Maneter och födelsedagar
NÀr vi cyklat till Lefkas och provianterat ville vi tvÀtta, ta en rejÀl dusch och komplettera med fÀrska frukter och grönsaker som inte varit kylda och dÄ Àr Mytikas vÄrt favoritstÀlle dÄ det uppfyller alla tre kriterierna, och en hel del andra ocksÄ. DÀr, pÄ en av bakgatorna, handlade vi i den fina affÀren Afrodite dÀr vi numera Àr stamkunder. Frukten och grönsakerna anrÀttas och serveras i olika skepnader med yoghurt, Àgg, fetaost och olivolja, inget mer.
Vi hade haft problem med att startmotorn inte alltid startade första gÄngen vi vred pÄ startnyckel, utan dÄ bara ett klick. Vi misstÀnkte att det kunde vara dÄlig kontakt nÄgonstans och bestÀmde att göra rent kontakter bakom panelen och pÄ motorn. Det var Lucina som skred till verket och dÄ tog hon Àven och gjorde rent ett motorfÀste som fÄtt lite saltvatten och börjat rosta. Jag försökte lappa ihop vÄr jolle som hade börjat gÄ upp i en av fogarna pÄ pontonen, original limmet pÄ jollen började bli gammalt. Under tiden hade vi har pumpat upp Metzeler kanoten vi har ombord sÄ lÀnge.
Nackdelen med Mytikas Àr att ankarplatsen Àr exponerad för framför allt sydliga vindar, och nu var det ett nytt ÄskvÀder pÄ gÄng med tillhörande sydliga vindar. SÄ den 29:e maj bestÀmde vi oss för att flytta plats och lÀgga oss i en av vikarna pÄ norra Meganisi, den mest östliga. DÀr Àr man vÀl skyddad för sydliga vindar och dÀr finns det utrymme för att ankra pÄ svaj i de annars djupa vikarna dÀr det Àr vanligare med att ankra med linor iland.
Men vi var inte ensamma om den planen utan vi fick sÀllskap av mÄnga bÄtar och ett tag var fem av dem med svensk flagg. Bland annat RandivÄg, en OverSeas 40 frÄn Rolf Eliassons ritbord som Àr pÄ vÀg hem efter tretton Är pÄ vÀrldshaven och en jordenruntsegling. à skvÀdret blev mest regnskurar Àven om muller hördes och vinden ökade nÄgot, men ingenting som var obehagligt.
Dagen efter ÄskvÀdret passerat sÄ var planen att segla till Kastos dÄ vi Ànnu inte hade Àtit den fantastiskt goda hemgjorda glassen pÄ hamnfiket dÀr. De har bara tvÄ smaker, vanilj och choklad. Men med den smaken behövs inte fler. SÄ den 1:a juni kunde vi Àntligen avnjuta den godaste glassen efter en morgonpromenad pÄ ön som gick över bergskammen till den lilla hamnen pÄ andra sidan Kastos. Utsikten frÄn krönet Àr vacker Ät bÄda hÄllen och Àven om den lilla hamnen ser övergiven ut sÄ pÄgÄr byggaktiviteter, Ätminstone en privatbostad hÄller pÄ att byggas.
Vi hade börjat fundera pÄ att segla ned mot Peloponnesos sÄ den 2:a juni styrde vi kosan söderut lÀngs fastlandet. Vi hade siktat in oss pÄ viken Marathia som sÄg skyddad ut för den rÄdande nordvÀstvinden i början pÄ bukten in mot Astakos. NÀr vi svÀngde runt hörnet och in i viken var den tom pÄ bÄtar. Runt tio Är tidigare hade jag pÄ vÀg till Astakos med gÀster inte gÄtt in i viken dÄ den var full med bÄtar. Nu skulle vi ligga dÀr ensamma i tvÄ dygn, förutom nÄgra enstaka husbilar och fiskare som gÀstade stranden lÀngst in i viken. Och sÄ en familj med grisar. En galt och sugga med sina drygt tio kultingar som besökte stranden varje kvÀll.
För att hÄlla igÄng vÄra kroppar ombord sÄ brukar vi regelbundet försöka fÄ in lite lÀngre promenader, simturer eller cykelutflykter. HÀr hade vi sett bilar passera högt ovanför viken och bestÀmde att vi ville fÄ lite fÄgelperspektiv pÄ vÄr tillvaro sÄ vi rodde iland och började gÄ pÄ den lilla vÀgen ner till stranden. Den ringlade sig uppÄt kantad med gröna vÀxter och fÀrggranna blommor och lite lÀngre frÄn vÀgen sÄg vi riktigt gamla olivtrÀd.
Vi kom till slut upp pÄ huvudvÀgen som vi sett bilar pÄ frÄn bÄten och gick vidare till vÀgkröken dÀr viken syntes bÀst. En vacker utsikt mötte oss dÀr vi kunde se Sarita lÄng nedanför. DÀr vÀnde vi och gick tillbaka igen. VÀgen var uthuggen i en klippbrant sÄ det stupade ner frÄn vÀgen och pÄ andra sidan var en klippvÀgg. Stenen var porös sÄ det var mÄnga hÄl och till och med smÄ grottor i berget som vi kunde kliva in i.
Vi hade kontakt med vÄra fina ungdomar Patric och Paula med hunden Ayleen ombord pÄ OE 36:an Hippolyta och de var pÄ vÀg söderut frÄn Vonitsa och ville gÀrna trÀffa oss igen, nÄgonting vi sÄg fram emot. Vi bestÀmde trÀff pÄ Kastos och den 3:e juni anlÀnde vi dit och kunde se pÄ Facebook att det var Paulas födelsedag. DÄ vi anlÀnde före Hippolyta sÄ förberedde vi lite firande med att förbereda en middag ombord, rigga lite födelsedagsattiraljer och la mousserande vin pÄ kylning i vÀntan pÄ deras ankomst. Det blev en givande kvÀll med fina samtal om allt frÄn bÄtar till livets utmaningar.
Dagen efter var det min födelsedag, nĂ„got som jag egentligen har slutat fira sen en tid tillbaka men en pizza iland kunde passa bra Ă€ndĂ„. SĂ„ vi planerade för en kvĂ€ll iland pĂ„ Kastos men byiga starka vindar i ankarviken i motsatt riktning mot prognosen, sĂ„ hade mĂ„nga bĂ„tar omkring oss fullt upp med att kolla ankare och en del draggade, Ă€ven grannbĂ„ten bakom revet, Vanish, som hade en helikoptern pĂ„ fördĂ€ck och kostade ungefĂ€r 1,2 miljarder. Ăven vi tyckte det var bĂ€st att stanna ombord sĂ„ vi bestĂ€mde istĂ€llet att fira genom att Ă€ta den gudomliga hemgjorda glassen pĂ„ strandkafĂ©et nĂ€sta morgon istĂ€llet.
Sen var det dags att Ă„ter skiljas frĂ„n Patric, Paula och Ayleen dĂ„ de skulle in mot Korinth medan vi funderade pĂ„ att ta oss söderut och siktade pĂ„ Ithaka som första anhalt. Första natten spenderade vi i den charmiga men blĂ„siga viken Sarakiniko dĂ€r det bara lĂ„g en annan bĂ„t. Vi lĂ„g dĂ€r förra Ă„ret i juli och dĂ„ var det fler bĂ„tar och en naturiststrand i den södra delen och en “campingstrand” i den norra delen. Nu verkade det som om hela viken var campingstrand med parasoller och solstolar. Vid soluppgĂ„ngen passerade den lokala fiskaren pĂ„ vĂ€g ut för att vittja nĂ€ten och pĂ„ vĂ€g in efter utrĂ€ttat Ă€rende.
Vi ville fylla pÄ med diesel om vi skulle söderut och det finns en sjömack i Vathi pÄ Ithaka som Àr enkel att lÀgga till vid, sÄ vi styrde kosan till den största staden pÄ Itaka. Efter tankning ankrade vi pÄ svaj för en kort promenad i Vahti dÀr vi ocksÄ köpte lite provant vi saknade i affÀren dÀr. En trevlig stad men vi kÀnde vi ville ut och ankra vid vikar dÀr man kan bada, sÄ siktade in oss pÄ ankarplatsen Vardiola pÄ södra Itaka.
Vi anlĂ€nde den 6:e juni pĂ„ eftermiddagen och hittade en trevlig strand att ankra framför. Vi fick sĂ€llskap av flera andra bĂ„tar, men det blev aldrig trĂ„ngt. Dagen efter kunde vĂ„r snorkeltur slutat illa dĂ„ vi sĂ„g, men lyckades undvika, fler Ă€n tio av de smĂ„ men mycket giftiga maneterna pelagia noctiluca, âlila maneterâ. KlimatförĂ€ndringar, det varmare vattnet, och brist pĂ„ naturliga fiender genom utfiskning och minskning av antalet sköldpaddor, har ökat spridningen som tidigare varit mycket begrĂ€nsad. Det Ă€r den giftigaste maneten i Medelhavet och Ă€r riktigt farlig och otĂ€ck. HĂ€r nĂ„gra rĂ„d hur man skall agera om man blir stungen.
Det blev en otÀck snorkeltur tillbaka fÄn stranden till bÄten nÀr vi insÄg faran. Att simma slalom mellan farliga maneter, som visserligen Àr smÄ men har en rÀckvidd pÄ tvÄ meter, gjorde vi med hjÀrtat i halsgropen och det var en befrielse att kliva uppe pÄ Saritas badplattform. Men vi han med att mata fiskarna under bÄten. Medan vi lÄg dÀr sÄg vi att vÀderprognosen lovade sydliga vindar, ganska starka och dessutom med regn och Äska. SÄ vi beslöt att skjuta pÄ vÄr segling söderöver och istÀllet gÄ tillbaka till Tranquility Bay pÄ Lefkas som ger bra skydd för i stort sett alla vindriktningar och ha bra ankarbotten. DÀr red vi sen ut en Äskfront som till och med fick det ödesmÀttade namnet Genesis.
För fler tankar, erfarenheter rÄd och tips om att segla bortom horisonten sÄ finns min bok med samma namn till salu. Klicka hÀr för att fÄ mer information.
