Det nya båtlivet

Båtlivet i Joniska havet har förändrats under de snart sex säsonger vi tillbringat här. Det har blivit mer av det mesta, på gott och ont. Fler båtar och turister men också fler kvinnor bakom rodret och personer som engagerar sig för miljön. Samtidigt ger de grekiska öarna möjligheter till många upplevelser i en fantastisk miljö och ju längre tid vi spenderar här desto fler unika och genuina ställen upptäcker vi.

Det har blivit fler segelbåtar, fler eskaderseglingar, fler och större motorbåtar med mer leksaker, fler små öppna snurrbåtar som hyrs ut av tavernor och små entreprenörer, fler RIB-båtar som kan hyras för kortare perioder, fler dagcharterbåtar fullastade med turister som besöker ”smultronställena”, fler kvinnor vid rodret, fler byggprojekt som påbörjats och håller på att avslutas, de flesta för turister vars antal också ökat, och fler som städar upp på stränderna efter sig och andra.

Mest iögonfallande är nog förändringen av mängden av båtar av alla de slag och antalet turister. Det kan finnas många anledningar till detta, men en bidragande orsak är flyktingsituationen. Privata båtägare, charterbolag och turister väljer bort Turkiet, Tolvöarna (de grekiska öarna närmast den turkiska kusten) och till och med Kykladerna och södra Italien till förmån för Joniska havet. Vad vi kan konstatera är att marniorna är fulla vid charterbolagens båtbytardagar, ankringsplatserna trängre än någonsin och hotellen fullbokade där både marinor och hotell planerar utbyggnader.

På ankarplatser som brukade locka ett 30-tal båtar trängs nu det dubbla. Resultatet är att man måste man vara framme runt lunch-tid för att få en bra plats. Eftermiddagen går sedan åt till att bevaka platsen så att ingen ankrar för nära med risken att svinga in i varandra när vinden tilltar på eftermiddagen och byter riktning på natten. För oss innebär det oftast att sova i sittbrunnen för att ha koll på läget även under den mörkertimmarna då besättningen på charterbåtarna antingen är i land och festar eller sover ruset av sig.

Att det tillkommit många fler öppna snurrbåtar och RIB-båtar som hyrs för kortare perioder av de som bor på hotellen gör också att de ”bästa” ankarplatserna närmast stranden är upptagna och att lugnet i ankarvikarna störs av ett ständigt motorljud och svall. Lägg därtill den ökande mängden av jet-skis och andra leksaker som de stora motorbåtarna har för sina gäster och de dagcharterbåtar som dumpar horder av människor på de finaste badstränderna så blir resultatet att det kan vara lite väl livligt på en del ställen. Fördelen är att på kvällen så njuter man desto mer av lugnet och tystnaden då alla dessa tillfälliga gäster försvunnit.

Även antalet eskaderseglare har ökat. För några år sedan var det ett par eskadrar i veckan som man fick se upp med och undvika att hamna i samma ankarvik som (om man inte vill få lite underhållning och ta lärdom om hur tilläggningar kan göras på olika sätt – eskaderledare måste nog vara de som har den snabbaste inlärningskurvan på seglingsområdet då de nog får se alla varianter på beteende och deras konsekvenser). Numera är det en uppsjö av dessa grupper som kommer in och ockuperar hela stadskajer eller ankarvikar, ofta med trevliga lekar och ett högljutt umgänge.

Allt detta gör att långfärdsseglarna, de som inte hyr båtar tillfälligt, börjar hitta ankarvikar utanför de som rekommenderas av charterbolagen som lämpliga astopp i en planerad rutt. Vi har hittat nya favoritställen som fortfarande ligger utanför dessa rekommenderade seglingsrutter där vi ibland kan njuta av ensamheten, men alltid undvika den mängd av båtar som finns på platser där till exempel eskadersglingarna styr sin kos. Det finns lite mindre vikar som vi med springlinor får för oss själva som på Kastos och det finns ankringsplatser och byar som ligger utanför allfarvägarna som Vonitsa. Så det går fortfarande att njuta av båtlivet i Joniska havet under högsäsong. Men lite längtar vi till september då då de italienska och tyska industrisemestrarna har slutat och mängden av turister och båtar avtar.

Trycket märks också på land där de tavernor och hotell som finns har mer besökare än vanligt. På Korfu har vi sett upp till sex kryssningsfartyg ligga i hamnan samtidigt där varje fartyg kan ha upp till 6 000 passagerare, upp till 36 000 turister som försöker insupa atmosfären av staden och ön samtidigt under några timmar. Och många ser också möjlighet att expandera, inte bara för tillströmningen av turister utan också för att den grekiska ekonomin börjar se ljusare ut. Det gäller också varvet Cleopatra där vi ligger på vintern som har köpt upp melonfältet på andra sidan staketet och gjort det till nya förvaringsplatser. Tror de nu har kapacitet för mer än 1000 båtar, och det är redan fullbokat för vintern. Tillsammans med de två grannvarven kommer nog över 3000 båtar stå på land i år, och många av dem har inte ens fått känna på vattnet under sommaren.

En positiv trend är att vi ser fler och fler kvinnor som står och styr och även lägger till. Ibland är det tydligt att det sker med mannen ombord som coach, men allt oftare är det kvinnan själv som har initiativet. Även kvinnliga skeppare som chartergäster kan hyra in genom charterbolagen har ökat i antal. Och det blir fler deckhandskor, kvinnlig deckhands, på de stora motorbåtarna som sköter ankring och annat arbete på däck. Vi hoppas att det inte är en tillfällig trend utan en utveckling som håller i sig.

Positivt är också trenden att allt fler engagerar sig i nedskräpningen av havet, vi är inte ensamma att samla plastskräp på stränder vi besöker. Vi ser det med egna ögon och läser om det på Facebook, och då inte bara i Joniska havet. Vi har också skippat inköp av vattenflaskor från och med i år då vattnet man tankar i marinorna går fint att dricka. Vi har druckit av de de senaste åren, så i år har vi infört det även med gäster och ingen har protesterat eller haft några problem. Det gör att vi minskat våra sopor (det finns ingen källsortering i Joniska havet utom på ett fåtal ställen) med ett 50-tal platsflaskor per vecka.