Vi vaknade i gryningen och innan klockan var sex var vi hos Lars Tiger på hans båt för en snabb kaffekopp innan vi letade parkeringsplats nära ingången till Monemvasia, staden på halvön som reser sig 300 meter över havet och kallas "Österns Gibraltar". Vi ville besöka staden innan den började fyllas av busslaster med turister och vandra upp till toppen innan det blev för varmt.
Staden grundades på 500-talet och namnet betyder "En ingång" på grekiska, vilket är lätt att förstå då det bara finns en smal trång lång tunnel genom muren som omgärdar staden. För mer information om stadens historia kan du läsa här en.m.wikipedia.org/wiki/Monemvasia
Numera är Monemvasia en stor turistattraktion som är smakfullt renoverat där den gamla byggnadsstilen och hantverket har bevarats även om många av husen numera innehåller tavernor, hotell, souvenirbutiker och kaféer. Endast skottkärror är möjligt att använda som transportmedel i staden då inga bilar kan komma innanför muren.
Vi kunde njuta av tomma smala gränder med kullersten omgärdade av fantastiska stenbyggnader med gamla valv som klättrade på bergssidan och gjorde promenaden till en fantastisk upplevelse. Att sedan sakta klättra uppåt det branta berget ock komma upp på platån med vidunderlig utsikt och många ruiner från en svunnen tid gjorde ansträngningen med vandringen till toppen väl värd.
Vi undvika gärna turistfällor då vi ofta blir besvikna, men Momenvasia överträffade våra förväntningar och lämnade kvar en känsla av hur livet såg ut under staden storhetstid där man bevarat något genuint på ett fantastiskt sätt, en plats vi verkligen kan rekommendera att besöka.
... Läs merSe mindre
Våra boktipsför lata dagar.
Lucina:
Den finaste boken är Glasfåglarna, författaren har med egen erfarenhet av sitt liv på 30-talet i Sverige levandegjort en familjs tillvaro över tid att jag känner att jag är där, jag känner dofterna, vanmakten och kampen för överlevnad.
Ökenblomman är den andra boken om om Waris Dirie, som i sin första bok ( en blomma i Afrikas öken) beskriver flykten från Somalia och hur hon blev internationellt erkänd fotomodell. I denna bok åker hon tillbaka och söker upp sina föräldrar och släkt. Väcker reflektioner hos mig om kulturkrockar och hur vi ser på vår livsstil. Nu vill jag se filmen.
Kazuo Ishiguro som vann Nobelpris 2017, har ett språk och skildrar stämningar och det outtalade samspelet hos en grupp barn under deras uppväxt till vuxna i en miljö som är gastkramande. Aldrig läst något liknande tidigare, han skapar stämningar där det vrider sig i magen på mig.
Magnus:
Det tog lite tid att hitta något som inte var deckare bland böckerna vid varvens "utbytesbibliotek", men vi lyckades hitta flera mycket läsvärda exemplar. Min favorit är "Glasfåglarna" som med detaljrikedom som inte blir tröttande skapar bilder som ger både en förståelse för hur det kunde vara att leva förr under fattiga förhållanden, men också igenkänning av företeelser och händelser. Ser fram emot att läsa fortsättningen i trilogin som det visade sig vara.
Därefter kommer en Nobelpristagare med "Never let me go" och att han skall skriva fängslande är något jag räknade med och blev inte besviken. Även om historien är både sorglig och skrämmande griper beskrivningarna och personerna i boken tag i mig.
Efter det kommer "Ökenblomman återvänder " som i sitt raka och enkla språk ger liv och förståelse för en värld som kan te sig både oförståeligt och så långt ifrån den som jag vuxit upp i när en supermodell från New York beskriver sin resa tillbaka till sin nomadfamilj i Somalien.
Sen kommer "I Niqab på Stureplan" som tar upp ett allvarligt och aktuellt ämne där spänningen byggs upp efter en börs-VD och familjefar gått till en prostituerad som han försöker dölja och trasslar in sig i lögner. Nästan lite väl underhållande med tanke på ämnet, men välskrivet om karaktärerna det handlar om.
"Mangon som sprängdes" har jag inte läst ännu, inte heller den tyska boken.
... Läs merSe mindre
Vi lämnade Neo Itilo med siktet inställt på Monemvasia på Peloponesiens östkust. På vägen dit stannade vi till för frukost innan slingriga vägar tog oss över bergen till ostkusten. Där vi på andra platser i Grekland bara sett växter med taggar på bergssluttningarna kunde vi ,inte bara här utan i stora delar av Peloponesien, se olivträd i alla dess former och ålder, vi var fortfarande i Kalamata bygden. Vi blev förvånade när olivträden byttes ut mot apelsinträd på bergsplatån. Vi hade dittills aldrig sett så många apelsinträd på ett och samma område, och med apelsiner som skördades i maj.
Väl framme i Monemvasia kunde vi se och förstå att det var ett populärt resmål, en imponerande klippa och rader av bussar och bilar. Kul att vår seglarvän Lars Tiger angjorde hamnen när vi var här, ett kärt återseende. I hans sittbrunn delade vi på lite plock och många historier efter vi tagit emot förtöjningslinorna. I morgon ska vi besöka den spektakulära halvön.
... Läs merSe mindre
Igår blev det en kort färd genom bergen och små bergsbyar mot kustbyn Neo Itilo Oitilon där vi tog ett svalkande bad i den 30-gradiga värmen och en promenad.
... Läs merSe mindre
Tampar kan man inte ha för många av vare sig på båt eller i vanlife Caddystile livet då det blåser så hårt att dörren blåser igen.
... Läs merSe mindre