Tillbaks till sjöbris och sol
Efter frontpassagen med regn i Korfu (där jag för första gången tvingades på nästan tre månader sov i ruffen istället för i sittbrunnen) så klarnade det upp och resten av veckan var mer normal med en sjöbris från nordväst på eftermiddagarna och lugnt väder på natten och förmiddagen, ibland med landbris och/eller karabtiska vindar, och framför allt klarblå himmel med bara enstaka moln om man bortser från cumulusmolnen över fastlandet. Så seglingen söderut blev en solskenshistoria.
Vi gjorde ett lunchstopp vid sydspetsen på Korfu. Vid lugnt väder går det att ligga lite varsomhelst längst Korfus östkust där klippor och sten- och sandstränder avlöser varandra. Sen bar det av mot Mourtos vid fastlandet igen, men denna gång anlände vi inte mitt i natten utan det fanns tid för en middag i lugn och ro på en av tavernorna i land.
Eftermiddagens vind hade lugnat sig på morgonen så vi gjorde ett besök till grotta på ön Sivota alldeles vid staden. Rob var den enda som kände för ett morgondopp och simmade in medan övriga nöjde sig med att titta från båten. Vi gjorde också en lite guidad tur runt Paxos på vår väg söderut. En snabb titt på den vackra men alltid med båtar fulla viken Lakka på nordspetsen. Vi ankrade vi revet på mitten av ön för en simtur och sen en timme vid Goia, staden på ön som ligger väl skyddad och är inspirerad av vinetiskt arkitektur.
Sen seglade vi söderut igen och med sjöbrisen kom vi fram till kanalen på Lefkas för broöppningen klockan 19.00. Så vi ankrade upp för natten precis utanför kanalens mynning på sydsidan där det finns en lite by som heter Lygia. Det finns en pir men hamnen är trång och ankringsplatsen utanför har bra ankarbotten och är skyddad för sjöbrisen men ligger helt öppen för syd. Men i normala förhållanden är det en bra ankarplats och vi åt middag på en av tavernorna i land.
Med spegelblankt vatten motorerade vi söderut och valde att stanna för lunch i en av vikarna på Lefkas sydkust, vid semesterby Poros. När sjöbrisen satte igång så lättade vi ankar och styrde kosan mot Fiskardo på norra Kefalonia dit vi fick en härlig segling i en tilltagande bris och var också tvungna att göra ett slag. Vi ankrade på svaj vid Fiskardo då vi kommit in sent och det var trångt mellan båtarna vid udden till fyren.
På morgonen hade det varit lugnt tillräckligt länge så de spektakulära stränderna i bukten på norra Ithaka kunde besökas. Vi var där tidigt och hann ligga ensamma med simning till stranden och frukost innan nästa båt anläde, och då var det dags för oss att lyfta ankaret och gå runt hörnet till viken med den charmiga byn Kioni på Ithakas västkust. Där åt vi lunch och badade innan vi åkte ner mot huvudstaden på Ithaka, Vathi. Men innan vi kom fram dit så stannade vi till vid ytterligare en fin strand med klippor bakom och badade. Innan vi till slut ankrade i Vathi så fyllde vi på vatten och diesel vid macken där.
Från Ithaka gick färden till One House Bay på ön Atoko. Där hade ett gäng med kanotister dragit upp sina kanoter på stranden för övernattning. En vacker vik där vi åt lunch innan sjöbrisen fyllt i så seglingen till Castos blev en fartfylld sådan. Vi ankrade i viken utanför staden, dels för att det är skönt att ligga på svaj och kunna ta morgondoppen ogenerat, men också för att det var fullt i hamnen, bland annat en eskader på ett 10-tal båtar. Det var dock inget problem att hitta en taverna för middag.
Väderprognosen visade på lite starkare sjöbris så frågan var den näst sista natten skulle spenderas, sista var i Lefkas marina. Vi startade med lätt vind och motorerade och jag såg att en trevlig men exponerad strand vid Kalamos sydspets såg OK ut att ligga vid, så vi stack dit för frukost och en simtur i det turkosblå vattnet. Snart fick vi sällskap av några styrpulpetbåtar som är populära att hyra för dagen här nere. Men då hade sjöbrisen börjat blåsa och vi satte av mot, ja antingen lagunen Vilkho på Lefkas eller mot Ithakas vikar på nordostkusten. Det förstnämnda var lite säkrare men där hade vi varit så det blev Ithaka.
Efter en skön segling med över 10 knop på loggen så fick vi vår beskärda del av byig vind. Vi hittade en dubbelvik med strand straxt norr om Frikes som var tom på båtar. På den västra låg kanotisterna från Atoko och solade och där blåste det byig vind så vi valde den östra viken. Det var djupt men efter ett par försök hade vi ankare i och två linor i land. Vi såg hur det började gå vita gäss utanför Frikes och byarna som kom genom dalen och nedför bergen blev kraftigare. En del lyfte ytvattnet till skum. En av dem som var ovanligt lång träffade Sarita i sidan varvid ankaret släppte greppet.
Så det var ut igen men denna gång prövade vi att backa in till stranden längst in där det var grundare för ankaret och möjlighet till spring fanns. Vi fick ankra två gånger innan vi fick tillräckligt, men fortfarande osäkert grepp med ankaret. Med två aktertqampar och två spring, en på varje sida, så låg vi dock tryckt. Det kom en annan båt och försökte lägga till i viken men gav upp efter fem försök. Det blåste byingt nästan hela natten, men vi lågt tryckt mitt i den lilla viken. Man kan aldrig ha för mycket tågvikre ombord!
Nästa morgon hade det lugnat ner sig men det fanns fortfarande tillräckligt med vind för att segla sträckan i öppningen mellan Ithaka och Lefkas innan det blev motor till marinan för städning och besättningsbyte. Nu med min dotter och pojkvän – så det är en vecka jag sett fram emot.
