En dag i Joniska havet
Det finns ingen typisk dag ombord Sarita, det Àr en del av charmen att bo ombord en segelbÄt. Alla dagar Àr speciella och formas beroende av vÀder, vad som Àr nödvÀndigt att göra och humöret och lusten hos oss ombord. Idag blev det en lÄngpromenad pÄ förmiddagen till Vonitsa med belöning och pallning av frukt, en simtur, hemmagjord pizza till lunch, en liten siesta, blÄsigt pÄ ankarplatsen pÄ eftermiddagen under stÀdning av bÄten och bÄtpul innan dagen avslutades i sittbrunnen under fullmÄnens ljusgata. Följ med pÄ en dag ombord pÄ Sarita.
Vi har legat i Citronviken nÄgra dagar (kallad sÄ eftersom Lucina hittat ett citrontrÀd som hon ser till delar med sig av sitt överflöd). Det Àr en lÄng smal vik som gÄr in pÄ ostsidan av halvön som skyddar Vonitsa frÄn den ofta starka nordvÀstliga sjöbrisen under sommarhalvÄret. Viken ger lite extra skydd för övriga vindriktningar ocksÄ, förutom att det Àr bra ankarbotten (Àven om leran Àr klibbig vilket man fÄr lida för nÀr kÀttingen tas upp). HÀr kan vi ligga under flera dagar nÀr vi har limearbete pÄ gÄng och inte vill utforska nya omrÄden utan ta det lugnt. En sÄn period har vi nu efter att ha haft ganska mÄnga gÀster ombord.
Vi vaknade ganska sent för att vara oss dÄ vi börjat sova i förpiken och dÄ inte alltid vaknar vid soluppgÄngen. Förpiken Àr den mest bekvÀma med en stor dubbelsÀng, men med gÀster ombord brukar den dÄ vara upptagen, och nÀr det Àr minsta osÀkert med ankringen föredrar vi att sova pÄ dÀck eller i sittbrunnen. Men nu hade vi ett bra grepp och lÄg sÀkert och var ensamma ombord, sÄ dÄ blev det förpiken.
Vi hade bestÀmt redan pÄ kvÀllen att det var dags för en lÄngpromenad, vi har inte rört pÄ oss tillrÀckligt pÄ sistone. Det blir lite simning men det rÀcker inte för att hÄlla igÄng. Citronviken ligger en dryg halvmils promenad frÄn Vonitsa och Àven om vi tog jollen dit dagen innan för att handla pÄ den lokala marknaden sÄ kÀnde vi att det var vÀrt ett Äterbesök utan nÄgot speciellt Àrende.
SÄ vid niotiden tog vi jollen in till stranden och gick förbi det vackra stenhuset med den inhÀgnade gÄrden dÀr citrontrÀdet hÀgrar pÄ vÄr vÀg upp till huvudvÀgen. PÄ vÀgen upp sÄ bevÀpnade vi oss med varsin vandringspÄk, det finns lite aggressiva löshundar i omrÄdet som varit lite vÀl nÀrgÄngna tidigare. Men det dök inte upp nÄgon av den aggressiva sorten, bara lite slöa gÄrdshundar som vi passerade som pÄ sin höjd lyfte ögonbrynet nÀr vi passerade deras infart.
Temperaturen börjar pÄ hösten bli mycket behaglig. Dagtid stannar den under 30 grader och pÄ natten börjar den krypa ner mot 20, sÄ att promenera gÄr bra Àven fram till runt lunchtid utan nÄgot lidande. Och vÀgen kantades av höga trÀd och buskar som gav bra skugga pÄ fÀrden. Vi sÄg inte mycket liv av mÀnniskor förrÀn vi började nÀrma oss huvudvÀgen till Vonitsa. Men det fanns mycket att se pÄ ÀndÄ. OmrÄdet Àr bördigt och odlingar av olika slag Àr mÄnga Àven om olivtrÀden dominerar, frÄn lite storskaliga jordbruk till smÄ frukttrÀdgÄrdar för eget bruk eller för att sÀlja pÄ marknaden. Det ger ocksÄ tillfÀlle att förse sig med lite frukt av den del av trÀden som hÀnger över staketen mot gatan (Àven om Lucina nog anser att frukt innanför staketet Àven tillhör det lovliga). Men vi bestÀmde oss för att plocka det pÄ hemvÀgen men platserna dÀr de vÀxte, vilt eller vid nÄgons hus, noterades. SÄ vindruvor, granatÀpplen, lime, citroner och fikon stod pÄ programmet.
Men det Ă€r inte bara frukter och bĂ€r (vi Ă„t lite björnbĂ€r pĂ„ vĂ€gen ocksĂ„) som vi passerade. En uppsjö av olika kryddor, bland annat en anisdoftande krydda som ser ut som dill ungefĂ€r. Den hade Lucina identifierat som en av ingredienserna i lagen som “Drunken mussels” kokas i pĂ„ vĂ„rt musselstĂ€lle (förutom bl a. vin, salt och salladslök). HĂ€r och dĂ€r sĂ„ hördes ett kackel och nĂ„gra frigĂ„ende höns syntes bakom ett staket, eller ibland gĂ€ss eller ankor. En skock med fĂ„r vilade i skuggan av ett stort trĂ€d och med jĂ€mna mellanrum sĂ„ stod ett litet altarskĂ„p med bilder av jungfru Maria för att markera nĂ„gon hĂ€ndelse (en olycka till exempel) eller bara för att hedra henne nĂ€r det Ă€r för lĂ„ngt till kyrkan. TyvĂ€rr varvocksĂ„ vĂ€grenen kantat med skrĂ€p. NĂ€stan allt kan indelas i fyra kategorier. Plastflaskor (mest vattenflaskor), aluminiumburkar (mest ölburkar), engĂ„ngsmuggar (mest i frigolit) och cigarettpaket (med bilder av cancer i olika former pĂ„). Men nĂ€r vi kom ner till Vonitsa blev vi glada igen dĂ„ vi fick syn pĂ„ vĂ„ra kor.
Jag sĂ€ger “vĂ„ra” kor för vi har följt dem frĂ„n vĂ„r ankarplats bakom udden i Vonitsa som jag skrivit om förut. De kommer gĂ„ende pĂ„ bergssluttningen frĂ„n Ă€ngarna bortom berget och genom staden Vonitsa. Vi har sett de försvinner ner i en undergĂ„ng under vĂ€gen för att sen försvinna. Det Ă€r runt 65 kor som drivs pĂ„ av ett par mopedförsedda herdar. Nu mötte vi dem pĂ„ andra sidan staden dĂ€r de gick pĂ„ vĂ€gen och försvann in pĂ„ ett nyslaget fĂ€lt. Förmodligen vandrar de mellan fĂ€lt som just slagits och âhjĂ€lper tillâ med resterna. De Ă€r som Vonitsas renar fast de blir ledsagade av ett par herdar. De lĂ€mnades pĂ„ fĂ€ltet och stod kvar dĂ€r ni vi gick tillbaka, Ă€ven om nĂ„gra stycken förirrat sig upp pĂ„ vĂ€gen igen. Men herden var snabbt framme med moppen och motade dem tillbaks pĂ„ Ă€ngen medan de blĂ€ngde nyfiken pĂ„ oss.
NĂ€r vi kom fram till Vonitsa belönade vi oss med var sin glass, tvĂ„ skopor var. En med âstacciatellaâ och âoreal cockies” för mig och âchokladâ och âblack forest” för Lucina. Sen passade vi pĂ„ att uppdatera appar med hjĂ€lp av tavernans wifi. Vi försökte ocksĂ„ ta reda pĂ„ om det gick att fĂ„ el vid stadskajen sĂ„ vi skulle slippa Ă„ka till en dyr marina. Man ligger gratis i nulĂ€get i Vonitsa och det finns vatten framdraget, men el finns bara i ett elskĂ„p pĂ„ hela kajen. Det gick in ett par elkablar till en motorbĂ„t som vi frĂ„gade, men det var ett privat elskĂ„p som bara han och grannen fick anvĂ€nda. Att det gick ut tre andra kablar till bĂ„tar hade han inget svar pĂ„. Men budskapet var tydligt, det gick inte att fĂ„ el.
En del av stadskajen har en skyddande pir utanför dÀr det finns linor som Àr fÀsta i nÄgot pÄ botten. Vad och pÄ vilket sÀtt framgÄr inte och att ankra gör dÄ att det finns risk att fastna i detta. SÄ det Àr lite en chansning att gÄ in dÀr men det Àr nÀstan alltid fullt ÀndÄ. TyvÀrr Àr nÀstan hÀlften av platserna upptagna av mer eller mindre övergivna bÄtar som mer och mer liknar vrak. PÄ en innerplats ligger en vacker vÀlskött svensk bÄt för ankars. Den Àr nog inte övergiven men Àr lÄst och har draggat. NÄgon har bundit fast en lina i kajen pÄ sidan som hindrar den nÄgorlunda frÄn att slÄ i kajen bakom, men det kÀnns konstigt att nÄgon lÀmna bÄten utan uppsikt pÄ det sÀttet. Den heter Yavanna och pÄminner lite i formen om en stor Gelinkryssare. Kan vara Sparkman & Stephens design. Om nÄgon kÀnner till bÄten Àr det bra om Àgaren kontaktas.
HemfÀrden gick genom en vacker skog runt borgen pÄ höjden dÀr vi passerade flera medeltida byggnader och murar samt smÄ kyrkor. Det var skönt att gÄ i skuggan av de resliga trÀden dÄ klockan började nÀrma sig elva vid det laget. FÄgelvÀgen till Citronviken Àr mindre Àn hÀlften Àn den över halvmil vi mÄste gÄ dÄ en saltvattenslagun strÀcker sig in i landet. Av alla ljud och plask av döma sÄ har lagunen ett rikt fisk och fÄgelliv och hÀgrar fanns i olika skepnader.
PÄ vÀg tillbaks sÄ fick en del frukttrÀd dela med sig av sitt innehÄll och framme vid jollen valde Lucina att simma ut till bÄten sÄ jag puttrade ut till Sarita pÄ egen hand. Jag tog mitt bad ute pÄ bÄten. Klockan hade hunnit nÀrma sig ett och vi var hungriga (vi stack utan att Àta frukost). DÄ vi passerade Vonitsa sÄg vi skylten pizza och blev sugna, sÄ det stod pÄ programmet. Lucina gjorde degen och jag hjÀlpte till med garneringen av diverse ingredienser som prydde degen innan den Äkte in i ugnen. Det blev tomatsÄs, rödlök, salamikorv, tomater, ost och lite kryddor. Nam, nam.
Sen tog vi en kort siesta innan det var dags att göra nĂ„gon nytta. Ut med alla mattor som skakades och gjordes rena frĂ„n allt hĂ„r som samlats (att vi inte Ă€r flintskalliga vid det hĂ€r laget Ă€r konstigt med tĂ€nkte pĂ„ allt hĂ„r vi stĂ€dar bort).. Golvet moppades och vĂ€ggar gjordes rent (har en speciallösning med en skvĂ€tt vinĂ€ger, en skvĂ€tt diskmedel och vatten för att fetta av och ta bort salt pĂ„ trĂ€- och plastytor i bĂ„ten). Sen blev det lite allmĂ€nt bĂ„tpul (göra rent flitren för motorns respektive kylens kylvattensintag, fetta in gummipackningarna pĂ„ toaletterna sĂ„ de blir lĂ€ttare att pumpa, kolla spĂ€nning pĂ„ motorns flĂ€ktrem, olje och vattennivĂ„ samt droppet (se till att propelleraxelns skrovgenomgĂ„ng âlĂ€ckerâ lagom mycket), med mera. Lucina hann ocksĂ„ med att göra inlagda citroner pĂ„ marockanskt sĂ€tt (se recept lĂ€ngs ner).
Sen hade solen börjat gÄ ner bakom berget och det var dags att duka fram för en snack pÄ kvÀllen. Det Àr inte ofta vi dricker nÄgot med alkohol men kvÀllen kröntes med ett glas vitt vin och lite tilltugg medan solen gick ned och mÄnen upp. Vinden hade börjat mojna sÄ vi kunde sitta i sittbrunnen utan att hÄlla i chipsen för att hindra dem spridas för vinden. Det var hÀndelserna under denna dag, vad morgondagen har i sitt sköte vet vi inte Ànnu, men att den kommer att bli fylld av upplevelser vet vi.
Recept pÄ marockanska inlagda citroner
En steriliserad (hett vatten eller ugnen t ex) burk fylls med klyftor av citroner som saltas och packas hĂ„rt, sen pressar man citronsaft sĂ„ burken fylls och adderar olivolja pĂ„ slutet och mer salt och sen pĂ„ med ett tĂ€tslutande lock. Sen vĂ€nder man pĂ„ burken varannan dag under en vecka och lite mindre frekvent resten av tiden till det gĂ„tt en mĂ„nad. Sen kan man anvĂ€nda bitarna (hackade i olika storlekar) till i stort sett allt, t ex till pannkaka och bananplĂ€ttar, kladdkakor, köttgrytor, linsgrytor, yougurt till frukost, fattiga riddarsmeten – endast fantasin Ă€r begrĂ€nsningen.