Tankverksamhet

Utmaningen med att få vår nyrenoverade motor att fungera har fortsatt sedan sjösättningen och vi har nu, efter två och en halv månad, fortfarande ingen fungerande motor. Men vi vet vad som var felet och det är åtgärdat även om det fattas delar för att vi åter skall kunna använda den. Orsaken till svårigheterna efter senaste blogginlägget blev uppenbar ganska tidigt efter vi kom tillbaka till marinan efter vårt försök att förflytta oss till Vonitsa efter sjösättningen. Problemet låg i tanken.

Efter att mer noggrant lyst med ficklampa i glaskuporna på våra förfilter så blev själva dieseln huvudmisstänkt. Det var inte en klar genomskinlig gulaktig vätska som syntes utan en lite mer dimmig variant även om inga avlagringar eller klumpar syntes någonstans. När vi sedan kopplade in en extern dieseldunk till inflödet och returen på motorn med garanterat ren diesel och motorn då purrade som någon av vildkatterna vi matar på varvet var det inget snack längre, det var dålig diesel.

För att komma åt tanken måste vi flytta på salongssoffan och allt som finns i den.

Så först lyftes allt ur som fanns i soffan midskepps, inklusive två symaskiner och vår lilla kyl. Sen skruvade vi bort själva soffan för att kunna skjuta den framåt för att komma åt luckan i durken där inspektionsluckan till tanken ligger under. Sen monterades anslutningsslangarna bort och alla bultar till inspektionsluckan skruvades bort innan vi lyfte på locket och tittade ner i tanken. Då blev problemet uppenbart. 

Tanken var relativt full, det fattades ett par decimeter upp till luckan, men vi kunde se på diesel att det var nästan ogenomskinligt och på tankens sidor låg en klistrig rödaktig gucka. Det var bara att beställa tömning och rengöring av tanken medan vi fortfarande låg förtöjda i Cleopatra Marina, numera som enda båt då marinan egentligen stängt för vintern. 

Efter försöket att ta oss till Vonitsa kom vi tillbaks till Cleopatra Marina som egentligen var stängd för säsongen så vi var ensamma vid bryggorna.

Cleopatra Marina hade varit generös när det gällde den nya renoveringen av vår högtryckspump som gjordes efter vår färd mot Vontisa. Vi betalade egentligen bara för underleverantörens arbete med pumpen, arbetet med att ta bort den och installera den, som Cleopatras mekaniker Panos gjorde, behövde vi inte betala för. Extra generöst med tanke på att det var dåligt bränsle som var orsaken och inte något med motorn. Däremot så hade Grekland infört nya regler och kostnader för om varv ville göra sig av med olja eller diesel, så vi fick betala € 500 plus 24% grekisk moms för en stor plastdunk att fylla vårt dåliga diesel med. 

Då vår tank rymmer ca 450 liter så blev vi förvånade att det bara pumpades ut knappt 200 liter. Vi blev också lite förvånade över den rödaktiga sörja som doldes på botten av tanken och som kunde skopas upp med hjälp av långa armar och en spackelspade. En riktig seg geggamoja som var skönt att bli av med. Sen gick det åt två 4-liters dunkar med aceton vars innehåll kastades i omgångar upp mor sidorna i tanken och löste up det kladdiga ytskiktet av gegga. När acetonen verkat så sögs det som samlats på botten upp och trasor torkade upp resterna av det nu lösliga kvarvarande hinnan och gegget i tanken. 

Det komplicerades ytterligare av att under tiden allt detta med vår motor hände hade Grekland beslutat om lockdown på grund av ett kraftigt ökande antal Covid-19 fall i landet. Det innebar att vi egentligen inte fick förflytta oss överhuvud taget annat än i speciella fall med tillåtelse av Port police. Och egentligen fick vi inte ligga på Cleopatra Marina heller då den var stängd för säsongen, dessutom ligger den lite öppet så det är ingen bra plats när åskfronter och vinterstormar börjar härja. Men vi fick tillåtelse att stanna kvar och prognosen såg bra ut inför den närmaste perioden så vi påbörjade arbetet med tanken.

Se den korta videon om geggan i tanken

Under arbetet var alla luckor öppna i båten och en fläkt sattes över inspektionsluckan för att suga ut den kvarvarande doften från acetonet. Vi kunde dock se att det rann ett par mörkröda rännilar ner mot tankens botten som kom från utrymmet bakom skvalpskotten på den övre delen av tankens sidor. Tanken är v-formad och från den cirka metern breda mitten så går den ut på sidorna under durkarna cirka 1,5 meter på var sida, det gör att den rymmer 450 liter när den är full. Dock förhindrar skvalpskotten inte bara dieseln att för snabbt flytta sig från sida till sida, den hindrar också åtkomsten från att göra rent bakom skvalpskotten då de är ”heltäckande” förutom de nedre hörnorna, och det var där rännilarna flöt fram. Vi valde till en början att bara torka upp den rödaktiga klibbiga vätskan.

På videon syns tanken med rännilar från bakom ena sidans skvalpskott där det fanns lite mer gegga som var svårt att komma åt.

När mekanikerna var klara med jobbet så lämnade de kvar den externa dunken så vi kunde använda motorn. Dels för att försäkra oss om att allt var ok genom att testa den, men också för att kunde använda motorn vid en förflyttning till Preveza marina bara en halv sjömil bort. Där hade vi reserverat en plats när jobbet med motorn var klart. Preveza marina låg bara på andra sidan sundet in mot Amvrakikobukten och har ett mycket bättre skydd för vind och vågor. De har också en sjömack som var öppen, Cleopatras var stängd så vi kunde inte tanka där.

Så arbetet med att begära tillstånd från Port polis för vår förflyttning av både båt och bil började och efter lite telefonsamtal med myndigheterna fick vi tillstånd att köra över till marinan, men endast detta. Så lördagen den 14:e november var både vädret lugnt och vi hade tillstånd klart, så med Magnus och Nora ombord kastade vi loss från Cleopatra Marina. Lucina hade då redan åkt i förväg med bilen för att försäkra oss om att hon inte skulle fastna på vägen. Hon hamnade visserligen i en poliskontroll men med rätt tillståndspapper ombord fick hon åka vidare. 

Vi flyttade från den tomma Cleopatra Marina till Preveza Marina tvärs över sundet som leder in till Avrakikobukten (det går en tunnel från Aktiohalvön till Preveza).

Så när vi anlände till Preveza marina stod Lucina och vinkade oss välkomna tillsammans med en Marinero från marinan som visade var vi skulle backa in. Med systemet av marinan förberedd förtöjningslina som läggs fast i fören och förtöjning med aktern i kajen låg vi snart tryggt på vår plats mellan två stora katamaraner. Och det kändes tryggt då förutom att marinan är skyddad för alla vindar, även om lite sjöhävning kan komma när det blåser kraftigt sydväst, så har vi följt byggnationen under tid och sett cementblocken de använder som förankring av kättingarna som leder till förtöjningslinorna, och de är gjorda för riktigt stora båtar, större än vår 20 tons 16-meter båt.

Sarita på sin nya plats i Preveza Marina, tvärs över sundet från Cleopatra Marina där vi legat i över tre år.

Så vi firade med mousserande vin att vi nu efter tre och ett halvt år äntligen hade flyttat, visserligen bara över gatan, men nu låg Sarita i sitt rätta element och vi var på väg även om en grekiska lockdown gjort att någon vidare förflyttning inte är aktuell på ett tag. Men vårt hem var numera flytande och även om vi trivts på land på Cleopatra Marina var detta ett nytt spännande kapitel som börjat.

På måndagen kom sedan mekanikerna och skulle återställa allting efter vi fyllt tanken med diesel men vi kände att vi ville göra ytterligare försök att göra tanken så ren som möjligt, och då ville vi även komma åt bakom skvalpskotten. Så vi bestämde att göra detta själva efter en noggrannare rengöring bakom skvalpskotten. Så Panos åkte tillbaka med den externa dunken som behövdes till andra båtar medan vi började planera för ytterligare rengöring. 

Men vi kom på att alla affärer utom livsmedelsaffärer är stängda. Var skulle vi få tag i tillräckligt mycket aceton? Vi frågade Panos och Michailov som skjutsat över Panos med Cleopatras RIB. De lovade att återkomma om de kunde ordna något då båttillbehörsaffären på Cleopatra Marina fortfarande var öppet för deras egna mekaniker och arbete de utförde på båtar. Och nästa dag levererades två 4-litersdunkar med aceton till Sarita, det var bara att buga och tacka.

Men hur skulle vi bäst göra resten av tanken ren? Vi diskuterade lite fram och tillbaka. En tom ketchupflaska som man kan fylla med aceton och spruta in genom öppningarna i hörnen på skvalpskotten var ett förslag. Men Lucina trodde mest på att använda den stora sprutan vi köpt på apoteket i Grekland för att använda för att spruta epoxi i alla våra hål på däcket. Vi hade några kvar. På spetsen satte vi slangen som används vid oljebyten som passade i grovlek. Vi testade med vatten först. Det gick att suga upp vätska bra och det blev bra tryck på sprutet när man tryckte ihop sprutan. Den lösningen fastnade vi för.

Så Lucina satte på sig vår värsting till skyddsmask, som ser ut som en gasmask med filter och som använts när vi använt epoxi eller polyester eller slipat glasfiber. Lucinas uppgift blev att placera in slangen i öppningarna med Magnus assisterade med att hantera sprutan, suga upp acetonet och sedan spruta på Lucinas klarsignal. Efter ett tag fick vi in en bra arbetsrutin och Lucina vinklade slangen olika så det mesta bakom skvalpskotten fick en dusch av aceton. En röd vätska rann stadigt ut från öppningarna och ner mot botten av tanken. Efter en 4-liters dunk kändes det bra, vätskan som kom ut blev allt blekare och var nästan ofärgad till slut.

Sen sög vi upp acetonet från botten och Lucina använde trasor för att få upp det sista. Det kändes bra att vi fått hela tanken så ren som möjligt och vi kunde efter ett dygn av ventilation gå upp med dunkar till sjömackan, som bara låg ett tjugotal meter längre upp på kajen, och fylla dunkarna med Crystal Diesel som redan är behandlad för att inte få beväxning. Vi fyllde upp med drygt 50 liter för att kunna köra motorn regelbundet, men inte full tank om något måste åtgärdas, den kan vi fylla upp senare om vi skulle lämna marinan.

Så det var dags att vi sätta på inspektionsluckan med sin packning och sina 12 bultar och trä på tillflödes- och returslangarna för dieseln. Först testade vi om nivåmätaren fungerad genom att koppla in den och efter lite undersökning av hur den skulle kopplas, vi hade inte tagit bort den, så fick vi den att fungera. Så på med locket, men vi fick en liten mutter över och det var inte förrän vi skulle göra den sista inkopplingen till nivåmätaren som vi insåg att muttern skulle vara på undersidan av locket vi just satt fast. Man lär av misstagen.

Sen var det ”bara” att med handpumpen på motorn och en öppen luftningsbult börja med att få diesel i systemet. Vi har två parallella förfilter av Racor modell för att kunna skifta mellan dem och vi snabbt behöver byta fllter under gång. Vi hade nu alla kranar öppna så bägge filtren användes. Problemet var att bara det ena fylldes med diesel när vi pumpade. Det kunde vara stopp någonstans i slangen till det andra. Dessutom upptäckte vi en läcka vid muttern på kopparanslutningen på tankens topp, anslutningar som det förmodligen skulle vara svårt att hitta reservdelar till. Det gjorde att vi åter vände oss till Cleopatra Marina för hjälp. Dels hade vi av Cleopatras båttillbehörsaffär beställt nya instrument för varvräknare och tempmätare då de gamla slutat fungera, och dessa skulle installeras och då kunde det andra göras samtidigt. Men även att under lockdown kan vi inte köpa några reservdelar utan är beroende av att varvspersonal gör det. 

Det var vid den böjda tankanslutningen (vid hushållspappret) som det läckte.

När instrumenten anlände kom elektrikern tvärs över sundet för att installera dem tillsammans med mekaniker för att se om de hade delar till den läckande anslutningen. Efter en hel del mätande med multiinstrument efter installationen av de nya instrumenten konstaterade elektrikern att felet med varvräknare och temperaturmätare låg istället i kablarna kopplade till motorn och ett sånt paket måste beställas. Så det blev ytterligare en väntetid. Anslutningen till tanken gick inte att enkelt ersätta så inspektionsluckan fick monteras bort för färd till den mekaniska verkstad som finns hos Cleopatra.

Luckan fick vi tillbaka ett par veckor före jul. Innan installation så testade vi nivåmätaren och det fungerade inte. Men efter en del rengöring av korroderade kontaktpunkter kunde vi få igång den och sedan installera locket. Nu var motorn klar för användning så fort elkablarna till instrumenten anlände. 

De nya anslutningar för feeder och retur slangarna till dieseltanken

De gjorde de precis innan juluppehållet och glada öppnade vi paketet tillsammans med elektrikerna från Cleopatra Marina. När vi insåg att leverantören skickat fel kablar, de hade gamla kontakter för att koppla ihop instrumenten med givarna på motorn, så byttes julklappsstämningen till besvikelse. Men vi konstaterade att vi låg i en väl skyddad marina för alla väder med el om vi behövde ladda batterier och vi kunde under lockdown ändå inte segla omkring någonstans. Så vår motor har fått juluppehållet på sig att ytterligare kunna vila upp sig inför omstarten (nu över två och en halv månader sedan sjösättning).

Och där är vi nu, fortfarande i väntans tider med promenader och cykelutflykter runt i närområdet och till Lidl för matinköp som vårt nöje förutom att Lucina virkar och stickar och jag plitar på datorn emellanåt. Nu vet vi att lockdown fortsätter även efter den 18:e januari på obestämd tid, ”indefinite” som det sas från den grekiska regeringen. Så vi fortsätter vår tillvaro i marinan och det går ingen nöd på oss även om Europas köldknäpp just nu gör livet i Grekland lite kylslaget. Men vi går mot ljusare och varmare tider. Och under tiden gör vi en del projekt, framför allt har Lucina sytt ny överdrag för vår utombordare och vindroder så de inte ska utsättas för regn och salt (och sand från Sahara som då och då regnar ner när det är sydliga vindar).

Och vi fortsätter att göra våra utflykter, eller motionsrundor till fots eller per cykel (läs om det i förra inlägget). Det är fortfarande tillåtet i lockdown samt att handla mat. Ibland kombinerar vi det genom att cykla halvmilen till Lidl och handla, men oftast trivs vi bäst på de små vägarna runt kusterna, antingen Joniska havets kust eller runt Amvrakikobukten. Cykel är ett fantastiskt transportmedel då man kommer fram på de flesta platser och samtidigt som man kan förflytta sig långa sträckor så kan man ta in omgivningarna på ett härligt sätt med lukter, ljud som komplement till vad vi ser. Och när vi förflyttar oss runt bland olivlundar, apelsinodlingar och växthus så vinkar många av odlarna från fälten. Ibland tar vi (läs Lucina) kontakt med dem vilket resulterat i mer potatis, broccoli och blomkål än vi kan äta (och så goda) förutom alla citrusfrukter som vi får eller tar från träd där hälften av frukterna redan ramlat ner på marken. Nu har Blomkåls-tanten fått en av Lucinas nybakade kakor att äta i sitt tält där hon sitter och sorterar potatis.

Och vi har våra grektanter som fortsätter komma förbi vår båt med nya gåvor från sin trädgård, men även inköpta julkakor från bageriet. Numera är vi vänner på Facebook så de undrar ibland om vi behöver någonting när vi lägger ut inlägg. Så att inte få segla kompenseras av allt annat vi får uppleva trots, eller kanske tack vare, ett Grekland i lockdown. Under är lite bilder från några av våra utflykter i närområdet.

Share Button

2 svar på ”Tankverksamhet

  • 25 januari, 2021 kl. 19:50
    Permalänk

    Åh vilken trevlig kvällsläsning, jag har läst alltihop högt för Odd. Vi hoppas fortfarande att vi ska kunna flyga till Ellem på Samos i påsk. Ni måste ha ett gudabenådat tålamod! Var hade ni tankat dieseln?
    Kramar, Katinka

    Svar
    • 25 januari, 2021 kl. 20:08
      Permalänk

      Hej, Hoppas att Grekland har öppnat upp tills i påsk!
      Vi tankade i Lefkas marina och om jag förstått rätt måste all diesel på sjömackar i Grekland innehålla biodiesel, men den dyrare versionen har medel redan inblandad. Men alla mackar har inte den dyrare varianten.
      Ha det bäst,
      Magnus

      Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate »