Igår blev det en kort färd genom bergen och små bergsbyar mot kustbyn Neo Itilo Oitilon där vi tog ett svalkande bad i den 30-gradiga värmen och en promenad.
... Läs merSe mindre
Tampar kan man inte ha för många av vare sig på båt eller i vanlife Caddystile livet då det blåser så hårt att dörren blåser igen.
... Läs merSe mindre
I den idylliska lilla byn Kitries mellan höga berg med en liten fiskehamn och bara några tavernor satt vi på kvällen och njöt av lugnet tillsammans med ett fåtal fiskare som pysslade med sina nät. Då ett tyskt par passerade började vi prata med dem. De hade ett hus i närheten. Vi hade så trevligt att de bjöd in oss att äta frukost idag tillsammans med dem i deras hus högt uppe på ett berg. Vi hade varit lite missmodiga och tyckte de senaste dagarnas sträcka efter kusten varit allt för turistisk och funderade på att vända åter till västkusten och de orörda stränderna. Paret berättade att de kände till Peloponesos och vi fick fina tips om områden med mer natur. Imorse åt vi lite frukter innan styrde vi färden mot deras hus och vi fick hålla i oss på de snirklande vägarna uppför som blev mer som stigar innan vi anlände till ett vackert stenhus med en utsikt som tog andan ur oss. Där på altanen stod ett dukat bord med de godaste delikatesser, och under några timmar talade vi om det viktiga i våra liv tillsammans med deras dotter och vän. Vilken generositet och vilken öppenhet mot oss okända, vi känner så stor tacksamhet och med alla tips om platser att besöka fortsatte vi vår färd söderut på Messinabuktens östkust, förbi Kardamyli och Stoupa innan vi hittade en plats bland olivträden nära klippkusten mellan Stoupa och Agio Nikolaos. Här kunde vi se hur vågorna eroderat kusten så stora delar av kustlinjen ramlat ner och vi fick känna på vinden som fick Caddy att skaka och olivträden att buga.
... Läs merSe mindre
Igår lämnade vi västra kusten av Messinabukten och körde upp till Kalamata längst inne i bukten. Besöket blev kortvarigt, vi är inte vana med allt folkliv, bilar och affärer från storstäder och trivs inte med det så vi fortsatte ner på östsidan av Messinabukten till den lilla fiskebyn Kitries. Efter snäva svängar och en brant nedförsbacke anlände vi till en liten by med en fiskehamn och badstränder med azurblått vatten. Här fann vi lugnet igen i en by som inte riktigt vaknat ur sin vintersömn ännu. De två tavernorna och kaféet vid vattenbrynet var alla öppna men de flesta borden stod tomma och allt på menyn var inte tillgänglig, men vi njöt av den rofyllda stämningen under lunchen. Här spenderar vi natten.
... Läs merSe mindre
Efter en fantastisk soluppgång i olivlunden uppe i bergen och en morgonfika gav vi oss av på allt bredare vägar mot första "fingrets" östkust på Peloponesien. Vi hade hoppats på mer tillgängliga stränder här men det var nästan lika svårt att hitta någonstans att ställa bilen som kusten runt Pylos. Enda tillgång till stränder var från parkeringar för en taverna, hotell eller camping. Så vi åt frukost vid hamnen i byn Agio Andreas där fiskarna började anlända med varierad fiskelycka. Sen hittade en plats där vi kunde stanna för natten vid hamnen i Petalidi. Då det var mulet och småregnade blev det siesta med boklösning innan en kvällspromenad i staden med besök hos en pizzeria och hårfrisör (för Magnus). Kvällsfika vid bilen för att åter njuta av en vacker solnedgång
... Läs merSe mindre