Roadtrip till och i Grekland, del 1
I början av april 2024 lämnade vi vår stuga i Tänndalen där fjällen var täckta av snö och renarna sprang runt på vägarna med årskalvarna. Vi ställde kosan söderut mot vår båt Sarita i Grekland. Vi ville göra henne fin för kommande visningar och träffa mäklaren igen eftersom hon var till salu. Vi hade utrustat vår VW Caddy maxi med en madrass att sova på, en gardin mellan last och förarutrymmet, en vattendunk, en 12 V kyl och ett enkelt enlågigt gaskök. Vi kände oss redo att leva husbilsliv ett tag framöver. Efter lite jobb på Caddy, som vi döpt till Adde efter bilförsäljaren och som också den lilla nallen som följde med bilen döptes till, i Järna så startade vi resan.
Som vanligt gick den första delen av resan ner till Trelleborg för nattfärjan över till Rostock. Då vi ville ner ganska snart till Sarita och motorvägarna i Tyskland är avgiftsfria så avverkades näsan hela landet i ett svep, vi sov över i trakten kring Hof i Bayern där vi hittade en liten skogsväg där vi kunna parkera. Vi kände oss nöjda med arrangemanget med madrasserna, en tunne tempura madrass vi fått av vänner i Tänndalen som skull göra sig av med den, kompletterat med en bäddmadrass. Det gav en perfekt tjocklek för en god natts sömn.
På morgonen vaknade vi till fågelsång och fortsatte mot Österrike men stannade till för frukost vid en rastplats nära gränsen, vi hade bestämt möte där med ett seglarpar vi lärt känna i Grekland som sålt sin båt och skaffat hus i Grekland och husbil för transporterna. De var på väg upp mot Sverige så vi möttes på rastplatsen och när vi parkerat bredvid deras husbil insåg vi hur liten Adde var, men han var perfekt för oss.
Efter Österrike och Brennerpasset bestämde vi oss för att ta det lugnare och valde bort motorvägar och betalvägar på Google maps och följde småvägarna i Italien. I början gick de parallellt med motorvägen och vi stannade på flera platser bara för att njuta av vyerna med den gröna dalen runt floden Adige med bergsbyar klättrande på sluttningarna och alperna i bakgrunden. Temperaturen steg till sommarvärme, vi kunde njuta av över 25 grader då vi inte så länge sen hade snö omkring oss. Vi hittade en övernattningsplats vid floden norr om Bolzano och bestämde där att inte köra kustvägen genom Italien utan istället då vägen genom mellersta Italien och parallellt med bergskedjan Apenninerna. Ett beslut vi inte ångrade då vi inte bara fick en ny väg att följa utan en väg med vackra omgivningar och mindre trafik än vi vant oss vid. Vi passerade berg på över 2000 meter och bergssjöar gjorde för bad men färre odlingar och jordbruk. Temperaturen på natten droppade ibland under 10 grader, men vi hade med oss yllefiltar så vi sov gott ändå.
Vi anlände till Bari och kunde åter se det blåa Medelhavet. Vi tog färjan från Bari till Igounomitsa den 17:e april och dagen efter kunde vi sova på Sarita som stod och väntade på oss på land i Cleopatra marina. Efter allt regnande under vintern, då också sydliga vindar med regn från Sahara innehållande sandpartiklar, behövde Sarita ett uppfriskande bad och lite omsorg. Efter några dagars högtryckstvättande, städande, borstande, fixande, putsande och pustande så såg hon åter fin ut där hon stod på land. Mellan jobben på och visningar av Sarita passade vi också på att återbesöka några av våra favoritplatser runt Joniska havet, men denna gång med Adde istället för Sarita.
Det började bli hett så vi åkte till Lefkas och såg att vägen dit är ett enda stort vägarbete för att för att bredda det och vi passerade våtmarker där flamingos som vanligt stod i vattnet och doppade sina näbbar för föda innan vi passerade bron som egentligen är en färjat som svänger runt när “bron” öppnas. Vi badade vid kite-stranden men såg att den lilla hyddan vi brukar få skugga av hade blåst sönder. Vi besökte marinan vi varit i många gånger och såg att stadskajen fått flera nya flytbryggor med förtöjningslinor, dock mest för charterbåtar, och vi handlade på Lidl.
Vi åkte till Vonitsa och badade och åt “Drunken mussels” på favorittavernan Maistrali och gick på den lokala frukt- och grönsaksmarkanden. Vi åkte till Preveza och passerade marinan där vi låg en vinter under pandemin och vidare till Ionian riviera norr om Preveza och njöt av “egna” stränder. Vi hälsade på människor, djur och fruktträd vi lärt känna under våra år på Sarita. Hunden “Svarta korven” på grannvarvet, “Pappakatten” och några av “Mammakattens” avkommor var kvar på Cleopatra, Avocadoträdet gav fortfarande frukt men fikonträdet hade de sågat ner för att ge bättre plats för passerande bilar
Tidigt i maj var vi klara med arbetet med Sarita och hon var klar för de visningar som var inplanerade. Medan visningarna pågick valde vi att ge oss ut på att ge oss ut på en roadtrip runt Grekland, speciellt Peloponnesos. Lucina hade fixat tyger på väggarna så inredningen i Adde hade blivit ännu mer hemtrevlig och vi hade köpt solceller för att kunna ladda mobilerna även om vi körde med bilen. Vårt första stopp var Messolonghi där vi hade bott vintern 2022-23 i marinan. Vi besökte även stranden vid Tourlida och Saltmuséet, över 60% av allt salt som görs i Grekland kommer från saltvattenbassängerna runt Messolonghis våtmarker. Återigen kunde vi återuppleva de fina marknaderna i Messolonghi och hitta tillbaka till grapefrukt trädet som fortfarande bar på den delikata frukten och se alla flamingos, pelikaner och andra fåglar i naturreservatet runt Messolonghi.
Med möjligheten att ta oss till platser på fyra hjul åkte vi ut till stranden vid Louros i Messolonghis naturreservat. Det är för öppet och långgrunt för att besöka med båt men med bil gick det utmärkt och vi kunde njuta av att vara nästan ensamma vid stranden även om vi fick sällskap av både kor och dyngbaggar. Från Louros åkte vi till den lilla staden Kryoneri vid det höga berget vi sett i olika ljus och väderförhållanden från vår plats i marinan i Messolonghi under en hel vinter. En charmig liten stad där vi var under påsken och fick uppleva grekisk gästfrihet. Först blev vi hembjudna till ett gäng ungdomar som dansade grekiska danser till musik från sin bil vid stranden där vi övernattade. Sen blev vi inbjudna till att äta påsklamm hos den lokala tavernan, tavernan var stängd så det var ett privat firande.
Innan vi sen åkte vidare till Peloponnesos så ville vi besöka Nafpaktos på fastlandet. Det var grekisk påskhelg så populära resmål som Nafpaktos var fulla av turister, inhemska turister. Alla bord på tavernorna var fyllda med greker som högljutt pratade och gatorna var fulla med bilar som letade parkeringsplats. Vi parkerade en bit ut från centrum och tog en trevlig promenad till den lilla hamnen som varit en viktig flottbas under historien för olika stater beroende vilken som haft makten i området. Staden har många medeltida byggnader som en venetianskt borg och orten har spelat en stor roll genom historien, bland annat slaget vid Lepanto som utkämpades i vattnet utanför staden 1571 mellan den Ottomanska sjömakten och de spanska, påvliga, maltesiska och venetianska marina styrkorna sammanslagna.
Efter Nafpaktos var det dags att lämna det grekiska fastlandet och passera över bron, eller som i vårt fall ta färjan, över sundet till Peloponnesos. Bron Rio-Antirrio är imponerande, men kostar dubbelt så mycket som att ta färjan och från färjan kan man se bron bättre än på den. Den invigdes 2004 i samband med olympiaden i Aten och flamman bars fram över bron som är över 2 kilometer lång, en av de längsta hängbroarna i världen.
Efter bron körde vi längst Peloponnesos västkust ner till Niforeika stranden där vi hittade en skuggig plats under ett träd på parkeringsplatsen. Det behövdes skugga då temperaturen var över 30 grader . Hotellet som låg bredvid var stängt men det kom lite badande på besök då och då men till kvällen och morgonen var vi ensamma på stranden och tog en lång promenad med sand mellan tårna. Från stranden kunde vi se Rio-Antirrio bron i soldiset. Vi trivdes bra på platsen så vi stannade ett par dagar och njöt av att kunna bada i Medelhavet och samtidigt ha tillgång till färskvattenduschar vid stranden. Sen var det dags att fortsätta utforska Peloponnesos, men det blir i ett nytt inlägg.
