Utrustning för segling bortom horisonten

Som det mesta med båtar är vilken utrustning man skall ha ombord en kompromiss. Ju fler prylar desto större bekvämlighet och säkerhet men också högre kostnader, tyngre båt och fler saker som kan gå sönder med resultatet att mer tid spenderas till reparationer och mindre till upplevelser. Listan nedan är långt ifrån komplett men ger en fingervisning om vad jag tycker är viktigt att tänka på när man utrustar båten för segling bortom horisonten.

Två områden nämner jag utan att gå in i detaljer då resonemang omkring detta är för omfattande men de bör nämnas då de är bland de viktigaste utrustningsdelarna. Det är ankarutrustningen (läs gärna kapitlet i pdf om detta som ett utdrag från min bok Bortom horisonten) och navigations- och kommunikationsutrustningen. 

Livsele och löplina
Man över bord är en av de värsta sakerna som kan hända ombord på en båt till havs, speciellt vid ensamvakter. Livselen, i kombination med flytväst, blir därför en av de viktigaste delarna i säkerhetsutrustningen. Och sättet att använda den en viktig säkerhetsrutin. Det skall finnas löplinor på var sida från sittbrunn till fören för att kunna förflytta sig utan att koppla loss och helst inte göra det möjligt att hamna utanför mantåget (idealt är en löplina i mitten av båten istället, men det fungerar sällan rent praktiskt). I sittbrunnen skall öglor med genomgående bult finnas som man kan haka fast sig i. Bra är att ha en sele med tre säkerhetsgodkända krokar med två olika linlängder, en lite längre (gärna med resår för att vara kort i ”vilande” läge) vid förflyttning och en kort att kroka i när man arbetar. Dessutom kan man då alltid vara kopplad även när man ”byter grepp”.

Självstyrning
På mindre båtar med begränsat antal i besättningen är självstyrning inte bara bra att ha utan en förutsättning för längre seglingar. Det flesta har redan en autopilot installerad medan de som skall segla bortom horisonten bör fundera på att också investera i ett vindroder. Bäst är att ha bägge då de kan fungera som uppbackning för varandra och har olika för och nackdelar. Ett bra vindroder styr förvånansvärt bra i alla vindar även om plattlänsen är den minst fördelaktiga. Den följer med i vindvriden så segelsättningen kan behållas. Allt utan att ett uns av batterikraft förbrukas. De finns i många varianter där en skillnad är om de använder båtens roder för styrning eller har ett eget roder som då också kan fungera som reservroder. Nackdelar är att det tar stor plats på akterspegeln och inte fungerar i svaga vindar och stiltje samt att de är relativt dyra, även som begagnade. I stiltje går man ofta för motor om diesel finns och kan då med fördel använda autopilot samtidigt som batterierna laddas.

En rejäl jolle
De som seglar bortom horisonten har därför nästan alltid rejäla jollar, ofta en uppblåsbar gummijolle. Dels av utrymmes- och viktskäl, men också för att de är bäriga i förhållande till sin storlek och ”tål” relativt starka motorer. De är också oömma och skadar inte båtens bordläggning om de stöter emot. Sen fungerar de hyfsat bra som släpjollar. Om det finns risk för stora vågor eller kraftig vind bör ingen jolle släpas efter båten utan förvaras på däck eller i höga dävertar. Nackdelen med gummijollar är att de inte är speciellt lämpade att ro med även om de kommer med åror (vi brukar använda årorna som paddlar), är stöldbegärliga och går lätt sönder mot koraller och vassa stenar. Det senare kan delvis undvikas med en RIB-jolle, speciellt med aluminium botten, med då tillkommer ett högre pris och svårighet med förvaring. Sen kan gummit vara av olika kvalitet där det vanligaste är PVC, men för jollar som kommer att vistas i tropikerna med mycket sol och slitage så är Hypalon ett bättre material, dock också betydligt dyrare. Bäst är också om man förser jollen med skyddstyg för pontonerna

Maststeg och båtsmansstol
Att kunna ta sig upp i masten på ett enkelt och tryggt sätt, både till havs och när båten ligger still, är viktigt för säkerheten. Riggen behöver inspekteras med jämna mellanrum och det brukar alltid dyka upp behov av att klättra upp i masten, det kan vara fall som fastnat, dirkar som lossat, block som kärvar eller glödlampor som behöver bytas. Att samtidigt säkra sig med klättersele i ett fall är självklart och om man skall göra längre jobb är det bekvämare med en båtsmansstol (tycker att bägge bör finnas ombord). Nackdelen är fler hål i masten och att fall kan fastna om de är utanpåliggande. Om man inte har klättermöjligheter utan hissar i ett fall kan det behövas vinschhjälp, då de flesta båtar har ett elektriskt ankarspel kan det vara bra att ha en plan hur man skall leda fallet dit för att enklare hissa upp någon i masten.

Tågvirke
Hittills har jag inte varit på någon båt som haft för mycket tågvirke ombord. Och det gäller alla dimensioner, längder och typer. Det handlar både om ankarlina för reservankaret, förtöjningslinor (bägge med flex), smålinor för diverse ändamål och reservlinor till den löpande riggen (och gärna en spektra/dyneema-lina som är längre än längsta staget och kan fungera som reserv för vant och stag). Vilken typ, hur många och hur långa beror på var man planerar segla. I Medelhavet och i Patagonien behövs förutom de vanliga förtöjningslinorna ofta minst ett par långa linor (gärna 100 meter) för landförtöjning, bäst är om de flyter för att göra det lättare med handhavandet. Jag brukar också ha ett gäng med småtampar fastsatta i rattpiedestalen för att vara lättillgängliga, det är många gånger det är bråttom att få tag i en tamp. 

Soltält, bimini och vindstrut
I tropikerna kan skugga och vind vara skillnaden mellan att uppleva solen som njutbar till obehaglig. Många båtar har en fast monterad Bimini över sittbrunnen där man styr. I hamn och på ankarplatsen är det bra att ha ytterligare solskydd över däck. Skuggan ger inte bara möjlighet att komma bort från solen, den dämpar också temperaturen nere i ruffen. De flesta kapell- och segelmakarna i varma områden är duktiga på att skräddarsy ett soltält för varje båt, och det är väl investerade pengar även om ett billigt fyrkantigt tygstycke är bättre än ingenting. Även bra luftcirkulation förbättrar miljön i ruffen. I varma klimat, där många ventiler och öppna dörrar kan kompletteras med en vindstrut för att leda in luften i båten, gör ventilationen stor skillnad. I kalla klimat minskar bra ventilation kondensationen.

Snorkel/dyk-utrustning
Tillbehör för att se under vattnet med tillhör säkerhetsutrustningen ombord. Minimum är simglasögon även om mask och snorkel är bättre (också för att njuta av undervattensvärlden). Det kan vara att kontrollera hur ankaret ligger och att det verkligen grävt ner sig eller att trassla ut en lina snodd runt propelleraxeln eller bogpropellern. Det kan också vara att kontrollera propeller eller hur djupt det är under kölen eller rodret där man ligger. En undervattenskamera, typ GoPro, på en pinne kan också ge en bild över vad som hänt under vattnet. När det gäller att arbeta under vattnet är naturligtvis tuber att föredra, men det kräver både dyklicens, dyr utrustning och möjlighet att fylla tuber. Vid dykarbete ute på havet är det bra med hjälm när båten gungar i dyning och vågor. Simglasögonen eller cyklop kan också fylla ett syfte ovan vattnet. I händelse av hårt slagregn eller en hagelskur kan det vara nödvändigt för att kunna se någonting. Jag har skidglasögon ombord för detta ändamål.

Solceller och vind/vatten-generator
Att kunna vara självförsörjande på el skapar en frihet och att kunna ladda batterier utan att vara kopplad till landström eller köra sin motor med generator är eftersträvansvärt inte bara av ekonomiska skäl utan också av miljöskäl. Solceller och vind/vattengeneratorer utvecklas ständigt och är nu realistiska alternativ till att bli självförsörjande på el. Moderna solceller fungerar även när det är molnigt även om effekten går ner vilket också är fallet om delar av solcellerna skuggas. Effektivast är de om solens strålar träffar cellerna vinkelrätt, så bäst är om de kan monteras ställbara. Vindgeneratorn ska helst vara både effektiv och tystgående, för egen och båtgrannars skull. Vattengeneratorerna börjar bli mer vanliga och är effektiva men både dyra och har ett motstånd i vattnet. Även generator kopplad på propelleraxel finns för de som kan låta propellern snurra fritt under segling. Bra regulatorer (av MPPT-typ) gör laddningen effektivare och när batteriernas typ och effektivitet också utvecklas så är elförsörjning ombord ett område som skapar nya möjligheter. 

Rejäla knapar 
Rejäla knapar skall tåla att användas när man kör spring, bogseras eller använder drivankare. Gärna tre par knapar där ett par finns midskepps. De ska vara stora nog att kunna beslå två förtöjningstampar runt knapen, höga nog så att tampen inte skaver mot relingslisten (alternativt bra rundade spygatter i relingslisten) och kraftiga nog för att tåla de påfrestningarna som krävs. 

Reservdelar, verktyg och ”nuts and bolts”
Att ha rikligt med reservdelar ombord gör att man inte är beroende av en verkstad eller en välsorterad båtbutik för att fixa saker ombord. Det är omöjligt att ha reservdelar för allt, det skulle bli orimligt dyrt och svårt med förvaring. Det gäller att välja rätt reservdelar med andra ord, och vilka som är rätt vet man aldrig förrän de behövs. Det enda man kan vara säker på är att det inte är en fråga om saker skall gå sönder utan när, och ju bättre förberedd på att fixa saker man är desto bättre. De två grundläggande områdena där saker går sönder och måste underhållas är motorer (inklusive dieselmotorn med kringutrustning) och pumpar. När det gäller dieselmotorn är ett lättåtkomligt förfilter en del av säkerhetsutrustningen i min värld, gärna dubbla filter som kan bytas under gång. När sjön blir gropig kan man behöva motorn och då skakas dieseln orm i tanken så det skit som finns kan lätt komma in i bränslesystemet.

Att investera i en kvalitetssats med hyls- och fasta nycklar underlättar arbetet med det mesta ombord. En batteridriven borrmaskin och skruvdragare är också ett måste. Det gäller att inte glömma att ladda batterierna när tillfälle ges. Här kan annars en inverter som omvandlar 12/24V till 220V vara en bra investering om batteribanken är tillräckligt kraftig. Då kan man ta med sig ”hemmaverktygen” ombord. Säkerhetsmässigt är det också bra att ha en vinkelslip för att kunna kapa vant och stag vid rigghaveri (den är bra att ha till mycket annat också). Annars är det de vanliga verktygen som gäller även om det kan behövas specialverktyg vid byte av olja, oljefilter, avdragare för propeller och lite annat. 

Det som alltid går åt på en båt är det som brukar kallas ”nuts and bolts”, (skruvar och bultar). Att ha några lådor med olika storlekar på rostfria (kontrollera med magnet) skruvar och bultar med brickor och muttrar, olika sorters packningar samt slangklämmor i olika storlekar underlättar livet. Likaså elkablar (förtennad koppar) av olika diameter samt elkopplingar av olika dimensioner och verktyg för att skala kabeln och pressa på kopplingarna samt reservsäkringar och lampor (LED). Olika sorters tejp räddar många situationer liksom olika smörjmedel och fetter. Även ett lager av ficklampor är bra att ha inklusive pannlampor. Rensband är bra inte bara för att rensa rör utan också för att leda nya kablar på svårtillgängliga områden. Magneter och gripklor på en stång är bra för att komma åt verktyg och delar som tappas på platser man inte når på annat sätt. Olika block och schackel bör också finnas ombord. 

Övrigt
Sen finns det utrustning som har både för och nackdelar och som har förespråkare och belackare. Det kan vara en avsaltningsanläggning som kräver mycket ström och kontinuerlig drift och dyra filterbyten men som i farvatten där det är långt mellan möjligheterna att fylla tankarna (som i Söderhavet) kan vara värt nackdelarna. Det är frågan om att ha vapen ombord eller inte (skapar alltid debatt, framför allt internationellt), om dävertars vara eller inte vara och om man skall satsa på ett separat elverk om plats och ekonomi finns. Kyl har majoriteten av båtarna men frys är inte lika vanligt, tvättmaskin ombord är ett måste för en del och en symbol för onödiga prylar för andra. Sen har alla sina favoritprylar som underlättar ombord. På Sarita har vi symaskin för att sy kapell, överdrag och segel själva och en tryckkokare för snabbare och säkrare matlagning med mindre gasolåtgång. Listan på utrustning kan göras lång och med ökad erfarenhet så utformar alla sina egna prioriteringar. En mer detaljerad och utförlig lista finns i min bok ”Bortom horisonten” samt många fler tips och råd för de som vill segla lite längre.