Lägg till i Medelhavet, del 1 Marina

En av de stora skillnaderna mellan att segla i svenska farvatten och bortom horisonten är hur man ankrar i vikar och lägger till i marinor. Ombord på Sarita har vi genom att segla i Grekland och Turkiet ett tiotal år fått träna i tilläggningar. Vi har oftast varit två personer ombord på en 16-meters 20 ton tung segelbåt med ganska lång köl, inte helt lättmanövrerad med andra ord. Men vi har haft en bogpropeller vilket har underlättat. Del 1 kommer att handla om att lägga till i en marina som har permanenta förtöjningslinor vilket är vanligt i Medelhavet, man behöver då inte använda sitt eget ankare. Senare inlägg täcker tilläggning vid kaj med eget ankare vilket är vanligt vid stadskajerna, svajankring i vikar och ankring med linor iland.

Grundutrustningen för att lägga till i Medelhavet för en normalstor båt är ett rejält och bra modernt ankare (läs gärna inlägget om ankare), ankarkätting som är markerad var tionde meter (läs gärna inlägget om kätting och lina), ett elektriskt ankarspel, minst sju fendrar, minimum tre på varje sida och en kulfender i aktern (ju fler desto bättre vi hade ett femtontal ombord), förtöjningslinor där minimum är fyra stycken varav minst en bör vara runt dubbla båtlängden (ju fler desto bättre vi hade en hel förvaringslåda i sittbrunnen full med linor av olika grovlek och längder), och snorkelutrustning för att kolla ankaret. För att lägga till i en typisk marina behövs inte ankaret och kättingen men det tillkommer lite extrautrustning som är bra att ha som en handhållen VHF för att prata med marinans marineros, handskar för att hantera förtöjningslinor fulla med havssnäckor som legat länge i vattnet och en båtshake för att fånga upp linor med.

De flesta marinor i Medelhavet har egna förtöjningslinor, en lina fäst i botten som tas upp och görs fast i båten. Tillvägagångssättet vi har utvecklat är beroende på hur marinan ligger och hur det ser ut vid bryggan. Är marinan exponerad för vind och/eller vågor, finns det någon där som hjälper till med linor eller måste vi göra allt själv, är det kraftig sidvind eller lugnt vid tilläggningen, är det trångt vid bryggan eller är det stora öppna ytor osv. Jag beskriver en grund som vi sen har fått improvisera utifrån med Plan B, Plan C och ibland Plan D som alltid bör finnas förberedda och genompratade innan tilläggningen.

Även om vi haft perioder med flera ombord Sarita så har vi lagt till mycket med två personer ombord, så det är förutsättningen i beskrivningen.Med fler ombord är det bara att fördela aktiviteterna på fler personer. Marinornas förtöjningslinor är förankrade i cementblock eller en kätting på botten och ligger på botten med en förtöjning i bryggan med en tunnare lina som är splitsad på den grövre förtöjningslinan. Man måste då komma nära bryggan för att kunna plocka upp linan innan den kan fästas på båten. Det vanligaste sättet för båtar i Medelhavet att lägga till vid en brygga är med aktern först, där har man ofta en akterplattform med en landgång förberedd. Det är då lättast att ta sig ombord från aktern och man kan från sittbrunnen studera folklivet iland. Men en del skandinaviska båtar lägger till med fören inåt då blir allt lite tvärtom men i princip samma sak. Alla har sitt eget sätt att lägga till på beroende på erfarenheter, båttyp, besättning men jag beskriver de steg vi tycker har fungerat ombord på Sarita, en relativt stor båt med två personer ombord.

Steg 1: Förbered båten.

Häng ut fendrar på sidan och en kulfender i aktern. Förbered två aktertampar fastsatta i knapar uppskjutna så de är redo att kastas där en av dem bör vara dubble båtens längd. Gasten sätter på sig handskar för att hantera marinans förtöjningslina som kan vara full av snäckor och annat. Gasten tar fram båtshaken för att fånga upp förtöjningslinan. Ta upp den handhållna VHF till sittbrunnen med marinans kanal och kontakta marinan för att de kan förbereda ankomsten 

Steg 2: Följ marineros anvisningar till båtplatsen

Oftast blir du mött vid marinans ingång av en båt, oftast en RIB, från marinan med marineros ombord. De visar dig vägen till din båtplats och kan hjälpa till att putta på båten där det är trångt och snabba vändningar behövs, speciellt om det är en besvärlig vind eller ström. En del marinor nämner bara bryggan och båtplatsnummer som du skall till och väntar på bryggan för att ta emot. Oavsett så kan det vara trångt mellan båtarna som ligger med förtöjninglinor i vattnet så det gäller att hålla tungan rätt i mun för att komma in till anvisad båtplats.

Steg 3: Backa in i anvisad båtplats

När man kommit fram till båtplatsen gäller det att back in och ta hänsyn till propellereffekt, vind och ström, det gäller att ha lärt känna sin båt. Om det är fullt med båtar på bägge sidor är det trångt att manövrera sig i rätt position, det positiva är att man kan få hjälp att “luta” sig mot båten i lä om det är sidvind för att inte driva bort. Gasten står i aktern med lovartslinan, den längsta, i handen beredd att kasta och med båtshaken inom grepphåll (om man är fler i besättningen kan de olika delmomenten tas på en gång av flera). Skepparen vid rodret har den andra linan inom räckhåll för att kasta iland den när båten stannat vid bryggen.

Steg 4: Kasta iland lovarts aktertamp och plocka upp förtöjningslinan

Det brukar alltid vara en marinero från marinan som väntar på bryggan redo att ta emot aktertampar och sträcka upp förtöjningslinan så den nås med båtshake. Så gasten kastar anktertampen till marineron. Marineron brukar då ta linan trä den igenom knapen på bryggan, eller runt pollaren, och kasta tillbaka linan till gasten. Gasten trär då linan genom akterknapen och ger den till skepparen som lägger den några varv runt genuavinschen i sittbrunnen. Det är mycket bättre att ha kontroll på hur aktertamparna regleras från båten istället för att vara tvungen att gå iland varje gång man vill reglera längden. Gasten har samtidigt tagit båtshaken och fångar upp linan som då brukar hållas upp av marineron så den blir lättare att fånga.

Steg 5: Fäst förtöjningslinan och kasta iland lä aktertamp

Samtidigt som gasten går förut med förtöjningslinan så reglerar skepparen avståndet till bryggan med motorn och kastar iland den andra förtöjningslinan och får förhoppningsvis tillbaka den och fäster den på samma sätt som lovartlinan, runt den andra genuavinschen. Det gäller för gasten att komma snabbt fram till fören med linan och trä den genom halkipen och fästa i knapen så stramt det går. Om allt gått snabbt och utan problem är båten provisoriskt fast och resten av stegen kan göras i lugn och ro även om marineros står och hojtar massa goda råd. 

Steg 6: Reglera linorna

Förtöj alltid för storm heter det så resten av jobbet handlar om att få rätt spänning på linorna. Marinans förtöjningslinor kan vara ganska grova och är beväxta och genomdränkta och därmed tunga att hantera så det är omöjligt att spänna dem tillräckligt om båten ligger i den slutgiltiga positionen på båtplatsen. Då kommer båten börja slå i bryggan om det blåser upp. För att undvika detta så slackar skepparen på aktertamparna runt vinscharna och kör framåt med motorn så båten kommer cirka fem meter från bryggan. Där tar gasten hem på förtöjningslinan i fören så hårt som möjligt och gör fast. Sen backar skepparen sakta och tar hem slacket i aktertamparna tills det tar emot. Då ökar man varvet på motorn för att se att båten inte slår i bryggan även på högre varvtal med back. Om förtöjningslinan behöver spännas mer är det bara att göra om proceduren, men köra lite längre ut denna gång. När allt ser bra ut gör styrman fast aktertamparna runt vinscharna och stänger av motorn. Det går sen att finjustera aktertamparna med hjälp av vinscharna. 

Steg 7: Permanent förtöjning och landgång

Sen kan man fixa landgången för att gå iland. Vi har en vanlig planka som dubblerar som fenderplanka att hänga utanför fendrarna om det är en skrovlig eller ojämn yta där man förtöjer. Som landgång fästs den på båten och ytteränden iland i ett fall, vi har ett block genom radarstolpen på aktern. I slutet på fallet fäster vi en gummilina som gör att vi kan fixera landgången en liten bit över bryggan, men när man kliver på den så trycks den ner på bryggan. Då undviker vi att den slits mot bryggan eller släpar på bryggan när båten rör sig i sidled. Om man vill att båten skall ligga så stilla som möjligt kan man korsa aktertamparna, babords tamp görs fast iland på styrbords sida. Det är inte så vanligt då tamparna då oftast är i vägen för landgången. Så det vanligaste är att aktertamparna träs igenom knapar på respektive sida men i en vinkel för att undvika för stora sidorörelser. Om vi ligger mer än bara övernatt eller om vi väntar oss lite stökigt väder vill vi inte ha slitaget som kan uppstå med linor som går runt knapen på bryggan. Då brukar vi komplettera med två “fasta” linor, linor som är fästa i land med en pålstek och görs fast ombord i en knap. Vi vinschar hem båten lite med anktertamparna innan vi fäster de fasta linorna och sen släpper lite på linorna runt vinscharna så det mesta av lasten tas av de fasta linorna.

Steg 8: Checka in och slappna av

Sen är det bara att gå upp till marinakontoret med skeppspappren och checka in och sen tillbaks till båten för att göra det sista som brukar vara att koppla in landström för att ladda batterier och vattenslang för att skölja av båten från saltvatten och fylla vattentank. Sen är det bara att njuta av en tid i en marina.

Avfärd

När vi lämnar marinan så är det en enklare procedur än när vi kom. Vi startar motorn och lossar alla aktertampar utom den till lovart. Gasten går fram i fören och förbereder att lossa förtöjningslinan. Skepparen lägger i växel och kör sakta framåt med lovartlinan fortfarande fast, om det blåser så rör sig båten upp till lovart vilket man också kan hjälpa till med rodret, och då får man några sekunder extra på sig att komma ut ur båtplatsen utan att driva ner på läbåten. När läget är rätt, det kan vara när vinden lägger sig lite eller kusten är klar att lämna, så gör skepparen tecken åt gasten att släppa förtöjningslinan. Under tiden den sjunker till botten börjar skepparen öka gasen och samtidigt låta aktertampen löpa ut runt vinschen. Gasten kontrollerar samtidigt att förtöjningslinan verkligen sjunkit så att propellern går fri och ger tecken om detta till skepparen. Förutsättningen är att aktertampen är en löplina runt knapen/pollaren på bryggan. Att ha den kvar hjälper till att hålla båten i position. När aktertampen släpper från båten och rasslar i vattnet har gasten kommit akterut och kan ta hem linan så den inte fastnar i propellern. Ju längre lina man har desto längre kan man hålla båtens position i sidvind, det är därför jag rekommenderar att aktertampen är dubbla båtens längd. Om det är vindstilla är det enklare, släpp på linorna och kör ut.

Del 2 av Lägg till i Medelhavet kommer handla om att ankra vid stadskajer med eget ankare.
För mer tankar, erfarenheter råd och tips om att segla bortom horisonten finns nu min bok med samma namn för bara 130:- plus frakt. Klicka här för att få mer information.