Förväntningar och farhågor, del 1
Det ringde en journalist och ville skriva en artikel om hur man förbereder sig för långfärdssegling, och han hade läst min bok och ville göra en intervju. Det blev nog en längre intervju än han tänkt sig och hade utrymme för. Men det fick mig att tänka till och sammanfatta det viktigaste, som börjar med förväntningar och farhågor.
De flesta långfärdsseglingar som avbryts i förväg gör det inte av problem med båt eller utrustning utan att besättningen inte fungerar ihop. att därför förbereda sig mentalt är minst lika viktigt som att få båt och utrustning i ordning. Och den viktigaste förberedelsen för besättningen är att sätta sig ner och prata om förväntningar och farhågor.
Det gäller oavsett om det är ett par som skall flytta ombord båten för att ändra livsstil, ett kamratgäng som skall segla till Västindien och tillbaks under ett sabbatsår, eller bekanta som skall i lugn takt ta sig ner till Medelhavet under sommarmånaderna under flera år. Om man inte pratat om förväntningar och farhågor så blir det svårare att försäkra sig om att alla får en njutbar segling.
Alla ombord behöver inte ha samma förväntningar för att det skall bli en lyckad segling, men om man inte pratat om det innan avsegling kan man inte planera för hur seglingen skall göras med hänsyn till detta. Om någon ombord har förväntningarna på seglingen att uppleva nya kulturer och träffa nya människor och en annan vill testa sin båt och sig själv mot vädrets makter och en tredje vill sola och bada på sandstränder kan det vara svårt att få ihop en segling som alla kan njuta av om man inte pratat om det i förväg.
Men det handlar inte bara om vad man vill uppleva utan också på vilket sätt och vilken bekvämlighetsnivå. Man kan segla runt jorden med en mycket begränsad budget om man ankrar på svaj och äter ombord med mat anpassad efter vad som säljs på de lokala marknaderna. Men man kan också spendera mycket pengar om man väljer att lägga sig i marinor och äta på restaurang. Vill man ha en båt som ger stort utrymme och bekvämlighet eller är man nöjd med en liten båt med enkel utrusning. Det handla om att komma överens om hur man skall hantera ekonomin ombord. Det är bra att göra innan avsegling så man har en grund att stå på.
Även farhågorna är bra att prata om. Vad är det som de olika personerna i besättningen är oroliga för. För någon kan det vara hårt väder till havs, för någon annan att pengarna skall ta slut, för en tredje att saknaden av släkt och vänner skall bli för stor. Det kan vara annat som påverkar livet ombord. Rädsla för att bli sjösjuk, klättra upp i masten eller att inte kunna lägga till på ett bra sätt. Att prata om farhågorna gör att man bättre kan ta hänsyn till dessa ombord, antingen genom att försöka undvika dem eller att kontrollerat konfrontera dem för att bli av med farhågorna. Oavsett vilket så är medvetenheten om att de finns ett bra sätt att skapa en förståelse ombord för varandra. Det ökar möjligheten till ett ”happy ship”
Men det var inte bara förväntningar och farhågor som jag pratade om med reportern som ringde om artikeln. Jag gav några andra punkter.
Kunskapen om segling är till största delen byggd på erfarenhet, det går inte att förbereda sig för alla situationer som uppstår och man blir aldrig fullärd.Det är då lätt att vänta med avspeglingen till man är redo, men fullt redo blir man aldrig. Så bestäm ett avresedatum. Då kan man börja planera aktiviteterna efter något konkret och avseglingen blir mer verklig. Det går att fixa saker på vägen också, det måste man oavsett då saker går sönder.
Att öva långfärdssegling innan avfärd är också en bra idé, även om det finns många som stuckit iväg utan någon förberedelse och kunskap och lärt sig på vägen. Det finns intresseorganisationer som har utbildningar, föredrag och träffar med likasinnade där man kan få ta del av andras erfarenheter. Tre av de som finns i Sverige är Oceanseglingsklubben (Stockholm), Medelhavsseglarna och Jordenruntseglarklubben (Göteborg).
Man kan också segla med andra. Det finns många webbsidor och Facebookgrupper som förmedlar seglingar, allt från leveransseglingar där man får betalt, till seglingar med paying crew där man betalar. Men vanligt är att dela på kostnaden när någon långseglare vill ha hjälp en lite längre sträcka. Om man har en egen båt så kan man segla lite längre som förberedelser. Östersjön har många länder att besöka som möjliggör dygnsseglingar (och vi har en lång kuststräcka). Västkusten har större möjligheter. Det viktiga är att pröva på lite längre dygnsseglingar så man får en känsla av om detta är något för mig. Att hoppa på som besättning på en kappseglingsbåt är också lärorikt då man gör så många manövrar under så kort tid.
Sen gäller det att ha en plan, väl medveten om att den kommer att förändras på vägen. Men att ha en budget och resrutt är en bra start, något att hålla sig i vid starten. Och i tidsplanen gäller det att lägga in extra tid. Att tvingas ge sig av i ett osäkert väderläge för att man har tider att passa är inte sjömansmässigt eller säkert. Att vara tvungen att lämna favorithamnen alldeles för snabbt bara för att hålla ett upplaget schema är inte posiivt. Att ha extra tid ökar säkerheten och möjligheten till en njutningsbar segling.
Det var några av ”råden” jag kom upp med under intervjun. Men som en bra journalist så ville han göra artikeln lite mer personlig, så följdfrågan blev vad mina förväntningar och farhågor var inför min segling. Det krävde lite eftertanke och kommer i Förväntningar och farhågor del 2.
