Stryk en addera två
Att ha en varvsperiod med arbete på båten innebär att vi återigen får en påminnelse om att det som kan se enkelt ut och vara en begränsad åtgärd på en båt oftast resulterar i en komplicerad renovering av betydligt större omfattning än den ursprungliga planen. Men samtidigt blir tillfredsställelsen större när projektet är i hamn och vi kan glädjas tillsammans med Sarita över alla förbättringar även om man ofta addera två projekt för varje som stryks på vår över 100 projekt långa arbetslista.
Just nu har vi fem stora överskuggande projekt pågående parallellt, det är renoveringen av vårt tidigare läckande teak däck, översyn och renovering av vår motor och motorrum, renovering och installation av ett nyinköpt vindroder, bygga ställning för och installera nya solceller och tillskärning och beklädnad av nya dynor i salongen. Sen finns en hel del mindre projekt som ligger och lurpassar i olika stadier som att installera den nyinköpta kicken, sy ny sprayhood , bimini och soltak, renovera läckande diskhoar, byta kranar och pumpar i pentryt, installera ett inre förstag (och köpa stagsegel och stormfock) för att nämna några.
Däcket har legat i träda ett tag nu, först på grund av allt regnande i vinter (och vår resa till Sverige och båtmässan) och nu när det brukar vara längre periodvisa uppehåll i regnandet (vilket det varit si och så med) så har vi prioriterat andra saker. Under allt regn har vi med stor tillfredsställelse kunnat konstatera att det inte läcker in någonstans längre utan vi kan till och med njuta av smattret från regndropparna som faller ner på däck. Vad vi upptäckt är att efter att ha målat grundfärg på stora delar av däcket så syns våra borrhål fyllda med epoxi och epoxispacket mer än vi trodde, speciellt när solen står lågt och skuggorna blir som längst. Så det blir nog tillbaka till spackling även på de målade ytorna när vi väl kommer igång med det arbetet.
Solcellerna har också tagit en paus och är nedprioriterade då vi inte är beroende av våra batterier på varvet, vi har 220V landström. Det är också en av anledningarna till att vi vill vara på varvet, förutom tillgång till kompetenta specialister i varvets tekniska avdelning.Så efter att rostfriNissen (Dimitris på Inox) satte ihop rörställningen med våra solceller ( fyra gånger 110 W) som är kombinerad bimini så har arbetet tagit en paus. Vi ska när det återupptas installera dem, inklusive en MPPT regulator och lite andra tillbehör som volt/amperemätare och en inverter (omvandlar 12V likström till 220V växelström).
När det gäller dynorna i salongen är det faktiskt klart redan. Det var ett av Lucinas vinterprojekt medan regnet strilade på vår täta båt. Även om det var ett lågbudgetprojekt så blev resultatet lysande, mycket beroende på Lucinas syexpertis och utvecklande av kunskaper i tillskärning och limning i skumgummi. Lågbudget blev det förutom att arbetet gjordes ombord också för att vi hittade dynorna i en av grovsoprummen på varvet. Vi tror det var en felbeställning eller att en ägare tyckte madrasserna var för hårda. De var helt nya och förutom en hörna där man börjat skära i madrasserna var de intakta. Vi ville ha hårdare madrasser så det passade oss perfekt.
Mätning av dynor 
Limning pågår Delar som skall fogas ihop Så blir det En av symaskinerna Tyget till dynor sys 
Det färdiga resultatet Så såg det ut innan
Med mycket tankeverksamhet (många sömnlösa nätter) så lyckades Lucina få bitarna att räcka till alla våra dynor i salongen. Tyget köpte vi på rea i Sverige för 30:- metern, det gick åt 17 meter. Så förutom arbetstiden som las ner så kostade salongens nya dynor totalt runt 500:-. 15 dynor omklädda varav nio dynor utbytta (ryggstöden behåller vi). De nya dynorna är tillskurna, hoplimmade och är klädda med ett mjukt formsytt mellanlager (tunn IKEA täcke) där man sitter. Nu ska vi (Lucina) bara sy skyddsöverdrag till dynorna, men innan dess kör vi med de gamla slitna och nedsuttna dynorna innan allt varvsarbete är avslutat.
Så det som det varit fokus på den närmaste tiden har varit Saritas motor, en Yanmar 72 HK som sitter monterad bakvänd med växellådan föröver, Därmed går propelleraxeln under motorn och ut genom skrovet. Packboxen är av gammal typ och skall droppa vatten, men det gör också att saltvatten stänker omkring under motorn när propellern snurrar. Detta, plus ett par läckage både under vår tid och för tidigare ägare från vattenpump, avgaskrök och backventil för kylvattnet, har gjort att delar på motorn och dess kringutrustning har rostat. Speciellt så ville vi byta motorfästen då de började se dåliga ut.
Skillnaden på priset för att byta motorfästen och att få ett motorlyft var så pass liten att vi tyckte det var dags för en översyn av motorn generellt, och då vi upplever att de har bra mekaniker på varvet kände vi att detta var både en bra tid och plats för detta. Så nu har de flesta ”tillbehören” fått sig en uppfräschning, bland annat värmeväxlare, startmotor, generator och växellåda. Turbon gick inte att rädda utan där behövdes en ny vilket är den enskilt dyraste investeringen, men vår motor är i klenaste laget så vi behöver den extra kraften en turbo kan ge. Sen har vi passat på att göra rent i motorrummet
Yanmar 72 Hk uppifrån Motorn på väg upp Generator behöver omsorg Likaså turbon Turbon var igensotad … 
… och korroderad Starten på motorrumsstädning Lite renare Delar har målats Lite av slangar och kablar som inte användes Gamla isoleringen tas bort Multimaskinen tog bort det mesta Nästan allt borta Gamla motorrumsisoleringen Konstruktionen med hård mitten Översta lagret skärs med kniv Det hårda mellanlagret med multiverktyget Sen undre lagret med kniv igen Fikapaus i jobbet Det blev många smådelar 
Måttade men inte fastklistrade Planering minimerade spillet Även vid sidan av motorrummet fixades Numera allt målat i grått
Men det är vad som är kvar i motorrummet som gett oss lite merjobb, eller mer nogräknat röret som propelleraxeln går igenom. Det avslutades med ett aluminiumrör som var fastsatt med sikaflex runt plaströret som går genom skrovet och sedan inplastad. Området runt aluminiumröret hade delaminerat och behövde plastas om så det var bara att hugga bort de dåliga laminaten. När vi exponerade aluminiumbiten så visade det sig att den var korroderad och till och med hade hål i sig. Med kombinationen delamineraing och hål i röret fanns det en risk för läckage direkt in i båten, och med allt beläget under motorn så hade det varit svårt att stoppa om vi befunnit oss mitt på havet.
Motorrummet med utgången för propelleraxeln Hela området är delaminerat Jobbet med att ta bort glasfiber Mycket av dåligt glasfiber borta Aluminiumröret exponerat 
Vinkelslip för att öppna röret Sen slås röret bort Till slut lossnar det Här är aluminiumröret på högkant Här syns röret och genomgången under Det var dags att byta Stora hål som skulle förr eller senare börjat läcka genom delamineringen
Så det känns skönt att vi nu tagit bort den dåliga plasten och det korroderade aluminiumröret som nu ska ersättas av ett rostfritt rör som med hjälp av epoxi sätts på plats för att sen plastas in. Problemet är dock att röret måste specialtillverkas och det är lång väntelista på rostfria arbeten (varvets tekniska avdelning har högsäsong med alla båtar som skall fixas innan sjösättning). Men vi har tålamod och inte bråttom, det viktiga är att det blir bra gjort. Under tiden har Lucina skurit till 29 st orätvinkliga nya isoleringsskivor till motorrummet som skall limmas på plats och jag har gjort rent kölsvinet under motorn som nu är nymålat. Lucina har sågat upp ett större hål på sidan i motorrummet med lucka för att komma åt motorn bättre och sågat till och monterat 11 nya lister. Av bara farten så har vi fortsatt akterut till stuvutrymmen där som nu är rengjort och nymålat. Sen har vi rensat bort många gamla dieselledningar, slangar och elkablar som inte används till något, slutat i tomma intet i bägge ändar (troligen kvar sen borttagen utrustning som värmare och generator?).
Det sista stora projektet är vindrodret. Vi köpt det av ena holländskt par ombord en Grand Soleil 48 som skulle säljas. Då deras akterplattform är mycket lik våran och dessutom tyckte vi att vindrodret var inte bara funktionellt (eget roder och ett pendel som krafthjälp) utan också vacker frågade vi om det kunde säljas separat. Ett år senare var affären i hamn och vi kunde hjälpa till att montera bort Royal Perfect som vindrodret heter från deras båt och transportera det till Sarita. Där har det legat i nästan ett år innan vi tagit tag i monteringen.
Vindrodret Royal Perfect — .. som det satt på ursprungsbåten Efter nedmontering kördes det till Sarita Där det legat under båten Men nu är det dags för notering, bredvid vindrodret ligger lite nymålade durkar till akterstuven Vi hissar upp det i fallet 
Sen har vi styrlinor för att få det på plats För att kunna måtta in fästena Vi har haft diskussioner på nätet om var fästena skall sitta Det går att montera off-center Så borrningen har börjat Det nedre fästet är förstärkte med en horisontell platta
Vindrodret har tre fästpunkter som alla kräver genomgående bultar med hållplattor på insidan som skall passa till bultarna. Det är lite läskigt att borra håll i aktern på Sarita så vi har hissat upp vindrodret ett par gånger och fixerat det på plats med ett spindelnät av linor. Vad vi kommit underfund med är att vår akter skiljer sig lite från en Grand Soleils vilket innebär att vi får anpassa våra fästen en aning. Dessutom har vi känt att det nedre fästet som ”bara” haft en vertikal platta, behövts förstärkas med en horisontal del för att minska trycket på bultarna. Så det har vi låtit svetsa på. Men skillnaderna i aktern gör också att vi är tvungna att vinkla det nedre fästet en aning, men efter lite konsultation på nätet bland kunniga seglare tror vi inte det påverkar styrkan i konstruktionen nämnvärt. Så nu är hålen borrade, bultar inhandlade så processen med monteringen är startad.
Det är lite vad vi håller på med på dagarna förutom att ta bort Saharasand som blåst över Medelhavet och regnat ner, handla, cykla på utflykter, bada och ibland lite turistande. Vi har köpt två begagnade hopfällbara cyklar och försöker komma ut en sväng varje dag, dels för att det är trevligt att utforska omgivningen på cykel (till fots kommer man inte så långt och vi har sett det mesta av närmiljön), men också för att hålla oss i trim. Det behövs inför vårt stundande äventyr i slutet på maj. Men våra utflykter och vårt äventyr återkommer vi till i ett annat inlägg.
