Mysteriet med båtar

Båtar är ett mysterium. Efter att två personer har jobbat hårt i två veckor på båten så vore det lätt att redovisa vad som är gjort. Men när jag sätter mig ned och skall lista alla åtgärder vi gjort så kommer jag knappt ihåg en enda, och Sarita ser ut som vanligt. Vårt mål har varit att minimimera utgifter, inte maximera inkomster när vi flyttat ombord. Så vad har vår tid och våra pengar gått till under två veckor på land och en vecka efter sjösättning? Eller hur spenderar man ett halvårs månadslöner på några dagar utan att det syns?

De mest uppenbara förändringarna ligger under durkarna, nere i kölsvinet. Medan båten stod på land har Sarita fått nya skrovgenomföringar och kulventiler, alla 14. De var original av brons, egentligen fantastiska små underverk men de krävde konstant underhåll och användande så till slut var det ett fåtal som fortfarande fungerade. Och med hål i båten under vattenlinjen som inte kan stängas av om en slang går sönder, hoppar av eller bara om man vill mecka med grejorna, är något som bör åtgärdas.

Så nu har de ersatts av genomföringar och kulventiler gjorda av kompositmaterial från TrueDesign, typgodkända av bland annat Veritas. Många slangar, som säkert var original från 1991, har också bytts ut. Det blev lite strul då personalen från Cleopatra Marina, som bytt genomöringarna, missförstod när vi gjorde beställningen. De hade bara bytt de kulventiler som inte fungerade, så det var fyra kvar när vi kom ner till båten. Två av dem rörde sig handtaget mycket riktigt på, men när vi kontrollerade så hade handtaget släppt och kulan rörde sig inte. Så det blev att byta de fyra återstående också.

Ironisk nog var den kulventil som fungerade bäst den enda vi inte behövde byta då den inte användes längre, den var för kylvattnet från en generator som tidigare ägare redan kastat ut. Så den fick behöll vi men pluggade igen. Bytet av de sista genomöringarna gjorde att sjösättningen fick skjutas på i en vecka. Men det var det värt även om vi bodde i en rörig arbetsplats under de två veckorna vi var ombord på land då alla reservdelar och verktyg var spridda i Sarita för att komma åt genomföringarna under durkar, kojer och toalettskåp.

Då de nya kulventilerna var större i omfång och en del slangar leddes på ett nytt sätt så innebar det en hel del förändringsarbete ombord. Lucina spenderade många dagar med att klura ut hur durken i akterstuven skulle sättas på plats igen, vilket innebar en hel del modifieringar. På samma sätt fick hon bygga om inredningen i toalettskåpen. Ett annat merarbete var inköpet av en ny manuell länspump, den gamla hade hälsat hem och det fanns inga reservdelar att hitta. Så den måste monteras för den passar naturligtvis inte i den gamla positionen.

Jag passade på att inventera vårt reservdels- och verktygsförråd när ändå allt var framtaget. Jag har ett excelark där jag har noterat alla reservdelar och var de ligger, nu kunde jag uppdatera det i lugn och ro då saker flyttat på sig, en del slängts och annat kommit till. Det är runt 300 poster med runt 1000 prylar i arket och då har jag inte kommit till sittbrunnsluckorna ännu. En del överraskningar blir det också, att jag lyckats samla på mig fem splitternya pumpar på båtmässor och annat var lite överraskande, jag trodde nog jag behövde ett par till innan inventeringen. Nu är en del onödiga (kill your darlings) saker kasserade och allt organiserat i plastlådor i olika skrymslen.

Vi såg också på vårt förfilter att vi hade fått bakterier i dieseltanken. Så förutom att byta filter (både för och finfilter) var ett  projekt att öppna tanken för inspektion. Det innebar att vi måste montera bort soffan i salongen vilket innebar att tömma den på sitt matförråd vilket adderade ytterligare prylar till den redan belamrade båten. Men det var bra för det var en hel del levande i tanken som fick en chockbehandling med medel som dödade allt levande (förhoppningsvis) samtidigt som vi innan dess fiskade upp det mesta av det som växte där. Vi spenderade några kvällar Så nu återstår det att byta filter ofta, men vår bedömning var att det var bättre än att tömma en full tank och rengöra, det får bli vinterjobb.

På vår önskelista har det länge stått att ersätta alla lampor ombord med LED (lanternorna är redan ersattta), så i år tog vi beslutet att uppfylla önskningen. Så en förmögenhet och 38 lampor/glödlampor senare trodde vi var i hamn, men vi upptäckte en 39:ende i en av hytterna, men den får vänta. I samband med lampbyte så passade Lucina på att ersätta kardborreband på takplattor som släppt och börjat hänga ner i ruffen. Efter lite svärande över dåligt lim och gamla kardborrar som inte fungerar så lyckades hon få bukt med alla takplattor.

Sen var det den allmänna städningen och iordningställande av Sarita efter vinterförvaring. Förutom att hitta plats för vår nya packning vi hade med oss (bland annat vattenfilter för tankning, våra kläder var begränsade till en väska var, så var det segel som skulle tas upp och skäras i, jolle som skulle blåsas upp och kontrolleras, jollemoter som skulle monteras, skot, kick, uthal och alla andra linor som skulle skäras i, bimini och sprayhord som skulle monteras, ankare och kätting tas ombord igen (förvaras på en pall under båten på vintern – och innan dess bättrade Lucina på ankarboxen med färg), bottenfärg som skulle målas och zinkanoder bytas, med mera. Sen skulle Sarita tvättas, putsas och göras ren efter att legat i träda i nio månader.

Vi tog ett nappatag med vår ugn också. Vi har inte fått den att fungera vilket innebär att kladdkakor och annat har varit svårare att framställa vilket vi tycker är tråkigt. Vi lyckades montera bort bottenplattan och kunde justera sensorn som öppnar gasflödet när den är varm. Den hade legat för långt ifrån lågorna så de släcktes när man släppte på startknappen. Nu brann lågan fint, men då upptäckte vi ett annat problem. När vald temperatur var nådd så slog termostaten av gasen helt, ingen pilotlågs var kvar som kunde tända igen när temperaturen föll. Man var tvungen att tända igen varje gång. Så nu har jag skrivit till tillverkarna och frågat om de har termostatstavar som vi kan byta ut, eller om det går att lösa på något annat sätt. Fortsättning följer.

Vi såg också att det varit ett litet läckage kring sjövattenpumpen till motorn. Lucinas ögonsten hade fått lite mer rost på sig och det såg ut som om packningen mot motorn läckte, Dessutom var det länge sedan vi bytt impeller så Cleopatras sympatiska mekaniker Panos monterade bort pumpen och renoverade den i verkstaden. Då passade vi på att få bort så mycket rost som möjligt på motorn och göra rent under samt i kölsvinet ner mot länspumparna. Så även om kölsvinet inte direkt glänste kunde man nu se ytan tydligt inför säsongen.

Vid sjösättningen kontrollerades alla nya skrovgenomföringar, och de höll tätt som väntat. Det oväntade var att motorn inte startade. Men en sladd till startmotorn hade ryckts loss när mekanikerna hade tagit bort sjövattenpumpen så problemet löstes enkelt med att sätta ihop sladdändarna.

Alla dessa aktiviteter tog tid och kostade pengar, räkningen från varvet var inte att leka med (men rimlig) med tillägg av det vi spenderat (LED lampor för 3 000). Och inget av arbetena är uppenbara när man kliver ombord Sarita, hon ser ut som när vi seglar henne under säsongerna. Men arbetet som ligger bakom måste man nog vara båtägare för att förstå och det är väl det som bidrar till mysteriet med båtar, att allt jobb man lägger ner syns inte, Därför är det viktigt för motivationen att göra synliga jobb emellanåt. Så nu är det att polera rostfritt som står på tur och de som tror att bo på båt i Medelhavet innebär att sitta på akterdäck och dricka paraplydrinkar i solskenet är välkomna att hjälpa till vid nästa sjösättning.