På land igen

Sarita sätts på plats

Det är med blandade känslor som vi nu tagit upp Sarita på land för säsongen. När vi nu bor ombord kunde vi förlängt säsongen ytterligare om vi velat, så vi känner oss lite som svikare då hon lyfts upp ur vattnet. Men med en Atlantsegling förestående så är det nödvändigt, vilket i ännu högre grad känns som om vi sviker Sarita. Vi hoppas att hon inte är hämndlysten utan har förståelse för våra val, och att hon vet att vi kommer ta hand om henne när vi kommer tillbaka.

En skog av master i Aktio där tre varv samsas om utrymmet

På väg upp. Våra 20 ton klaras lätt av 50 tons travel lift (de har en för 200 ton också)

Det gungar fortfarande när vi går på däck, fast hon ligger still i en vagga. Det är en konstig känsla då hon samtidigt inte rör sig som vanligt vid vindbyar, inget gung och inget knirka i snubberlinen till ankarkättingen. Ett halvår ombord gör att sjöbenen sitter i och hela världen gungar till då och då. Eller är det små jordbävningar, vi vet att vi känt några små tidigare. En båt på land ser alltid att vara ur sitt element även om det inte ser fullt lika illa ut med masten på. Cleopatra marina är noggranna och professionella så upptagningen känns alltid trygg och vi slipper oroa oss.

Botten rengörs med högtryckstvätt

Det viktigaste är gjort, vi har servat och konserverat motorn för vintern, vi har tagit ner alla segel, vikt dem och lagt i förvaring. Vi har samlat ihop alla skot och förtöjningslinor och annat löst tågvirke och sköljt dem i färskvatten innan förvaring. Vi har monterat ner sprayhood och bimini. och gjort rent jollen och vikt ihop den. Vi har lagt alla ankare och kätting på en pall under båten. Vi har sköljt av båten med färskvatten och städat i ruffen. Och vi har tätat runt ventiler och på däck där vi misstänker att det finns läckor. Och vi har täckt över delar av däcket. Sarita är redo för vintern. Dags för en kort sammanfattning av sommaren.

Camping i en olivlund i Albanien på väg ner till Grekland.

Vår favoritvik på Kastos där vi ligger själva (med hjälp av springlinor)

Den största skillnaden från tidigare år var just att vi denna gång flyttade ormbord och inte har något fast tillvaro att komma tillbaka till. Det handlade om förväntningar och rädslor som vi beskrev i del 1 och del 2 på bloggen. Det uppmärksammades också av lokaltidningen i Södertälje på två sidor. Länstidningen i Södertälje och Länstidningen i Södertälje 1. Det var mycket mer förberedelser än tidigare  då det var mycket logistik som skulle lösas med allt vad det innebär att sluta arbeten och hyra ut hus och lägenhet. Annorlunda var också att vi bilade ner efter påsk istället för att flyga ner till midsommar. Själva resan till Sarita blev då en upplevelse som vi beskrivit i bloggen och under #pårymmenfrånvardagslivet.

Marknaden i Vonitsa på måndagar

Sarita på plats med Deo under sig

När vi anlände till Sarita i Grekland var vi fulla av energi och med mer tid än vanligt innan gäster kom ombord så vi hann med så mycket fler punkter från arbetslistan än vi brukar på försäsongen. Och vi upplevde att både väder och segling var behaglig innan värmen steg till de normala temperaturerna i Grekland. När högsäsongen började så såg vi att båtlivet ändrats och antalet båtar ökat markant liksom storleken. Som vanligt var juli och augusti de mest intensiva månaderna med gäster, denna gång mest uppe i Korfu-området då det var enklast med flygförbindelser.

Det börjar bli tomt på däck, tvätten är det enda lösa kvar.

Efter de sista gästerna lämnat var tanken att börja arbeta med olika projekt på Sarita igen, men vi behövde en period med att ta det lugnt och bara vara efter att varit aktiv 24/7 under månaderna med gäster, Sen att värmeböljan Lucifer anlände med temperaturer upp mot 40 grader gjorde att vi mest låg stilla på våra favoritplatser Kastos och Vonitsa utan några stora ambitioner på att få massa saker gjort. Däremot gav det tid för eftertanke och reflektioner om både hur vi levt vårt liv och hur vi vill leva det i framtiden vilket var ett annan typ av arbete.

Vi upptäckte också att vi föredrog att ligga längre på ställen vi uppskattade för att lära känna området och de som bor där istället för att jaga nya upplevelser på nya platser. Varför vi trivs och vill bo ombord på en segelbåt återkommer vi med i ett eget inlägg senare. Och sakta började säsongen gå mot sitt slut även för oss.

Och nu är det dags för nästa fas på säsongen. Vi har startat Deo, vår bil, och gjort honom resklar. I bilen finns redan campingutrustning som vi hoppas kunna utnyttja på färden på samma sätt som när vi åkte ner till Grekland från Sverige. Och vi har packat för vår vidare färd, först med bil till Marseille via färja från Igoumenitsa till Venedig, och sen med katamaranen Azizam från Marseille till Antigua i Västindien via Kanarieöarna. Det blir en väska med lite varma kläder för bilfärden och en mindre väska med kläder för seglingen. Dock blir det lite varma kläder där också för första delen av seglingen, nattpassen i Medelhavet i november kan vara kalla.

Vad som sker mer i detalj efter vi seglat till Västindien är lite osäkrare, mer än att vi skall till Sarita igen. Men livet är fullt av möjligheter så vi får vi återkomma när vi vet mer. .När vi lämnar Marseille i början av november blir det längre mellan uppdateringarna, både på bloggen och på våra Facebooksidor (Lucina & Magnus Bortom horisonten och Bortom horisonten). Men än har vi kontakt med cyberspace och kommer med uppdateringar av vad som händer och våra planer. Stay tuned.

Preveza ligger på fastlandet intill Lefkas vid mynningen till ett litet saltvattenshav

Tre marinor samsas på området så många båtar blir det

Detta är inte Sarita, men så kan det se ut efter en säsong

Share Button

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.