Från skärgårds- till oceansegling
Hösten i Medelhavet innebär ett mer ostadigt väder och vi hade två kallfront på en vecka. Det stökiga vädret gjorde att vi låg stilla i Vlikho Bay på Lefkas. Den ena fronten gav mycket regn en hel del vind och lite åska medan den andra gav oss en otäckt stark byig vind med ett 180 graders vindvrid, bägge kulminerade mitt i nattens mörker med draggande båtar runt omkring. Läs om hur vi förberedde oss, vad vi använde för hjälpmedel och hur vi upplevde situationen ombord Sarita.
Då har åskfronten Genesis passerat oss där vi låg i Tranquil Bay på Lefkas. Men innan dess hann vi med en promenad och besöka nya bekanta i Vilho Bay. Fronten passerade naturligtvis mitt i natten, med mycket åska och regn, men mindre vind än väntat. Men varje period vid oroligt väder förbereder vid oss på Sarita på ett liknande sätt vilket vi skrivit ner i punktform i slutet på inlägget, liksom en video som sammanfattar frontpassagen.
I ljuset av vad som händer på Atlanten med tre orkaner, varav Irma redan orsakat massiv skadegörelse, så känns det futtigt att rapportera om en natt med kraftiga vindbyar och åska. Men förutom att beskriva händelsen och känslan så kommer en del länkar till nyttiga appar och hemsidor för både väder, åska och seglarforum för byta av erfarenheter, och en del andra tips.
Vi låg i Lakka, en lagun med azurblått vatten på norra Paxos, och hade börjat slappna av för kvällen. Båtarna som kommit in hade ankrat och bevakningen att ingen lägger sitt ankare som äventyrar nattsömnen för oss på Sarita hade i stort sett avslutats. Det behövs då jag aldrig sett så många båtar i Joniska havet, det var över 100 båtar i en yta som motsvarar Säck i Stockholms skärgård. Då anlände If, en ca 30 meter lång lyxmotorbåt (kostar en halvmiljon i veckan att chartra).
Att ta sig ombord i jollen utan hjälp har blivit mer och mer utmanande för mig med tiden. Inspirerad av en filmsnutt på Facebook om ett annorlunda sätt har jag nu upptäckt ett alternativt sätt att äntra gummibåten som är enklare och mer stilfullt än att försöka häva sig upp. Läs mer om hur det går till och se på filmen som steg för steg illustrerar tekniken.
Köp en bok full med råd och tips illustrerade med egna erfarenheter om hur det är att segla bortom horisonten. En bok som visar hur man kan förverkliga drömmen om att segla långt, och det behöver inte vara runt jorden.
Klicka på rubriken för att läsa mer och beställa!
När man hittat den bästa platsen för att ankra så gäller det att få ankaret att hamna på vald plats och att greppa. Då gäller det att ha ett bra samarbete mellan fördäcksgasten som hanterar ankarspelet, och rorsman vid rodret. I stort sett följer det fyra steg; först fäller man ankaret på vald plats, sen låter man kättingen löpa ut för att sedan stoppa kättingen försiktigt och med rätt längd. Sista steget är att backa på ankaret för att säkra greppet.
I skärgården så ankrar de flesta med ett häckankare med fören mot land och har därmed en sträckt ankarlina, för det är oftast en ankarlina med på sin höjd en bit kätting närmast ankaret. Med sträckt ankarlina så minimeras slitaget. Bortom horisonten ankrar man oftare på svaj och svaret på frågan om kätting eller lina är bäst på en långfärdsbåt är nog bägge, även om kättingen grunden och linan mer är komplement.
Innan man släpper ner ankaret måste man planera för att det skall fungera bra och man skall kunna sova gott på natten. Det handlar om att ha koll på förutsättningarna på den plats man skall ankra på. Det gäller hur skyddad den är, typ av ankarbotten, djupet, vilket utrymme för att svänga runt ankaret som finns beroende på grund och andra båtar.
Den tredje artikeln om olika hjälpmedel som antingen gör livet lättare eller säkrare när man ligger till ankars på svaj. Det finns åtskilliga prylar som skall göra ankringen bättre men jag tar upp de som jag tycker är viktigast, snubber line, ankarsegel, ankarkrok, ankarvikt och triplina/markeringsboj.
Ankaret är den viktigaste länken i en kedja av utrustningsdetaljer som är grunden för att kunna lyckas med ankringen. På marknaden finns en uppsjö av olika typer och modeller av ankare med olika kvalitet och egenskaper. Många av dem fungerar bra på olika typer av ankarbottnar. Den andra artikeln i serien om ankring bortom horisonten fokuserar på ankaret.
Även om det blir vanligare med att ankra på svaj, med ett ankare i fören fritt från land, så är vi inte speciellt vana med det i Sverige. Internationellt är svajankring många gånger att föredra, både av praktiska och ekonomiska skäl, och för långseglare i tropikerna är det den dominerande ankringsmetoden. Sen används ofta ett stävankare när man lägger till mot kaj eller en strand med linor iland.
Internationellt är det vanligt med svajankring och i tropikerna är det den dominerande ankringsmetoden, ofta innanför ett rev som skyddar från oceanvågorna men som inte blockerar den svalkande passadvinden. Vad som är en bra ankarutrustning och vad man skall tänka på vid ankring har jag ägnat ett kapitel på över 20 sidor i min bok Bortom horisonten. Här finns länkar till mer information.