Kvinnor kan
Båtmässan Allt för sjön visar en hel del godis för seglare, men det är också en träffpunkt för båtintresserade. Mitt besök på öppningsfredagen förgylldes av möten med likasinnade, och vid eftertanke insåg jag att tre av dem hade ett gemensamt. De var kvinnliga skeppare som med egna båtar planerar eller har genomfört en långfärdssegling. Då det behövs fler kvinnliga förebilder inom långfärdssegling vill jag presentera dem lite närmare.
Det blev ett kärt återseende med Milo Dahlmann, det var säkert ett halvår sedan sist vi sågs Jag lärde känna henne i samband med att hon planerade en segling till Antarktis 1997. Hon hade förälskat sig i området och dess älskvärda innevånare pingvinerna. Men efter att ha seglat med i Patagonien 2010 på hennes väg mot Antarktis och tillbaks (om du vill läsa min blogg om seglingen finns den här), så har vi haft närmare kontakt. Hon seglar numera i svenska farvatten med sin Artemisia II, den 33 fots Långedrag stålbåt som hon lät bygga i Estland (skrovet) och Lettland (inredning) innan sin segling till Antarktisk mellan 2009-2011. Seglingen genomfördes med en blandning av ensamsegling och sträckor med vänner ombord.
Det var andra försöket då hon redan ett tiotal år tidigare försökte nå sina drömmars mål med en något upphottad standardbåt på runt åtta meter, en Bianca 27. Upplägget var liknande och utan att veta det blev hon då den första svenska kvinnan att ensam segla över Atlanten. Men seglingen utvecklades inte riktigt som hon planerat, hon blev försenad i Argentina av ett trasigt vindroder. Det gjorde att hon kom ner till Ushuaia i Beaglekanalen först i februari. Väderfönstret för segling till Antarktis är december och januari och Milo tog då det modiga och sjömansmässiga beslutet att inte segla ner den sista sträckan mot Antarktis, även om målet för seglingen hägrade bara några hundra sjömil söderut. Ett svårt beslut men som i min värld var modigare än att chansa på att segla ner.
Kärleken till Antarktis och pingviner fick hon när hon var där med Greenpeace och försökte förhindra Japans valjakt som båtförare. Numera arbetar hon som sjuksköterska och det är från det jobbet hon lyckats spara ihop pengar för båda sina seglingar. Och hennes engagemang för miljön och medmänniskor går igen i hennes privatliv. Även om Artemisia har hållit sig på hemmaplan har Milo gjort avstickare först ner till Kurdistan i Irak och sedan till Lesbos för att hjälpa till i flyktingkrisen. Sina två seglingar har hon beskrivit i de två böckerna Min dröm om havet och Mot pingvinernas land. Läs mer på hennes hemsida.
Sen stötte jag ihop med Linda Lindenau som länge försörjt sig på sitt seglingsintresse och seglingskunskap. Vi var seglingsinstruktörer och navigationslärare för ABF samtidigt och har hållit kontakten sen dess. Hon bedriver en seglingsskola för kvinnor i skärgården ombord på Tordmulen, hennes Targa 96. Det är också båten som hon seglade med på hennes första långfärdssegling till Azorerna med sina två barn (varav sonen nu bor på sin egen båt) och en väninna. Sen seglade hon också med Milo på sträckan från Ushuaia till Antarktis tur och retur.
Hennes kurser innehåller förutom seglingsmomenten också hur man skall klara av en båt i skärgården och en hel del peppning av självförtroende att klara av saker. Hon har startat en öppen Facebook-grupp för kvinnliga seglare där de kan utbyta erfarenheter, tips och information, Ta rodret, kvinna.
På senare år har Linda utökat sin verksamhet genom att köpa en större båt, Peristera en Beneteau Oceanis 473, i Grekland och har haft seglingskurser i de grekiska Tolvöarna i Medelhavet under vår och höst. Nu planerar hon som bäst att ta konceptet med kvinnor ombord som betalande besättning/seglingskurs ytterligare ett steg och seglar i vår iväg från Grekland för vidare färd mot oceanerna. Rutten är i nuläget planerad under två år till och med Patagonien (via Västindien, Panama och Söderhavet), men den lär fortsätta därifrån. En del av sträckorna kommer också öppnas för blandad besättning. Anmälningar för att följa med pågår och om du vill veta mer kan du gå till hennes hemsida där också hennes böcker om familjeseglingen Ta rodret, kvinna och en om starka kvinnoförebilder, Kvinnor som vågar. Se även på inslaget i morgonsoffan hos TV 4 när Linda pratar om sin planerade segling, passandes nog på internationella kvinnodagen.
Den tredje kvinnan är Birgitta Silfverhielm som planerar en långfärdssegling med sin Linjett 35 om ett par år. Under tiden kör hon gäster i skärgården och har seglings- och navigationskurser. Birgitta har också startat ett intressant projekt som har som syfte att introducera kvinnor till båtlivet. Hon har köpt en Albin Accent som hon bjuder in intresserade att dela ansvar för i en båtpool. Det innebär att de mot en mindre investering, under Birgittas vägledning, får hjälpa till med underhåll, sjösättning, påmastning och upptagning samt få tillgång till båten för att segla under en period under sommaren. Ett sätt att pröva på hur det är att ha båt utan att behöva binda upp sig och köpa en själv.
Jag träffade Birgitta första gången på 1970-talet när vi bägge var seglingsinstruktörer i Båtägarskolans regi. Sen har det varit glest mellan gångerna, men då vi bägge ofta går på Oceeanseglingklubbens föredrag och arrangemang har det blivit oftare på senare tid. Birgitta har också hunnit med en segling till Västindinen. Men Birgitta planerar också sin egen långfärdssegling med sin Linjett. Den ligger dock ett par år i framtiden, men förberedelser pågår. För mer information om Birgitta och hennes verksamhet, gå till hennes hemsida Vind och Vatten.
