Från skärgårds- till oceansegling
Dags att summera upplevelserna från 5 500 sjömil från Marseille till Nassau ombord på katamaranen Azizam med videos och text. Vi är nu tillbaka till vår båt Sarita i Grekland även om upplevelserna ombord Azizam finns i färskt minne och en tacksamhet över att få varit med om seglingen och alla lärdomar vi fått under resans gång.
Från St Martin till Nassau i Bahamas är det nästan 1000 sjömil (180 landmil), en sträcka vi seglade på tio dagar med fem stopp med en kallfrontspassage som gav starka vindar, moln, lite regn och temperaturer på under 20 grader, ovanligt kyligt även för Bahamas. Men det började med en övernattningssegling till Virgin Gorda i Jungfruöarna som med all tydlighet visade att Irma ödelagt mer än St Martin.
Efter att ha upplevt ett av orkanen Irma sargat St Martin från Marigot och Simpson bay gav vi oss av till Orient bay på dess lovartssida. Vid en första anblick såg det mesta bra ut från ankarplatsen bakom ön Pinel. Även om öns byggnader var raserade så pågick återuppbyggnad.
När vi ombord katamaranen Azizam närmade oss Antigua pirrade det i magen. Jag har spenderat mycket tid i detta seglingscentrum men det var över tjugo år sedan jag varit här senast och redan då hade förändringens vindar startat och frågan var om jag alls skulle känna igen platsen jag tyckte så mycket om och hade så många minnen från.
Det var över tjugo år sedan jag var i Västindien senast så jag var spänd på hur mycket som ändrats och hur mycket som var detsamma. Att anlända med en 26 meters katamaran med all den komfort som överseglingen inneburit, och den servicenivå vi hällt, gjorde också att ankomsten blev annorlunda. Våra upplevelser från ankomsten till Barbados till vi närmar oss Antigua, via Martinique och Iles des Saintes, handlar denna del av bloggen om.
Från kap Verde började Atlantseglingen med ovanligt lugna passadvindar, men det blev en händelserik översegling ändå där vi badade bubbelpool på fördäck, stod vakter, städade, badade i havet, fick fisk, och gjorde alla små reparationer, inklusive uppröjning efter en elbrand.
Beslutet att segla till Västindien via Kap Verde öarna kändes helt rätt när vi fick väderprognosen inför vår avfärd. Ju snabbare vi kunde starta med en sydvästlig kurs desto bättre då ett lågtryck skulle bildas väster om Kanarieöarna och fördjupas med upp till kulingvindar från väst och ett område med i stort sett stiltje söder om den horisontala fronten.
Efter att ha passerat Gibraltar öppnade Atlanten sin stora famn med lugnt väder som innebar motorsegling. Men det stora havet hade planer för oss med kulingvindar och en upprörd havsyta som ställde till en del problem för oss på vår färd söderut mot värme och etappmålet Teneriffa.
Efter anlänt ombord på katamaranen Azizam i Marseille var det arbete direkt med fix och proviantering, det var bråttom att hinna förbi Lejonbukten innan Mistralen började.
Vi lämnade Sarita efter en eftermiddag med åskfronter som skakade henne på vaggan, men allt kändes tryggt när vi styrde kosan mot nästa äventyr, seglingen med Azizam till Västindien. Men först måste vi ta oss till Marseille där båten ligger. En färd som inkluderade en färja mellan grekiska Igoumenitsa och italienska Venedig och som vi planerade att ta det lugnt på. Med tältet i bagageutrymmet ville vi uppleva så mycket som möjligt innan ankomsten till slutmålet
Det är med blandade känslor som vi nu tagit upp Sarita på land för säsongen men med en leveranssegling över Atlanten förestående så är det nödvändigt, vilket i ännu högre grad känns som om vi sviker Sarita.
Tjoohoo, då var det bokat och klart, vi gör en leveranssegling till Västindien. Och inte med vilken båt som helst utan med den 26 meter långa katamaranen Azizam. Hon ligger för närvarande i Marseille och färden är planerad att gå via Kanarieöarna och kanske Kap Verde till Antigua. Vår gemensamma vän Håkan är skeppare ombord och vi följer med som en del av leveransbesättningen