“Eye-ball navigation”
PÄ vÀrldshaven finns inga grund och i mÄnga tropiska vatten finns det mest vulkanöar dÀr det Àr djupt Ànda fram till stranden. I Medelhavet syns de fÄ grund som finns tydligt i det klara azurblÄa vattnet. Efter nÄgot Ärs segling i Grekland kunde jag börja bli orolig nÀr ekolodet började visa djup under 50 meter. Borta var vanan frÄn att smyga sig in mellan brÀnningar i svenska ytterskÀrgÄrden med decimeter under kölen för att hitta en ensam ankarplats.
NĂ€r man nĂ€rmar sig atoller med korallrev och lĂ„nggrunda sandstrĂ€nder med hĂ€stskorev och sandrevlar gĂ€ller det att höja koncentrationen. DĂ€r Ă€r sjökortens detaljer inte tillförlitliga, det Ă€r en förĂ€nderlig vĂ€rld. Koraller Ă€r levande djur som vĂ€xer och dör och dĂ€rmed förĂ€ndras reven med tiden. Ăven orkaner, strömmar, olika vĂ€derförhĂ„llanden och mĂ€nsklig pĂ„verkan kan orsaka stora förĂ€ndringar i bottenförhĂ„llanden. DĂ„ Ă€r navigationens frĂ€msta hjĂ€lpmedel ekolodet och det som pĂ„ engelska kallar “eye-ball navigation”, kunskapen att lĂ€sa djupet och bottentyp med hjĂ€lp av fĂ€rgerna i vattnet.
Förberedelser
Det finns ofta nĂ„gon som varit pĂ„ platsen du befinner dig tidigare och dokumenterat erfarenheterna, antingen pĂ„ nĂ€tet eller i en guidebok. Framför allt i populĂ€ra seglingsomrĂ„den brukar det finnas bra böcker som tagit fram enslinjer och andra hjĂ€lpmedel dĂ€r inga sjömĂ€rken finns. SĂ„ det första rĂ„det Ă€r att skaffa den information som finns tillgĂ€nglig som komplement till GPS och plottrar. Men var samtidigt vaksam pĂ„ att saker kan förĂ€ndras efter senaste orkanen eller att sjömĂ€rken inte underhĂ„lls. Det finns guideböcker som ger mycket information om hur man skall ta sig till de av rev omgĂ€rdade VĂ€stindiska öarna Barbuda och Anegada, men vĂ€l dĂ€r gĂ€ller det att ha kunskap om “eye-ball navigation” för att inte gĂ„ pĂ„ grund. Orkanen Irma skakade om pĂ„ Barbuda och jag vet att de som hyrde bĂ„t utan skeppare, sĂ„ kallade “bareboats”, inte hade tillĂ„telse att segla till Anegada pĂ„ grund av den svĂ„ra navigationen.
Google Earth
Modern teknik som komplement till den visuella navigationen har ocksÄ bidragit till att man, trots osÀkra sjökort, kan öka sÀkerheten i navigeringen. Det Àr tjÀnster som Google Earth som gjort det möjligt att i förvÀg titta pÄ omrÄden som man Àr nyfiken att segla till, vare sig det Àr öar som Barbuda eller Anegada i VÀstindien eller, i Ànnu större utstrÀckning, atollerna i Söderhavet. Med guideböcker som grund kan man kontrollera hur atollerna ser ut frÄn satellit med ganska stor detaljrikedom. Ofta gÄr det att se om öppningen i atollen Àr farbar eller inte.
Har korallrevet vuxit sÄ det sticker ut mer Àn vad som stÄr i guideboken eller syns pÄ sjökortet? Det kan underlÀtta beslutet om en plats skall besökas och i sÄ fall under vilka förhÄllanden. Naturligtvis kan Google Earth, eller motsvarande, ocksÄ anvÀndas utanför de tropiska farvattnen för att komplettera sjökortsbilden. Förslagsvis gör man skÀrmdumpar nÀr internetuppkoppling finns över de omrÄden som behövs senare. Yachting World hÀr en artikel om detta.
Man kan förbereda sig efter bÀsta förmÄga med den information som finns tillgÀnglig innan man kommer fram till destinationen. Det kan vara att rita ut fria passager med kompasskurser pÄ sjökortet kompletterat med att skriva upp rekommenderade enslinjer, eller egna man hittat, för att gÄ fri frÄn rev och grund. PÄ sjökortsplottern kan waypoints markeras för en ideal passage genom reven. Rev som inte behöver visas helt korrekt i plottern och mÄnga har vittnat om att positionerna pÄ atoller i Söderhavet Àr felaktiga. SÄ viktigt Àr att detta bara Àr ett hjÀlpmedel bland flera, en trolig framkomlig vÀg. VÀl framme sÄ Àr det verkligheten som gÀller, inte plotters sjökort.
“Eye-ball navigation”
För nĂ€r man anlĂ€nt gĂ€ller det att börja med den rent visuella “eye-ball navigation”. Grunden Ă€r ju ljusare blĂ„ fĂ€rg desto grundare Ă€r det om botten Ă€r sand. Lite förenklat kan man sĂ€ga att turkos i olika nyanser visar djup pĂ„ mellan cirka 1 och 4 meter medan blĂ„ indikera cirka 4 till 8 meter och mörkblĂ„ 8 meter och djupare. NĂ€r fĂ€rgen gĂ„r över i gult sĂ„ börjar det bli en meter eller grundare. Mörka flĂ€ckar Ă€r antingen korallhuvuden eller omrĂ„den med sjögrĂ€s. Koraller har en lite mer intensiv mörkbrun fĂ€rg medan sjögrĂ€s Ă€r mjukare i tonen mer mot grönt. Ju mörkare fĂ€rgen Ă€r desto grundare ligger revet eller korallhuvudena. Det gĂ€ller ocksĂ„ att ibland se upp mot himlen dĂ„ smĂ„ moln kan ge en skugga som kan förvĂ€xlas med sjögrĂ€s och korall. Men viktigt Ă€r att sjĂ€lv öva och lĂ€ra sig fĂ€rgerna dĂ„ grĂ€nserna för de olika nyanserna kan variera beroende pĂ„ förhĂ„llanden och kan dessutom upplevas subjektivt, olika fĂ€rgnyanser kan representera olika djup för olika personer. Sailing Today har en artikel med exempel pĂ„ hur det kan se ut.
Första gĂ„ngen jag kom i kontakt med den hĂ€r typ av navigation var 1980 nĂ€r jag liftade med den franska bĂ„ten Nesea IV frĂ„n Antigua till St Thomas i VĂ€stindien. Skeppare var Bris, en ung fransman som hanterade den stora bĂ„ten med en imponerande sjĂ€lvklarhet. Innan vi lĂ€mnade Antigua gjorde vi ett stopp pĂ„ Antiguas östkust vid Green Island. Ăn skyddas frĂ„n atlantvĂ„gorna av ett rev som ocksĂ„ bildar en stor lagun. DĂ€r lĂ„g vi pĂ„ svaj i lĂ€ av Green Island och tog jollen in till ön för att grilla pĂ„ stranden. Vi var helt ensamma pĂ„ ankarplatsen och Ă„t maten pĂ„ palmblad sittande i vattnet. Det var sĂ„ nĂ€ra en dag i paradiset jag kunde komma.
NÀr vid seglade till Green Island hade vi redan klarerat ut frÄn Antigua sÄ efter att vi hade avslutat lunchen bar det av norrut mot Jungfruöarna. Men istÀllet för att segla pÄ sydsidan av Antigua, som de flesta gör, sÄ beslöt Bris att vi skulle försöka hitta öppningen i revet som skulle finnas enligt vÄr guidebok. DÄ kunde vi sen gÄ norr om ön. Detta var tiden innan GPS och sjökortsplottrar sÄ vi hade bara guideboken och ett sjökort som grund för informationen.
Bris placerade sig pÄ taket till överbyggnaden med guideboken i handen och klockan var runt lunchtid sÄ solen stod som högst pÄ himlen. Det var lite svÄrt att se öppningen i revet till en början men sÄ smÄningom urskildes sig en mer ljusblÄ rÀnna med sandbotten. Sakta passerade vi igenom passagen och ut pÄ öppet vatten dÀr Atlantens vÄgor gjorde sig pÄminda efter att de skyddande reven upphörde vid vÄr sida och vi kunde sÀtta segel i passadvinden. Det var en kÀnsla av bÄde spÀnning och tillfredsstÀllelse att hitta den blÄa rÀnnan genom revet och nÄgot jag kommer ihÄg Àn idag.
Lokal kÀnnedom
Men lokal kÀnnedom om bottenförhÄllanden kan ocksÄ behövas. I Grekland till exempel blandas ankarplatser med botten av sand och lera med omrÄden dÀr kalksten dominerar. DÀr kan den ljusa fÀrgen, som ser ut som sand vid en första anblick, vara kalkstensbotten och tonen i fÀrgen indikerar dÄ lite andra djupförhÄllanden. Framför allt sÄ gÀller det att vid ankring leta efter de mörka partierna med sjögrÀs och undvika de ljusa. För dÀr det vÀxer sjögrÀs finns chansen att det Àr en ankarbotten som inte Àr stenhÄrd och kan dÀrmed ge ankaret en möjlighet att grÀva ner sig. Vi har sett mÄnga bÄtar ankra pÄ kalkstensbotten i tron att det Àr sand. Att de dessutom inte backat pÄ ankaret för att försÀkra sig om att det greppar innan besÀttningen gett sig av in till land i jollen för att Àta middag pÄ en taverna har resulterat i att bÄten draggar nÀr vinden har ökat. LÀs gÀrna mer om ankring i min bok, just kapitlet om ankring finns tillgÀngligt utan kostnad i pdf pÄ min hemsida.
SĂ„ det gĂ€ller att anpassa sitt âdjupseendeâ till de lokala förhĂ„llandena. Det finns inga genvĂ€gar, utan det Ă€r bara att ge sig ut och pröva och lĂ€ra sig av erfarenheterna. Ett ekolod Ă€r dĂ„ utmĂ€rkt att jĂ€mföra med som facit sĂ„ man snabbare fĂ„r koll vilken fĂ€rgnyans som motsvarar vilket djup. Med ett mobilt ekolod i jollen kan Ă€ven en bra passage lĂ€ggas upp i förvĂ€g pĂ„ platser man inte varit förut. Sen kan vind och vĂ„gor öka grumligheten i vattnet och dĂ€rmed förĂ€ndra fĂ€rgnyanserna vilket man fĂ„r ta hĂ€nsyn till. “Eye-ball navigation” Ă€r en viktig kunskap om man skall besöka platser med mĂ„nga korallhuvuden och rev utanför omrĂ„den med tillförlitliga sjömĂ€rken. Korallerna Ă€r hĂ„rda och vassa och kan göra stor skada snabbt, speciellt pĂ„ glasfiberskrov.
Sex tips för “eye-ball navigation”
Ăven om det finns stora olikheter beroende pĂ„ var man befinner sig sĂ„ finns sex generella tips som kan underlĂ€tta navigeringen.
1. Försök navigera frÄn en hög position
Ju högre man kan stĂ„ desto bĂ€ttre syns botten och fĂ€rgerna i vattnet. Irriterande solglitter i vattenytan minskas, man fĂ„r bĂ€ttre sikt ner och kan lĂ€ttare lĂ€sa djupet. Ăverblicken blir bĂ€ttre och man kan se lĂ€ngre fram och dĂ€rmed planera för den bĂ€sta rutten mellan korallhuvuden för att komma fram till din destination. MĂ„nga lĂ„ngfĂ€rdsbĂ„tar har maststeg och det Ă€r inte bara för att kunna göra kontroller och reparationer av masten. De Ă€r bra för att ta sig upp till första spridarna som Ă€r en utmĂ€rkt utkikspunkt för “eye-ball navigation”. Men det gĂ€ller att hĂ„lla i sig i fall man missbedömt djupet. Att stĂ„ pĂ„ rufftaken kan ocksĂ„ fungera, men ju högre desto bĂ€ttre.
2. Gör den svÄra navigeringen nÀr solen stÄr som högst
NÀr man planerar sin segling gÀller det att se till att de svÄraste passagerna passeras runt den lokala lunchtiden, nÀr solen stÄr som högst. I tropikerna Àr den bÀsta tiden mellan ungefÀr 10 och 14 lokal tid, dÄ spelar det inte sÄ stor roll vilket hÄll man ska, solen stÄr sÄ högt att det inte glittrar i ytan Ät nÄgot hÄll.
3. Navigera med solen i ryggen
Solglitter i vattenytan gör det omöjligt att se under den glÀnsande ytan. Om man skall passera in i ett revomrÄde pÄ antingen en för- eller eftermiddag, dÄ gÀller det att planera sÄ solen Àr i ryggen.
4. Lagom vind Àr bÀst (lite krusning pÄ ytan)
För lite vind och för mycket vind gör att vattenytan antingen Àr helt platt eller fÄr mycket vÄgor, bÀgge försvÄrar sikten under ytan. BÀst Àr lite krusningar, dÄ framtrÀder fÀrger och konturer bÀst under vattnet.
5. AnvÀnd polaroid glasögon
Förutom att dĂ€mpa det starka solljuset sĂ„ tar polaroid bort mycket av reflektionerna samt förstĂ€rker kontrasterna vilket gör det möjligt att tydligare se fĂ€rger och konturer under vattenytan. Nackdelen Ă€r att i vissa vinklar blir det omöjligt att lĂ€sa vad som stĂ„r pĂ„ plotterskĂ€rmen eller telefonen, men dĂ„ fĂ„r man luta pĂ„ huvudet eller ta av sig glasögonen. Men för “eye-ball navigation” Ă€r de ovĂ€rdeliga.
6. Undvik kritisk navigation nÀr det Àr mycket moln
Som nÀmnts sÄ kan smÄ moln misstas för korallhuvuden. Vid mer heltÀckande molnighet sÄ försÀmras lÀsbarheten radikalt. Kontrasterna mellan sjögrÀs, korall och sand blir mindre tydliga och fÀrgnyanser beroende pÄ djup blir mycket svÄrare att tyda. SÄ om man ska besöka revomrÄden pÄ molniga dagar bör man ha varit dÀr förut och kÀnna till omrÄdet.
AllmÀn sjömanskap
Sen gĂ€ller allmĂ€nt sjömanskap för navigering i besvĂ€rliga passager. Om man seglar kan motorn vara pĂ„ för att kunna göra snabbare manövrar Ă€n bara under segel. Motsatt om man gĂ„r för motor Ă€r det bra att förbereda sĂ„ seglen kan sĂ€ttas snabbt om motorn skulle stanna eller ge andra problem. Det Ă€r ocksĂ„ bra att gĂ„ nĂ€rmare revet eller grundet till lovart för att fĂ„ extra tid om nĂ„got skulle hĂ€nda. HĂ„ll ocksĂ„ reda pĂ„ vĂ€gen du kommit (med GPS-spĂ„r, kompasskurs, distanser och kĂ€nnemĂ€rken), i vĂ€rsta fall kan du komma i en Ă„tervĂ€ndsgrĂ€nd och dĂ„ behöva vĂ€nda. DĂ„ Ă€r vĂ€gen du kommit den sĂ€kraste vĂ€gen tillbaka. Ăven tidvatten kan spela roll för nĂ€r det Ă€r bra/möjligt att komma igenom en del passager. AllmĂ€nt Ă€r att ju besvĂ€rligare förhĂ„llanden desto mer försiktighet krĂ€vs. Att försöka hitta en öppning i ett rev runt en atoll i Söderhavet med hela Stilla havets vĂ„gor och dyning som ligger pĂ„ Ă€r en utmaning och det kan vara bĂ€ttre att vĂ€nta med angöringen om förhĂ„llanden inte Ă€r ideala.
Ett par minnen/erfarenheter
Tobago Cays
Men “eye-ball navigation” kan ge hĂ€rliga upplevelser. Att segla in till Tobago Cays i Grenadinerna mellan öar och rev för att gĂ„ up i vind och slĂ€ppa ankaret innanför barriĂ€rrevet Horseshoe Reef var nĂ„got av höjdpunkterna för bĂ„de mig och de gĂ€ster vi hade ombord pĂ„ de charterbĂ„tar jag var skeppare för. Det var snabba slag pĂ„ kryssen mellan ön Petit Bateau och revkanten mot den ostliga passadvinden. Det gĂ€llde att undvika sandreveln mellan ön och revet och ta ut pĂ„ slagen sĂ„ nĂ€ra revet som möjligt innan vi kunde slĂ€ppa pĂ„ skoten och falla av den sista strĂ€ckan innan ankringen. Att kunna bedöma nĂ€r det var dags att slĂ„ var en del av “eye-ball navigation” och gjorde manövrarna sĂ„ minnesvĂ€rda att de fortfarande tydligt finns kvar i minnesbanken tillsammans med en kĂ€nsla av tillfredsstĂ€llelse
Blue Hole
PĂ„ 1990-talet arbetade jag pĂ„ den 48 meters motorbĂ„ten Mi Gaea under hennes resa runt jorden. Utanför Belize barriĂ€rrev finns nĂ„gra större ringrev, varav Lighthouse Reef innehĂ„ller ett sĂ„ kallat âBlue Holeâ, ett runt djupt hĂ„l, cirka 100 meter i diameter, mitt i ringrevet. Mellan det yttre ringrevet och âthe Blue Holeâ finns ett omrĂ„de med ett djup pĂ„ mellan 0 och 10 meter med sandbotten, blandat med ett otal korallhuvuden. För att komma in i ringrevet passerade vi genom en smal öppning i revets södra del. Mi Gaea var tre meter djup och pĂ„ en del stĂ€llen hade vi mindre Ă€n en halvmeter under propellrarna. Förflyttningen med sin besvĂ€rliga navigation skedde nĂ€r solen stod tillrĂ€ckligt högt och var planerad sĂ„ vi skulle hinna ut innan den stod för lĂ„gt.
Jag stod pĂ„ radarfĂ€stet pĂ„ översta dĂ€ck (cirka 20 meter upp) och meddelade kursĂ€ndringar via en handhĂ„llen VHF till skepparen som stod och styrde vid en av sidokontrollerna. Bedömningen skedde utifrĂ„n fĂ€rgen pĂ„ vattnet för att hitta djupa kanaler och för att undvika korallhuvuden. Dessutom hade vi en RIB-jolle med ett ekolod som Ă„kte i förvĂ€g för att kontrollera att osĂ€kra omrĂ„den hade tillrĂ€ckligt stort djup. De hade ocksĂ„ en handhĂ„llen VHF och kunde vara med i konversationen om vĂ€gvalet. Vi kom fram utan missöden och efter en snabb snorkeltur gav vi oss av igen mot utgĂ„ngen för att inte fĂ„ solen i ögonen nĂ€r den började sĂ€nka sig efter lunchtid dĂ„ tillbakavĂ€gen lĂ„g pĂ„ en sydlig kurs. Det var en fantastisk upplevelse som inte skulle varit möjligt utan kunskap om “eye-ball navigation”, men resan gjordes Ă€ndĂ„ med hjĂ€rtat i halsgropen. Du kan lĂ€sa hur mitt jobb pĂ„ Mi Gaea började hĂ€r.
Fler rĂ„d och tips om hur det Ă€r att segla bortom horisonten finns i min bok “Bortom horisonten”.
