Vi lämnade Neo Itilo med siktet inställt på Monemvasia på Peloponesiens östkust. På vägen dit stannade vi till för frukost innan slingriga vägar tog oss över bergen till ostkusten. Där vi på andra platser i Grekland bara sett växter med taggar på bergssluttningarna kunde vi ,inte bara här utan i stora delar av Peloponesien, se olivträd i alla dess former och ålder, vi var fortfarande i Kalamata bygden. Vi blev förvånade när olivträden byttes ut mot apelsinträd på bergsplatån. Vi hade dittills aldrig sett så många apelsinträd på ett och samma område, och med apelsiner som skördades i maj.
Väl framme i Monemvasia kunde vi se och förstå att det var ett populärt resmål, en imponerande klippa och rader av bussar och bilar. Kul att vår seglarvän Lars Tiger angjorde hamnen när vi var här, ett kärt återseende. I hans sittbrunn delade vi på lite plock och många historier efter vi tagit emot förtöjningslinorna. I morgon ska vi besöka den spektakulära halvön.
... Läs merSe mindre
Igår blev det en kort färd genom bergen och små bergsbyar mot kustbyn Neo Itilo Oitilon där vi tog ett svalkande bad i den 30-gradiga värmen och en promenad.
... Läs merSe mindre
Tampar kan man inte ha för många av vare sig på båt eller i vanlife Caddystile livet då det blåser så hårt att dörren blåser igen.
... Läs merSe mindre
I den idylliska lilla byn Kitries mellan höga berg med en liten fiskehamn och bara några tavernor satt vi på kvällen och njöt av lugnet tillsammans med ett fåtal fiskare som pysslade med sina nät. Då ett tyskt par passerade började vi prata med dem. De hade ett hus i närheten. Vi hade så trevligt att de bjöd in oss att äta frukost idag tillsammans med dem i deras hus högt uppe på ett berg. Vi hade varit lite missmodiga och tyckte de senaste dagarnas sträcka efter kusten varit allt för turistisk och funderade på att vända åter till västkusten och de orörda stränderna. Paret berättade att de kände till Peloponesos och vi fick fina tips om områden med mer natur. Imorse åt vi lite frukter innan styrde vi färden mot deras hus och vi fick hålla i oss på de snirklande vägarna uppför som blev mer som stigar innan vi anlände till ett vackert stenhus med en utsikt som tog andan ur oss. Där på altanen stod ett dukat bord med de godaste delikatesser, och under några timmar talade vi om det viktiga i våra liv tillsammans med deras dotter och vän. Vilken generositet och vilken öppenhet mot oss okända, vi känner så stor tacksamhet och med alla tips om platser att besöka fortsatte vi vår färd söderut på Messinabuktens östkust, förbi Kardamyli och Stoupa innan vi hittade en plats bland olivträden nära klippkusten mellan Stoupa och Agio Nikolaos. Här kunde vi se hur vågorna eroderat kusten så stora delar av kustlinjen ramlat ner och vi fick känna på vinden som fick Caddy att skaka och olivträden att buga.
... Läs merSe mindre
Igår lämnade vi västra kusten av Messinabukten och körde upp till Kalamata längst inne i bukten. Besöket blev kortvarigt, vi är inte vana med allt folkliv, bilar och affärer från storstäder och trivs inte med det så vi fortsatte ner på östsidan av Messinabukten till den lilla fiskebyn Kitries. Efter snäva svängar och en brant nedförsbacke anlände vi till en liten by med en fiskehamn och badstränder med azurblått vatten. Här fann vi lugnet igen i en by som inte riktigt vaknat ur sin vintersömn ännu. De två tavernorna och kaféet vid vattenbrynet var alla öppna men de flesta borden stod tomma och allt på menyn var inte tillgänglig, men vi njöt av den rofyllda stämningen under lunchen. Här spenderar vi natten.
... Läs merSe mindre