Blogg: 2018 Azorerna, ett besök till öparadisetLandutflykter

Öparadiset

Utsikten frÄn Duncan och Ruthies hus i Salão pÄ Faial i Azorerna

Vi har bott i ett hus pÄ Faial i Azorerna under en och en halv mÄnad. Det var vÀnner  som bor dÀr och som skulle pÄ semester och behövde nÄgon att vakta deras hus och husdjur under tiden. Jag har besökt ön och vÀrdparet tidigare under seglingar och semestrar, bÄde pÄ 1980 och 90-talet. KÀrleken till dessa vackra öar med sitt lugna tempo har funnits kvar sen den tiden, sÄ vi sÄg fram emot vÄr tid pÄ Faial, och vi blev inte besvikna. HÀr Àr lite vad vi upplevde.

Huset

Huset 1991
Huset 1996
Huset 2018

Duncan and Ruthies hus ligger i Salão pÄ Faials nordliga kuststrÀcka. FrÄn huvudvÀgen som gÄr runt hela ön kan man se taket, men vÀl nere i huset sÄ har nÀstan 30 Ärs trÀdgÄrdsodling resulterat i bÄde ett imponerande utbud av frukttrÀd, grönsaker och blommor men ocksÄ trÀd, buskar och hÀckar som skyddar frÄn bÄde insyn och den ofta nÀrvarande vinden. Huset Àr ett av de traditionella stenhusen med bastanta takbjÀlkar, som Àr vackra och synliga inne i huset, och över en halvmeter tjocka stenvÀggar. Detta hus har ingen rappning utan stenarna, som skapats av vulkaner och formats för hand, fÄr ge huset dess karaktÀr, bÄde pÄ in-och utsidan.

SÄ hÀr sÄg köket ut 1991
Som köket ser ut nu

Det finns mÄnga ruiner pÄ ön efter alla vulkanutbrott och jordbÀvningar, den senaste jordbÀvningen var kraftig och skedde 2007. Duncan och Ruthies hus stod pall Àven om de sov i tÀlt i nÀstan en vecka under tiden dÄ efterskalven hÀrjade. Den största förÀndringen var dock vulkanutbrottet 1957-58, men lÀs mer om det under Capelinhos. MÄnga av ruinerna har nu naturen tagit över och inne i de taklösa rummen vÀxer fikontrÀd, bambu, kanonviskor, blÄvindor och annan vÀxtlighet. En del ruiner rÀddas av nya Àgare som renoverar och fixar, medan andra nog Àr bortom rÀddning. Duncan och Ruthies hus var om inte en ruin sÄ ett stort projekt att fÄ iordning. De höll fortfarande pÄ med att inreda köket nÀr jag besökte dem 1991, dÄ hade de varit pÄ ön i över ett Är.

Men nu finns allt pÄ plats och det finns allt vad man behöver dÄ det gÀller bekvÀmlighet. Förutom badrum och toalett för bÄde övervÄningen och gÀstrummet pÄ nedervÄningen sÄ finns en utedusch som anvÀnds flitigt. Att stÄ och duscha med gröna kulla och Atlanten som utsikt gör tvagningen sÄ mycket behagligare. NedervÄningen innehÄller ocksÄ förrÄd och en verkstad med alla verktyg man kan behöva, och det behövs det dÄ det mesta pÄ huset har varit sjÀlvfixat eller med lite hjÀlp av hantverkare frÄn ön. 

Överblick över trĂ€dgĂ„rden 1995
Överblick över trĂ€dgĂ„rden 2018

Husen pĂ„ Azorerna Ă€r byggda efter de behov som finns pĂ„ ön. Mot havet, dĂ€r saltspray och vind kommer ifrĂ„n, har man inga fönster, de ligger istĂ€llet mot gatan dĂ€r det som Ă€r intressant allt hĂ€nder. Att ha koll pĂ„ vad alla grannar hĂ„ller pĂ„ med Ă€r viktigare Ă€n utsikten mot havet, den ser man ju Ă€ndĂ„ nĂ€r man jobbar pĂ„ fĂ€lten. SĂ„ ett av de första Ă„tgĂ€rderna Duncan och Ruthie gjorde nĂ€r de köpt huset var att installera ett panoramafönster mot havet. Hantverkaren som skulle bygga fönstret ville först inte göra det. Omöjligt sa han, det har ingen gjort. Men dĂ„ Duncan Ă€r envis sĂ„ fick stora delar av vĂ€ggen rivas ner för att sen byggas upp med en fönsterkarm monterad. ”Gringon med det stora fönstret” blev hans öknamn i trakten. Men vi Ă€r tacksamma för hans envishet, vi har njutit av utsikten varje gĂ„ng vi legat i sĂ€ngen, en utsikt som stĂ€ndigt Ă€ndrar karaktĂ€r. Och vĂ€nder vi pĂ„ huvudet syns toppen av Pico

Utsikten frÄn sovrummet

sticka upp bakom Faials gröna kullar och som vi kan följa förvandlingen pÄ för varje minut nÀr moln sveper förbi eller försvinner och solen fÀrgar den i olika nyanser. Nedanför bort mot Pico breder trÀdgÄrden ut sig. 

TrĂ€dgĂ„rden Ă€r vĂ€rt ett kapitel i sig men det fĂ„r rĂ€cka med att konstatera att pĂ„ Azorerna verkar allt som sĂ€tts i jorden frodas. NĂ€stan allt i den stora trĂ€dgĂ„rden har varit frön frĂ„n början och antalet bĂ„de frukttrĂ€d, trĂ€dgĂ„rdsland och pryndnadsrabatter ökar i omfĂ„ng Ă„r efter Ă„r. NĂ€r jag var hĂ€r första gĂ„ngen 1991 sĂ„ fanns det nĂ„gra frukttrĂ€d lĂ€ngst bort innanför skyddande hĂ€ckar. Resten av omrĂ„det mellan huset och frukttrĂ€den var en Ă„ker. Numera Ă€r hela omrĂ„det fylld med, av vackert klippta hĂ€ckar, avskilda avdelningar dĂ€r trĂ€dgĂ„rdsland med tomater, gurkor, squash, chili, sallader, mangold zukini, grönkĂ„l, basilika, persilja, libsticka, morötter, potatis, lök, vitlök och lite annat smĂ„tt och gott blandas med prydnadsvĂ€xter som hĂ€r mer vĂ€xer som buskar. Ett par avdelningar Ă€r reserverat för frukttrĂ€d och dĂ€r vĂ€xer apelsiner, mandariner, grapefrukt, citroner, lime passaionsfrukt, tamarillo (trĂ€dtomat), körsbĂ€rsguava, cherimoya, charon, avocado, banan, fikon pĂ€ron och Ă€pplen och sen sĂ€kert frukter som vi inte har kunnat identifiera. DĂ€r finns ocksĂ„ en bikupa för honung. Inte undra pĂ„ att vi kallat detta för Öparadiset, vi har verkligen trivts.

VĂ€rdparet/MAYS

Mid Atlantic Yacht Services (MAYS) vid starten
MAYS har utvecklats under de nÀstan 30 Är sedan starten

Duncan och Ruthie bosatte sig pÄ Azorerna nÀr de vÀntade sin dotter Leah som föddes 1990. Det var dÄ dags för dem att avsluta karriÀren ombord pÄ privata- och charterbÄtar som du försörjt sig med under 1980-talet, att byta ett kringflackande liv till ett mer stationÀrt. VÀl hÀr sÄ startade de, först med ett annat par som snabbt försvann ur bilden, företaget Mid Atlantic Yacht Service (MAYS). De hade sett behovet av en allt-i-allo service för bÄtar som stannade till i Horta pÄ vÀg över Atlanten, och det Àr det över 1000 per Är som gör. Sen dess har företaget vuxit och har idag flera heltidsanstÀllda och underleverantörer för olika tjÀnster som varierar frÄn motorreparationer till hjÀlp med pappersexercisen i kontakt med myndigheter. 

Hamnen i Horta har utvecklats och en ny pir för fÀrjor och kryssningsfartyg har byggts till. Numera stenar över 1000 bÄtar varje Är hÀr pÄ vÀgen över Atlanten MAYS ligger precis vid hamnen dÀr en marina numera finns med flytpontoner.

Men det Àr ett intensivt arbete. De flesta som kommer hit planerar bara att stanna nÄgra dagar för att fortsÀtta fÀrden mot Europa. Allt som har gÄtt fel mÄste repareras snabbt för att inte försena fÀrden. De flesta som skall över Atlanten frÄn vÀstra sidan av Atlanten mot den östra vill lÀmna innan orkansÀsongen börjar (senast i maj) och vara framme sÄ tidigt som möjligt i Europa för att utnyttja sommarsÀsongen dÀr. DÄ blir besöken i Horta koncentrerade frÄn maj till augusti, sen lugnar allt ner sig. Men under den perioden Àr det inget 8-5 jobb för MAYS, det Àr tidiga mornar och sena kvÀllar alla dagar i veckan. 

Och det Ă€r efter en sĂ„n period som Duncan och Ruthie brukar ta en vĂ€lbehövd semester i sin VW-buss camper som vĂ€ntar pĂ„ dem i New England i USA (Duncan Ă€r frĂ„n Portsmouth, New Hampshire). Och med en hunden Jake, katten Flake och tvĂ„ fiskar i dammen, plus ett hus som behöver ”bos i” sĂ„ har de alltid haft husvakter under sina semestrar. Och i Ă„r fick vi privilegiet att pröva pĂ„ uppgiften, nĂ„got som gett mersmak. Det har ocksĂ„ varit kul att kunna bidra lite med att vattnat och rensa i trĂ€dgĂ„rden, kapa ved och mĂ„la och montera fönster och stormluckor. SĂ„ vi har inte varit sysslolösa, men det har varit oerhört inspirerande att byta miljö frĂ„n dĂ€cksarbete pĂ„ Sarita i Grekland till ett Paradis pĂ„ Faial i Azorerna.

”Sunday Walks”

Deb viktigaste hĂ€ndelsen under “Sunday walks” Ă€r korvutdelning till hundarna.
Det Àr vackra promenadvÀgar till rastplatserna för Sunday walks

Samma dag vi anlĂ€nde, tvĂ„ dagar försenade dĂ„ planen stĂ€ndigt var försenade, var det premiĂ€r för ”Sunday Walk”. Det Ă€r hundarna i trakten som tar med sina hussar och mattar pĂ„ promenad i olika vackra omrĂ„den pĂ„ Faial sĂ„ de kan leka med varandra och se till att hussarna och mattarna gör upp eld och grillar korv som de sedan kan avnjuta. Att sedan hundĂ€garna ocksĂ„ tar en korvbit och annat gott som de har med sig i sina ryggsĂ€ckar Ă€r av underordnad betydelse.

Under grillningen sÄ blir det en hel del prat om livets vÀsentligheter

Det Àr Duncan och Ruthie som startade traditionen och det Àr mÄnga hundar och dess Àgare som kommit och gÄtt i gruppen, och lÀngden pÄ promenaden varierar ocksÄ. Deltagarna denna gÄng var Katie och Linda (tvÄ blandrasiga gathundar) med matten Ollie. En annan var Max (en annan övergiven gathund av blandning modell större) med Victor och Christine i slÀptÄg samt Duncan och Ruthie med Jack, en charmig Podengo portogues som blev utkastad frÄn ett lastbilsfönster som valp och adopterad av Leah, Duncan och Ruthies dotter.

Att lÀra sig sitta vackert Àr svÄrt nÀr det vankas korv.

Denna utflykt pÄ vÄr första dag i Faial startade som vanligt klockan 17.00 och gick till en Nationalpark i bergen med en rastplats med bÄde grillar, vattenkranar, toaletter och lekpark. Det var folk dÀr och med hundarna Àr det skönast att vara sjÀlva, framför allt Linda, Katie och Max leker ganska vÄldsamt medan Jack tar det lugnt och ofta spatserar ivÀg för lite egna upptÀcktsfÀrder i nÀrheten. SÄ vi tog en promenad bort till en Àng dÀr vi alla en öppen eld för grillning och prat om allt vad livet innehÄller. Alla som var med pÄ promenaden hade flyttat hit sÄ de hade var sin intressant historia om hur de hamnat just hÀr, det Àr inte det första stÀllet de flesta tÀnker pÄ att bosÀtta sig pÄ. 

PÄ vÀgen dit passerade vi fantastiska hÀckar med hortensior och kanonviskor kombinerat med blÄvindor som tÀckte mycket av marken. StÄtligt raka barrtrÀd skuggade stigen men slÀppte igenom ett magiskt ljus mellan stammarna i öppnare omrÄden. Sedan dess har promenaderna följt levadas (byggda kanaler för regnvatten), smÄ caldeiras (vulkankratrar), faja (lÄglandet nÀrmast havet) och underbara platser med en fantastisk utsikt över Faial och havet. Vi kommer att sakna sÀllskapet och upplevelserna pÄ dessa söndagspromenader.

Caldeira

Caldeiran, eller vulkankratern, Àr 2 km i diameter och man kan gÄ hela vÀgen runt pÄ kraterkanten.

Faial Àr en relativt rund ö som frÄn samtliga vÀderstreck sakta reser sig mot den över1000 meter höga utslocknade vulkanen med sin krater pÄ drygt 2 km i diameter. Det finns en vandringsled som följer krönet pÄ kratern hela vÀgen runt. SÄ med Jack i slÀptÄg Äkte vi upp en dag dÄ det inte var för molnigt, men inte heller för soligt. Det kan bli varmt att gÄ i stekande sol. Nu fick vi ett idealt vÀder med ömsom sol och ömsom skugga, och det fascinerande Àr att molnen börjar under oss. De kommer upp lÀngs sluttningen pÄ lovartssidan och sprider sig över kraterkanten och ner i kratern, det Àr som att komma in i dimma. Men oftast höll sig molnen runt kanten sÄ det skapades ett runt molnfritt hÄl över kratern. 

PÄ promenaden runt kraterkanten har man utsikt bÄde ner i kratern och ut över Faial och havet

Promenaden Àr inte speciellt anstrÀngande och kan rekommenderas till de flesta. Om det regnat kan det vara blött pÄ den upptrampade stigen, sÄ bra skor rekommenderas. Men belöningen Àr spektakulÀr vyer, bÄde ner mot kratern i olika vinklar, men samtidigt ut mot sluttningen mot Atlanten och hela havet. I och med att man gÄr runt hela krafterna sÄ ser man hela Faial pÄ vÀgen med allt frÄn de karakteristiska gröna fÀlten avdelade med hortensiahÀckar, till barrskogar och kargare landskap dÀr lavaströmmarnas Äsar avtecknar sig tydligt, hela tiden med en den blÄa Atlanten med fri horisont som bakgrund. Kratern Àr inte jÀmn sÄ det blir lite upp- och nedförsbackar men inte alls farligt bara man tar det lite lugnt. En hÀrlig promenad blev det och Jack hÀngde pÄ bra Àven om trippandet i början övergick pÄ slutet till mer lÄngsamt gÄende med tungan slÀpande i marken.

Levada

En av ”Sunday walks” gick upp till basen av den gamla vulkanen dĂ€r man har börjat ett arbete med att göra sĂ„ kallade levadas, vattenkanaler. Tanken var att leda regnvattnet till vattensamlare och till och med göra en vattenkraftstation pĂ„ vĂ€gen. Man har byggt mĂ„nga kanaler som gĂ„r pĂ„ broar över raviner och genom tunnlar. Kanalerna har ocksĂ„ blivit vandringsleder och numera Ă€r det mest som detta de fungerar dĂ„ mĂ„nga av kanalerna börjar förfalla. Tanken var att de skulle gĂ„ runt hela vulkanen men det kompletterades aldrig sĂ„ man kan inte gĂ„ runt utan fĂ„r göra en ute och retur (dock kan man gĂ„ upp till kraterkanten och haka pĂ„ den leden om man vill).

Vi följde levadan genom skogen, över öppna fĂ€lt och genom en tunnel innan vi valde plats för vĂ„r korvgrillning med utsikt över havet. Vi mötte nĂ„gra vandrare pĂ„ vĂ€gen, första gĂ„ngen pĂ„ ”Sunday walks” vi har alltid lyckats hitta platser utan turister tidigare. Det blev nĂ€stan mörkt innan vi bröt upp och gick tillbaka till platsen dĂ€r vi parkerat bilen. HemfĂ€rden blev lite lĂ€ttare för motorn pĂ„ bilen vi har (”tillhör huset”) men hĂ„rdare för bromsarna, det Ă€r branta vĂ€grar som, nĂ€r man kommer bort frĂ„n de huvudvĂ€garna inte alltid hĂ„ller bra kvalitet.

Faja

Ibland kom nÄgra större dyningar som gjorde att vi fick retirera pÄ stranden
Det vita skummet som bildades vid varje vÄg som svepte in över den svarta vulkansanden bildade vackra mönster

Faja Ă€r det portugisiska namnet pĂ„ lĂ„glandsomrĂ„den nĂ€rmast havet som skapats av jordskred frĂ„n de stelnade lavaströmmarna. SĂ€ttet de skapats pĂ„ gör att bakom det platta lĂ„glandet reser sig den bakomliggande sluttningen brant upp till nĂ€sta nivĂ„, ibland flera hundra meter. Den ö i Azorerna som har flest Fajas och Ă€r mest kĂ€nd för fenomenet Ă€r Sao Jorge, dĂ€r kan mĂ„nga av de bebodda Fajas endast nĂ„s pĂ„ stigar till fots, med Ă„sna eller med bĂ„t dĂ„ det Ă€r för brant för vĂ€gar. Även Faial har Ă„tminstone en tydlig Faja som ligger i nĂ€rheten av Capelinhos pĂ„ öns vĂ€stra sida. En stor del av denna Faja bestĂ„r av en svart sandstrand.

Faja, lÄglandet breder ut sig som ett slÀttland under branta sluttningar och har bildas av jordskred

Dit kom vi för att förhoppningsvis bada. Vi var ensamma pÄ stranden, och förklaringen var nog att det var lÄgsÀsong men ocksÄ att det var en dyning som rullade in pÄ den svarta stranden. Den var inte överdriven stor, men tillrÀckligt för att vara otÀckt med en brant strandkant och ett utsug i vÄgen. SÄ vi fick nöja oss med en promenad lÀngs stranden vilket i sig var hÀrligt. Varje vÄg som rullande in och svepte över sanden bildade ett vitt skum som snabbt sögs ner i den svarta sanden. Solen sken och gjorde att skummet lyste intensivt en kort stund i vÄgmönster innan det absorberades av den svarta sanden. VÄg efter vÄg rullade in med nya vita formationer i sanden. 

DÄ och dÄ kom en riktigt stor dyning som nÄdde högre upp pÄ stranden och vi fick ta snabba steg tillbaka för att inte bli blöta upp till midjan. LÀngre bort pÄ stranden trippade en liten vadare omkring och gjorde samma sak som oss. Han trippade fram nÀr vÄgen drog sig tillbaka för att hitta nÄgot Àtbart i sanden som just exponerats för att snabbt dra sig tillbaka innan nÀsta vÄg kom inrullande. Hans precision och timing var imponerande, klart bÀttre Àn vÄrt.. 

Capelinhos

Utsikten frÄn toppen av vandringsleden pÄ Capelinhos, badet och fyren syns till vÀnster

Den största turistattraktionen pÄ Faial Àr Capelinhos, det nya landomrÄdet som bildades efter vulkanutbrottet 1957-58. En vulkan under vattnet började spy upp rök och sedan mycket mer och efter tretton mÄnader sÄ slutade aktiviteterna med att en ny udde pÄ vÀstra Faial hade bildats och den gamla fyren stod utbrÀnd en bit inne i landet istÀllet för vid kusten. En tredjedel av befolkningen flydde ön under perioden, de flesta till USA. 

Fyren vid Capalinhos som det sÄg ut 1991
OmrÄdet Àr mer anpassat för turister idag.

NÀr jag var hÀr första gÄngerna pÄ 1980-talet sÄ var hela omrÄdet kalt, svart och kargt med spridda ruiner hÀr och var. Numera kan man se det spira lite grönt hÀr och dÀr och naturen har börjat sin Ätererövring av omrÄdet, Àven om det mesta fortfarande ser ut som ett mÄnlandskap. Man har insett det unika med Capelinhos och har med EU medel byggt upp ett underjordiskt museum, parkeringsplats, en asfalterad vÀg och gÄngstigar med stenplattor och staket innan stupen i omrÄdet. Man har ocksÄ markerat lite vandringsleder i omrÄdet, sÄ nu kan fler ta del av det unika, men lite av den ursprungliga charmen har gÄtt förlorad. 

Museumet var ett imponerande bygge och utstĂ€llningen skall vara bra, men priset €10 gjorde att vi istĂ€llet tog en vandring till en nĂ€rliggande topp med utsikt över omrĂ„det. Och att vandra omkring i den karga miljön dĂ€r regn, vind och vĂ„gor har eroderat och format det lite porösa nya landet till spĂ€nnande formationer gör mig ödmjuk inför naturens krafter. Och nĂ€r jag ser hur olika vĂ€xter försiktigt spirar genom aska och stenar imponeras jag av naturens förmĂ„ga att överleva. Det Ă€r en speciell miljö som mĂ„ste ses och upplevas. 

SaltvattenbassÀnger och Varadouro

Badet vid Capelinhos har naturliga bassÀnger som ofta Àr ofta skyddade frÄn dyningen

Det finns inte sĂ„ mĂ„nga ”badbara” sandstrĂ€nder pĂ„ Faial. Alla har svart vulkansand och de tvĂ„ mest populĂ€ra och lĂ€ttillgĂ€ngliga ligger pĂ„ var sida av Horta medan den vackraste vid Faja. Ofta gĂ„r det en dyning pĂ„ Atlanten som rullar in och kan göra det farligt att bada dĂ€r, men nĂ„gon strand brukar alltid vara badbar. Men det vanligaste sĂ€ttet att bada Ă€r i nĂ„gon av de platser dĂ€r det finns saltvattenbassĂ€nger. Det Ă€r smĂ„ bassĂ€nger i havet som skyddas frĂ„n vĂ„gor och dyning av naturliga stenformationer och klippor. MĂ„nga av dem har ocksĂ„ fĂ„tt en mĂ€nsklig hjĂ€lpande hand med skyddet, och en del har helt sonika byggt pooler bland klipporna dit saltvattnet pumpas in. 

Badet vid Vanadoura har bÄde naturliga bassÀnger och en som Àr uppbyggd och alltid skyddad, dÀr finns ocksÄ badvakter.

Den mest kĂ€nda orten med saltvattensbassĂ€nger Ă€r Varadouro dĂ€r det ocksĂ„ tidigare fanns varma kĂ€llor (numera ”sinat”). Det Ă€r lite av grĂ€ddhyllans semesterort pĂ„ Faial och de lyxiga sommarhemmen avlöser varandra. DĂ€r finns ocksĂ„ en ”riktig” pool med saltvatten och till och med badvakter under sĂ€song. Betydligt trevligare Ă€r dĂ„ de mindre hamnarna dĂ€r det Ă€r mer naturbassĂ€nger. Det brukar finnas nĂ„gra badstegar monterade för att lĂ€ttare komma i och ur havet, men annars Ă€r det bara naturliga bassĂ€nger. Det kan ocksĂ„ finnas lite cementerade gĂ„ngstrĂ„k bland klipporna för att göra det enklare att ta sig runt bassĂ€ngen. Under lĂ„gsĂ€song, vilket ocksĂ„ Ă€r tiden för höst och vinterstormar, tas stegarna bort, annars skulle vĂ„gorna göra det istĂ€llet.

VÄr favoritbadplats var Porto Eira och lÄg gÄngavstÄnd frÄn huset. TyvÀrr var det ofta en dyning som gjorde det farligt att bada.

Nackdelen Ă€r att de Ă€r kĂ€nsligare för vĂ„gor och dyning, men om de Ă€r för farliga att simma i pĂ„ nordsidan av ön sĂ„ Ă€r chansen stor att det gĂ„r bra pĂ„ sydsidan. VĂ„r favorit Ă€r Porto Eira, som ocksĂ„ ligger pĂ„ gĂ„ngavstĂ„nd frĂ„n huset. Vi brukar ta med Jack pĂ„ promenaden dit. Nu har man tagit upp stegarna sĂ„ det gör att det mĂ„ste vara lugnt nĂ€r man badar och det Ă€r det ett tag sen det var. Dock finns det smĂ„ naturliga pooler som inte Ă€r en del av havet utan ”gölar” bland klipporna som fylls pĂ„ nĂ€r vĂ„gorna Ă€r tillrĂ€ckligt stora och slĂ„r över klipporna. Annars Ă€r ocksĂ„ den badplats som ligger vid Capelinhos trevlig och en av de mer skyddade.

Helene

Helens prognostiserade position natten mellan lördag och söndag
Stormluckorna för det störa fönstret hann bli klara och monterade. Vi stÀngde dem vid mörkrets inbrott för sÀkerhets skull, men varken vindstyrka eller regnmÀngd var sÄ kraftig som vi fruktat. Prognosen till vÀnster visar vindar pÄ upp mot 70 knop, det blev vÀl hÀlften.

Azorerna ligger strategisk utplacerade i Atlanten och Àr perfekt som mellanlandning för seglare pÄ vÀg över Atlanten mot Europa. VÀdermÀssigt Àr sommaren stabil dÄ det Azeriska högtrycket brukar dominera vilket ocksÄ hjÀlper till att skapa den portugisiska nordan (nordvinden utanför Portugals kust) och passadvinden söder om högtrycket. Men pÄ hösten försvagas det och öarna börjar fÄ kÀnna av lÄgtrycken och fronterna som passerar Atlanten pÄ vÀg mot Europa och som pÄ sommaren passerar mer nordligt. Och i vÀrsta fall sÄ kan en orkan passera, antingen direkt pÄ sin bana eller pÄ tillbakavÀgen över Atlanten som ett intensivt lÄgtryck efter att ha hÀrjat i VÀstindien, Bahamas och USA.

Det blev en del regn och kraftiga vindbyar, men lugnare Àn vÀntat.

Helene var en orkan vars bana var direkt mot Azorerna pÄ sin vÀg mot NordEuropa. Hon bildades som de flesta i omrÄdet vÀster om Kap Verde men till skillnad frÄn Florence som hÀrjade under samma tidsperiod, sÄ satte hon en mer nordlig kurs. FrÄgan var hur nÀra Faial hon skulle komma, vilken sida hon skulle passera och vilken styrka hon skulle ha. Vi var lite oroliga ett tag och pÄskyndade mÄlning och montering av stormluckor pÄ huset och tog in allt löst som blomkrukor och trÀdgÄrdsmöbler. Om en orkan med full styrka trÀffar sÄ Àr allt löst i fara. Men de tre frÄgorna besvarades alla med ett positivt besked. Hon passerad pÄ respektfullt avstÄnd, hon passerade vÀst och nord om oss (vi fick den starkaste vinden frÄn syd sÄ vi var pÄ lÀsidan av ön och vi slapp det vÀrsta regnet) och hon var nedgraderar till tropisk storm. Det blev inte sÄ farligt och vindbyarna var nog under 20 m/s och genomsnittsvinden betydligt lÀgre. Resultatet var egentligen lite blommor och buskar som knÀcktes, men inget som var nÄgot farligt. 

Som avslutning nÄgra panoramabilder pÄ olika vyer runt Faial och bilder frÄn besöket vi gjorde till halvön Castelo Branco.

Med en utsikt som denna Àr det lÀtt att njuta av sovmorgnar
Och vÀnder man pÄ huvudet syns Picos topp

Vi haft en underbar paus frÄn vÄrt arbete med att slita bort Saritas teakdÀck. Vi har tillbringat mer Àn sex veckor pÄ ett öparadis och mött spÀnnande mÀnniskor,, beskÄdat enastÄende vyer, upplevt vacker grönska, Àtit vad som vuxit i trÀdgÄrden, promenerat i varierande natur, kopplat av och njutit av rofylldheten och stillsamheten. Det Àr bara att tacka för att tillfÀllet gavs oss och det kÀnns som om vi kommer att ÄtervÀnda pÄ ett eller annat sÀtt. Tack för tiden pÄ Faial!

För de som vill gÄr det att se videon frÄn vÄr vistelse hÀr:

Share Button
Views: 16

Magnus Lindén

Jag, Magnus Lindén, som skapat denna hemsida Àr en person vars passion för segling och upplevelser förknippade med segling började i tonÄren och har följt mig genom Ären Àven om formen och omfattningen skilts sig Ät över tid. Det har varit en tonÄrstid med trÀbÄtar, en karriÀr som charterskeppare pÄ vÀrldshaven, en period som frilansjournalist för bÄttidningar i kombination med leveransseglingar, en lugnare tid med familjeliv, 8-5 jobb och semestersegling i skÀrgÄrden och nu en upptrappning av bÄtlivet igen med inköp av en Solitaire 52:a som ligger i Medelhavet. Erfarenheterna frÄn mitt seglarliv har jag samlat i boken Bortom horisonten.

2 svar pĂ„ ”Öparadiset”

  • Vilken fin berĂ€ttelse frĂ„n en som det ser ut underbar ö/öar. Vackra bilder och storslagen natur gör att man gĂ€rna skulle vilja Ă„ka dit. Tack för att ni delar med er.

    Svar
    • Tack för de vĂ€nliga orden. Det inspirerar till mer skrivande 🙂
      Magnus

      Svar

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *