I väntan på jolle och regn

Den första veckan av två med en besättning från Tasmanien, USA och Sverige har gått lite i väntans tider. Vi väntade på att jollen skulle komma tillbaks från reparation och vi väntade på att regnet skulle passera. Jo regnet, det första regnet med himlen täckt av tjocka moln på fyra år (eller 12 månader totalt) om man bortser från ett par åskskurar år 2 och detta år. Men vi tog oss till Korfu innan det kom.

Men vi börjar från början. Jollen har sen några veckor tillbaks varit lite stukad. Den går bra att använda men man blir lite blöt om fötterna från en läcka mellan pontonen och botten i fören och den uppblåsbara durken har två små hål som gör att den behöver pumpas då och då. Läckan i fören har jag haft förut och spenderade ett par tusenlappar på att få hela botten omlimmad i Göçek förra året med garanti att det skulle hålla minst tre år. Sen dess har jag inte pumpat upp kölen för att inte anstränga reperationen, men det kunde inte gästerna veta när de pumpade så med en fylld köl tror jag limningen började gå upp igen. Durken fick hålen från tistelbollar som fastnat på en gästs flip-flop sulor när hon klev ner på durken. Två små hål som jag försökt reparera men haft svårt att få rätt tryck på lagningen och tid för att limmet skall härda ordentligt. Så jag pratade med Paleros på Lefkas. Visst kunde de reparera jollen, men de behövde 48 timmar för att limmet skulle härda ordentligt i tryck, annars kunde de inte garantera resultatet. Det lät seriöst tyckte jag och förklarade varför jag fått svårt att få mina lappar att sitta kvar. Men de kunde bara starta reparationen på måndag eftermiddag så jag kunde tidigast hämta den torsdag morgon. Så efter att OK:at med gästerna att leva utan jolle några dagar lämnade jag in den.

Vi fortsatte söderut från Lefkas marina till Meganisi där vi la oss i en av vikarna på norra sidan för natten. Men ett åskväder som byggdes upp ändrade planerna då den gav starka nordostvindar, rakt in i viken. Så vi gav oss av till lagunen Vikho på Lefkas ostkust innanför Nidri. Middag ombord med pasta och sås under tiden vinden vred i alla möjliga riktningar, men lagunen är trygg med bra ankarbotten och vi la oss med bra svingutrymme.

Nästa morgon gav vi oss av hyfsat tidigt för att kunna besöka Papa Nicolis grotta på Meganisis sydkust innan vind och vågor byggts upp och framför allt innan alla turistbåtar kommer dit. Vi anlände straxt efter nio och fick en kvart med bara små hyrbåtar innan den första dagcharterbåten kom med sin last av turister. Vi flydde vidare till den charmiga byn Sivota på Lefkas sydkust. För att vara säkra på att få plats kom vi det vid ett-tiden och tyvärr var tavernabryggan hos Stavros full (en eskadersegling på gång in) så det fick bli vid stadkajen. Men där låg vi också bra i händelse av nya åskskurar, himlen såg ut att det skulle kunna utvecklas sådana. Men det blev en lugn kväll med middag hos Stavros, som gav mig deras kort och lovade plats bara jag ringde i förväg. Stavros son kom ihåg mig från tre år tidigare när vi var där flera gånger.

Från Sivota gav vi oss iväg för ett lunchstopp på ön Atoko och sedan vidare till Castos för natten. Men ett tjockt molntäcke med regn närmade sig från nordväst och drog lite parallellt med öarna och det såg ut som om Atoko skulle få både vind och regn medan Castos skulle klara sig. Så vi ändrade kurs och styrde direkt mot Castos där vi gick in till den djupa viken vid sydudden som har skydd för nästan alla vindriktningar. Vi hade sällskap av några andra båtar men det var en relativt tom ankarplats för att vara högsäsong. Vi tog ett par linor iland och snorklade och tog det lugnt innan middagen. Åskmoln växte fram här och där men det blev en relativt lugn natt.

Så var det dags att hämta jollen. Vi kom fram till Lefkas stad vid 10-tiden och la oss vid bensinbryggan och fyllde diesel. Där fick vi ligga tills jag hämtat jollen. Men när jag kom dit visste de inte var jollen var, han som skulle göra jobbet var på ett jobb någon annanstans och de fick inte tag i honom. Jag började bli irriterad (skall till mycket för det) då jag speciellt sagt att om de inte kunde ha den klar till torsdag morgon så ville jag behålla jollen, den var i fungerande skick ändå. De föreslog att jag skulle komma tillbaks i eftermiddag men jag förklarade att vi var på väg norrut och skulle helst vara i Paxos för natten. Det visade sig att en av Paleros anställda bodde i Vonitsa så vi gjorde en kompromiss att den skulle levereras dit och vi kunde då gå till den marinan. Vonitsa är en trevlig stad som jag gärna besöker i det lilla innanhavet innanför Preveza. Så vi gick norrut genom kanalen och förbi bron som består av en bilfärja för att passera Preveza på vägen till Vonitsa. Vi stannade vid stranden vid halvön som skyddar staden och jag försökte få kontakt med Paleros om hur jollen skulle levereras. De svarade inte på mail så vid halv sex-tiden ringde jag. Fick tag i en ny person som kontaktade han som skulle göra reparationen. Fick då beskedet att inget var gjort med jollen, det hade varit mycket vind med skador på charterbåtar och högsäsong, så de hade inte hunnit. Nu var jag förbannad och när de föreslog att vi skulle kunna hämta den på fredag eftermiddag om de fixade den på fredag morgon så frågade jag behärskat vad som hänt med de 48 timmarna. Det blev ett blankt nej och besked om att jag ville ha tillbaks i befintligt skick. Tyvärr hade alla åkte hem så det gick inte att leverera jollen till Vonitsa, så igen blev kompromissen att plocka upp den 09.30 vid Cleopatra marina i Preveza på vår väg ut. Klockan 10.00 dumpades jollen på bensinbryggan och person som levereade den försvann snabbt och vi kunde fortsätta vår färd norrut mot Antipaxos.

Vi anlände på eftermiddagen till den en gång så vackra stranden på norra Antipaxos. Eller stranden är fortfarande lika vacker, men numera med parasoller och mer dagbåtar än tidigare. Vi låg kvar när de flesta båta försvann och vi var bara ett tiotal kvar för natten. Himlen såg igen orolig ut så jag valde att stanna kvar på båten medan gästerna åkte in till tavernan i land. Just när solen gick ner så kom de första regnstänken och jag tog ner soltaket då det såg ut som en vindlinje som närmade sig. Det var nu bara en regnlinje och ett mer ihållande regn började så alla luckor fick stängas. Vinden vred så den var sydostlig, rakt in i ankarplatsen från det håll den är öppen. Men styrkan var inte så stor så vi låg fortfarande på kättingen så inget problem för ankaret trots en ny riktning. När gästerna kom ut så var de lite blöta, taket på tavernan var inte den bästa. Regnet slutade men ersattes av en otäck dyning som rullade in. Att ta upp motorn blev lite riskabelt då jollen guppade friskt i dyningen, men det gick bra. Efter en snabb överläggning med besättningen så beslöt vi att gå de 15 sjömil in till staden Mourtos på fastlandet som har bra skydd för nästan alla vindar och vågor. Så vi plockade upp ankaret och mitt i natten kom vi fram till skyddet bakom ön Sivota och kunde lägga i ankaret för en lugn natt.

Från Mourtos gav vi oss av mot Korfu som vi anlände till efter lunchtid. Det var dåligt med vind så det blev tampen för att svalka av oss på vägen. Vi stannade över natt i marinan alldeles nedanför den gamla borgen i Korfu stad. En fantastisk marina om man bortser från att den är grund (måste ligga med fören inåt) och att piren är så låg att när stora svall eller vågor kommer blir hamnbassängen orolig. Vår granne talade om att tidigare i veckan hade det varit lite panik då en åskby skapade vindar på över 20 m/s med en del skador i marinan som följd. Vi hade dock en lugn natt även om det fanns många åskmoln runtomkring. Det blev promenad i den vackra med turistiga staden Korfu.

Väderrapporten sa sen att det skulle regna hela natten till måndag, så vi bestämde att Korfu stad var ett trevligare ställe att spendera en regnig kväll och natt på än ute bland oskyddade öar. Så jag frågade om vi kunde stanna en natt till i marinan, men hamnkaptenen kunde inte ge besked förrän senare, många båtar hade bokat men han visste inte hur många som skulle komma. Vid halv fyra kom beskedet att vi var tvungna att lämna, så vi åkte till Gouvia marina istället där vi hann med en god middag innan regnet kom. Nu är det morgonen efter och luften känns inte lika tryckande efter regnet, och vår färd söderut i solsken skall börja.