Grottornas tid

Det var en lugn vecka, både för att vi varit få ombord (min dotter med pojkvän) och att vädret varit lugnt. Sjöbrisen har anlänt allt senare och varit svagare än under högsommaren, den minskade temperaturskillnaden mellan vattnet och land kan vara en förklaring. Men det gör att fler platser kan besökas under dagen. Landbrisen har varit lite starkare vilket gör det lite besvärligare att hitta skyddade ankarplatser då de flesta är skyddade för sjöbrisen men öppna för landbrisen.

Från Lefkas marina gick kosan söderut genom Lefkas kanal. I början är den lite dåligt utmärkt, med svenska mått uselt. Framför oss var en ledarbåt från en Sun Charter eskader, de känns igen på alla flaggor i riggen. Helt plötsligt stannar båten och försöker vända i den relativt smala kanalen som är muddrad i ett sankmarksområde där kanalen markeras med lite olika pinnar och bojar i vattnet. Sen ser vi varför, en av eskaderbåtarna har hållt för långt till styrbord i kanalen och kört fast i leran. En katamaran från Sun charter närmar sig och kan med sitt mindre djupgående få över en tamp och börja dra loss båten. Hur dramat slutade hann vi inte se då vi försvann in mot den bättre bojade södra delen av kanalen.

Vi gjorde också ett kort stopp för att öva ankring och bada vid kanalens södra slut. Sjöbrisen hade börjat så med utspirad genua kunde vi segla läns med soltaket uppe mot Castos för en middag på pizzerians balkong med utsikt över hamnen. Nästa dag blev det motorgång norrut runt Castos och vi passade på att ankra i en av vikarna där och upptäckte en spännande grotta som gick djupt in i berget. Det gick att förhala sig in med jollen och grottan bara fortsatte djupare och djupare in i berget.

Natthamn blev Port Leone på grannön Kalamos. Viken går djupt in så den skyddar för de flesta vindriktningar, och det blåste upp en del från nordost så det kändes skönt att ligga hyfsat skyddat. Tyvärr hade en katamaran valt att lägga sitt ankare nära vårt och förtöja iland. Det resulterade i att när vinden vände och ökade lite så låg vi på svaj väldigt nära honom. Det var ingen fara så länge vårt ankare höll, och det såg bra ut. Men på kvällen kom vi närmare katamaranen, obehagligt nära. Jag tyckte inte vi draggat utan tog hem lite på ankarkättingen så avståndet blev lite större, men det var tillräckligt nära för att störa min nattsömn i sittbrunnen med kontroller på att ingen förändring hade skett. På morgonen pratade jag med skepparen och förklaringen var att han släppt lite på landförtöjningarna och då han hade en grov kätting så gled han framåt på dess tyngd och därmed närmare oss.

Nästa ställe blev Ithaka där vi ankrade vid stränderna utanför inloppet till viken till huvudstaden Vathi för att bada, innan vi fortsatte in och ankrade vid staden. Det är en trevlig stad som har lite turism men ändå inte är så dominerande. Den är trevlig att promenera i och har affärer, tavernor och museum. Man talar också gärna om att det var här som Odysseus startade sin odyssé enligt Illiaden (det finns andra åsikter om detta, men den vanligaste är not Ithaka). Det finns också museum och en sjömack med vatten, inte alltid vanligt förekommande.

Från Vathi styrde vi kosan norrut mot Sivota och sjöbrisen hade börjat så vi fick en fin segling i gatten mellan Lefkas och Ithaka/Kefalonia. Jag hade ringt och reserverat plats vid tavernan Stavros brygga för vi behövde ladda batterier, och där kan man få landström och vatten. Dessutom är tavernan trevlig med god mat och familjen Stavros känner igen mig nuförtiden då jag varit där mycket.

Det blev för dennna vecka en hyfsat tidig morgon (runt 9-tiden) för att hinna till de vackra stränderna på norra Ithaka innan sjöbrisen sätter in. Då kan vågor och dyning bli besvärliga där. Men vi kunde spendera förmiddagen där innan vi gick vidare till Fiskardo på Kefalonia. Vi ankrade på svaj, bland de stora grabbarna. Vi var omgivna av diverse stora båtar, men Sarita gjorde sig väl där. Fiskardo är alltid trevligt att promenera och utforska även om det är lite väl posh för min smak, och dyrt. Men det är vackert. Efter jordbävningen 1953, som raserade de flesta byggnader i hela området runt Lefkas och Kefalonia, så har man byggt upp det för att likna hur det såg ut. En del byar/städer har man valt att bygga allt från början och de kan vara trevliga men saknar lite historisk känsla.

Från Fiskardo styrde vi kosan mot Meganisi för att besöka Papa Nicols grotta innan sjöbrisen kom. Och det var kav lugnt där, även om vi anlände efter lunch. De flesta turistbåtarna hade redan gjort sina besök så vi hade bara sällskap av ett par segelbåtar. Vi hann också med att stanna för ett eftermiddagsdopp vid ön i sundet mellan Meganisi och Laefkas innan sjöbrisen kom med starka vindar. Det blåste runt 12 m/s när vi kom in i lä i den lilla viken mitt emot Nidri på Lefkas som var våt natthamn. Det var många rullsegel som fladdrade hårt i vinden på kryssande bareboat (utan skeppare) charterbåtar när de försökte rulla in seglen för att minska segelytan på sin väg tillbaks och som blivit lite överraskade av styrkan på vinden. Slitaget på segel, motor och alla system ombord på charterbåtarna är stor när man ser hur de behandlas i olika sammanhang. Och bara Sun Charter har över 100 båtar i Lefkas marina, varav 80 var ute denna vecka, en del i de fyra eskadrar som anordnades.

Sista dagen gick vi till en av vikarna på norra Meganisi för bad och lunchankring innan vi styrde kosan norrut mot Lefkas kanal och marinan efter ytterligare en vecka bland de grekiska öarna. Lite speciellt denna gång att få ha med sin dotter och pojkvän ombord. Nästa vecka kommer Lucina ner och då är det semester! För första gången på över två månader ska jag sova i förpikens lyxiga slaf istället för på sittbrunnstoften (60 cm bred), om nu vädret tillåter att kunna slappna av under däck.