Toaletter ombord, ett skitbra inlägg
Finns det något ämne bland seglare i allmänhet och långfärdsseglare i synnerhet som väcker mer känslor än toaletter ombord? Alla har erfarenheter och åsikter om detta, både ur perspektiven vilken typ man skall ha och hur de skall installeras. Att prata med gäster om hur de skall användas är dock känsligare. För att inte tala om hur ofta man plocka isär dessa nödvändiga utrustningsdetaljer och konsekvenserna av detta. Det är något man sällan pratar om. Det här blogginlägget handlar om allt detta och de som inte tål att prata om kiss och bajs kan läsa någon annan artikel på sidan.
I min ungdom när seglingar i Stockholms skärgård i gamla träbåtar från sekelskiftet stod på agendan var det innan diskussionen om septiktankar och tömningsstationer fanns. En rulle dasspapper i land var allt som behövdes och i nödfall en hink. De tjejer som kunde hänga i lävanten och kissa fick extra status i gänget. Men allteftersom båtarna blev mer luxuösa (faktiskt hade en toalett ombord) så har toaletthanteringen blivit både bekvämare och mer komplicerad.
När jag arbetade på full-service charterbåtar på 1980-talet var en av arbetsuppgifterna att med jämna mellanrum rensa toaletterna från allt som chartergäster hade försökt spola ner, trots muntlig och skriftlig instruktion att inget fick pumpas igenom toaletten som inte passerat genom kroppen först. Det verkade som om gästerna tyckte att bara för de betalt en massa pengar kunde man bortse från förhållningsreglerna ombord, det var inget som drabbade dem ändå och ingen såg ju vad de spolade ned. Så att plocka isär och sätta ihop toaletter och dess förgreningar har jag blivit lite av en expert på även om det inte är den delen av mina kunskaper jag vill använda mest av och är stoltast över.
Överhuvudtaget så är det här med bajs något man inte pratar om i vuxen ålder, vilket är lite förvånande då det varit ett sådant fascinerande ämne när vi var små och ord som bajskorv följdes av ett illa dolt fnissande. Som småbarnsförälder kan man i timtal diskutera barnets färg på bajset för att definiera krabatens välstånd och matvanor. Men sitt eget bajs har jag inte hört många småbarnsföräldrar tala så varmt och detaljerat om.
Och visst skulle det finnas behov av att prata mer öppet om det. Men jag har lite svårt att säga till en gäst: ”Om du inte skitit på några dagar och inte druckit tillräckligt mycket vatten kan din bajskorv bli stenhård, tjock och lång. Sannolikheten för att den då fastar någonstans i slangarna är stor så då vill jag du säger till mig så jag kan ta upp bajskorven och lägga ner den i en bajspåse för vidare distribution, eller om du vill göra det själv”. Det kanske går att säga utan problem, men jag har hittills bara tänkt det när någon med de sagda förutsättningarna gått på toaletten och sen hoppats på det bästa. Och på vår vacuum toalett händer ibland det bästa, d.v.s. att korven är så stor och hård att den inte ens klarar att sugas ner i toaletthålet, men det märker inte gästen eftersom locket skall vara på vid användningen. Så jag har för vana att alltid vara först efter toalettbesöken på vacuum toan och när vacuumet släpper så jag kan lyfta på locket och då diskret ägna mig åt fiskafänge därinne.
Vacuum toaletten har orsakat mer bekymmer än andra varianter enligt min erfarenhet. Och min erfarenhet bygger på alltför många stopp, stopp som oftast beror på för mycket papper. Men vacuum toaletten adderar också en extra ingrediens när det gäller särplockandet, ett undertryck. Det ger skitallvarliga konsekvenser. Helst skulle man ha en skyddsutrustning som motsvarar det som behövs vid sanering efter en kemikalieattack. Under en vecka lyckades samma gäster med konststycket att få stopp tre gånger i toaletterna, det var efter den veckan jag bestämde mig för regeln: INGET PAPPER I TOALETTEN.
För nackdelen oavsett typ av toalett med många och långa slangar med olika krökar är risk för stopp. Kalkavlagringar samlas så de 38 mm slangar som installerades brukar inte hålla det måttet efter ett tag. Den största boven i dramat, förutom ej önskvärda föremål (som tamponger, hårnålar, glasspinnar, trosor, örhängen och kondomer) är toalettpapper. Om det skall användas gäller det att spola rikligt mellan varje papper. Enklast är att göra som jag nu efter att ha rensat en toalett för mycket, förbjuda papper i toaletten helt. istället hundbajspåsar i olika ogenomskinliga kulörer som man får lägga pappret i och sedan i papperskojen på toaletten som vi slänger med jämna mellanrum. En inte alltför ovanlig metod i utlandet, speciellt i Grekland och Turkiet där det sock inte finns några hundbajspåsar..
Ett mer naturligt förhållningssätt till bajs skulle också underlätta för många seglare och gäster som kommer ombord. Ombord på Sarita i Medelhavet brukar vi ha mellan 4 och 7 gäster ombord samtidigt varav en del inte känner varandra. Dock verkar det inte vara avgörande utan även när man känner varandra kan det har med att gå på toaletten inför hela familjen (det är svårt att hemlighålla toalettbesöken ombord på båten). Det brukar resultera i hårda magar och vi ser en långsam humörförändring på de som har svårt att hantera situationen. Rekordet är fem dagar men efter att ha försökt med katrinplommon, matolja och annat så blev det en medicinsk lösning. Dock fick alla ombord antingen gå iland eller vara på däck först. Och septiktanken var stor nog.
På min nuvarande båt krävs en viss tankeverksamhet inför valet av de två toaletterna då bara den ena har septiktank. Det innebär att den utan bara används för nummer 1 (omskrivning för att kissa) på ankarplatser och endast för nummer 2 (omskrivning för att bajsa). Men alla är inte lika uppmärksamma under toalettgenomgångarna ombord så det har hänt mer än en gång att de övriga snorklande gästerna har fått se fiskar av annan form och färg än som är brukligt. Fördelen är att alla kvarlämningar rätt snabbt går åt som fiskföda. Men jag brukar höra antalet pumptag på ”fel” toalett när vi ligger i hamn som indikerar på nummer 2 och därmed avleda uppmärksamheten genom att tycka mig se en stor fisk eller delfiner på styrbordssidan (utsläppet är på aktersiden).
Att just brist på privatliv då alla hör när någon går på toaletten påverkar alla. Jag ser det som en möjlighet att agera toalettpolis då jag med handpumpade toaletter hör hur många pumptag som tas efter uträttat förvärv. Minst tio för nummer 1 och och tjugo för nummer 2 är instruktionen. En instruktion som därmed att lätt att höra om den efterlevs. För att inte tala om när det finns en toalett med elektrisk kvarnpump. Att smyga in på toaletten på morgontimmarna innebär då att man blåser revelj för hela besättningen och de närmaste båtgrannarna.
Så för mig som ansvarig ombord är frågan om bajs skitviktig och att öppet kunna samtala om det skulle underlätta för både gäster och besättning ombord. På Sarita har vi nu vi bytt ut vacuum toaletten mot en hederlig handpumpad sådan och håller nu tummarna för att vårt mekande i sommar inte kommer innehålla toaletter.
Olika båtar jag seglat på har haft olika system och som allt ombord är valet en kompromiss. Det dominerande inslaget har varit handpumpade toaletter (oftast från Jabsco), men det har även förekommit de med eldrivna kvarn pumpar, vacuum pumpar och mulltoa. Vad jag rekommenderar och tips för installation, underhåll och reparation finns i min bok ”Bortom horisonten”.
Utdrag ur boken:
Det finns i princip fyra typer av toaletter: handpumpade, med eldrivna kvarnpumpar, vakuumtoaletter och mulltoaletter. Det sistnämnda lämnar jag därhän även om det är ett miljömässigt bra alternativ och jag har själv erfarenhet av att det fungerar med mulltoa efter tre månader på Artemisa II. Men det bygger på att båten är byggd för den installationen, både vad gäller utrymme och installation, och det är ingen standardbåt idag. Jag tror och hoppas att detta alternativ blir mer och mer attraktivt.
Störst erfarenhet har jag av handpumpade och vakuumtoaletter, där det känns mest tryggt med de handpumpade. På en båt med två toaletter är det önskvärt att de är placerade på var sin sida, en på babord och en på styrbord. Vid kraftig lutning kan skrovgenomföringen för intag av spolvatten till toaletten i lovart hamna ovanför vattenlinjen och det kanske känns lite pinsamt att be styrman falla av för att kunna spola. Det kan vara en fördel att toalettstolen är orienterad långskepps med lagom avstånd mellan skott och skåp för stöd oavsett vilket håll det lutar åt. En toalett i förskeppet fungerar i hamn och på undanvind, men på kryssen i havssjö blir besöket mer som ett åk med berg-och-dalbana.
Handpump
En bra handpumptoalett tycker jag är den enklaste lösningen. I de flesta tillbehörsaffärer runt om i världen finns reservdelar för de vanligaste modellerna, och de är relativt billiga. Rekommendationen är att alltid ha reservdelar med sig eftersom det är viktigt för trivseln ombord att toaletten fungerar. Och toaletter tenderar att gå sönder vid de mest olämpliga tillfällen och platser. De är dock enkla att plocka isär och sätta ihop igen, även om det alltid är ett skitjobb. Det är lätt att fetta in packningar så pumpningen sker smidigt och gnisselfritt. Och för en tillfällig smörjning av pumpsystemet kan en kapsyl matolja hällas i toalettskålen och pumpas ut. Däremot rekommenderar jag förbud mot att slänga papper i toaletten för att undvika stopp.
Kvarnpump
Eldrivna kvarnpumpar mal sönder innehållet effektivt innan det forslas vidare i systemet. Det är enkelt och bekvämt så länge allt fungerar som det ska och kvarnarna brukar vara relativt tillförlitliga. Men när de går sönder har man en större utmaning än att laga en toalett med handpump. Motorn och/eller kvarnvingarna måste ersättas eller lagas för att toaletten ska kunna användas, det räcker inte att byta ut några packningar eller backventiler. Att ha en kvarnpump i reserv är att rekommendera på långsegling. Motorerna drar ström och låter mycket, så det går inte att diskret besöka toaletten på morgonen utan att väcka resten
Vakuumpump
Vakuumtoaletten fungerar så att toalettlocket tillsluts med hjälp av en gummilist och en kraftig pump suger in allt från toaletten när ett vakuum bildas. Fördelen är att pumpen är relativt tyst och det går åt relativt lite vatten, men pumpen drar ström och det finns en risk att saker fastnar i pumpen då innehållet inte malts sönder innan. Dessutom gör vakuumet att det inte går att använda toaletten på ungefär 15 minuter efter att någon annan använt den. Vakuumet håller locket stängt och det är för hårt för att lyfta utan att skada gummipackningen. Med vakuumtoaletten finns alltid en oro för att pumpen inte ska orka suga igenom allting, och konsekvensen av att pumpen stannar är större än för en vanlig toalett eftersom det finns ett uppbyggt tryck i slangarna när systemet ska monteras isär.
Allmänt
Generellt bör alla toaletters intag av vatten, liksom utlopp, ha en loop/båge på slangarna som går över vattenlinjen och med en backventil högst upp. Det förhindrar baksug och att vatten kommer in bakvägen i toaletten. Man bör ha möjlighet att stänga av skrovgenomföringen för både spolvattnets inlopp och utlopp vid lite hårdare väder eller vid kraftig lutning. Det kan bli baksug i toaletten även om man har en loop på slangen, och om man inte kan stänga till in- och utloppen rinner det in vatten. Om det inte redan finns septiktank/ar installerade är det tillrådligt att planera för detta. Förutom det egna ansvaret för minskad miljöförstöring i kustnära farvatten så är det fler och fler länder som kräver att båtar ska ha och använda septiktankar, bland annat Sverige.
Bra är också om åtminstone en av toaletterna har duschmöjlighet installerad. En dusch på akterdäck där man kan spola av sig saltvatten efter ett bad är ett bra alternativ eller komplement, det spar på färskvattnet då behovet för ”långduschar” på toaletten minskar. Om en av toaletterna har utrymme för att förvara regnkläder är det ett plus. Då kan de dropptorka utan att öka fukten i övriga utrymmen i båten.
