Ankring bortom horisonten, del 1

Anegada

Bakom ön Anegada i Västindien ligger man skyddad från Atlantvågorna, men det låga ön blockerar inte passadvinden.

Även om det blir vanligare med att ankra på svaj, med ett ankare i fören fritt från land, så är vi inte speciellt vana med det i Sverige. Internationellt är svajankring många gånger att föredra, både av praktiska och ekonomiska skäl, och för långseglare i tropikerna är det den dominerande ankringsmetoden. Sen används ofta ett stävankare när man lägger till mot kaj eller en strand med linor iland. I en serie artiklar i Dagens Båtliv kommer jag skriva om hur man ankrar säkert och vad som är en bra ankarutrustning när man seglar bortom horisonten.

Vi är lite bortskämda med ankringsförhållanden i den svenska skärgården där ankarbotten ofta består av greppvänlig lera och platsen är skyddad från vågor och vindar. Internationellt, speciellt i tropiska farvatten, vill man ha en svalkande vind och ankarplatserna är mer öppna vilket ställer högre krav både på ankarutrustning och ankringsteknik, kunskap som kan vara bra att ha även om man seglar i skärgården.

Carmela.ankarprofil

Svenska skärgården är tacksam att ankra i med skyddade naturhamnar, bra ankarbotten och inget tidvatten. På bilden syns min här Nicholson 32 i solnedgången förtöjd på traditionellt svenskt vis med akterankare och förtöjningslinor till land i fören.

När vi söker en natthamn i den svenska skärgården letar vi efter en plats som har skydd från så många vindriktningar som möjligt, men framför allt har bra lä från den vindriktning som vi hört på väderrapporten. Platsen skall också ha bra klippor som går att lägga till vid, djupt ända intill och inga stenar runt om. Det ska också vara lagom djupt med en bra ankarbotten för ankaret skall få grepp. Där kan vi ligga tryggt och säkert med ett häckankare nedgrävd i skärgårdens lerbotten med fören förtöjd i en hanfot mot träd eller bergskilar i land. Där kan vi vandra på solvarma klipphällar och njuta av ett kvällsdopp under försommarens långa ljusa kvällar.

Sen har vi förmånen att segla i ett område där det finns en kombination av tre saker som mig veterligen inte finns någon annan stans och gör Sveriges kust unik. Det är avsaknaden av tidvatten, en fantastisk skärgård med fullt av skyddade ankarplatser och allemansrätten. Just kombinationen är unik och gör att vi kan ankra i skyddade vikar med ett häckankare och fören förtöjd bara ett steg ifrån land, i stort sett var vi vill. Men även om segling i skärgården är njutbar så kan segling bortom horisonten locka, och då blir det ännu viktigare att veta vad som förväntas när det gäller ankring.

En båt på drygt 10 meter känns ganska stor i skärgården, men ute på världshaven kommer den båten ofta vara den minsta på ankarplatsen. Samtidigt som det finns stora skillnader på hur ankring och förtöjning går till så finns det också likheter, så den kunskap man har byggt upp i den svenska skärgården har man stor användning av på andra platser. Att ha en gedigen ankarutrustning och bra ankringsteknik när man seglar bortom horisonten är viktigt, det borgar för en god nattsömn och en behaglig tillvaro på ankarplatsen.

Sanblas.lagun

I tropikerna gäller det att ankra i lä från oceanvågorna bakom en ö eller ett rev samtidigt som passadvinden skall kunna svalka.

I tropikerna ankrar man ofta innanför ett rev som skyddar från oceanvågorna men som inte blockerar den svalkande passadvinden. Eller i en bukt på öns läsida i förhållande till den rådande vinde, oftast passadvindarna. Även om man då är skyddad från större vågor så blir det lite mindre blåsvågor som hinner bygger upp då ankarplatserna ofta är ganska stora. Ibland får man också räkna med att en dyning kan smyga sig in runt en udde vilket kan påverka hur man ankrar.

Det gäller att ha bra fäste i sandbottnen innan solen går ner och det blir kolsvart inom några minuter. När en kraftig vind- och regnby, squall, passerar på kvällen, vilket det ofta gör, så blir det ofta ett vindvrid och en kraftig vindökning. Då gäller det att kunna lita på ankaret då det kan finnas rev eller andra båtar till lä om man skulle börja dragga. Sen finns det områden med mycket tidvatten som komplicerar ankringen och kan kräva speciella metoder.

På lite svåråtkomliga öar kan det saknas bra ankarplatser och besöket kräver att man tar risken att exponera sig för vind och vågor, och en dyning som alltid brukar vara närvarande. Men med bra ankarutrustning och en viss försiktighet kan man besöka de flesta öar, även om man måste vara beredd att lämna snabbt om väderförhållanden ändras.

Atoko1

Vid ön Atoko i Joniska havet är vattnet så klart att det lätt går att se både typen av ankarbotten och djupet.

Förutom en bra utrustning ska ankarplatsen om möjligt vara skyddad, ha lämplig botten för bra ankarfäste (olika ankare är bra på olika ankarbottnar), vara lagom djup och ha tillräckligt med svängutrymme. Sedan har ankarplatsen förhoppningsvis också en vacker strand med vajande palmer, azurfärgat klart vatten som speglar en molnfri himmel, färgsprakande fiskar och vacker korall, samt en behagligt svalkande bris.

Sedan kan ankaret användas när man lägger till med häcken mot land, både vid en kaj för att kliva iland direkt, eller i en naturhamn där man förtöjer i träd eller stenar och tar jollen iland. Oavsett så behövs en bra ankarutrustning, bra ankarteknik och bra förutsättningar. Vad som är en bra ankarutrustning och vad man skall tänka på vid ankring har jag ägnat ett par kapitel på sammanlagt runt 35 sidor i min bok Bortom horisonten.

Detta var första inlägget i en serie om ankring, nästa kommer att handla om grundbulten i ankarutrustningen, själva ankaret.

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.