Mot Messolonghi via Petalas

Lugnet i Messolonghis lagun

Våra besök i Mytikas är alltid speciella med allt vad samhället kan erbjuda som vi skrivit om tidigare. Så det var med blandade känslor vi efter en vecka bestämde oss för att det var dags att röra på oss igen, Vinden var nordlig så vi beslöt att segla söderut. Det var inte bara vindriktningen som låg bakom kursen utan också funderingar på var vi skulle tillbringa vintern, i vilken eller vilka marinor. Då är Messolonghi vid Patrabuktens nordvästra del ett alternativ för oss att vara i när det ostadiga vintervädret med frontpassager kommer. Där finns både en marina och en skyddad ankarplats som vi var nyfikna på då flera seglarvänner har legat där och gillade platsen. 

Så torsdagen den 6:e oktober lättade vi ankar från stranden i Mytikas, och med en viss lättnad kunde vi konstatera att vi inte fått någon kabel på kroken. En byig nordostvind vind hade börjat blåsa vilket gav oss slör med en frånlandsvind där vi befann oss, så vi kunde njuta av en segling med vind men förhållandevis små vågor. Vi satte storen och rullade ut genuan och Sarita satte fart i vinden, en härlig känsla. Vi är försiktiga seglare och vet att när vi seglar längs höga berg kan det dyka upp katabaliska vindar, som är mycket starkare än den normala vindstyrkan, så vi rullade inte ut hela seglen. 

På väg söderut pratade vi om var vi skulle gå in för natten. ”Grisviken” på väg mot Astakos hade vi goda erfarenheter av från i våras men vi kände för en ny ankarplats och flera seglarvänner har nämnt lagunen bakom ön Petalas vid fastlandet som en bra ankarplats. Den har bra lerbotten och är skyddad från nästan alla väderstreck och vi vet att en del båtar har uthärdat Medicanes här då det är en av de säkrare ankarplatserna i området. Här finns också en grotta på ön och en flod man kan åka upp i med jollen som mynnar i lagunen. Så vi rundade öarna utanför fastlandet, som var fulla med fiskfarmar, och satte kursen mot öppningen till lagunen vid ön Petalas södra udde. När vi kom fram så slogs vi av hur stor lagunen var. Visserligen skyddad från nästa alla väderstreck av land, men storleken gör nog att det blir lite vågor ändå. Det låg tre andra båtar ankrade så det fanns gott om plats när vi skulle välja position för natten. 

Gårdagens segling från Mytikas till ankarplatsen bakom ön Petalas. Vi delade lagunen med tre andra båtar, turistsäsongen börjar lida mot sitt slut.

Publicerat av Lucina & Magnus Bortom horisonten Fredag 7 oktober 2022
En kort video om vår segling från Mytikas till Petalas

Vi var trötta efter att ha seglat hela dagen när ankaret backades fast i lagunen. Väderprognosen gjorde också att vi ville komma iväg tidigt nästa morgon. Det gjorde att vi valde att inte sjösätta jollen som låg surrad på däck utan istället njuta av en fin solnedgång med en liten ozou innan vi kröp till kojs. 

Solnedgång i Petalas

Tidigt nästa morgon gav vi oss av mot Messolonghi. Det sticker ut lite sandbankar när man rundar udden på det grekiska fastlandet för att komma in i Patratbukten som är starten mot Korintbukten och vägen till Korintkanalen. För att ge sandbankarna god marginal valde vi att runda ön Oxia. På öns sydostsida finns en djup vik där man kan lägga till men då får man dela platsen med fiskfarmar. 

Vid inloppet till Patrasbukten har man Peloponnesien i söder och det grekiska fastlandet i norr. Att följa fastlandskusten är speciellt då det är en nationalpark med våtmarker. Det gäller att hålla avstånd då sandbankarna som sträcker sig ut från det låga landet kan öka och minska så deras exakta position kan variera. På sandrevlar kunde vi se hus som såg ut som sommarstugor med egen sandstrand och i bakgrunden tornade bergen upp. 

Angöringen till Messolonghi går genom våtmarker i en grävd kanal som är kantad av hus på bägge sidor, en del av dem byggda på pålar i vattnet. En del ser ut att vara sommarhus medan andra är fiskestugor med bryggor där fiskebåtarna ligger förtöjda. På den östra sidan går en bilväg som är byggd på en landremsa och som slutar i udden vid kanalens början där en fyr står. På den västra sidan finns en skyddande landtunga med träd där stugor avlöser varandra med bryggor i vattnet. Då och då kommer en fiskare körande i kanalen med sin båt på väg att vittja nät i närheten. Utanför den smala kanalen som är markerad med ljusbojar är det ett grunt våtland där hägrar står och väntar på ett byte, flamingos spatserar på långa ben och pelikaner simmar, förutom alla måsfåglar som väntar på nästa fiskebåt att följa. 

Efter ett par sjömil öppnar sig kanalen till en liten lagun med en stadskaj som följer den östra och norra kanten, där också en liten fiskhamn ligger innanför flytande cementbrygga, och en marina till väster som också skyddas av en lång flytande cementbrygga. Marinan har flera flytande bryggor, som är nästan full med förtöjda båtar, en nybyggd taverna, två nya hus för toalett/dusch och en ny byggnad där receptionen ligger tillsammans med en tillbehörsbutik och en matvaruaffär. 

Från ankarplatsen vid Petalas seglade vi runt hörnet och in i Korithbukten för att köra upp i den smala kanalen i våtlanden med hus på pålar upp till fladen vid Messolonghi där det också finns en marina. En ny stad att utforska.

Publicerat av Lucina & Magnus Bortom horisonten Fredag 7 oktober 2022
En video om vår segling från Petalas till Messolongi

Det var fredag eftermiddag så efter vi har ankrat sjösatte vi jollen, monterade på utombordaren och körde in till marinan för att gå till receptionen. Vi blev vänligt bemött av kvinnan bakom disken även om hon var lite stressad av ideliga telefonsamtal och att hon skulle stänga receptionen för helgen en kvart senare, klockan 15:00. Däremot upplyste hon oss om att det fanns det jour med marineros dygnet runt på kanal 69. Vi hann få ungefärliga priser innan vi lämnade henne att stänga butiken och såg att det är ungefär två tredjedelar av de priser vi är vana med från Lefkas och Preveza marinor. 

På vägen från receptionen träffade vi en kvinna från en av båtarna som ligger förtöjd i marinan för vintern. Hon sa att det är en marknad i Messolonghi på lördagar med massa frukt och grönt så vi hade tur med vår timing att anlända på en fredagseftermiddag. Hon sa även att det finns en fin cykelbana från marinan till staden som har runt 30 000 innevånare.

Vi promenerade in till staden, vilket var en promenad på ett par kilometer, förbi parker, skolor och bostadshus. När vi kom in till centrum och affärsgatorna insåg vi att det var siesta tid och de flesta affärerna hade stängt. Det fanns flera torg och kyrkor och affärsgatorna var trevligt nog gågator. På många av gatorna fanns skuggande träd planterade, ofta citrusträd eller olivträd. Vid en av de större skolorna så var det olivträd runt hela skolan och dess skolgård och de verkade mogna då många var svarta och hade redan ramlat ner på trottoaren. En man stod med en påse och plockade från träden och när han såg oss log han och gjorde tummen upp. Det verkade som att det var ok att plocka från träden. Vi hittade också gatan med cykelbanan.

Innan vi gick tillbaka till jollen för att köra ut till Sarita i lagunen så passerade vi tavernan inne på marinans område. Ett par personer satt och åt men annars var det tomt, det var fortfarande siesta tid. Men vi köpte glasskulor och satte oss för att njuta av lugnet i marinan. Tavernans meny tydde på att det var anpassat för besökare/turister med hamburgare, kyckling, club sandwich, pommes frites och kalamari. Vi fick reda på att den var öppen hela vintern men hade stängt på måndagar.

Ute på Sarita samlade vi intrycken efter varit runt på marinan och staden. Även om det var sent på fredagen så var det full aktivitet när en katamaran lyftes upp land med en rejäl kran som verkade tillhöra varvet. Det verkade vara metoden för att att ta upp båtar på land här då vi inte kunde se någon travel lift. Vi gillade att varje båt i marinan hade två förtöjningslinor och att dessa kontrollerades av en dykare inför vintern när vi passerade. Vi gillade också lugnet som rådde i marinen och när vi pratade med marinapersonal och några av de som bodde på båtar så fick vi intrycket av att varvet var väldigt service inriktat och det mesta gick att lösa, det fanns en flexibilitet. Sen tyckte vi det var skönt att staden låg en bit bort vilket bidrog till lugnet i marinan och vi hade uppskattat vår promenad till och runt i Messolonghi. 

Dagen efter på lördagen var det marknad, en hel gata var avstängd för alla stånd som satts upp.  Marknaden påminde mycket om den i Vonitsa då det inte bara var frukt och grönsaker utan också kläder, tyger, mattor, husgeråd och annat, men denna var större än den i Vonitsa. Det var mer stånd med frukt och grönt som verkligen såg ut att komma från lokala odlare. Vi njöt av att se på alla produkter och folklivet runt omkring och vårt förråd av frukt och grönt på Sarita blev åter välfyllt med vad som var i säsong som vindruvor, paprikor, kål, rotfrukter, tomater, kastanjer och valnötter.  

På väg till marknaden passerade vi skolan med alla olivträd. Då vi sett en man plocka från träden dagen innan så tog vi kontakt med ett par som bodde på gatan och satt på sin veranda för att försäkra oss om att det var ok att plocka. Mannen reste sig och kom fram till oss och började visa vilka träd som hade de bästa oliverna, så vi började fylla våra medhavda påsar med stora svarta oliver. En äldre man med käpp passerade oss och började prata snabbt på grekiska med oss. Även om vi inte förstod orden så förstod vi vad han sa, att vi borde ha en stege för att komma åt de bästa oliverna som växte högt upp då många lägre ner redan var plockade. Han pekade på ett träd med fina oliver och använde sin käpp för att slå på grenen så oliverna föll till marken. Han pekade åt oss att plocka de fina oliverna. Vi log tacksamt och tackade för hjälpen och mannen fortsatte på sin promenad. 

Lucina la in oliver för ett par år sedan som blev jättegoda så det är något vi har längtat efter att kunna göra igen. Och nu hade vi åter oliver att fylla våra glasburkar med som vi sparat sen förra gången. För det blev en hel del självplock med oliver och nästa gång tar vi nog med en båtshake, det är inte alltid man kan räkna med hjälp av en grekisk gentleman. Lucina passade också på att göra marmelad av några Kvitten frukter hon köpte på marknaden. Hon köpte två men försäljaren lade i en extra frukt efter hon betalt, något som händer titt som tätt på marknader vi besöker. De frukterna har nu blivit en god marmelad efter att ha kokats tillsammans med en citron i tryckkokaren. Under ett fikonträd hade mängder med fikon ramlat ner och ”självtorkat” i solen. Det var bara att plocka upp godsakerna. På samma sätt blev det också en del  granatäpplen på promenadens självplock.

På söndagen såg vi hur optimistjollar sjösattes vid stadskajen och seglande ungdomar instruerades högljutt av personer i en efterföljande RIB-båt. Vi har sett det i Preveza, då med utgångspunkt från Preveza marina, i Vonitsa från seglingsklubben på väg mot halvön öster om staden och nu i Messolonghi. Det är inspirerande att se nästa generation seglare få en möjlighet att odla sitt intresse. På kvällen kunde vi njuta av en vacker solnedgång och fullmånen som lös upp lagunen från en molnfri himmel. Messolonghi har gjort ett gott intryck på oss och vi har bestämt att spendera åtminstone en del av vintern här.

.

Share Button

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Translate »