Förra sommaren vandrade Nora gröna bandet, en vandringsled genom Sveriges fjällkedjor på 1300-1500km. Leden passerar i närheten av vår stuga och idén föddes att vi skulle välkomna dessa vandrare för övernattning,mängder av energirik mat och hejarop.
Igår morse öppnade vi vårt lilla hem för vandrarna och redan på kvällen hämtade vi vår första gäst, Madeleine Andersson, som startade sin vandring i Treriksröset den 1 augusti och har gått 20-40 km om dagen sedan dess. Det har blåst hårda vindar och regnat mycket och markerna är vattenfyllda så stugan fylldes snart med tält och annan utrustning på tork och kängor för lagning.Efter en kväll med mycket mat och skratt och en god natts sömn så skjutsade vi tillbaka henne till vandringsleden där hon vandrade vidare på sitt stora äventyr mot den sista sträckan och målet i Grövelsjön.
Stort Tack Madeleine för att du med så mycket entusiasm och glädje ville dela samtal om livet och dina drömmar med oss.
Följ Madeleines vandring på Instagram :
instagram.com/madde_96?igshid=NzZhOTFlYzFmZQ==
Eller läs mer om gröna och vita bandet:
www.vitagronabandet.se/sv-SE/regler-anm%C3%A4lan-mm/regler-anm%C3%A4lan-25058957
... Läs merSe mindre
Upp till ett i höstskrud klätt kalfjäll bakom huset med utsikt över Hamrafjället, Skarvarna och Malmbäcksstugan. Det är vått i markerna efter allt regn men nu lyser solen upp alla färger och fortfarande finns det gott om lingon, blåbär och kråkbär och i skogen har trattkantarellerna kommit. Frisk luft att andas, nästan folktomt på ett vackert fjäll och möjlighet att ta tillvara det som naturen erbjuder. Vi mår bra här.
... Läs merSe mindre
Härligt med egenproducerad färskpotatis, tack Henny Dahlberg, kompletterat med lite självplock.
... Läs merSe mindre
Hemma igen!
Sista dagen blev det mest att köra med regntunga moln över oss vilket inte påverkade vyerna så mycket då bergen blev lägre och rundare och inte stack upp så högt bland molnen. När vi närmade oss Trondheim var det mycket vägarbete och tunnlar men vägen var vacker där den följde fjorden. Vi promenerade runt i staden ett par timmar i regnet och slogs av att det var första gången på länge vi var i en storstad (knappt 200 000 innevånare) och såg människor på väg till arbete i kostymer istället för vandringskläder. Trondheim var vacker med alla kanaler och gågator, blir nog fler besök då staden inte ligger mer än ett par timmar från Tänndalen. Det var varmt också, närmare 20 grader och lövträden var fortfarande gröna så hösten var inte längre så påtaglig.
Om man istället för att åka till Tänndalen från Trondheim över Röros utan istället tar väg 705 som kommer till Brekken innan gränspassagen passerar man över en fjällplatå över trädgränsen.
Ju högre vi kom och ju närmare Sverige vi kom desto färggrannare blev träden och myrarna. Hösten var tillbaka och vi var tillbaka till vårt lilla hus på Åsvallen. Vi trivs i fjällen.
... Läs merSe mindre
En dag med variation. Under natten vaknade vi flera gånger av att bilen skakade i stormbyarna och regnet smattrade i plåten, men vi låg tryggt kvar i CaddyAddy. På morgonen stod bilen i en sjö av vatten och vi kände tacksamhet över att vi inte sov i ett tält och att vi inte valt att ta vägen över Kiruna tillbaka (som hade en halv meter snö) med våra sommardäck. Frukost vid en bänk i vatten och sen vidare söderut på E6. I början med låga moln där man kunde skönja bergen runtom, där de högsta fått ett tunt lager med nysnö, sen med ihållande regn där inget syntes mer än närområdet. Det var nästan skönt att vila sinnena ett tag från alla intryck av skönheten vi passerat och nu kunna köra i lugn takt med fokus på vägbanan. Efter ett tag gick vägen sakta men säkert uppåt medan temperaturen sakta gick nedåt. Vi var på väg upp mot Saltfjellet. När vi började se snön och snömodd som sköts åt sidan av en plogbil var vi nära nollstrecket på termometern, från 9,5 när vi startade. Det var fortfarande vatten och inte is på vägen och när vi passerade polcirkeln och vägens högsta punkt, runt 700 meter,
började det gå nerför och temperaturen upp igen och faran var över och vi kunde njuta för fullt av de vita vidderna. Passagen över Saltfjellet påminner mycket om Flatruet mellan Mittådalen och Ljungdalen. Sen bar det ner i dalgångar där vägen följde älvar, genom tunnlar och då en ny väg håller på att byggas så blev det många passager med enkelfiligt väg med trafiksignaler, eller följebil, på många arbetsplatser. Sikten var fortsatt dålig i regnet så vi såg inte mycket av omgivningen. När vi kom in i Tröndelag fylke så började det ljusna så vi fick leta nattplats i uppehållsväder. Nu ligger vi till kojs under våra sovsäckar och myser.
... Läs merSe mindre
