Från skärgårds- till oceansegling
Det var en lugn vecka, både för att vi varit få ombord och att vädret varit lugnt. Det gör att fler platser kan besökas under dagen även om landbrisen har varit lite starkare vilket gör det lite besvärligare att hitta skyddade ankarplatser för natten.
Efter frontpassagen med regn i Korfu så klarnade det upp och resten av veckan var mer normal med en sjöbris från nordväst på eftermiddagarna och lugnt väder på natten och förmiddagen, ibland med landbris och/eller karabtiska vindar, och framför allt klarblå himmel med bara enstaka moln.
Den första veckan av två med en besättning från Tasmanien, USA och Sverige har gått lite i väntans tider. Vi väntade på att jollen skulle komma tillbaks från reparation och vi väntade på att regnet skulle passera. Jo regnet, det första regnet med himlen täckt av tjocka moln på fyra år (eller 12 månader totalt) om man bortser från ett par åskskurar år 2 och detta år. Men vi tog oss till Korfu innan det kom.
Under mina snart fyra säsonger i Grekland och Turkiet, varav två i Joniska havet, har det regnat i en åskskur en gång (i Göçek). Moln har varit ovanliga utan blå himmel obligatorisk, till denna vecka.
Under den första veckan i Joniska havet styrde Sarita sakta med fören norrut, mot Korfu där besättningsbyte väntade. Fiskardo på Kefalonia var så långt söderut vi kom denna vecka men det är ett trevligt ställe att vända norrut på för även om priserna är höga så är atmosfären trevlig och allt är vackert och välordnat.
Joniska havet välkomnade med stiltje, eller nästan stiltje, efter vi lämnat Mesolongion vid soluppgången. Det fanns vindlinjer över de skyddade farvattnen innanför Lefkas och Keffalonia, men de förvarnade om en bris på ett par meter per sekund, inte byar med kulingstyrka. Vi genade innanför ön Oxia med fyren som markerar det grekiska fastlandets sydvästligaste utpost och styrde upp mot ön Atoko med den vackra viken ”One house bay”.
Då var vi igenom den spektakulära Korinthkanalen och ute på västra sidan av det 6 km smala näset mellan Peloponnesos och fastlandet, mellan Egeiska havet och Joniska havet. Vi gick in i Korinth direkt efter kanalen, staden som ligger i östra delen av Korinthbukten. Som förra gången jag var här för två år sedan, då på väg österut, fanns ingen plats i den lilla marinan utan vi blev hänvisade till den stora kommersiella hamnen.
Med några som stannade kvar från gamla besättningen och lite nytillskott lämnade vi Kykladerna och seglade in i Saroniska bukten, in mot Korinth-kanalen som skall passeras kommande helg på väg mot Joniska havet. Kykladerna gav oss lite Meltemi som avsked på ankarplasen i Sounion, men sen har det vara lugna vindar med bad från tampen efter Sarita och besök av delfiner.
Just nu ligger vi förtöjda vid kaj i den lilla staden Merikha på ön Kithnos och vinden blåser svagt från sydväst och Metemin som vi stångats med några dagar innan lyser helt med sin frånvaro. Även i morgon lär det bli vindstilla och det är motorsegling som gäller i den västra delen av Cykladerna just nu. Och även om den grekiska nordvinden Meltemin inte blåst med full styrka har den gett oss kulingvindar i byarna och härliga seglingar då vi planerat rutten för att få helst halvvind
Kea blev den sista ön med våra nuvarande gäster ombord på vår väg över Kykladerna där vi under tio dagar seglat över 200 sjömil. Med en väntad period med lite starkare Meltemi, med byar över 15 m/s, så lockade en skyddad marina under vår vänteperiod till nästa gäng som anländer söndagen den 5:e juli, så vi styrde kosan mot Olympic Marina just söder om Lavrion alldeles vid det grekiska fastlandets sydostligaste udde.
Efter en natt med ryck i aktertamparna från vågrörelserna som smugit sig in i hamnen i Naoussa marina så hade vinden lugnat sig och byarna var under 15 m/s och de brytande sjöarna färre och inte så höga. Vi bestämde oss för att fortsätta fortsätta vår segling västerut genom Kykladerna, vilken ö vi hamnade på fick vindriktningen bestämma.
