Lefkas kanal

Första gången jag hörde talas om Lefkas kanal var 1980 när jag arbetade på en segelbåt som besökte så många öar som möjligt i Grekland under sommaren. Då valde skepparen på båten att runda Lefkas på dess västsida, havssida, för att undvika kanalen som beskrevs ha ett osäkert djup. Sedan dess har jag sedan 2012 passerat genom kanalen åtskilliga gånger, alltid med samma fascination av bron som består av en bilfärja och det ständiga arbetet som pågått i kanalen.

Det är Lefkas kanal som gör Lefkas till en ö. Den ringlar sig genom ett saltvattenskärr mellan fastlandet och Lefkas från det Joniska havet och fastlandets kustlinje upp mot Paxos, Antipaxos och Korfu i norr till det mer skyddande innehavet i söder där Lefkas och Kefalonia bildar en skyddande barriär mot havssjön.

När man närmar sig kanalen från norr så breder sig två långsträckta sandstränder ut sig på var sin sida om kanalen. Den österut är nästan obefolkad och ger möjlighet för de som vill vara i fred att hitta sin egen sträcka av sandstrand även om det är lite besvärligt att ta sig ut dit då man måste passera delar av saltvattenskärret.

Stranden västerut går i en båge runt nordvästudden på Lefkas och skiftar karaktär längs vägen.Närmast kanalen hänger turisterna och här går det att hyra solparaply och solstolar. Sen kommer ett segment där antalet personer är få och blandat innan man kommer runt udden. Där tar kitesurfarna vid. De campar där, eller kommer dit på eftermiddagen då sjöbrisen brukar växa sig ganska stark och både vind och vågor blir idealiska för sporten.

När vinden ligger på var det lite nervöst att närma sig kanalen norr ifrån. Det är långgrunt och den sandudde som skyddar infarten till kanalen var dåligt utmärkt var de grunda områdena fanns och vågorna kunde bryta vid infarten. Det stod en antik grävskopa på udden som konstant arbetade med att skyffla sand som spred ut sig i inloppet, ett till synes omöjligt evighetsuppdrag. Numera har tre vågbarriärer av sten skapats vid infarten som gör att det numera muddrade och med sjömärken utmärkta inloppet till kanalen inte slammar igen på samma sätt som förut, och att risken för brytande sjö har minskat.

Vid infarten från norr passerar man en borg med en inre gård där det finns en kyrka. Borgen härstammar från Medeltiden och har Venetiansk påbrå och innehåller förutom kyrkan ruiner från ett litet samhälle. Borgen går under namnet Agia Mavra eller Santa Maura. Det byggdes på 1300-talet men har varit med om mycket sedan dess. Man kommer där in i en liten lagun som skulle behöva rymma fler båtar än den gör då det är ”väntrummet” för bron som ligger i början av kanalen. De flesta större båtar får vänta utanför inloppet, exponerade för vågor och vind ute till havs, så jag försöker göra mina passager genom kanalen tidigt innan sjöbrisen kickat in för starkt.

Bron är värt ett speciellt kapitel, det är egentligen en bilfärja man lagt tvärs över kanalen så den når bägge stränderna när ramperna är nedfällda. När bron ”öppnas” så lyfter den på ramperna i bägge ändar och svingar med hjälp av bogpropellrar runt en pållare den är förtöjd i lite akter om midskepps. Pållaren blir lite som ett gångjärn. När båtarna passerat vrider den tillbaka tills det tar stopp mot en annan pållare och färjan ligger fast och kan åter fälla ner sina ramper för biltrafiken att passera över.

När färjan börjat sin gir så gäller det att hänga på tåget, om det blir för stora luckor i raden av båtar som vill passera så händer det att bron stängs. Annars skall den öppnas varje heltimme under högsäsong, och även om broväktarens klocka inte verkar synkad med den officiella så brukar öppningen ske runt helslaget timme.

Färden söderut fortsätter mellan uppbyggda kanalkanter som numera kompletterats med lateralmärken (röda och gröna sidobojar). Precis vid bron skiftar dock farleden färdriktningen så man får se upp med vilken sida man tar sjömärkena, men det ter sig naturligt när de står i en kanal. Bara efter en knapp halv sjömil passerar man Lefkas stad med sin stadskaj och stora marina bredvid varandra. Bra ställen att lägga till vid för proviantering och för att fylla vatten, diesel och ladda batterier. Här finns också det mesta av den marinservice man kan behöva.

Efter marinan går färden vidare söderut förbi en kulle som är täckt med skränande måsar. Det är Lefkas soptipp som nu har börjat täckas över med jord och mer liknar en ”land-fill” även om lukten är svår att dölja. Sen tar ett lite mer öppet vatten vid där kanalen går längs östra kanten medan en lite sjö med en ruin på en ö ser lockande ut till väster. Men här har åtskilliga båtar gått på grund när de svävat ut för långt från den raka linjen i kanalen.

Från och med i år så finns här fortsatta lateralmärken så det är lätt att se var det är djupt. Tidigare år satt det bara vanliga pinnar nedstuckna i leran lite här och var (och på måfå verkade det) och det var svårt att veta vad som var en markör för kanalen och vad som var ett fiskeredskap. Dessutom muddrades inte kanalen regelbundet så det blev många grundstötningar av båtar som charterbolagens RIB-båtar fick undsätta med att dra loss. Som tur vad är det mjuk lera så skadorna var nog mer på skepparnas stolthet.

Efter nästa böj lite mer västerut så ligger en ruin som måste vara betydelsefull. Hela förra året låg ett mudderverk och pålmaskin vid den låga ön där ruinen ligger. Resultatet är en liten låg kaj i cement som skyddar ön för att försvinna av alla svall från passerande båtar. Ruinen ligger strax före kraftledningen som förhindrar båtar med över 40 meter mast att passera i kanalen, och djupet är sex meter. Där går en bilväg ut ända till kanalen slingrande genom saltvattenkärret. Där brukar ett gäng med fiskespön stå och hoppas på napp som konkurrent till de hägrar och pelikaner som kantar kanalen med jämna mellanrum.

Efter kraftledningen kan man se färgskiftningarna i vattnet mot kanalens slut. Det är både botten och djupet som ändras från lera till sand och från grunt till djupt. Färgskiftningen går från det lite grönblå till turkos till azurblå, och helt plötsligt är man ute på djupt vatten och lämnar Lefkas kanal bakom sig för vidare färd söderöver.

För uppdatering av det senaste när det gäller navigationen genom kanalen kan man antingen gå till noonsite eller cruiserwiki.