Lefkas västkust och Mytikas

Sarita på väg utanför Lefkas västkust

När vi lämnade Vonitsa och innanhavet i Amvrakikobukten fredagen den 23:e september tidigt på morgonen och stävade söderut valde vi en lite ovanlig rutt. Vi seglade på utsidan av Lefkas västkust med Italien som närmsta land istället för att gå genom Lefkas kanal som vi brukar. Det hade varit frånlandsvind ett tag så vi hoppades slippa en dyning och få en behaglig segling i den nordliga vinden som under dagen skulle variera i styrka. Det blev segling med vinden bakifrån och lite härligt havsgung som det kändes att Sarita gillade. Vi riggade spinnakerbommen och fixerade den så vi kunde rulla genuan ut och in som vi ville allteftersom vindstyrkan varierade. Ett tag körde vi också för motor. Vi passade också på att pröva fiskelyckan när vi var ute på havet, men ingen verkade intresserad av vårt drag. I början av våra seglingar i Grekland fiskade vi ofta, men det enda vi fått på kroken var en liten motorbåt som körde för nära så vi har slutat med fisket när vi är inomskärs.

Lefkas västkust har höga berg med dramatiska stup som ofta slutar i en strandremsa. En del av dessa stränder går inte att nå på annat än med båt medan för andra har det byggts ringlande vägar nedför stupen. De stränderna har då ofta ett kafé med uthyrning av solparasoller och solstolar. Man kan också se hur de ibland kraftiga regnen bidragit till stora ras från bergssidorna ner till havet som på sina ställen då begravt stränderna helt så de har försvunnit under rasmassorna. En karg men vacker kust där vi kunde se den lilla orten Nitikas som vi besökt med bil flera gånger och Milos strand som ligger bredvid och som är en av de mer populära stränderna på ön. Ungefär halvvägs ner mot sydudden passerar man den lilla ön Sesoula med sin fyr. Vi gick emellan Lefkas och ön och när man var i höjd med ön så skymtade en portal i södra änden av ön som växte allteftersom vi kom längre söderut och blev som en gigantisk tunnel genom ön. Det skall vara bra dykning där vid lugnt väder. Vi mötte också en av de nya stora motorbåtarna med sina ”strykjärnsförar”.

Även om alla ankarplatser är exponerade mot havet går det att ankra vid stränderna när det är lugnt väder eller blåser frånlandsvind, men man får vara beredd på att en obehaglig dyning kan dyka upp utan varning då Medelhavet är öppet västerut. Vi såg enstaka katamaraner som utnyttjade tillfället vid några av stränderna på vår segling söderut. Vid Lefkas södra udde ligger fyren Doukato som majestätiskt reser sig på klippan. Den byggdes 1890 på en plats där ett tempel till Apollos ära låg. På sydspetsen sista landmassa såg vi siluetterna av människor som stod på rad och insåg snabbt att det var grekiska män som idkade sin favoritsysselsättning, att fiska. Vid udden grundar det upp snabbt så troligen är det en bra fiskplats, åtminstone verkade det så på antalet män som stod där och tålmodigt väntade på napp. Eller så var det där med att få fisk inte det viktigaste utan mer känslan av att stå där vid havet.

Vi rundade udden och gick upp i den stora viken Vasiliki där vi tänkte ankra för natten. Sjöbrisen från nordväst skulle komma på eftermiddagen och vi hade både hört och läst i guideböcker att vikens berg gör att vinden förstärks och blir kraftig på eftermiddagen vilket lockar vindsurfare från när och fjärran. Kitesurfarna har andra stränder de använder på norra Lefkas så det verkar som om de två kategorierna inte blandar sig med varandra. 

När vi anlände hade den förstärkta sjöbrisen inte startat ännu utan vinden var svag och det var nybörjarna som var ute och tränade vid strandkanten. Men som vid ett bestämt klockslag, tror det var vid 14-tiden, så började det blåsa och proffsen gjorde sitt intåg. Vi hade första parkett och kunde njuta av att studera skickligheten hos de olika vindsurfarna som surrade runt oss som bin runt en honungsburk. Det var olika sorters brädor. Vanliga vindsurfingbrädor och sinkers hade jag egen erfarenhet av men det dök upp en tandemsurfbräda med två killar med var sitt segel som glatt vinkade och tjöt av glädje när de fick tag i en vindby alldeles vid vår båt. Och så brädor med foils som lyfte sig över vattnet när vinden tog tag i seglet och de accelererade. Många hade en uppblåsbar vinge som de höll i händerna och lyftes upp med. 

Det påminde mig om när jag började vindsurfa på 80-talet och spenderade mer tid i vattnet än på brädan men sen bemästrade tekniken allt mer med head-dip och annat. Chartergäster på båtarna jag arbetade på ville också prova på och efter att ha tröttnat på att hämta gäster med jollen efter de drivit långt bort i lä från vår ankrade båt band jag en tunn lång lina till brädan som jag kunde dra in med jämna mellanrum. Enda problemet var att om någon gäst mot all förmodan faktiskt höll balansen och fick upp farten på brädan så slutade det hela med en abrupt tvärnit med en head-dip, men då utan bräda. 

Men nu kunde vi imponeras av skådespelet alltmedan vi satt i sittbrunnen och njöt av en halloumiburgare med nystekt pommes. Vi konstaterade att det var bra att vi hade backat hårt på ankaret då vinden ökade successivt och blev ganska byig. Men ankarbotten var bra så vi satt ordentligt fast och kunde efter ett tag koppla av trots att vår snubberline till ankarkättingen kved när den sträcktes i byarna. De sista vindsurfarna slutade inte förrän solen gått ner och de hade egentligen behövt lanternor på sina brädor. 

Vi valde en lite ovanlig rutt söderut på utsidan av Lefkas västkust med Italien som närmsta land istället för Lefkas kanal. Blandat med vindstyrka men det blev lite segling med vinden bakifrån och lite härligt havsgung som det kändes att Sarita gillade. Dramatiska stup och stränder passerades innan vi ankrade i Vasiliki som är känt för starka vindar och tillhåll för vindsurfare då sjöbrisen förstärks av bergen. Vi hade första parkett till skådespelet medan vi njöt av en halloumiburgare i sittbrunn, men det gäller att ha ett bra ankare för att kunna koppla av.

Publicerat av Lucina & Magnus Bortom horisonten Fredag 23 september 2022

Morgonen efter satte vi segel mot ett av våra favoritställen i Joniska havet, Mytikas på Greklands fastland. Egentligen är det inte så bra ankarvik då den är helt öppen från syd och släpper igenom lite vågor från väst i sundet mellan Kalamos och fastlandet när sjöbrisen börjar blåsa. Dessutom finns det en osäkerhet var alla kablar ligger på botten vid ankarplatsen. Det finns både gamla och nya skyltar där det är oklart om vilka som faktiskt markerar en kabel och det är kablar som är utmärkta på sjökortet som inte finns och kablar som syns på botten som inte är utmärkta på sjökortet. Vi har varit med om att båtar fastnat i kablar som inte varit utmärkta, förmodligen någon gammal övergiven, och jag har tagit bäringar iland där det hänt för att undvika att själv fastna. Det verkar som det bästa är att antingen ankra nära bakom piren till marinan eller för att vara säker, bortom alla faror vid staden nära stranden som är vidsträckt. 

Sakta mak mot Mytikas

Publicerat av Lucina & Magnus Bortom horisonten Lördag 24 september 2022
En video som sammanfattar vår segling längs Lefkas och alla vindsurfare i Vasiliki.

Man kan också gå in i marinan även om gästplatserna är få, det är bara en handfull precis innanför första piren, resten av platserna är upptagna av lokala båtar. Man ligger kostnadsfritt och här finns också möjlighet till att tanka gott källvatten. Ibland har vi fyllt på Saritas tankar och då lagt oss längs utsidan av piren på västsidan innan sjöbrisen startar. Det kan vara en del fiskare som står och prövar lyckan där som får göra ett kortare uppehåll, men det är inte bara vi som lägger till där utan också lite större fiskebåtar. Vi brukar också ta med oss en hink med tvätt och utnyttja tillfället med fri tillgång till vatten på kajen. Stranden har också duschar man kan använda så det finns mycket positivt med ankarplatsen. Men det är framför allt den lilla samhället med omgivning vi uppskattar. 

Mytikas har vackra gränder som mynnar mot vattnet, en halvmils lång sand/stenstrand, en bra sorterad matvaruaffär, en fantastisk liten butik för frukt och grönsaker (Afroditi), flera fik och tavernor och en omgivning som är spännande att utforska. Där kan vi sitta i sittbrunnen och se hur herden flyttar sina får från gräsplätten bakom husbilarna till sina nattkvarter och följa de starliknande fåglarna lyfta från sitt träd i land och i formation flyga över båten mot Kalamos där de slår sig ner för natten. Där åker de små välskötta fiskebåtarna med sina gamla inombordsmotorer dunkande ut på kvällen från marinan för nattens fiske. Vi kan känna svallen i Sarita från dem när de kommer tillbaka innan gryningen.

Iland tycker vi om att promenera runt och se vad som hänt sen sist på olika platser. Det kan vara gamla damens kycklingar som nu vuxit till sig eller se om någon fiskebåt ligger uppdragen på den gemensamma vagnen för båtfix. Nu var det söndag och mycket var stängt men vi mötte en dam med en påse full med frukt, en påse vi kände igen från fruktaffären så vi misstänkte att butiken med frukt och grönt var öppen. Paret som har Afroditi sken upp och log när vi kom förbi och Lucina fick en varm kram. Sen när vi handlat klart och betalt för all fin frukt och grönt så kom frun efter oss och ville att vi ska ha ett par granatäpplen också som hon la ner i kassen med de andra varorna. En annan gång stoppade hennes man ner en paprika och en chilipeppar i påsen medan han blinkade och såg lite pillemarisk ut. Det var nog lite av ett test för den chilin var riktigt stark.

Även den välsorterade matbutiken var öppen denna söndag. De har också en deli-disk där vi köpte var sin vaniljpirog och en chokladcroissant att dela på som vi planerade att tillsammans med medtaget kallt kaffe kunna avnjutas som frukost. Vi letade efter en plats med havsutsikt vilket är ganska lätt i en liten stad som ligger på en udde och mynnar mot havet i två riktningar. Vi valde en kaj bakom huvudgatan med utsikt mot öar som Meganisi, Skorpio och Lefkas. När man sitter vid en kaj brukar man förr eller senare få sällskap av någon eller några grekiska män som fiskar. Denna dag var inget undantag och som bonus fick vi lite kattunderhållning. Ett par kattungar som lekte lite väl vilt för mammans smak och fick till slut en tillrättavisning. Men det blev många hopp och kullerbyttor innan dess. När vi lastat jollen full med alla matvaror och sjösatt den från stranden så rodde jag ut till båten medan Lucina passade på att simma ut. Vi trivs verkligen i Mytikas.

Vi fylldes av en varm glädje när vi efter månaders frånvaro åter besökte frukt-och-grönt butiken Afroditi i Mytikas och ägarparet när de såg oss log brett och kvinnan gav Lucina en lång kram. Som vanligt stoppade de ner lite extra när vi betalt för alla fina frukter och grönsaker, denna gång ett par stora granatäpplen. Vi var inte säkra på om butiken skulle vara öppen på en söndag när det börjar bli lågsäsong, men det var den. Det var också dem välsorterade matbutiken som också har en deli-disk där vi köpte var sin vaniljpirog och en chokladcroissant att dela på som tillsammans med medtaget kallt kaffe kunde avnjutas som frukost med havsutsikt och kattunderhållning. Vi trivs verkligen i Mytikas.

Publicerat av Lucina & Magnus Bortom horisonten Söndag 25 september 2022
En video om vår promenad i Mytikas
Share Button

2 svar på ”Lefkas västkust och Mytikas

  • 2 oktober, 2022 kl. 15:53
    Permalänk

    Hej!
    Kul att läsa om era positiva erfarenheter av Mytikas.
    Våra är mer negativa… Vid vårt första möte, för ca 10 år sedan la vi till där vid en brygga för att proviantera. Direkt efter tilläggning gick vi in i staden; fantastisk att komma minst 30 år tillbaka i tiden! Verkligen kul möta en stad som inte var påverkad av turismen!
    Tillbaka i den olåsta båten efter 30 minuter – vi sätter aldrig på luckorna i – det behövs inte där – såg vi att vi haft besök! Borta var flickornas smycken, ett par jeans, kikare, radio etc! (huj, så mycket jobb det blev med att söka göra polisanmälan, men det är en annan historia). Visst kanske var vi alltför godtrogna, men…
    Händelsen skapade i vilket fall vårt enda negativa minne från Joniska havet. Vilket vi årligen återfinns på väg mot de underbara ställen som finns söderöver på Castos och Kalamos. Jag läste också därefter en hel del ”varningar” på brittiska forum om brottslighet i just Mitikas. Är det bara ett gammalt hjärspöke som bör suddas bort?

    Hälsningar

    Mats

    Svar
    • 2 oktober, 2022 kl. 16:06
      Permalänk

      Hej, tack för din kommentar. Vi har som sagt inte din erfarenhet utan har idel mött positiva människor i Mytikas. Däremot har vi sett att det ibland kommer bilar/campare till orten, då det finns många campingplatser utefter stranden, som varken uppskattas av ortsbefolkningen eller andra campare och där vi åtminstone har haft en större uppmärksamhet och försiktighet när vi noterat detta.

      Svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate »