Segla 24/7

För att komma till intressanta öar och platser bortom horisonten innebär det många gånger havsseglingar som sträcker sig över flera dygn. Under oceanpassager kan man segla i veckor utan att se något annat än fria horisonter vilket är en del av den speciella upplevelsen som långfärdssegling innebär. Det innebär också att segla på natten och att ha ett system för vakter med uppsikt dygnet runt och komma in i rutiner till havs, men även att styra i havsvågor och leva ombord en båt som är i ständig rörelse. När man seglar dygnet runt så ökar också slitaget och behovet av underhåll ombord och vädret skiftar utan att man kan smyga in i en trygg natthamn. Båten och besättningen måste samverka dygnet runt dag efter dag.

Att starta en längre segling i samband med fullmåne gör nattpassen lättare att ta.

Att segla i mörker kan vara svårt om man inte är van, så att pröva under kontrollerade former på hemmaplan under de ljusa svenska försommarnätterna kan vara en bra förberedelse. Och att ha övat de lite komplicerade manövrarna och nödsituationer på dagtid hjälper också, då blir det lättare att hantera dem i mörker. Det är bra att planera så en längre segling kan startas i klart väder och i samband med en fullmåne som lyser upp mörkret. Då blir det lättare att styra med stjärnor som referenspunkter och man behöver heller inte göra manövrar som segelskiftning och trimning i kolmörker, eller förstöra nattsynen med spridarljusen. Med lite tur finns mareld i vattnet som gör att skummet från bogvågen lyser och lekande delfiner ser ut som glödande torpeder. När sedan de mörka månlösa nätterna kommer har man succesivt vant sig vid att segla på natten.

Många gånger vill man ta ner gennaker eller spinnaker på natten när det är risk för squalls med få på vakt, här på Swan 65:an Cygnus utanför Mexicos västkust.

Vaktschema

Att ha ett vaktschema behöver alla, även ensamseglarna. I trafikerade farvatten behöver de regelbundet kontrollera horisonten för fartyg för att inte bli överraskade. Många mindre båtar har ett par som besättning och då gäller det bara att turas om på ett sätt man kommer överens om. För lite större besättningar så är fyratimmars vakter fortfarande vanligast, ofta med två personer per vakt. Man kan då turas om korta stunder i rollerna, ta varannan timme eller ta två timmar var. Om man handstyr så är ett par timmar vid rodret ungefär vad som är bekvämt. Kortare om det är lite besvärligare förhållanden och i hårt väder bör man bytas av mycket oftare. Den som är stand-by kan jobba med något i ruffen, fixa mat eller fika, eller ligga och sova i sittbrunnen. Det viktigaste är att personen skall vara beredd att agera (påklädd) och inom hörhåll.

På en översegling får man uppleva många både soluppgångar och solnedgångar i en fri horisont vilket kan för många vara för första gången.

Det vaktschema som jag föredrar med en besättning på fem personer eller fler bygger på överlappning, det vill säga man har vakt med två olika personer. Med tre-timmars vakter som grund går man först på som rorsman en och en halv timme varefter rollen övergår till stand-by vid vaktskiftet. Det innebär att den som går på vakten blir rorsman och den förre rorsmannen blir stand-by. Fördelarna är kortare pass men fortfarande fyra och en halv timmes frivakt (med fem personer). Med sex personer blir vilan sex timmar, eller så kan man välja att ha en permanent eller roterande frivakt, skepparen eller en som är ansvarig för matlagning. Men det viktigaste fördelarna är att man för det första lär känna två personer i besättningen lite bättre under vaktpassen och att den som är stand-by alltid har styrt och har historien vad som hänt under föregående vakt i färskt minne. Det blir inga nyvakna som behöver få en sammanfattning om skepp i närheten, vind och väder förändringar, segelskiftningar, rutinkontroller och annat. Den informationen följer automatiskt med när en rorsman går över till stand-by. Vid varje vaktskifte skall också en notering i loggboken ske om genomsnittlig styrd kurs och fart, position, väder och annat som motordata om den används. 

Vakt-system med överlapp;

Tid:Stand-byRorsman
12.00 – 13.30Person 1Person 2
13.30 – 15.00Person 2Person 3
15.00 – 16.30Person 3Person 4
16.30 – 18.00Person 4Person 5
18.00 – 19.30Person 5Person 1
19.30 – 21.00Person 1Person 2
Och så vidare

Leva i havssjö

Ett stagsegel på en slup är ett bra kompliment till genuan eller focken, här på Swan 60:an Sula på väg från Tyskland till Mallorca.

Till havs är båten i ständig rörelse, även om det är vindstilla, det finns alltid en dyning närvarande. De första dagarna till havs får många känning av sjösjuka, men det går för de allra flesta över när man fått sina sjöben efter ett par dagar. Det är också många nya intryck som gör att sinnena behöver användas mer specifikt för att skapa en medvetenhet om vad som händer på båten och i miljön runtom. Man använder också nya muskelgrupper för att parera alla rörelser då båten gungar och lutar när man går på toaletten, lagar mat, äter, diskar, meckar med allt som går sönder, sover och när man styr och navigerar. Även om man vänjer sig förvånansvärt fort till en gungande och lutande tillvaro och det som i början av överseglingen tar tid och känns jobbigt kan göras i en handvändning innan framkomsten så blir man trött, framför allt i början av seglingen. Så det bra är att sova när tillfälle ges. 

Segling mot solnedgången ombord Prillan, en one-off båt, i Medelhavet. För att hålla en bra kurs gäller det att använda många informationskällor och undvika att stirra på kompassen.

Att styra i havssjö är annorlunda i jämförelse med smult vatten i skärgården. Vågorna kastar hela tiden båten ur kurs och det är svårt att hålla en stadig och rak kurs, det handlar snarare om att ha en bra genomsnittlig kurs. Att stirra på och styra efter kompassen är dömt att misslyckas då dess rörelse har en fördröjning och man därmed nästan alltid överkompenserar och båten gör då stora S-svängar, vilket i passaden innebär gippfara. Den blir en informationskälla bland många andra och kan användas som kontrollpunkt. Det är istället helheten som är viktig, hur vinden träffar ansiktet, vågorna slår mot skrovet, rodertrycket, båtens rörelser, dess lutning och vindvinkeln på instrumenten. Allt detta tillsammans hjälper till för att hålla en stabil kurs då det är svårt att hitta stationära referenspunkter långt borta mitt på havet. Men efter ett tag så skapar styrpassen en känsla av välbehag med passadvinden smekande i nacken och roderrörelserna anpassade efter vågornas rytm, att kunna bedöma vågmönstret och i tid kompensera med rodret för en kommande våg och kunna släppa på rodret och låta båten surfa ner för vågen. Efter ett tag så sitter detta i ryggmärgen och tankarna kan börja vandra fritt varvid de flesta av världens problem, inklusive sina egna, hittar en lösning. Segling när den är som bäst. Sen kan man sätta på autopiloten eller koppla in vindrodret också.

På längre överseglingar kan man få räkna med att få hårt väder ibland, som här ombord på Swan 651:an Sway på väg från Västindien till Azorerna.

Efter ett tag kommer man in i lunken till havs och det är inte förrän man börjar närma sig slutmålet som längtan till land börjar. Men det är en dubbelbottnad känsla då kontrasterna mellan livet ombord och i land är stora. Till havs behöver sinnena öppnas för att ta in all information, förutom alla upplevelser. Det blir speciellt tydligt för de som har ansvar ombord. Efter ett tag till havs registrerar man alla rörelser, ljud, dofter, och synintryck som båten förmedlar under olika förhållanden. Det är framför allt förändringar som blir viktigt att reagera på, till och med ljud eller rörelser som inte finns där men som borde finnas där. Det gör att man arbetat upp en känslighet på ett sätt som inte behövs iland. Det gör att folksamlingar, biltrafik, alla ljud och rörelser i tillvaron på land kan upplevas som påträngande, svåra att sortera och stänga ute. Så samtidigt som man kan uppleva en glädje att komma fram, både för att uppleva nya saker och en känsla av att ha klarat av något, så finns en känsla av trötthet av för många intryck. Även balanssinnet påverkas av allt rullande och det är svårt att gå rakt efter någon vecka till havs. 

Men det är vanligare att bli frustrerad över för lite vind än för mycket på längre seglingar. Då kan ett bad på 2000 meter djup passa bra som ombord CT 54:an Ereni på väg till Bermuda.

Slitage och underhåll

Segling dygn efter dygn på havet gör också att slitaget blir stort. Det är framför allt tre orsaker; salthalten i både vattnet och luften, en brännande sol (i tropikerna) och att det mesta rör på sig. Till havs känns huden alltid lite klibbig av den saltmätta luften som finns överallt. Och i hårt väder med grönt vatten på däck läcker de flesta båtar in saltvatten på olika ställen. Det går att skydda utrustning från detta genom vattentät förvaring eller t ex lite vaselin på elkopplingar. Men det viktigaste är att så ofta det går skölja båten med färskvatten, speciellt rörliga delar på däck som vinschar, block och vantskruvar. Det är viktigt att isolera olika material från varandra, som aluminium från rostfria och galvade beslag. Det kan vara en isoleringsplatta under beslaget och vattenfast fett (eller låsvätska) på bultarna, annars kan de korrodera fast i varandra. Att montera bort beslag med jämna mellanrum och sätt dit dem igen med ny isoleringsplatta och fett är det enda säkra sättet att undvika detta. Salthalten minskar livslängden på det mesta ombord, framför allt motorer av olika slag. Det är inte frågan om saker skall gå söner till havs utan snarare när. Så det är bra att skapa en underhållsplan av viktig utrustning, och ha reservdelar ombord och att konstant arbeta förebyggande genom ett kontinuerligt underhåll.

Att hålla utkik efter båttrafik är en viktig uppgift under ett vaktpass även om AIS underlättat detta. Många stora fartyg på öppet hav håller dålig uppsikt och svarar inte på VHF-anrop.

Slitage på grund av rörelsen är speciellt stor i passadvinden då segelsättningen kan vara densamma veckor i streck och dessutom en sol som tär på segel och tågvirke. Den löpande riggen som skot och fall som tar stryk, men även den stående riggen, segel och annat slits mycket. Att slacka och spänna skot regelbundet är rutinåtgärderna för att undvika skav på exakt samma ställe, oavsett om det behövs för segeltrimningen eller inte. Även fall kan det vara bra att reglera då och då. Och då ett fladdrande segel slits fort så skall det undvikas och revning, speciellt med rullrev, sker då oftast på undanvinden (förseglet i lä av storen). Att skapa en lista på saker som skall tänkas på eller göras under varje vakt är ett sätt att undvika onödiga incidenter.

Den kan innehålla:

På däck:

  • Följ horisonten runt för fartyg eller annat
  • Justera skot (inte varje vakt men regelbundet)
  • Justera fall (när tillfälle ges)
  • Kontrollera att inga segel skaver mot riggdelar
  • Kontrollera att inga riggdelar hänger löst 
  • Följ skot och fall för att se om de skaver någonstans
  • Titta upp längst mastens storskotsskena för att se att den är rak

Under däck:

  • Kontrollera under durkarna om det finns vatten
  • Kontrollera att inga luckor eller lådor är osäkrade eller öppna
  • Kontrollera stuvningen så ingen utrustning är lös (lägg in handdukar i skåp om nödvändigt)
  • Kontrollera att inga pumpar går som inte ska göra det (speciellt länspump och färskvattenpump)
  • Om det finns vattenkylda instrument, kontrollera att deras vattenintag inte hamnat ovan vattenytan och att kylvattnet kommer ut där det ska.
  • Kontrollera att handfat och toaletter inte läcker in vatten (och pumpa ut vatten i toaletter om det runnit in, alternativt stäng skrovgenomföringarna om det behövs – på en del båtar hamnar handfat under vattenytan när det lutar kraftigt och toalettens backventil i rörloopen över vattenlinjen kan vara trasig)

Om motor går:

  • Kontrollera att kylvatten kommer ut
  • Kontrollera att instrumenten är inom normala nivåer

Allmänt:

  • Lyssna efter nya ljud, känn nya rörelser och lukter som uppkommit eller försvunnit och lokalisera dem för att bedöma om något behöver åtgärdas.
Besök av delfiner är alltid lika välkommet ombord till havs.

Och förutom att gå vakt så tillkommer segelskiftningar (i passaden är det vanligt att ta ner gennaker/spinnaker eller reducera segelytan på natten då squalls kan smyga upp och skapa oreda), reparationer och underhåll, matlagning och disk, fiske, städning, sömn och samtal med övriga ombord så jag har svårt att förstå de som tycker att överseglingar är tråkiga och inget händer, för mig är de är en del av njutningen av att segla bortom horisonten. Mer om vad man skall tänka på när man seglar dygnet runt på haven och andra tips och råd för långfärdssegling finns i min bok ”Bortom horisonten”.

Share Button

4 thoughts on “Segla 24/7

  • 30 mars, 2021 kl. 19:18
    Permalänk

    Tack Magnus!
    Härlig text..återigen. Jag älskade din bok när jag läste den för ett par år sedan. Dags att damma av den o lusläsa den igen känner jag. / Magdalena

    Svar
    • 30 mars, 2021 kl. 19:34
      Permalänk

      Hej Magdalena,
      Kul att höra av dig, hoppas allt är bra med dig!
      Tack för de vänliga orden, det värmer mitt seglarhjärta.
      Ha det bäst,
      Magnus

      Svar
  • 28 mars, 2021 kl. 21:06
    Permalänk

    Fantastiskt trevlig och matnyttig text. Tack!

    Svar
    • 28 mars, 2021 kl. 21:34
      Permalänk

      Tack för du läste :-).

      Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate »