Sverige tur och retur
NÀr en lÀngre vÀrmebölja med temperaturer uppÄt 40 grader lÄg i prognosen och Europas semesterfirare började fylla vikarna till bredden kÀnde vi det var dags att Äter uppleva de svenska fjÀllen samt beta av en del praktiska saker pÄ listan. Det blev nÀstan tvÄ mÄnader i JÀrna och i TÀnndalen med fina upplevelser och vandringar, men nu Àr vi tillbaka till Sarita i Grekland och förbereder sjösÀttning.
Sverige bjöd inte till en början pĂ„ den svalka vi rĂ€knat med utan hade ocksĂ„ fĂ„tt en slĂ€ng av Europas vĂ€rmebölja. Men efter nĂ„gra dagar blev temperaturen mer behaglig och vi kunde njuta av lite regnstĂ€nk. Vi stĂ€llde pĂ„ bilen igen som stĂ„tt och vĂ€ntat pĂ„ oss i Sverige och sĂ„ snart vi kunde lĂ€mnade vi den lilla “HĂ„ngelboden” i JĂ€rna och och styrde kosan norrut. KĂ€nslan att kliva ur bilen och ta de första andetagen av frisk, ren luft i TĂ€nndalen och Ă„ter se utsikten frĂ„n stugan över TĂ€nndalssjön, RödfjĂ€llet, HamrafjĂ€llet och de snöklĂ€dda topparna i de norska fjĂ€llen gjorde gott för sjĂ€len. Att sedan Lucinas dotter Henny, som bor i stugan och jobbar i omrĂ„det, vĂ€lkomnade oss med fĂ€rdig middag gjorde inte saken sĂ€mre. Vi kunde inte fĂ„tt en bĂ€ttre start pĂ„ vĂ„r vistelse i FunĂ€sfjĂ€llen.
NĂ€stan omedelbart fick vi brĂ„ttom att arrangera en vĂ€lkomstkommittĂ© för Lucinas yngsta dotter Nora som var pĂ„ vĂ€g hit med tĂ„g och buss frĂ„n Abisko. Dit hon anlĂ€nt efter att ha vandrat ensam i över 120 mil med runt 20 kg i ryggsĂ€cken i tvĂ„ mĂ„nader med start frĂ„n Grövelsjön. Leden kallas “FjĂ€llfararnas gröna band” och följer den svenska fjĂ€llkedjan.Vilken prestation! Nu mellanlandade hon i TĂ€nndalen innan hon skulle vidare till JĂ€rna för att hĂ€mta sin Ford transit som hon byggt om till husbil för vidare transport till sin Masterutbildning i friluftsliv utanför Oslo. Detta mĂ„ste vi fira sĂ„ vi vĂ€lkomnade henne nĂ€r hon steg av bussen vid FunĂ€sdalen med plakat, tutblĂ„sor, serpentiner och smĂ€llare. Medpassagerarna pĂ„ bussen sĂ„g konfunderade ut men nĂ€r de sĂ„g texten pĂ„ plakatet sĂ„ kunde de bara imponerade instĂ€mma i hyllningarna. Sen blev det smörgĂ„stĂ„rta med champagne pĂ„ kvĂ€llen.
Ganska snart sÄ föreslog Henny att vi skulle göra en vandring till Bolagen. Först trodde jag det handlade om att köpa ut lite vin till middagen men ganska snart förstod jag att det Àr en sjö ovanför TÀnndalsliftarna bortom SvansjöklÀppen som grÀnsar mot Norge. Förslaget var att vandra upp dit och övernatta i tÀlt en natt och sedan vandra tillbaka. Ett sÄnt trevligt initiativ var bara att haka pÄ. SÄ den lilla stugan fylldes av högar med klÀder, tÀlt, sovsÀckar, mat och utrustning som skulle med för vÄr vandring.
VÄra ryggsÀckar vÀgde lÄngt ifrÄn 20 kg och vi gick pÄ sin höjd en mil första dagen, Nora gick mellan 2 och 3 mil per dag, men ÀndÄ sÄ kÀnde det i vÄra kroppar att det var nya muskelgrupper som anvÀndes. Respekten för Noras vandring vÀxte i takt med att bördan pÄ ryggen under vÄr egen lilla utflykt bara kÀndes tyngre och tyngre. Dessutom gÀllde det att försöka hÄlla nÄgorlunda jÀmna steg med Henny som hoppas mellan stenarna som en bergsget. AnstrÀngningarna kompenserades dock med rÄge av alla vackra vyer, den fina naturen, rofylldheten vid lÀgerplatsen och kÀnslan av att klara av strapatserna. VÀdret som skiftar snabbt och ofta i fjÀllen var med oss och vi hade sol, varmt och vindstilla, men sÀllskap av myggen. Henny lyckades ocksÄ fÄ en öring pÄ sitt kastspöt hon hade med sig. En underbar vandring dÀr vi kunde konstatera att snöflÀckarna pÄ fjÀllen vi ser frÄn stugan i TÀnndalen Àr de som ligger pÄ de norska fjÀllen vid sjön Bolagen.
Vi hade ocksÄ fÄtt nya grannar pÄ à svallen, det verkade som ett gÀng renar nÀstan flyttat in i stugan. De strök runt husknutarna i omrÄdet och Ät grÀs, svampar, blad och annat godis. Henny hade odlingar i pallkragar med sallader, grönsaker, grönkÄl och tobak (hon gör eget snus) men efter att ha sniffat pÄ tobaksbladen fick tobaken nobben av renarna. En harpalt visade sig dock betydligt mer intresserad av odlingarna men nöjde sig med bladen runt omkring.
Ganska snart var vi igÄng med vÄra vandringar igen, det kÀndes skönt att strÀcka pÄ benen uppe pÄ kalfjÀllet med den skönhet och grönska som fjÀllen bjuder pÄ under högsommaren. Det blev besök till MalmbÀcksstugan som var stÀngd för sÀsongen, men det var skönt för vi var ensamma under hela vandringen. Och svamp hade redan börjat dyka upp, mest Karl-Johan och andra olika soppar, och blÄbÀr och krÄkbÀr hade börjat mogna. Vi hade Àven sett nÄgra mogna hjortron pÄ vandringen till Bolagen sÄ vi funderade ocksÄ att utforska nÄgra myrar i omrÄdet. SÄ vi gjorde mÄnga fler utflykter med bÀrplockare och svampkorg , och en frys inhandlades för att kunna ge plats för naturens lÀckerheter.
Vi kompletterar varandra nĂ€r det gĂ€ller dessa utflykter dĂ„ jag mest gillar att plocka svamp och Lucina bĂ€r. Att vandra runt i naturen och försöka lista ut var svamparna kan gömma sig Ă€r en spĂ€nnande utmaning. Att jag samtidigt kan njuta av naturen runt omkring Ă€r en bonus och nĂ€r jag hittat nĂ„gra svampar Ă€r det oftast fler i omrĂ„det sĂ„ korgen fylls snabbt. Sen Ă€r det gott ocksĂ„. Att vara i rörelse gör ocksĂ„ att jag blir mindre myggbiten. Det mesta av svampen förvaras dock inte i frysen utan skĂ€rs i bitar och torkas i ugnen, eller i solen om den tittar fram. Lucina fyller pĂ„se efter pĂ„se med sin bĂ€rplockare och det gĂ„r fort. Ăven jag hjĂ€lper till i blĂ„bĂ€rsskogen ibland, men dĂ„ gĂ„r det Ă„t mer tid vid rensning för pĂ„ nĂ„got sĂ€tt fastnar stora delar av skogen i min bĂ€rplockare.
Vi ville ocksÄ pröva lyckan att hitta hjortron och för det Äkte vi till Norge dÀr vi hoppades Norrlands guld inte var renplockat. SÄ utrustade med olika bunkar och iklÀdda stövlar gav vi oss upp pÄ den norska fjÀllens myrbeklÀdda sluttningar. Och tids nog hittade vi omrÄden som lös gula i solskenet och vi kunde fylla vÄr frys Àven med hjortron. Det blev tvÄ dagar med Norge i sikte som förutom hjortron gav fina upplevelser av en vacker natur, och en hel del svamp ocksÄ.
Fler utflykter följde och det blev ett kĂ€rt Ă„terseende av Tevsjön och TevĂ„n vid Ljusnedal dĂ€r vi vandrat mĂ„nga gĂ„nger. DĂ€r mĂ€rktes det tydligt att vattenstĂ„ndet var lĂ„gt. SpĂ€nger genom myrmarken dĂ€r vi brukar fĂ„ sulorna pĂ„ kĂ€ngorna blöta var nu torra och TevĂ„n lĂ€t oss njuta av sitt evigt porlande, men nivĂ„n pĂ„ vattnet och kraften i forsarna var inte som tidigare. Avlagringarna pĂ„ Tevsjöns stenar visade tydligt att vattenstĂ„ndet var ovanligt lĂ„gt Ăven hĂ€r var svamp pĂ„sarna med som fylldes med olika soppar.
Men det var inte bara vandringar och utflykter, det var en hel del jobb med stugan pÄ à svallen ocksÄ. Lucina hade sett en jÀrnkamin, en Jötul F3, till salu pÄ nÀtet i GÀvletrakten. Vi fick bilder och den sÄg fin ut och priset var en brÄkdel av en ny sÄ inför fÀrden upp frÄn JÀrna förberedde vi med utrymme i bilen och plankor att dra upp ÄbÀket pÄ, den vÀgde runt 120 kilo. Det var i mycket gott skick, skulle installerats i en sommarstuga som aldrig blev av, sÄ med hjÀlp av sÀljaren baxades den ombord vÄr Renault Clio som varit med oss pÄ mÄnga resor och varit vÄr hjÀlte i mÄnga sammanhang. Med hjÀlp av Henny och lite fler brÀdor fick vi in kaminen i huset som nu stÄr och vÀntar pÄ installation.
Mellan vandringarna hann vi ocksÄ med att mÄla dörrarna, husknutarna och vindskivorna, installera en badrumsflÀkt, riva ut plastgolvet i sovrummet, montera plÄttak pÄ skidboden som byggdes vid vÄrt förra besök och som mÄlats av Henny, klÀ in delar under altanen för att skydda veden frÄn vÀdrets makter och rensa sly, trÀd och rötter pÄ tomten. Det sistnÀmnda var nog inte gjort pÄ lÀnge sÄ det blev en hel del jobb. Rötter frÄn tidigare avsÄgade trÀd dÀr sly vÀxer Àr ett pÄgÄende arbete dÀr vi fÄr ta en bit i taget pÄ tomten. Men resultatet Àr en förbÀttrad utsikt och en behagligare volymkÀnsla pÄ tomten.
Mot slutet av vÄr vistelse gjorde vi ett par av de aktiviteter som sportaffÀren Topsport, dÀr Henny arbetar, erbjuder. En av dem var klÀttring. Genom Topsport fÄr man hyra utrustning för att klÀttra upp pÄ den preparerade klÀtterleden upp för FunÀsdalsberget, Via Ferrata. Vi har vandrat upp till toppen förut, men dÄ genom att gÄ upp för skidbackar och liftspÄr. HÀr gÄr leden istÀllet upp lÀngst den branta delen av berget. Med klÀttersele försedd med tvÄ rep och karbinhakar samt hjÀlm kunde vi börja vÄr klÀttring. Det var blandad terrÀng upp. Ibland en brant stig genom skogen som kunde ha ett rep att hÄlla sig i, ibland lite öppen terrÀng dÀr vi kunde njuta av utsikten medan vi förflyttade oss sidledes och ibland branta klippor rakt upp. Vid klipporna fanns öglebultar inslagna i klippvÀggen med en wire emellan som man kopplade sina karbinhakar i för att sÀkra upp sig. Lucina gjorde en hjÀlteinsats och överkom mÄnga rÀdslor dÄ hon Àr höjdrÀdd. Att hon har grönt klÀtterkort hjÀlpte nog till. Min stil var allt annat Àn graciös, jag har ingen klÀttervana alls. Ofta hÀvde jag mig upp med hjÀlp av öglebultarna och wiren sÄ nÄgra stilpoÀng för klÀttringen var uteslutet. Men upp kom vi bÀgge tvÄ men det var en kraftanstrÀngning som skulle kÀnnas i kroppen dagar efterÄt, inklusive blÄmÀrken som pÄtagliga bevis för klÀttringen. Vi var stolta nÀr vi fysiskt och psykiskt riktigt trötta tog de sista stegen upp mot toppstugan och vi sÄg vi fram mot att belöna oss med nÄgot gott, helst glass dÄ det var en varm dag. Men toppstugan var stÀngd dÄ lÄgsÀsongen startat och de var bara öppna nÀr gondolen gick, som var pÄ helgerna. Det var dock en frÄn personalen dÀr för att packa ihop sÄ vi kunde fira med ett glas vatten.
En annan utflykt som arrangerades av Topsport och som vi gjorde var att paddla kanadensare nerför Ljusnan. Efter lite logistik med lÀmnade av bilar och skjutsande sÄ kunde vi kliva ner i en kanot och sakta glida med strömmen under nÄgra timmar till slutstationen dÀr vÄr bil stod parkerad. En helt underbar upplevelse dÀr man bara behöver anvÀnda paddlarna för att styra om man vill, Ljusnan gjorde jobbet Ät oss och vi kunde njuta av omgivningen dÀr Àlven ringlade sig fram i serpentiner. Kor stod och idisslade pÄ flodbÀdden, sjöfÄgel lyfte eller dök framför oss, uddar av sand som lockade till en fikapaus dök upp vid krökarna i Àlven, skogar av bÄde löv- och barrtrÀd byttes om med öppna Àngar ovanför Àlvkanten, sjögrÀs vajade pÄ botten i Àlven och i solskenet i det kristallklara vattnet kunde vi Àven se en och annan harr röra sig pÄ botten. Om vi blev törstiga var det bara att lyfta ner muggen i vattnet och skopa upp det godaste kalla vattnet vi smakat. Vi njöt i stora drag av det lÄngsamma tempot. Allt eftersom Ljusnan blev bredare och djupare sÄ minskade dock kraften i strömmen sÄ det krÀvdes mer insatser frÄn oss paddlare. Och nÀr det började blÄsa sÄ blev effekten av Àlvens ringlande att varannan rakstrÀcka hade vi motvind och varannan medvind. I motvinden fick vi kÀmpa för att göra fart framÄt och nya muskelgrupper började kÀnnas i kroppen. SÄ det var Äter en kÀnsla av stolthet som vi klev iland vid slutstationen som var ganska enkel att upptÀcka. Förutom massa kanoter pÄ land sÄ fanns en stor sten mitt i Àlven som markerade starten pÄ en grund strid ström med mÄnga stenpartier som skulle vara svÄrt att passera. Och ja, pÄ vÀg till bilen sÄ blev det lite svamp igen.
SÄ med frysens 100 liter nÀstan fylld med hjortron, blÄbÀr, krÄkbÀr, kantareller och lite soppar var det dags att dra söderut för transport till varmare trakter och Sarita. Först lite praktiska saker som att förtidsrösta, klippa mig, besök hos tandhygienist och fjÀrde sprutan för Covid. Och vi hittade en billig biljett med direktflyg till Preveza med AirTours och med fick vi en begagnad stormfock som vi köpt i Sverige. SÄ nu har vi Äter upp mot 30 grader varmt, sol frÄn klarblÄ himmel och en bÄt som skall fixas till för sjösÀttning. Allt skall göras rent frÄn Saharasand utvÀndigt och invÀndigt, segel skall sÀttas, botten skall mÄlas, durkar tas fram, jolle pumpas (hoppas den hÄller luft, lagade den innan vi stack), unkna klÀder, lakan och handdukar tvÀttas, skatt betalas osv. Dessutom har vi fÄtt biverkningar av Pfizer vaccinet men det skall gÄ över och vi ser fram emot att fÄ Sarita i vattnet igen.
