Landet där Meltemi regerar

 

SeglingDet bästa sättet att segla är med tid och utan massa måsten i agendan då vädret påverkar allting ombord så mycket. Efter att ha plockat upp det första gänget för sommaren på Kos kunde vi konstatera att den ibland starka Grekiska nordvinden Meltemi skulle blåsa bland Tolvöarna hela veckan (mellan 12 och 15 m/s) och vår destination var i rakt nordlig riktning. Däremot visade prognosen på lite lättare vindar (mellan 6 och 10 m/s) längre västerut i Cykladerna. Så seglingen bland Tolvöarna med kryss i kuling förvandlades hastigt till en färd västerut. Och färden har till stor del gått utan möjlighet till uppkoppling på internet, så här kommer en sammanfattning.

På Kos klev vårt första gäng med gäster för året ombord, bestående av en syssling med familj, inklusive tre barn mellan 17 och 21 med kompis respektive flickvän samt en farfar som till åren var över 80 men till sätt, rörlighet och sinne var betydligt yngre. Så det var inga främlingar och de hade segelvana då de hyrt båtar själva vid flera tillfällen och barnen var seglingsinstruktörer. Och det var bra då en del av de öppna passagerna under veckan skedde med vindar runt 12 m/s och vågor på ett par meter.

Tampen

Hänga efter båten i lugnt väder är skönt

Men vi började söndagen den 21 juni försiktigt med motorsegling och sedan när vinden fyllde i en behaglig segling i lagom vind upp till viken Palionisou på Kalymnos. Egentligen var planen att stanna för lunch för att sen fortsätta till ön Leros för en tidigt start västerut mot ön Levitha som ligger mellan Tolvöarna och Cykladerna. Men det blev en sen lunch så vi stannade för natten på Kalymnos. Naturligtvis fanns det flera tavernor i viken och framför stranden bojar för båtar. De var alla upptagna så vi fick ligga på svaj och vår splitternya 4-takts Mercury utombordare på 6 hk fick sin premiäranvändning (den gamla tvåtaktaren hade gett upp – för många småfel där en spricka i tanken blev droppen).

 

 

Seglingen över öppet hav var inte mer än runt 25 sjömil, men vi var tvungna att segla bidevind i en växande sjö med vindar på runt 10 m/s så det blev lite guppigt vilket också syntes på delar av besättningen. Levitha är en lite ensam ö som endast bebos av fyrvaktaren och några fiskare/bönder. Ön har ingen el dragen till sig så allt drivs med solceller och vindgeneratorer. Bojar finns utlagda för förtöjning och de är rejäla då det ofta blåser hårt här. Naturligtvis finns här en Taverna med god mat, deras getgryta är fantastisk, och härlig atmosfär. Dessutom har den en fantastisk vacker toalett där självfallet från vattnet i handfatet när man tvättar händerna automatiskt spolar på toaletten. En ö väl värt besväret att ta sig dit för.

Film

Se videon

I gryningen nästa dag seglade vi vidare till Amorgos i ökande vind (blev betydligt över 12 m/s till slut) och vågor då Meltemin började påverka området och skulle så ända till väster om Amorgos (vid Naxos) där lättare vindar skulle råda. Frågan var om vindriktningen var tillräckligt öppen för att vi skulle komma till Amorgos nordkust där det finns en ankarplats bakom den skyddande ön Nicouria, Kalotiri. Men det lyckade utan att vi behövde kryssa, det var en relativ vindvinkel på 45 grader så det blev lite blött i sittbrunnen ibland, och halva besättningen satt i lä och hade mått bättre. Men en stor eloge till hela gänget som trots vedermödor inte klagande ett knyst, utan tvärtom, kämpade på ordentligt. Men bortsett från lite saltvattenduschar och lite väl mycket rörelse i båten då det växande vågsystemet påverkades av en gammal dyning, så blev det en härlig segling med god fart, över 8 knop i snitt. När vi rundade udden på Nicouria så blåste bergsvindar ner med byar som lyfte ytvattnet. Det oroande var att vi hade plattläns och byarna kom i olika riktningar och sundet vi seglade igenom var smalt så det fanns inte mycket utrymme att lova i byarna. Resultatet blev en gipp, men storseglet var mycket revat och vi han skota in innan gippen kom så ingen skada på riggen.

Väl framme i Kalotiri var som många ankarplatser när det blåser hårt, byig vind i lite olika riktningar vilket är ansträngande för ankaret. Vi fick ankra om tre gånger innan det kändes att ankaret fått grepp. Trots det började vi dragga efter några kraftiga kastbyar och fick ankra om en fjärde gång. Denna gång hann Lucina simma och kontrollera visuellt att ankaret grävt ner sig innan vi kunde äta en sen lunch. Sen sov vi i sittbrunnen och med ankarvakt på GPS.

Schinossa1

För ankar utanför stranden vid Schinoussa

Sista sträckan med vind innan vi kom in i ett område och period längre västerut med lättare vindar var mellan Amorgos och Schinoussa, en ö som vi förälskat oss i två år tidigare när vi seglade österut över Cykladerna. Den ligger söder om Naxos och har en charmig hamn med en pir för färja och vattenbåt samt en sandstrand.

Från den lilla hamnen kan man se Koran, staden på toppen av ön. Då ön är liten och ganska låg så tar det inte mer än en halvtimme att promenera upp dit, och det är det värt. En charmig by i typisk grekisk stil med vitkalkade hus med intensivt blåa dörrar. Även om turismen letat sig hit nu så sitter de svartklädda gamla damerna med stor värdighet på bänken utanför sitt hus och de gamla männen i mustasch och sliten skepparmössa sitter vid ett kafé och dricker ouzo. Utsikten från de många tavernorna är milsvid och promenadstråken många. Vi gjorde som förra gången, vi backade mot stranden med ett stävankare och med två linor i land och ett sidankare för sidvind låg vi säkert med en halvmeter under kölen så nära stranden vi kunde komma. Ett kärt återseende och efter ett par tuffa dagars seglingar bestämde vi oss för att stanna två dagar och njuta av solen, värmen, naturen och stämningen på ön.

Kos-Amorgos

Vägen från Kos till Amorgos

Amorgos-Paros

Vägen från Amorgos till Paros

Sen blev det motorsegling till ön Paros och dess norra bukt och in i marinan i den lilla charmiga staden Noussa. Här fick också Sarita möjlighet till en välbehövd färskvattendusch efter vågornas genomsköljning. Tyvärr var inte marinan lika charmig i den tilltagande nordvinden då det smyger sig in både vågor och dyning mellan pirarna som skall skydda. Marinan har ganska nyligen blivit privat och fått både toaletter, dusch och linor för förtöjning istället för eget ankare. Så med en tilltagande nordvind har vi sex linor i aktern och sett till att grannbåtarnas master inte är i linje med vår då det både rullar och drar i båten. Så det behövs nog sjösjuketabletter även vi kaj och det blir en orolig natt med vindar (och vågor) från vindbyar över 15 m/s. Sen fortsätter vår färd västerut för att plocka upp nästa gäng till helgen den 5 juli. Planeringen var att bytet skulle ske i Mykonos, men där skall det blåsa runt 20 m/s under några helgdagar och inte mycket mindre senare, så vi har bytt plats till Lavrion vid Peloponnesiens ostsida. Därifrån kan vi välja att segla ut i Cykladerna eller in i Saroniska bukten beroende på vindförhållanden.

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.