den över 80 meter höga grottan hÀnger stalaktiter (droppsten). Vackrast Àr det mitt pÄ dagen dÄ ljuset penetrerar grottan och skapar spÀnnande effekter.
Faial:
Som symbol för öarnas strategiska betydelse i mitten av Atlanten Àr Faial en bra representant. FrÄn början var det segelfartygen pÄ vÀg frÄn Afrika. PÄ 1800-talet var dess hamnstad Horta bas för mÄnga av ValfÄngstfartygen frÄn New Bedford. Upp till 400 fartyg kunde ligga i hamnen. BesÀttningar rekryterades hÀrifrÄn och den kunskapen resulterade i en egen valfÄngsttradition pÄ ön. Varje Är i juni firas Havets vecka. SegeltÀvlingar med bland annat de traditionella öppna fiske och valbÄtarna avlöser varandra under karnevalsstÀmning. HÀr finns ocksÄ flera bÄtar för djuphavsfiske, vilket Àr bland de bÀttre i vÀrlden runt dessa öar.
1876 började arbetet pÄ en stor hamnpir vilket gjorde hamnen Ànnu sÀkrare. Det lockade dit Àven de nya Ängdrivna fartygen. NÀsta steg var nÀr man 1893 lade den första atlantiska undervattenskabeln frÄn Portugal till Faial. Det var starten till att Horta blev ett mycket viktigt kommunikationscentrum. Det inkluderade Àven en viktig vÀderstation. 1919 startade nÀsta fas i utvecklingen. DÄ landade Albert Read med ett sjöflygplan pÄ den första transatlantiska flygningen. Senare blev Horta mellanlandningsplats för de berömda Pan American Clipperplanen pÄ sin resa över Atlanten.
Numera Àr det ett andningshÄl för segelbÄtar pÄ vÀg över Atlanten. Det började redan pÄ Slocum tid, den första som seglade runt jorden ensam pÄ 1800-talet. Han stannade hÀr lÀngre Àn berÀknat pÄ grund av den gÀstfrihet han Ätnjöt. Sen dess har toppen av seglarnas och segelbÄtarnas grÀdda passerat revy hÀr. Före andra vÀrldskriget var det en celebritet att se nÄgon fritidsbÄt hÀr. Numera rör det sig om mer Àn 800 bÄtar per Är.
1986 byggde man en ny trevlig och sÀker gÀsthamn för att möta det ökande behovet. Alla dessa bÄtar mÄste av tradition Ästadkomma lite grafitti. De mÄste mÄla en teckning pÄ nÄgon av hamnpirerna. Det Àr en fÀrgglad hamn vid detta laget. De mÄste ocksÄ besöka den berömda Cafe Sport, eller Peters Bar som den ocksÄ kallas. Det Àr den fjÀrde generationen Azevedo som driver denna bar som Àr seglarnars oas. Dess Àgare, Peter, har ett scrimshaw-museum med en samling som Àr mer imponerande Àn vad det officiella valmuseet pÄ Pico har.
Faial bestÄr av gröna sluttande runda fÀlt avdelade med framför allt hortensiahÀckar. NÀr de blommar under juni och juli lyser sluttningarna i blÄtt. Faial betyder ocksÄ den blÄa ön. Men Àven kamelior, hibiskus och spanskrör Àr vanliga. Om man vill plantera sin egen hÀck kostar plantorna cirka sju öre styck. NÀr jag var dÀr hade jordbruksmyndigheten en drive och lastbilar körde omkring och delade ut cederplantor gratis till de som ville ha dem. Och att det Àr enkelt att fÄ dem att ta sig kan mina vÀnner som försöker starta en trÀdgÄrd intyga. De gÄr ut och plockar plantor lÀngs vÀgrenen och sÀtter ned i marken. Ibland rÀcker det till och med att sticka ned en avbruten kvist och resultatet kan bli ett vÀlmÄende trÀd.
Mitt pĂ„ ön finns en stor krater. PĂ„ dess kant kan man vandra runt under en timslĂ„ng promenad med utsikt runt hela Faial och siluetter av grannöarna. Ăns vĂ€stra udde ser ut som ett mĂ„nlandskap. HĂ€r skapades entt nytt landomrĂ„de 1958 under ett vulkanutbrott. FöregĂ„nget av upp till 200 smĂ„ jordskalv skapade en vulkan ett nytt landomrĂ„de. Den gamla fyren vittnar om detta. IstĂ€llet att som förut stĂ„ pĂ„ yttersta vĂ€studden syns dess urblĂ„sta siluett mot en nyskapad landmassa. Att den fortfarande Ă€r intakt Ă€r ett under av byggnadskonst dĂ„ över 300 hus förstördes. Annars Ă€r en av attraktioner med Faial faktiskt grannön Pico. Denna vulkantopp Ă€r imponerande dĂ€r den kan ses frĂ„n olika vinklar frĂ„n Faial.
Pico:
Pico domineras av den 2351 meter höga vulkantoppen. Ordet Pico betyder ocksÄ topp. Det Àr den högsta punkten i hela Portugal. PÄ vintern Àr det alltid snö pÄ toppen vilket gör dess profil Ànnu mer spÀnnande. Det Àr en stenig ö och det syns att befolkningen fÄtt kÀmpa till sig varje bördig plÀtt. DÀr Faial har hortensiahÀckar för att dela upp fÀlten finns pÄ Pico stengÀrdsgÄrdar. Karl-Oskar och Kristina frÄn det smÄlÀndska stenparadiset skulle trivts bra hÀr. LÀngre upp vid basen av Pico breder sig en grön platÄ ut sig dÀr kor betar. HÀr finns ocksÄ stora skogspartier.
Man har haft svĂ„rt att odla saker kommersiellt pĂ„ denna steniga ö som alltid levt fattigt i bakvattnet pĂ„ sina bördigare grannar. Man har dĂ€remot en lĂ„ng tradition av vintillverkning hĂ€r. Speciellt vinet “Verdelho”, en typ av dessertvin, var vida populĂ€rt under ett par hundra Ă„r i Europa. Till och med tsaren av Ryssland specialimporterade det. Men efter parasiten hĂ€rjande i slutet av 1800-talet upphörde detta. Numera har det byggts upp vinodlingar igen, men inte med samma kommersiella betydelse.Â
Pico var nog den ö tillsammans med Faial som fick mest uppsving i och med valfÄngstperioden pÄ framför allt 1800-talet. Ett utmÀrkt och intressant valmuseum i Lajes do Pico vittnar om detta. LÄngt efter dessa valbÄtar frÄn New Bedford slutade komma hit förblev denna industri betydande för öborna, nu i egen regi. Den utfördes frÄn smÄ, Ätta meters, öppna segelbÄtar. Man seglade ifatt valen och handharpunerade . osv.
Sao Jorge:
Sao Jorge har en spektakulĂ€r natur och Ă€r underbart för fotvandringar. Med en lĂ€ngd av över fem och en halv mil men en största bredd av Ă„tta kilometer Ă€r det en lĂ„ngsmal ö. Den har en 700 meter hög central platĂ„. Byarna blir dĂ€rmed unika för Azorerna. De ligger vid randen pĂ„ denna platĂ„ 2-300 meter högt. San Miguel till exempel har ingen by pĂ„ sĂ„ hög höjd. En kustlinje dĂ€r klippor störtar brant i havet förstĂ€rker intrycket. Men hĂ€r finns ocksĂ„ de sĂ„ kallade “Fajas”, ett sorts lĂ„gland nedanför klipporna. Till mĂ„nga av dessa bördiga omrĂ„den kan man inte nĂ„ med moderna transportmedel. Enda möjligheten att komma dit Ă€r pĂ„ smĂ„ Ă„snestigar som slingrar sig ned för branterna. Naturligtvis finns hĂ€r ocksĂ„ toppar med vackra vyer, strömmar med vattenfall, djupa raviner och blomsterprakt.
DÄ Sao Jorge lÀnge inte hade nÄgon bra hamn har man tidigare periodvis varit isolerad. NÄgon större ekonomisk betydelse har man aldrig spelat. Ett lugnt tempo och inge större tÀtort avspeglar detta faktum. Numera har man efter mycket arbete byggt en flygplats och ett par mindre hamnar. Man kan nu bÀttre utnyttja öns potential för produktion av grödor, kött mejeriprodukter och fiske. Osten hÀrifrÄn Àr vÀlkÀnd och vÀlsmakande och hÀr odlas kaffe. HÀr finns Àven en av de fÄ fabrikerna för fiskekonserver.
Man har en speciell mentalitet och mĂ„nga lever ett sorts dubbelliv. Nere pĂ„ de svĂ„rĂ„tkomliga “Fajas” lever familjer under halva Ă„ret under mycket primitiva förhĂ„llanden. Utan elektricitet eller andra moderniteter. Man har sjĂ€lvhushĂ„llning och bor bokstavligt med grisar och höns. Men under andra halvan av Ă„ret flyttar man upp till högplatĂ„n. HĂ€r har man ett större modernt hus med TV, diskmaskin med mera. Man kör en fyrhjulsdriven japansk bil och kan sĂ€tta in en ordentlig summa pĂ„ banken. Pengarna fĂ„r man frĂ„n att för slakt sĂ€lja nötdjur som betat under överseende av nĂ„gon slĂ€kting.Â
Flores:
Flores ligger lite avsides och bildar tillsammans med sin lilla granne Corvo det nordvĂ€stra hörnet av ögruppen. Av de azoriska öarna Ă€r dessa tvĂ„ glesast befolkade. Flores upptĂ€cktes och befolkades sent. AvstĂ„ndet och brist pĂ„ bra hamn gjorde det svĂ„rt att kommersiellt utveckla ön. Den blev under lĂ„nga perioder nĂ€stan totalt isolerad. Numera har man förbĂ€ttrat hamnen och byggt en flygplats. En fransk sattelitsökstation hjĂ€lper ocksĂ„ till att bryta isolering.Â
Trots detta kan det vara svÄrt att ta sig till denna ö, speciellt pÄ vintern. Flygtrafiken Àr inte lika frekvent som till andra öar och pÄ vintern hÀnder det att flygplanen inte kan landa pÄ flera veckor beroende pÄ dÄligt vÀder. DÄ har öborna förtur vilket gör att turister kan bli strandade.
Naturen Àr annars spektakulÀr, speciellt med de mÄnga floderna med vattenfall. Men hÀr finns ocksÄ en kratersjö och mjuka kullar tillsammans med vulkantoppar. En sorts raukar gör ocksÄ landskapsbilden intressant.
Men det Ă€r mĂ€nniskorna som gör ön unik. DĂ„ man levt isolerade i sĂ„ stor utstrĂ€ckning finns hĂ€r en genuin atmosfĂ€r. En lugn rĂ„der över ön och man hĂ„ller ihop till nĂ„got som liknar en stor familj. Man anvĂ€nder sĂ€llan korna som mjölkkor dĂ„ det Ă€r för mycket jobb. Som turist kan detta rofyllda tempo stĂ€lla till besvĂ€r. En underbart solig dag ville en dam ha en rundtur avÂ
nĂ„gon av öns taxibilar. Föraren frĂ„gade varför hon skulle runt ön. “Det Ă€r sĂ„ vackert vĂ€der och jag vill se ön” svarade hon. “Just det och hĂ€r vid baren Ă€r det underbart” fick hon till svar innan föraren satte sig till ro igen med en cigarett i mungipan och en öl pĂ„ bordet framför sig.
Det mesta delas. En motorcykel som stÄr utanför en bar kan anvÀndas av nÄgon som behöver den. Det behöver inte vara Àgaren. Ett par kamrater till mig som hÀlsade pÄ ön med sin segelbÄt fick erfara detta. De hade lÀmnat jollen vid hamnen och gÄtt pÄ en promenad. NÀr de kom tillbaks hade ett par mÀn tagit den för att fiska. Det var inte betraktat som stöld eller ens ohyfsat. Den lÄg ju dÀr och de behövde den. Den var allas egendom.
Corvo:
Strax norr om Flores ligger Corvo, den minsta av öarna. Det Ă€r den enda utan flygplats. DĂ„ Ă€ven hamnen Ă€r dĂ„lig Ă€r kommunikationerna osĂ€kra. Ăn kan vara isolerad under dĂ„ligt vĂ€der som förhindrar fĂ€rjan frĂ„n Flores att komma dit. Dess isolering bröts framför allt av ankomsten av valfartygen frĂ„n New Bedford. De rekryterade besĂ€ttningar frĂ„n ön samtidigt som det öppnade en möjlighet för emigration.
Trots sin litenhet finns hĂ€r samma skönhet som pĂ„ de övriga öarna, om Ă€n koncentrat. HĂ€r finns en krater med sjöar. Ăarna i dessa sjöar kan med lite fantasi representera de Azoriska öarna. HĂ€r finns en charmig liten by, klippor som störtar sig i havet, raukar med spĂ€nnande former och bergsbĂ€ckar.
Vad som Àr unikt för Corvo Àr dock faktumet att hÀr bara bor drygt 300 personer. Det Äterspeglas i den sammanhÄllning och och den traditionella livsstil som finns hÀr. Man delar sorger och bekymmer i om möjligt Ànnu högre grad Àn pÄ Flores. Man har till exempel en gemensam trÀdgÄrd med frukttrÀd. Visserligen Àgs de olika trÀden individuellt och Àrvs av familjen men skötseln sker gemensamt. PostbÄten som kommer en gÄng i veckan Àr en viktig livsnerv. Ofta blir det en fest i samband med ankomsten vilket gör ÄterfÀrden osÀker.
VĂ€nner till mig besökte ön och köpte bröd som de inte tyckte om. De lĂ€mnade det pĂ„ en parkbĂ€nk innan de Ă„kte dĂ€rifrĂ„n. Just innan bĂ„ten lĂ€mnade hamnen levererades brödet till sina ursprungliga Ă€gare. Hur de lokaliserat Ă€garna och visste var de var förstod de aldrig. SĂ„ nĂ€r de lĂ€mnade bĂ„ten pĂ„ Flores lĂ€mnade de det inte alltför eftertraktade brödet pĂ„ bĂ„ten. följande morgon levererades det till deras hotellrum. Ărlighet kan vara besvĂ€rligt ibland.
Tack för all info om Azorerna, det gav mig underbar höglÀsning för mig och min man.
Har aldrig varit pĂ„ nĂ„gon av öarna men kĂ€nde en stark dragning nĂ€r jag lĂ€ste om stillheten och stressfritt liv. Ăr nu Ă€ldre men full av liv fortfarande, sĂ„ vad skulle du rekommendera om man besökte ön , tex hus att hyra, och inte för mycket storstads stress. Absolut vid havet / vatten.
Tack Ànnu en gÄng för din reseskildringar.
Cecilia,
Tack för de vÀnliga orden. Ja, Azorerna Àr underbara pÀrlor mitt i Atlanten. Hade du tÀnkt resa runt till fler öar eller nÄgon speciell. Jag har varit mest pÄ Faial. Tror att söka pÄ nÀtet pÄ Booking.com, momondo, hotels.com eller Trivago bör ge alternativ. Vi husvaktade Ät en vÀn som bor permanent pÄ Faial sÄ det var lite speciellt.
Magnus
Jag hĂ„ller med föregĂ„ende talare. JĂ€tte intressant och rolig lĂ€sning. Visst var det mycket MEN det gick inte att sluta lĂ€sa… Kommer att Ă„ka över en mĂ„nad nĂ€sta Ă„r 2020 för att se det hela med egna ögon. TACK
Tack för de vÀnliga orden och ha en fantastisk vistelse pÄ paradisöarna i Atlanten.
Hej Det var mycket trevligt att lÀsa en presentation av ö gruppen
Tack, kul att du uppskattade inlÀgget (och orkade lÀsa hela).
Magnus