Lägg till i Medelhavet, del 3 naturhamn med landlinor

Det är inte bara vid stadskajer och i en del marinor som det kan behövas ankras med stävankare och linor i aktern. På många lite trånga naturhamnar i framför allt Grekland och Turkiet så krävs det att man har linor i land för att få rum fler båtar och för att det inte är tillräckligt grunt mitt i vikarna för ankaret att få fäste. Många vikar är ganska djupa i mitten med en lutning upp mot land och det borgar för att om man drar ankaret mot land så får man bättre grepp i den “uppförsbacke” man får när man ankrar mot land. 

I en del vikar har tavernor som alternativ till att bygga bryggor, lagt ut bojar för gäster att använda, ofta med mening att också använda landlinor. I naturreservat, som Götcek i Turkiet, finns också bojar att använda då man inte vill att båtar skall använda sina ankare. Bojarna är lagda så tätt att det är meningen att landlinor skall användas för att fixera båtarna. Så det finns varianter till att ankra med linor iland.

När man skall in mot land så gäller många av de steg som vid tilläggning med ankare mot kaj, de del 2. Ofta är dock ”luckan” större och i en del naturhamnar så har man ingen granne, men det finns inga knapar eller pollare att förtöja i och man kan inte komma lika nära land som till en kaj, så stegen blir lite annorlunda. Man behöver också långa linor, gärna ett flytlinor, som är över 50 meter.

Steg 1, Förbered båten

Förutom den vanliga utrustningen för ankring så krävs det långa landlinor, minst två längre än 50 meter och minst en av dem flytlina (polypropylen). Ju fler och längre desto bättre. Vi har fem linor mellan 60 och 80 meter ombord på Sarita. Landlinorna bör ligga uppskjutna och klara på akterdäck för att snabbt kunna användas. Fendrar bör hängas ut om man skulle driva ner på någon grannbåt. Och sen beroende på hur man planerar att ta sig iland bör en person förbereda sig på att simma eller ta jollen iland.

Steg 2: Sondera terrängen

Först gäller det att välja både tidpunkt och plats. Idealet är att göra tilläggningen i lugnt väder i en skyddad vik men det är inte alltid man får som man vill i områden med mycket båtar och varierande väder. När jag valt vik brukar jag sondera terrängen för var jag vill lägga till genom att gå in med fören, som är både grundare och utan något roder som är känslig för grundstötning, och nosa där jag vill lägga mig. Med någon i fören som ser efter stenar och information från ekolodet vet jag sedan hur långt jag kan gå in säkert. 

Steg 3, Förbered lovarts landlina

I samband med att vi sonderar terrängen ser vi också ut förtöjningspunkter iland till lovarts akterlina, ofta en stor sten eller klippa. Sen tar vi vår flytlina, drygt 60 meter, och en offertamp som vi har runt själva förtöjningspunkten och lägger i jollen, eller om någon hellre vill simma iland med paketet. Offertampen kan också vara wire eller kätting, men då behövs jollen. Sen backar vi upp till vår valda position som vi rekat och släpper av en person, oftast Lucina som är den bättre simmaren av oss två, med paketet vilket också kan innehålla en mindre fender. Sen kör ut båten ut och väntar i lugn och ro utanför platsen medan personen iland först binder fast offerlinan runt förtöjnigspunkten och sedan fäster flytlinan i den och i slutet på flytlinan en fender. Sen är det dags att mötas igen då båten backas upp mot förtöjningsplatsen och personen som varit iland då sträcker ut landlinan så långt det går i vattnet och sen kliver ombord. Då ligger aktertampen förberedd och flyter i vattnet en bit ut med en fender i änden. 

Steg 4, Starta ankringen

Väl ombord kan nu en gå fram och ta hand om ankaret. Liknande steg gäller som vi ankring mot kaj, starta backande långsamt innan platsen där ankaret skall släppas och gör det i farten innan vald plats, hur långt innan beror på djupet då det tar ett tag för ankaret att nå botten. Hur fort man bör backa beror på hur mycket det blåser, men en viss fart måste man alltid ha annars lyder inte rodret. Om det är vindstilla kan man ta det lugnt men om det blåser sidvind måste man öka farten. Vid sonderingen är det bra att komma överens om var ankaret skall läggas, speciellt om botten bara har mindre områden med bra botten, sand bland sten eller sjögräs. Med ankaret nere kan färden mot land börja.

Steg 5, Sätt ankaret

Sen gäller det att låta kättingen löpa ut utan att bromsa båten förrän fören börjar driva mot lä och man har kommit en bit in och ankaret har en hyfsad dragvinkel. Då kan man öka friktionen på ankarspelet försiktigt för en kort stund för att få två effekter. Dels rätar båten upp sig och dels får ankaret en chans börja sätta sig i rätt position och börja gräva ner sig. Man får dock inte låsa ankarvinschen så båtens fart bromsas upp, den måste fortsätta akterut för att inte förlora styrförmågan. Sen låter man kättingen löpa ut fritt igen och gör om proceduren om det behövs. 

Steg 6 Plocka upp ankartampen och ta hem slack på kättingen

Sen är det bara att plocka up linan som flyter i vattnet, ta hem slacket och sätta fast på knapen, eller vad vi gillar via knapen och upp till genuavinschen i sittbrunnen för att enkelt kunna reglera längden på akterlinan. Sen är bra att ta hem på ankarkättingen för att ta upp slack utan att ta hem för hårt, låt ankaret gräva ner sig utan för mycket press direkt. Men det är bra att få båten i den position som man vill ha.

Steg 7:Gör fast lä landlina och ta hem på ankarkättingen

När lovarts akterlina är på fixerad är man i hamn så länge ankaret inte draggar. Sen kan man i lugn och ro ta sig iland och fästa sin andra landlina. Sen är det dags att ta hem på ankaret för att se till att man har grepp. Sannolikheten är större vid ankring mot land då man ankrar i uppförsbacke där ett ankare har lättare att få grepp med en bättre dragvinkel än på plan mark eller nerförsbacke. 

Steg 8: Finjustera

Sen är det dags för finliret med att spänna landlinorna och kättingen så båten hamnar där man vill ha den. En del båtar har också röda blinkande ljus som man hänger på linorna så inte andra kör in i dem under natten, speciellt när de är långa. Fendrar som binds fast på linan kan också fungera som varning, men de flesta som rör sig i vikarna vet om att ankring sker med landlinor så många har ingen varning alls på sina linor. 

Sen kan ett sidorspring i lovart ge en bra extra tryggheten för en god nattsömn om det finns möjlighet och utrymme. Jag brukar försöka hitta platser att lägga till vid där det finns en utskjutande udde till lovart just av den anledningen. Och långa förtöjningslinor kan man aldrig ha för många av ombord.

Fler än två ombord

Om vi är fler än två ombord kan vi sätta en person iland med landlinan medan en annan förbereder ankaret. Istället för att plocka upp personen som fäst landlinan för att ta hand om ankaret som beskrivits ovan, så avvaktar vi med ankringen tills vi ser att linan är fastgjord iland och personen redo att simma eller ta jollen med den fastgjorda linan för att möta båten. Då startar vi ankringsproceduren och möter personen med linan på väg in under ankringen. 

Det kan gå att göra detta också med två om man har ett ankarspel som går att reglera från ratten. Man har inte samma översikt över stegen som om någon är framme i fören och hanterar ankarspelet, men det kan fungera med ett fjärrstyrt ankarspel.

Varför förberedd landlina?

I Medelhavet, där ankring mot land är vanligt, ses den person som hanterar akterlinan ofta iklädd badkläder, eller sittande i en jolle redo att åka iland med akterlinor fästade båten. De i badkläder kastar sig i havet när båten närmar sig land för att med linan runt midjan eller i handen hitta en förtöjningspunkt, Men många gånger så saknas badskor i utrustningen vilket ofta är nödvändigt för att kunna gå i land bland vassa stenar och sjöborrar. 

Sen överskattar många sin simförmåga att simma med en lina i släptåg, speciellt om det inte är en flytlina utan en sjunkande vattendränkt tung lina. Sen finns det en övertro på sin snabbhet att dels bara klättra up på land bland hala vassa klippor och stenar och sen att hitta ett lämpligt ställe för att förtöja landlinan. Sen är det en kapplöpning med tiden om personen med akterlinan skall hinna simma iland, hitta en väg upp för klipporna, välja en förtöjningspunkt fästa linan och komma tillbaka ut till båten innan den drivit ur position och linan inte når fram. Även med jolle kan det vara besvärligt att hitta en plats att gå iland och risk för att punktera jollen bland sjöborrar och vassa kanter är stor för att inte tala om när den inte förtöjs säkert utan glider iväg medan personen letar efter en bra förtöjningsplats. 

Det är så mycket som kan gå fel i en stressig situation, speciellt om det blåser och båten driver ut position och vi har sett så många exempel på farliga situationer som uppstått, allt ifrån båtar som driver ner och slår i grannbåtar, folk som skär sig på vassa stenar när de stressar iland, jollar som driver iväg som inte bundits fast ordentligt och folk som är nära att drunkna av utmattning och dåliga simkunskaper. Därför föredrar vi, speciellt när vi bara är två ombord, att förbereda förtöjningslinan som “bara” behöver plockas upp innan vi börjar ankra.

Vi vill minimera risken för att driva iväg under tiden aktertampen fixeras. I sidvind kan det vara skillnaden mellan en lugn ankring och en med panik i manövrarna. Men också för propellereffekten. Många ankarplatser med landförtöjning är som nämnts djupa, det betyder att längden på kättingen som hänger blir längre vilket innebär att dess tyngd vill dra ut båten från land om man inte kompenserar genom att backa. Med båtar som har stor propellereffekt, som vår Solitaire 52:a, så är valet att driva ut från land eller backa och då kommer aktern att vandra i sidled bort från landlinorna.

Konkret exempel

Ett konkret exempel på hur vi lägger till i vår favoritvik på Kastos, en vik så smal att det bara “får rum” en båt i taget vilket gör att vi kan ha fyra landlinor, två akterlinor och både babord och styrbord spring så vi ligger tryggt och säkert i alla vindar.

Konsten att angöra en egen vik med en 20 tons 16-metersbåt i Grekland med två personer ombord.

Stegen:
1. Välj en tidpunkt med lugnt väder.
2. Välj en skyddad och ”smal” vik (helst någon du varit i förut som vår favoritvik på Kastos).
3. Gå in med fören först för att kontrollera djupet och hur långt man kan gå in.
4. Backa och släpp av den bästa simmerskan (Lucina i vårt fall) i vattnet med en lång flytlina och en ”offerlina” (att sätta runt stenarna).
5. Sätt fast Lina 1, lovarts aktertamp, runt en i förväg utsedd sten eller klippa för rätt vinkel på aktertamen med ”offerlinan” som skarvas med flytlinan och som sen simmas ut med i vattnet så den lätt går att fånga upp (med en fender i änden)
6. Plocka upp simmerskan och gå ut och ankra på lämpligt avstånd och djup med att frifälla ankaret.
7. Backa in och ungefär halvvägs öka motståndet på ankarspelet så ankaret börjar gräva ner sig
8. Ha ankarspelet på lite motstånd så kättingen löper ut men inte helt fritt så ankaret fortsätter att gräva ner sig, fören hålls rak och vi fortfarande kan göra fart bakåt.
9. När båten närmar sig den i vattnet utlagda flytlinan så hoppar simmerskan i vattnet, eller använder en båtshake, och fångar upp flytlinan 
10. Flytlinan räcks upp i aktern och görs fast i akterknapen (i vårt fall är styrbords aktertamp prioriterad då propellereffekten drar babord vid back)
11. Simma iland med Lina 2, babord aktertamp, och gör om proceduren för Lina 1.
12. Sträck upp ankarkättingen för att fixera båten och kontrollera att ankaret inte draggar.
13. För att säkra upp båten (och för att få viken för oss själva) simma iland och fäst två spring som går förut, för att hjälpa ankaret vid sidvind och fixera båten, Lina 3 och 4.
14. Fäst fendrar på springlinorna som varning. Var noga med knoparna, fendrar har en tendens att rymma.
15. Sätt på snorkel och mask och kontrollera att djupet under köl och roder är tillräckligt som ekolodet visade när du körde in för kontroll
16. Simma och kontrollera att ankaret grävt ner sig bra
17. Samla upp alla linor och upp med soltaket
18. Avnjut en god frukost (Yougurt, müsli, frukt och honung rekommenderas)
19. Ta en siesta och njut av att ha en egen ankarvik.

Det var sista delen i Lägg till i Medelhavet den första delen handlade om att lägga till i marinor med permanenta förtöjningslinor, del två om att lägga till med eget ankare vid en stadskaj. Jag har också tidigare skrivit flera inlägg om ankring för de som är intresserade. En om svajankring, en om nödvändiga och bra tillbehör, en om ankare, en om kätting eller lina och en om förberedelser inför ankring. 
För mer tankar, erfarenheter råd och tips om att segla bortom horisonten finns nu min bok med samma namn för bara 130:- plus frakt. Klicka här för att få mer information om innehållet och hur du beställer boken.