På besök i tropikerna, del 6: Ankomst till Koh Lipe i Thailand
Grannön med Malaysiska Langkawi är Thailändska Koh Lipe, och för att ligga bara 20 sjömil ifrån varandra har de helt olika karaktär. Medan Langkawi är kuperat med tät grönska omgett av grunt vatten med lerig botten och därmed grumligt vatten så är Koh Lipe en ö med klarblått vatten, sandbotten beströdd med färgglada korallhuvuden och fiskar. Skillnaden märks också på de lokala båtarna där man har utombordare i Malaysia medan man i Thailand har de luftkylda bilmotorerna med en propeller på en lång axel, long-tail.
Redan under överfarten märktes skillnader. På den Malaysiska sidan var trålarna som trafikerade vattnen mellan öarna relativt moderna och välskötta medan på den Thailändska sidan var betydligt sämre skick, det bekräftade lite känslan vi hade att det var en skillnad på levnadsförhållandena.
Koh Lipe är attraktivt för besök från Langkawi inte bara för att det är en vacker ö med fina stränder och blått vatten, det har också en immigrationsmyndighet så det går lätt att klarera in. Vi trodde den låg vid den mer skyddade och rekommenderade ankarplatsen på norra sidan av den lilla ön, så det var dit vi ställde kosan. Där låg redan några båtar, en del på bojar medan andra för eget ankare. Rekommendationen är att använda bojarna för att undvika att förstöra koraller, eller att ankra på cirka 15 meters djup, då minskar risken att det finns korallhuvuden på sandbotten då de trivs bättre på grundare vatten.
Vi närmade oss ankarplatsen och njöt av att se det klara blåa vattnet och vita gnistrande sandstränderna och ankrade mitt i sundet mellan Koh Lipe och grannön till norr. Efter ett snabbt bad sjösatte vi jollen och lyfte ner motorn för att åka in till land för att klarera in. Innan vi startade vår färd in till stranden så blev en av bojarna lediga då en av segelbåtarna lämnade, och vi valde att ta över den. Vi dök för att kontrollera att förtöjningen såg OK ut och efter det bar det av mot land.
Med över två meters tidvattensskillnad gällde det att ha koll på tidvattnet när vi skulle lämna jollen på stranden. Om det var lågvatten gällde det att bära upp jollen långt upp på stranden. Nu var det mitt emellan och stigande vatten. Oavsett gällde det att binda fast jollen i ett fast föremål så den inte flöt ut till havs om den hamnade i vattnet. Så vi siktade på ett träd på stranden men fick åka lite slalom mellan korallhuvuden på väg in. Vi konstaterade att vid lågvatten skulle färden bli besvärlig med att passera alla korallhuvuden.
Väl iland efter lite frågande fick vi klart för oss att man klarerade in på den södra sidan av ön. På vägen stod redan ett par personer som beställt taxi, så vi bestämde oss för att hänga på. Taxin kom, men den visade sig att vara i form av en moped med sidvagn, så vi fick vänta på nästa. Det var kortare till andra sidan än vi trodde så vi var snart i byn på sydsidan. Vi förväntade oss några små bunglows och några restauranger vid stranden, men det var en stor turistby. Det positiva var frånvaron av stora lyxhotell, men byn bestod av många små trånga gator kantade av restauranger, små hotell, turistaffärer, massageställen och barer. Men det var inte alls samma kommers och uppenbara prostitution som i Phuket vilket kändes skönt.
Vi fick skjuts av taxin ända till immigrationsmyndigheten som låg vid stranden. Ett skjul med två fönster, en för inkommande och en för utgående. Klockan hade passerat fyra på eftermiddagen och en kille i t-tröja upplös oss om att han just stängt men vi var välkomna i morgon, och det var OK att ta ner den gula Q-flaggan som man har hissad under spridaren innan inklarering är klar. Så det blev en promenad genom byn med en middag och sen en promenad tillbaks i mörkret till den norra stranden där båten låg för ankars, stranden som kallades sunset beach av uppenbara skäl.
Nästa dag promenerade vi tillbaks till byn och klarerade in och fick stämpel och blev avfotograferade. Sen gick vi längs stranden och såg på alla long-tail båtar, och de var många. Det behövdes då färjorna landade på en ponton utanför stranden där sedan long-tail båtarna hämtade upp turisterna och körde dem till stranden. Där fick de kliva i vattnet för att komma i land. Dessutom kom alla varor i land med hjälp av dessa båtar. Det var fascinerande att se hur förarna hängde sig på motorerna och lyfte upp propellrarna i luften för att sätta ner den på ett nytt ställe i vinkel som vred båten. Vi blev imponerade av skickligheten de visade att manövrera dessa långa båtar på små utrymmen då propellern hela tiden snurrade och det inte fanns någon back.
Efter en glass ställde vi kosan tillbaks till Candela. Nu var vi officiellt inklarerade och kunde koppla av. Det var riktigt hett så vi stannade till vid det lilla hotellet på ”vår” strand” och åt lunch i skuggan med utsikt över stranden och Candela. Det var högvatten, så det var inga problem att köra ut till båten över korallhuvuden. Men nu såg vi fram emot att snorkla bland koraller och fiskar i klart vatten. Men då visste vi inte att den snorklingen skulle innehålla en hel del äventyr som ett möte med en världens giftigaste djur och en hårsmån från att hamna på sjukhus på grund av en fisk. Men det blir det mer av i nästa blogginlägg.
