Tid att ladda om
Vi hade legat pÄ svaj under natten och pÄ morgonen var det dags att starta motorn och ta upp ankaret, men allt som hÀnde nÀr jag vred pÄ nyckeln var ljudet av ett klick nere frÄn motorrummet. Inte den roligaste starten pÄ dagen, men pÄ Sarita kan man koppla om sÄ att förbrukningsbatterierna, de som anvÀnds för lampor, instrument, kyl och annat, ocksÄ tillfÀlligt anvÀnds som startbatterier. Och dÄ brummade motorn igÄng utan protester. Men det var tjall pÄ linjen nÄgonstans som mÄste ÄtgÀrdas.
Vi var inne pĂ„ de sista dagarna pĂ„ vecka tvĂ„ med en gĂ€st ombord sĂ„ vi fortsatte med agendan, och det blev en del sköna seglingar. Veckan efter var inga gĂ€ster inbokade sĂ„ dĂ„ fanns det tid att titta nĂ€rmare pĂ„ problemet. Under tiden var det ett Ă„terbesök till Vonitsa i âhavslagunenâ innanför Preveza, en av vĂ„ra favoritplatser, med ett nytt besök pĂ„ den lokala tavernan med de fantastiska musslorna. DĂ€r utmanade ocksĂ„ besĂ€ttningen Saritas mast med ett byte av glödlampa för ankarlanternan som bonus, bĂ„de Lucina och hennes dotter Nora var uppe i toppen, drygt 20 meter över havet.
Vonitsa blev en fin sista kvÀll innan vi angjorde Cleopatra marina för avslutning av veckan. Vi ligger dÀr pÄ vintern och de har ocksÄ en marina, men framför allt duktiga mekaniker och elektriker. Men felsökningen i huvudet hade börjat och egentligen fanns bara tvÄ alternativ. Antingen hade batteriet dragit sin sista suck eller sÄ hade nÄgot relÀ eller regulator i startbatterikretsen gett upp. Men vid felsökningen upptÀckte jag en del andra saker, vÄra voltmÀtare visade en dryg volt för mycket. Med andra ord hade jag mindre spÀnning i batterierna Àn jag trott, och dÀrmed inte laddat dem tillrÀckligt ofta.
Men startbatteriet visade över 13 volt och om det var i nĂ„gorlunda trim sĂ„ borde det starta motorn, förbrukningsbatterierna visade till och med mindre spĂ€nning trots att de startade motorn. Men man mĂ„ste ocksĂ„ se hur mĂ€ngden ampere batteriet generar, sĂ„ det behöver inte vara friskt för det, men oron över ett elfel vĂ€xte (det Ă€r lĂ€ttare att âbaraâ byta batteri).
Det fanns inte plats i marinan nĂ€r vi kom till Preveza sĂ„ Sarita placerades pĂ„Â bensinbryggan tills bĂ„tar lĂ€mnat och gett plats, förmodligen pĂ„ mĂ„ndag morgon dĂ„ jag börjat min ensamma vecka ombord, Lucina mĂ„ste hem och arbeta. Men pĂ„ morgonen Ă€r det vindstilla sĂ„ med hjĂ€lp av en kille frĂ„n marinan som tog emot linor i land sĂ„ förtöjde jag med hĂ€cken mot bryggan och en förberedd förtöjningslina (förankrad i botten) i fören som brukligt Ă€r hĂ€r nere. I vĂ€ntan pĂ„ mekanikern tog jag fram ett förbrukningsbatteri jag bytte förra Äret och sparat för en regnig dag, och det kom nu vĂ€l till pass. Jag rensade under babord akterhytt dĂ€r startbatteriet fanns. Jag bytte kablar till det ânygamlaâ batteriet för att se om elfel kunde uteslutas, och motorn startade med ett tacksamt brummande. Skönt, nu var det bara att kontrollera att det ânyaâ batteriet var i tillrĂ€ckligt bra skick.
Mekanikern kom och konstaterade med sitt mÀtinstrument att mitt gamla startbatteri bara hade 470 ampere mot de 800 som det ursprungligen hade och skulle ha. Mitt nygamla var dock helt OK, sÄ det var bara att installera det som startbatteri. Sen hade vÄrt förfilter till dieseln rostat ihop sÄ vi inte kunde plocka isÀr det vilket behövdes för rengöring dÄ vi fÄtt sÄ dÄlig diesel att det inte rÀcker med att byta filtret. SÄ mekanikern fick lite att göra ÀndÄ Àven om mysteriet med det försvinnande kylvattnet till motorn fortfarande Àr spekulation.
Vi bytte varmvattenberedare i vintras (den gamla hade börjat lĂ€cka) och vattnet vĂ€rms med antingen en elpatron med landström eller en slinga med kylvattnet frĂ„n motorn. Eftersom slingan var tom efter installationen Ă€r det naturligt att det gĂ„r Ă„t kylvatten för att fylla slingan, men vi har sĂ€kert fyllt pĂ„ över 15 liter och varmvattenberedaren ligger över motorn sĂ„ dess kylvatten bör inte ha drĂ€nerats vid bytet. Men dĂ„ vi inte hittat nĂ„gon lĂ€cka sĂ„ Ă€r det den enda rimliga förklaringen sĂ„ vi hoppas att vi snart inte behöver fylla pĂ„ mer vatten (slingan Ă€r full). TillĂ€ggas bör att det finns nĂ„gon sorts spĂ€rr i motorn som gör att vi alltid haft tillrĂ€ckligt vatten för kylning, temperaturen Ă€r stadigt den rĂ€tta (förutom första fĂ€rden i Ă„r nĂ€r vi försökte fĂ„ plats med ett segel som blockerade ventilationen till motorn, dĂ„ blev det för varmt â men det lösta sig nĂ€r vi omplacerade seglet).
SÄ vad jag kan konstatera Àr att ladda om batterierna mellan gÀster har en helt annan betydelse ombord pÄ en bÄt och vi mÄste ha bÀttre laddningskÀllor med tanke pÄ att voltmÀtarna visar fel. Solceller och vindgenerator Àr pÄ listan, men Àven en kraftfullare generator pÄ motorn skulle underlÀtta dÄ vi ofta förbrukar nÀstan lika mÄnga ampere som vi fÄr frÄn generatorn och dÀrmed sÄ laddas inte batterierna tillrÀckligt, men frÄgan Àr om den fÄr rum i motorrummet som det ser ut nu. En bÀttre hushÄllning med el mÄst dock till och vi behöver gÄ in till landström för att batteriladdaren skall fÄ tid att höja grundnivÄn regelbundet. NÄgra lÀrdomar jag funderar pÄ nÀr jag ser ner i ruffen pÄ Sarita och inser hur mycket reservdelar och verktyg som mÄste tas fram varje gÄng nÄgot skall meckas med. SvÄrt att se att det skall bli en bÄt av allt igen, men jag vet att under all brÄte finns en skönhet.
För fler tankar, erfarenheter rÄd och tips om att segla bortom horisonten sÄ finns min bok med samma namn till salu. Klicka hÀr för att fÄ mer information.
