Byiga vindar
Att segla i Medelhavet i omrÄden med höga berg innebÀr byiga vindar och Korinthbukten Àr inget undantag. Det kan vara vindstilla mitt i bukten medan i vikarna pÄ nordsidan blÄser det ner för berget och genom dalar med vindar som varierar frÄn stiltje till kuling pÄ nolltid och genom en förflyttning pÄ hundra meter. UppmÀrksamhet pÄ vindlinjer Àr viktigt för att förbereda sig pÄ en by genom att falla av och/eller slacka pÄ skot, och hellre ha för lite segel mellan byarna för de kan vara kraftiga. I en del vikar med kÀnda fallvindar rekommenderar guideboken till och med att ta ner seglen för sÀkerhets skull och motorera.
För mig skapar den byiga vinden en oro. Jag har varit med om ett förstag som gÄtt av och ett försegel som rullat ut i hÄrt vind (en bult som arbetat sig loss i rullen) och som skörade pÄ sekunder, men tog en halvtimme att bÀrga. Det sitter i minnesbanken sÄ nÀr det byarna kommer och bÄten lÀgger sig ner och accelerera sÄ Àr det inte bara med förtjusning av fartkÀnslan som infinner sig, utan ocksÄ en oro över om allt skall hÄlla. Det kanske Àr Äldern, för i ungdomen var de tankarna aldrig sÄ tydligt formulerade utan fanns dÀr mera som en risk utan att det skapade samma oro.
Men visst Àr det hÀftigt nÀr 20 ton rör sig över 10 knop utan att surfa. Det Àr power och Sarita har en rigg som Àr bra dimensionerad för att tÄla det mesta. Men just den byiga vinden tar bort lite av njutningen för mig.
De lokal vindarna Àr den allmÀnna vÀdertjÀnsten dÄlig pÄ att tÀcka vilket blev tydligt nÀr vi kom upp i viken till Itea. Vid början av viken sÄ lÄg vinden pÄ rejÀlt och var uppe i kulingstyrka i byarna. NÀr vi nÀrmade oss Itea dog vinden helt och vi rullade in seglen och satte upp soltÀltet. Klockan nÀrmade sig lunchtid sÄ en sallad började förberedas nÀr jag i kikaren kunde se en ny kraftig vindlinje nÀstan vid staden. SÄ det blev snabbt ner med soltÀltet innan vi kom fram till nya vindar med byar pÄ över 15 m/s.
Iteas marina lĂ„g lite skyddad sĂ„ vi bestĂ€mde att gĂ„ in och lĂ€gga oss dĂ€r. Den enda platsen var pĂ„ en lĂ€kaj sĂ„ tillĂ€ggningen blev enkel, bara att köra in parallellt sĂ„ nĂ€ra kajen som möjligt och lĂ„ta sig blĂ„sas ner pĂ„ kajen. Problemet skulle bli att komma dĂ€rifrĂ„n men jag antog att vinden som vanligt skulle minska pĂ„ natten och morgonen sĂ„ avfĂ€rd skulle ske under andra förhĂ„llanden. Det blev en varm eftermiddag utan soltĂ€lt och vindar som svept över land och vĂ€rmts upp till runt 35 grader. PĂ„ kvĂ€llen blev det tavernabesök och tidigt i sĂ€ng (för att vara i Grekland dĂ€r middagen brukar startas efter solnedgĂ„ng och vĂ€rmen lagt sig â runt niotiden).
AvfÀrd vid soluppgÄng var planerad och jag hade sovit lite dÄligt dÄ vinden inte lagt sig pÄ natten (sover alltid pÄ dÀck eller i sittbrunnen). Den hade minskat men kom fortfarande med byar pÄ runt 10 m/s. Men byarna kom inte lika ofta sÄ det gick bra att köra pÄ ett spring för att fÄ ut hÀcken för att sedan backa ut med fören som ficka falla av i vinden. Och ute i bukten sÄ dog vinden mer och mer nÀr effekten av bergen försvann. SÄ vi motorerade ett par timmar innan vinden ökade igen, nu nÀstan rakt bakifrÄn. SÄ vi satte upp spinnakerbommen till lovart pÄ babordssidan men vinden vred lite till sÄ vi fick slör och kunde rulla ut genuan pÄ styrbordssidan dÀr den drog bra utan stöd av spinnakerbom. Vinden ökade allteftersom och nÀr vi nÀrmade oss bron mellan det grekiska fastlandet och Peloponnesos sÄ var byarna Äter upp i 15 m/s, och med vinden nÀstan rakt bakom oss gav det oss god fart. Efter bron lÀttade vinden nÄgot, och det Àr förstÄeligt eftersom bron Àr vid den smalaste delen av Korinthbukten och dÀrmed pressas vinden samman och ökar just dÀr.
Men nÀr vi kom fram till vÄr destination för natten, Mesolongion, sÄ ökade vinden igen. Men ankarplatsen ligger skyddad i en liten lagun dit man fÀrdas genom en muddrad kanal genom ett kÀrrlandskap kantat av boplatser, mÄnga byggda pÄ pÄlar. Ett landskap som inte ser sÄ grekiskt ut men Àr intressant. Men Mesolongion ligger bara 15 sjömil frÄn den sydvÀstra udden av Greklands fastland, sÄ vi var nu mycket nÀra Joniska havet.
Det blev ett tavernabesök igen med en vacker soluppgÄng, men med en tidig start följande morgon blev morgonljuset och soluppgÄngen minst lika spektakulÀr. Nu var förhÄllanden mer lik de Joniska, vindstilla pÄ morgon och förmiddag och sjöbris pÄ eftermiddagen. Men ankomsten till Joniska havet kommer i nÀst blogginlÀgg.
