Gasttyperna

Över åren har jag seglat på ett 50-tal båtar och haft över tusen personer ombord som besättning och/eller gäster. Om jag skall låta fördomarna flöda fritt så finns det lite stereotyper som gastarna kan kategoriseras i, alltifrån Besserwissern till Instrumentjunkyn. Man kan nog känna igen sig i flera stereotyper samtidigt, vilka känns träffande för dig? Och vilka andra karaktärer har du träffat ombord?

Besserwissern:

Kan allt och vill inte höra på andras kunskaper. Besserwissern talar gärna om sin kunskap för de som orkar lyssna men har egentligen ingen aning eller erfarenhet av det hen talar om. Besserwissern blir livsfarlig ombord om hen dessutom inte bara snackar utan också vill utöva sina okunskaper ombord. Då kan spinnakerfallet lossas istället för fockfallet och knopar till båtsmansstolen lossna på väg upp. Man kan också hitta Besserwissern vid elpanelen och ändra på vad som är på och av och kan lägga persikorna underst i kylen med tunga apelsiner ovanpå.

Teoretikern:

Kan prata i timmar om spalteffekt, stabilitetskurvor, polardiagram och propellrars stigningsgrader, men har ingen aning om hur båten skall kännas när det skall omsättas i praktiska färdigheter. Om något praktiskt skall utföras, som att skruva fast ett beslag, står teoretikern handfallen och undrar vad skruvmejseln, föremålet som han förvånat tittar på i handen, skall användas till. Sitter också fastfrusen på sin plats och talar gärna om hur problemen skall lösas istället för att handfast åtgärda det själv. Kan beskriva hur toalettens delar sitter ihop och fungerar men vill inte befatta sig med att plocka isär den vid ett stopp.

Fixaren:

Fixaren har alltid plockat isär grejor för att undersöka hur dom fungerar och lyckats alltid få ihop dem igen i fungerande skick. Det började redan i spädbarnsåldern då skallran undersöktes in i minsta detalj till att moppemotorn hamnade i smådelar på garagegolvet. På båten behöver Fixaren inga sprängskisser då de skapas i huvudet under isärplockningen. Har likheter med Uppfinnarjocken då Fixaren kan använda i stort sett allt ombord för att laga det som gått sönder. Skärbrädor från IKEA blir distansmaterial och järnskrot förvandlas till vinschdelar med vinkelslipen. Fixaren sover med verktygsbälte på för att vara redo om något missljud kommer på natten som behöver åtgärdas.

Olyckskorpen:

Man kan alltid lita på att Olyckskorpen målar fan på väggen. Om man njuter av en härlig bris under fulla segel så blir man upplyst om att oväder är på gång. Om man skall byta impeller på motorn så är Olyckskorpens prognos att vatten kommer strömma in och att båten kommer att sjunka. Olyckskorpen kan lyckas med konststycket att lägga sordi på vilken glädjeyttring som helst ombord. När någon i sjögången lyckats laga en lyxmiddag med en nyfångad fisk kan Olyckskorpen skrocka att att fisken säkert har så höga gifthalter i sig att alla som äter riskerar sitt liv eller när någon gläds av att hittat och beställt rätt del till motorn på nätet så konstaterar Olyckskorpen att den kommer försvinna på vägen eller i glädjen av att äntligen komma fram efter en lång passage kan Olyckskorpen konstatera att besättningen nog inte kommer att bli tillåtna att gå iland av myndigheterna. Olyckskorpen kan aldrig glädjas med andra och kan aldrig njuta själv.

Skrytmånsen

Skrytmånsen är alltid klädd i det senaste modet där märkesklädernas loggor  skall synas tydligt med den senaste modellen av solglasögonen från ray ban, seglarskor från Lacoste och regnställ från Musto. Funktionen är inte så viktig utan det är varumärket. Skrytmånsen har gärna röda byxor i garderoben även om hen inte alltid har seglat över Atlanten, för det är inte så nogräknat bara man kan snacka om allt man varit med om. Skrytmånsen har många historier om sin hjältedåd när han stått och styrt i stormar, klättrat upp i masten när det gungat som värst och ingen annan vågade, men att han livrädd klamrar sig fast vid sittbrunnssargen när det börjar luta och med sin höjdräddhet inte skulle våga klättra på en stege är något Skrytmånsen aldrig skulle erkänna i sitt aldrig sinande behov av bekräftelse.

Optimisten:

Allt ordnar sig för Optimisten ombord. Masten ramlar ner, jajamen det fixart vi i ett nafs med lite nål och tråd. Motorn skär, jajamen det fixar vi med lite WD 40 och silvertejp. Har vi slut på vattnet i tankarna, jajamen det fixar sig, det kommer säkert  att börja regna snart. Optimisten är alltid på gott humör och har många förslag på hur saker kan fixas, men är bättre på att tro och säga att allt ordnar sig än att faktiskt själv skrida till handlingarna och fixa det som behöver göras. 

Överhöraren:

Överhöraren har ett stort behov av att vara duktig och försöker kompensera sin brist på erfarenhet och kunskap genom att lyssna på vad mer erfarna i besättningen pratar om och sedan vinkla till det som en egen kunskap som Överhöraren gärna delger med ett stolt leende. Det finns också tendenser hos Överhöraren att bemästra de mindre erfarna ombord och ge order som inte är förankrade hos någon annan än hos Överhöraren själv, ibland med hänvisning till att det är vad de mer erfarna vill eftersom det är det som hen har hört.

Kappseglaren:

Kappseglarens innersta väsen handlar om att alltid komma först till vilket pris som helst. Revade segel och masthaverier är bara något nödvändigt ont för att uppnå målet. Om det inte finns en annan segelbåt inom synhåll skapar kappseglaren en imaginär medtävlare eller så skall båtens eget polardiagram slås. Kappseglaren begär att besättningen alltid ska vara i stabsläge för att hela tiden maximera farten. Det kan vara att väcka de som har frivakt för att de ska flytta sig själv, lösa inventarier och segel till lovartsidan under kryss. Kappseglaren vill alltid ha maximalt med segel uppe och tycker inte om säkerhetsmarginaler vilket brukar resultera i att spinnakrar sprängs i småbitar under nattens squall i passadvinden och hela pentryts utrustning sprider sig på durken efter båten doppat bommen i vattnet.

Passivitetsaktivisten:

Inget problem är för litet för att man skall kunna ge upp för Passivitetsaktivisten. Om en frontpassage är i antågande så är det bara att gå och lägga sig och vänta på att båten förliser. Om storseglets travare fastnat på väg ner är domedagen här och det är bara att gå och lägga sig och vänta på att masten skall ramla ner. Att hjälpa till att lösa problem ingår inte i Passivitetsaktivistens vokabulär och ju mer som händer på båten som behöver åtgärdas desto osynligare blir Passivitetsaktivisten ombord. 

Möjlighetsinriktaren:

Möjlighetsinriktaren ser lösningar till allt som händer ombord och en möjlighet att lära sig något nytt. Hen anmäler sig alltid frivilligt till att göra saker med ett positivt sinnelag. Möjlighetsinriktaren är först att vilja bli upphissad i masten för att lossa ett fall som fastnat och ivrig att hänga upp och ner i kölsvinet för att täta läckan vid propelleraxeln. En ovärderlig tillgång ombord.

Uppfinnarjocken

Uppfinnarjocken behöver inte vara speciellt intresserad av segling men älskar att hitta lösningar som ofta ingen annan har tänkt på. Allt det där som sparats ombord för att man kanske, eventuellt möjligen någon gång i framtiden kan behöva det (från udda bultar till plåtbitar som man inte vet var de suttit) är en guldgruva för en Uppfinnarjocke som själv samlar på sig skräp och gömmer det på båten. Uppfinnarjocken har också egenutvecklade verktyg och har rör, träklossar och metallbitar i väskan istället för kalsonger. Helt plötsligt börjar kompressorn till kylen fungera utan att originaldelar beställts och vinschen som var trasig går att använda efter att Uppfinnarjocken varit där och fixat.

Smitaren

Smitaren är en variant av Passivitetsaktivisten men drivkraften är inte att ge upp utan att undvika att bidra med något, om det inte är för egen vinning skull. Så fort som det drar ihop sig till arbete av något slag är Smitaren omöjlig att hitta. Tvärtom är det om Smitaren mot förmodan gjort någonting, då förväntas pukor, fanfarer och hedersmedaljer även om det bara varit att plocka undan sina egna kläder från salongssoffan. Om någon kritik riktas mot Smitaren så tas offerkoftan modell XXXL på och uppfinningsrikedomen för ursäkterna för att smita når nya höjder.

Klantarslet

För Klantarslet går allt snett samtidigt. Att gå ned för lejdaren ner i ruffen är förenat med livsfara för Klantarslet då trappstegen förvandlas till dödsfällor när Klantarslet vrickar foten, bryter tummen och får ett jack i pannan under samma nedstigning. Och då ligger båt lugnt och stilla vid kajen. Ute till havs under segling kan Klantarslet trassla in sig i skotet och göra ett fint svandyk överbord när båten gör ett slag. För att inte tala om att släppa ner Klantarslet i pentryt. Bara tanken på att Klantarslet skall befinna sig i närheten av vassa knivar och tunga stekpannor gör att man kan skatta sig lycklig om det enda som händer är att locket på saltkaret lossnar och maten blir oätlig.

Byssanhaveristen

Man brukar kunna känna igen Byssanhaveristen redan vid provianteringen. Det skall vara många speciella kryddor och exotiska ingredienser för all fantastisk mat som skall lagas av Byssanhaveristen. På platser där utbudet är begränsat kan man se frustrationen växa hos Byssanhaveristen och taxichaufförer kan engageras för att köra runt på ön man är på för att leta efter en speciell ost eller krydda som aldrig existerat i sortimentet på platsen. Men det är i pentryt som den verkliga Byssanhaveristen avslöjat sig. Rätterna som produceras har franska eller italienska namn som ingen kan stava till men på tallriken ser det ut som spagetti och köttbullar eller en skål med hundmat. Sen står Byssanhaveristen och väntar på allt beröm för sina kulinariska katastrofer medan pentryt är belamrat med disk som andra än Byssanhaveristen förväntas ta hands om.

Romantikern

Romantikern njuter av att segla genom att sitta i sittbrunns och titta på solnedgången. Att det just pågår ett segelbyte som kräver alle man på däck är inget som stör Romantikern rofyllda tillvaro. Att båtar kan luta och att man kan bli sjösjuk och blöt ombord när vind och vågor ökar i styrka och storlek ingår inte i Romantikerns beräkningar. I ruffen skall det pyntas med blommor i amplar och vaser, vid måltider skall det dukas med levande ljus, kristallglas och servetter i servettringar. Att sen ruffen blir ett minfält när allt flyger omkring är inget som Romantikern nedslås utav utan är redan igång att planera nästa fina upplevelse ombord, kanske yoga på fördäck i kulingen som väntas. 

Slarvpellen

Solidaritet och hänsyn är begrepp som Slarvpellen har svårt att förstå. Blöta badbyxor som legat på däck eller på durken halva dagen tillhör nästan alltid Slarvpellen. Likaså tallriken som aldrig plockats bort från matbordet och Slarvpellen slutar aldrig att förvånas av att det är just hens saker som glömts kvar. Det är också oftast Slarvpellens vinglas som lämnat en mörk ring på teakdäcket och den stora fläcken på salongssoffan kommer från saften från tomaterna som Slarvpellen skar på salongsbordet, liksom hacken i bordet. 

Instrumentjunkyn:

Stirrar sig blind på vindinstrumenten för att styra båten men utan dem så hamnar båten i vindögat på direkten. Kompassen är det enda Instrumentjunkyn har för ögonen vilket resulterar i att båten slingrar sig som en orm och gipparna slår som spön i backen. Instrumentjunkyns båt är fulla av det senaste på marknaden i instrumentväg, allt sammankopplat, som förevisas med stor entusiasm för de som orkan höra på. Instrumentjunkyn kan redovisa vilket varvtal på motorn där laddningen är lika med strömförbrukningen för avsaltningsanläggningen och vilken tryck som akterstagets hydraulspänning skall ha för att genuan skall få den effektivaste formen vid 10 m/s och 60 grader vindvinkel. Men att koka ägg övergår hans kunskapsnivå.