Roadtrip till och i Grekland, del 2

Den 7 april 2024 lämnade vi Niforeika beach på Peloponnesos för att fortsätta vår roadtrip på Peloponnesos ii Grekland. Vi hade bestämt att försöker utforska det vi stötte på och inte har några bestämda planer när det gällde varken tid eller platser. Vi ville uppleva de saker som kändes mest intressant för stunden och inte följa en uppgjord plan med besök på rekommenderade turistorter. 

Vi reste söderut utmed Peloponnesos västkust och vårt första stopp blev Kyllini där vi åt lunch på en taverna vid stranden med utsikt över marinan som trafikerades flitigt av färjor. Sen åkte vi vidare längs kusten och letade efter ett övernattningsställe. Det var lite svårt då de flesta stränderna hade tavernor eller hotell, men vi hittade en plats mellan stränderna vid Marathia och Kourouta. 

På strandpromenaden kunde vi se många olika konstruktioner av plankor, palmblad, presenningar, störar, madrasser, möbler och diverse bråte som var hopsatta till strandbarer och kaféer men som vinterstormarna hade gått hårt åt. Vi funderade om alla dessa konstruktioner skulle byggas upp igen och göras fina inför turistsäsongen.

På morgonen åkte vi till Kourouta och promenerade runt i den lilla staden som i början av maj nästan var en spökstad. Solstolar och parasoller började befolka stranden, tavernorna hade börjat ställa fram bord och stolar på trottoarerna och hotellen fixades upp men det var inga turister där ännu så allt låg öde på morgonen när vi var där. Vi fortsatte till Katakolon där vi stannade till i hamnen men valde att fortsätta en bit utanför staden där vi hittade en plats att parkera för natten på en väg ner till havet och stranden i en förort med semesterhus som under lågsäsong inte var bebodda. Här hittade vi ett mullbärsträd som gav oss tillskott till vår yoghurt och müsli och fick sällskap av några lösa vildhundar som försiktigt närmade sig oss och där en av dem blev kompis med Lucina, den andra höll sig på avstånd.

Vi fortsatte vår färd söderut längs Peloponnesos västkust och efter några mil dök en skylt upp som visade på bad och vattenskidåkning till vänster, in mot inlandet. Vi insåg att det måste ligga en sjö där och svängde av, en sjö har sötvatten vilket är bra för campare då det innebär en chans att tvätta både kläder och oss själva. Det var vårt första möte med Kaifassjön, ett område vi blev förälskade i av flera anledningar. Vägen ledde till vad vi trodde var ett övergivit hotell men som vi upptäckte förbereddes för att öppnas för säsongen, åtminstone huvudbyggnaden för många av annexen var riktigt förfallna. Vi läste på om Kaifassjön och förstod att här hade den inhemska turismen blomstrat med helande termalbad sedan antikens dagar. Källans vatten innehåller svavelföreningar och är även rikt på mineraler och har använts för sina terapeutiska egenskaper för att bota det mesta som hudsjukdomar, reumatism, leversjukdomar och muskelsjukdomar, förutom att få sin eviga ungdom tillbaka. Till och med båttrafik på sjön med kajer för tilläggningar på olika platser var synliga och hotellet vi hittade var en del av detta.

Men vi kunde inte stå på hotellområdet då det var folk där som förberedde ett öppnande så vi fortsatte och hittade en skogsväg parallellt med sjön. Vi en av de byggda kajerna hittade vi ett ensamt träd som kunde ge skugga åt vår bil under dagen, ett perfekt ställe med utsikt över sjön.

Vi såg också på Google Maps att havet låg nära på andra sidan av den stora vägen, bara några hundra meter från sjön. Så vi tog en promenad över vägen sen passerade ett gammal nedlagd järnvägsspår och genom en pinjeskog och där bortanför lite sanddyner öppnade sig havet och en milslång strand med fin sand. Inte ovanligt i Grekland men den här stranden var totalt öde, inte en människa så lagt ögat kunde se åt något av hållen. Visserligen var det tidigt maj och turistsäsongen hade inte börjat men en sån lång och fin strand helt öde, det var svårt att förstå. Det började bli kväll och det var molnigt så det var dags att återvända till bilen, men till den milslånga stranden skulle vi återkomma. 

När vi kom tillbaka så upptäckte vi att det stod en brandbil parkerad med några grekiska brandmän i uniform bredvid alldeles vid infarten till den lilla skogsvägen. Vi stannade till och frågade om det var någon brand i närheten men förklaringen var att det förra året hade härjat skogsbränder i området och nu ville man vara närmare på plats om något skulle hända i år igen. De såg dock inte ut att lida på sin post där de satt i sina fällbara utestolar i skuggan under träden och åt en pirog.

När vi kom fram till vår bil så kom ett grekiskt par promenerande på skogsvägen, eller han var från Grekland men hon från Tyskland men de bodde nu i området. De berättade mer om de välgörande svavelkällorna som gjort området berömt sedan antikens dagar. Det fanns ett “spa” på andra sidan sjön som var stängt nu under lågsäsong, men det var lätt att ta sig in på området, det var “trappsteg” ordnade i grinden så lokalbefolkningen kunde använda svavelkällan året om. Efter en regnskur med vacker regnbåge och en god middag med äggröra gjord på vårt enlågiga gaskök kunde vi njuta av en vacker solnedgång över Kaifassjön.

Tidigt på morgonen beslöt vi att stanna en dag till vid sjön men att utforska termalbadet mer. Så vi tog bilen till andra sidan sjön till den “spaanläggning” som låg nedanför ett stort berg med en grotta där svavelkällan mynnade upp ur jorden. Mycket riktigt var delar av grindens nät uppklippt så det bildade steg i grindens stålram så det var lätt att ta sig över. Så tidigt var vi helt ensamma där och kunde sjunka ner i det varma vattnet, över 30 grader, som luktade lite som ruttna ägg. Vi hade sällskap i vattnet av en hel del sjögräs, någon ödla och sköldpaddor, men vattnet runt kroppen kändes lent. 

Efter vårt dopp så fortsatte vi runt sjön och helt plötsligt såg vi precis vid vägen något som såg ut som en grotta med en liten cementbyggnad i öppningen som var mer som ett omklädningsrum. Vi stannade till och kunde med lukten konstatera att det var en annan svavelkälla som rymdes i grottan. Så vi tog på oss badkläder ännu en gång och med pannlampor kunde vi se att grottan gick långt in. I början bottnade vi men längre in fick vi simma för att komma längst in i grottan. Här var vattnet dessutom mycket klarare och utan någon beväxning på stenar eller i vattnet, en härlig upplevelse att flyta omkring i det förmodade hälsobringande vattnet helt själva i en grotta att utforska. Att sedan människor före kristus födelse hade simmat i samma grotta gjorde inte upplevelsen mindre spännande.

När vi kom tillbaka såg vi att vårt ställe under trädet var ledigt så vi parkerade där för ännu en natt , för nu hade solen kommit upp och började värma upp luften så ett besök på stranden vid havet låg som nästa utflykt under dagen, så det blev en dag till vid Kaifassjön. Stranden vid Medelhavet var denna gång solbelyst men fortfarande helt öde och en dyning rullade in på stranden vilket gav en rofyllt bakgrundsljud. Vi riggade vårt solparasoll för att få lite skugga för oss själva och matsäcken vi hade förberett och tog en lång promenad längs stranden. Vi kunde se på Google Maps att det var en nudiststrand så vi gjorde som påbjöds även om det inte spelade någon roll på en helt tom strand.

Efter en eftermiddag på stranden var det dags att återvända till vårt lilla hus på hjul och vi fick åter njuta av en god middag och en vacker solnedgång och en lika vacker soluppgång med älvor som dansade på vattenytan. På morgonen var det dock dags att fortsätta söderut längs Peloponnesos västkust. Vi passerade de små hamnstäderna Kyparissia och Marathopolis men ingen av dem kändes som bra platser att stanna på då de inte hade några bra platser att ställa bilen och kändes inte som de hade en varm atmosfär. En liten bit söder om Marathopolis hittade vi en liten väg ner till en strand som såg lovande ut och vi kunde parkera i skuggan under ett träd alldeles vid stranden. Duscharna som fanns var inte påslagna så det märktes att det var tidigt på säsongen, men en träddunge gjorde det möjligt att inställer vår hängmatta vilket var ett plus.

Vi fortsatte söderut och var lite nyfikna på Pylos vid Navarino Bay, det såg lockande ut på kartan med en skyddad lagun där staden Pylos låg. Vi hade hört mycket positivt om det från seglare vi mött. Själva staden Pyros hade en skyddad marina och sin charm även om den var lite väl turistigt i vår smak, men Navarino Bay var en besvikelse. Det kantades av turistområden med golfbanor, tennisbanor och lyxvillor, ofta med ett högt stängsel runtom och vakter vid infarten. Efter en promenad i marinan och in i staden där vi tog en glass så fortsatte vi på jakt efter ett trevligt ställe för övernattning. Vi tittade på Google Maps och såg att det mesta av Peloponnesos västkust söder om Pylos verkade vara mest otillgängliga klippor så vi beslöt att åka över bergen till nästa finger på Peloponnesos. Så från Pylos så styrde vi kosan österut och uppåt på slingriga bergsvägar. 

Det hade blivit kväll och vi började leta efter en nattplats och vi såg en avtagsväg som slingrade sig upp genom en olivlund som såg lockande ut. På krönet fanns det en liten skogsväg som vi körde av på och kunde parkera med milsvid utsikt åt alla håll. Vi kunde se havet i flera riktningar och kände att det var en perfekt plats för natten, det var lite svalare också i bergen jämfört med kusten där det kunde bli riktig varmt även om det fortfarande var tidigt i maj. Vi fick en fin lugn kväll som stördes endast en gång av en passerande bil till den lilla byn som låg längre fram på vägen.